Bakgrund: Skador orsakade av vården medför både ett lidande för patienten menäven en stor kostnad för samhället. Operationsavdelningen är en högriskmiljö som ställer krav på både ett personlig riskmedvetet engagemang och ett väl fungerande teamarbete. WHO:s checklista ska förbättra teamets samarbete men även en god säkerhetskultur kan stärka upp teamets prestation. Säkerhetskultur handlar omindividens synsätt, attityderna gentemot varandra och de gemensamma uppfattningarna om risker. Syfte: Syftet med studien var att undersöka attityder till säkerhetskulturen påoperationsavdelning och WHO:s checklista. Studiens frågeställning var: skiljer sigattityder till säkerhetskulturen mellan professioner och sjukhus? Metod: Studien utfördes utifrån en kvantitativ forskningsansats, data har inhämtatsmed hjälp av en webbenkät med avsikten att mäta och därefter analysera ochsammanställa olika gruppers attityder till säkerhetskulturen och WHO:s checklista på operationssal. Safety Attitudes Questionnaire (SAQ-OR) är anpassad till operationssjukvård och ger en ögonblicksbild av säkerhetskulturen. Frågeformuläret bestod av 30 frågor indelade i sex faktorer och tre egenkonstruerade frågor om WHO:s checklista. Urvalet var ett bekvämlighetsurval och inkluderadeoperationssjuksköterskor och operatörer som arbetar på centraloperation, tvåsjukhus ingick i studien. Resultat: Resultat visade på varierade positiva attityder inom säkerhetskulturen. Arbetstillfredsställelse och attityder till WHO:s checklista var de faktorer som skattades högst medan uppfattning om ledning skattades lägst. Studien visade ingaskillnader mellan operationssjuksköterskor och operatörer. Vid jämförelsen avsjukhus upptäcktes skillnader i medvetenhet till stress och uppfattning av ledning. Slutsats: Det krävs förbättringar i dialogen och relationen mellan chefer och personal. Vidare måste personalen ges rätt förutsättningar från organistationen föratt bedriva en säker vård. / Background: Injury caused by healthcare causes both a suffering for the patient but also a great cost to society. The operation department is a high-risk environment that demands both personal risk-consciousness and well-functioning team work. WHO:s checklist can improve the team's cooperation but also a good safety culture can strengthen the team's performance. Safety culture is the individual's attitudes towards each other and the common perceptions of risks. Aim: The aim of the study was to investigate attitudes to the safety culture and the WHO:s checklist. The question of the study was: do attitudes differ to the safety culture between professions and hospitals? Methods: The study was based on a quantitative research approach, data has been obtained using a web survey with the intention of measuring and then analyzing different groups' attitudes to the safety culture and the WHO:s checklist. Safety Attitudes Questionnaire (SAQ-OR) is adapted to operating care and provides a snapshot of the safety culture. The questionnaire consisted of 30 questions divided into six factors, three self-constructed questions were also included. The selection was based on a convenience sample which included operating theatre nurses and surgeons that works on a central unit, two hospitals were included in the study.Result: Results showed varied positive attitudes within the safety culture. Work satisfaction and attitudes to the WHO:s checklist hade the highest scores while the perception of management was the lowest. The study showed no differences between the professions. In the comparison of hospitals, differences in awareness of stress and perception of management were discovered. Conclusion: Improvements are needed in the dialogue and relationship between managers and staff. Furthermore, the staff must be given the right conditions from the organization to conduct a safe care.

Thesis objectives: The diploma thesis deals with the issue of prevention of skin lesions in perioperative care. In the theoretical part, the current state of knowledge is presented concerning the pressure ulcers identification due to the persisting real problems in differential diagnostics in clinical practice. Further, the thesis deals with the issue of wet and thermal lesions, which occur also during the perioperative care. In the empirical part of the diploma thesis, the first objective was to find the frequency of documented occurrence of decubital lesions in connection with the surgery in Jihlava Hospital for a period of one year. The second objective of the thesis was to find out whether, and what barriers exist when using specific preventive measures. The last aim of the diploma thesis was to compare the efficiency of preventive measures from the point of view of perioperative nurses and nurses from service units. Three hypotheses were formulated to meet the objectives of the thesis. Method for achieving the objectives: The set objectives were achieved through a retrospective analysis of the hospital information system data and a quantitative questionnaire survey. The study included nurses working in surgery, orthopaedics, traumatology, intensive care units and perioperative nurses in Jihlava Hospital. The total number of respondents was 140. Scientific benefits of the thesis: The research implies that the use of prophylactic aids in pre-operative preparation contributes significantly to reducing the risk of skin lesions. The addressed set of nurses did not indicate any serious barriers to their application and, on the contrary, considered it to be very effective. The results of the thesis can be used in practice, especially in a specific health facility for further care improvement. The findings and conclusions: On the research group we have verified that the declared use of preventive strategies in the area of prevention of lesions in perioperative care differs according to the type and focus of the workplace; (p = 0.000) the least frequent use was declared by the general nurse from orthopaedics, however, the methods used did not differ (p = 0,220). In addition, we found out that there was a statistically significant difference in the opinion on efficiency of prophylactic covering in lesion prevention (p = 0.001, the worst evaluation was by the respondents from orthopaedics) but only 2 respondents stated negative experience with their use.

Bakgrund: Ett kirurgiskt ingrepp innebär 50–90% risk för att patienten ska drabbas av oavsiktlig hypotermi. Förutom obehaget av postoperativ shivering kan det bidra till flera postoperativa komplikationer. Trots god kunskap om hur hypotermi kan förebyggas tycks det finnas situationer där denna kunskap inte tillämpas fullt ut, därav belyser denna studie det perioperativa samarbetet.  Syfte: Syftet var att belysa operationssjuksköterskors och anestesisjuksköterskors samarbete för att förebygga hypotermi perioperativt vid generell anestesi.  Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes på tre sjukhus i en storstadsregion i södra Sverige. Nio specialistsjuksköterskor deltog.  Resultat: Studien identifierade tre kategorier av betydelse för samarbetet med att förebygga hypotermi: rollfördelningens inverkan på samarbetet, den psykosociala arbetsmiljöns inverkan på samarbetet samt om samarbetet baseras på rutiner istället för kommunikation. Genomgående identifierades professionernas fokus på patientens välmående.  Slutsats: Det finns en stor kunskap och medvetenhet om risk för hypotermi i samband med operation men studien visar oklarheter gällande ansvar och samarbete i ämnet hos specialistsjuksköterskor inom operation och anestesi. Bidragande faktorer kan vara brister i samarbetet och kommunikationssvårigheter mellan operationssjuksköterskor och anestesisjuksköterskor, Strukturerade kommunikationsmodeller kan öka samarbetet för att förebygga hypotermi hos patienter som genomgår kirurgi. / Introduction A surgical procedure entails 50-90% risk for the patient to be affected of unintentional hypothermia. Except the discomfort of postoperative shiverings it can contribute to postoperative complications. Despite good knowledge of how hypothermia can be prevented, there seem to be situations where this knowledge is not fully applied, hence this study sheds light on perioperative collaboration.   Aim The aim was to illustrate operating theatre nurses and anaesthesia nurses' cooperation in prevention of unintentional hypothermia perioperative in general anaesthesia.  Method A qualitative study with interviews were conducted at three hospitals in a metropolitan area in the south of Sweden. Nine specialist nurses participated.  Results The study identified three areas of importance for cooperation in preventing hypothermia: the role distribution's impact on collaboration, the psychosocial work environment's impact on teamwork and cooperation is based on routines instead of communication. The professionals' focus on the patient's well-being was consistently identified. Conclusion: There is a great deal of knowledge and awareness about the risk of hypothermia in connection with surgery, but the study shows ambiguities regarding responsibility and cooperation in the subject among specialist nurses in surgery and anesthesia. Contributing factors may be shortcomings in the collaboration and communication difficulties between surgical nurses and anesthesia nurses. Structured communication models may increase the collaboration to prevent hypothermia in patients undergoing surgery.

Sammanfattning Bakgrund: Operationssalen är en högteknologisk och riskfylld miljö, där patienten ofta befinner sig i ett utsatt läge. I operationssjuksköterskans profession ingår att ge en säker vård till patienten vilket bland annat innebär att göra riskanalyser och arbeta aktivt för att förebygga patientskador. Trots att verktyg för att säkerställa patientsäkerheten finns, såsom WHO:s checklista för säker kirurgi, kan oväntade händelser uppstå. Oväntade händelser kan innebära uppkomna fel och komplikationer vilket kan äventyra patientens säkerhet. Syfte: Att undersöka operationssjuksköterskans upplevelse av oväntade händelser på operationssalen. Metod: Studien var en kvalitativ intervjustudie som genomfördes med semistrukturerade frågor. Totalt åtta operationssjuksköterskor intervjuades på två sjukhus i södra Sverige. Intervjuerna analyserades med latent kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Efter analysen framträdde tre teman som beskrev hur operationssjuksköterskan upplever oväntade händelser på operationssalen; Tryggheten i sig själv och hos andra, Upplevelsen av att bevara eller förlora kontrollen och Känslomässiga aspekter av oväntade händelser. Hur välfungerande teamet var och graden av yrkeserfarenhet upplevdes vara faktorer som påverkade hur operationssjuksköterskan kunde hantera en oväntad händelse. Blandade känslor som otillräcklighet och stimulans i yrket framkom. Slutsats: Operationssjuksköterskor känner generellt en trygghet när oväntade händelser sker. Studien visar på både positiva och negativa upplevelser i samband med en oväntad händelse. / Abstract Background: The operating room is a high-tech and risky environment, where the patient is often in a vulnerable position. The operation nurse’s profession includes providing safe care to the patient which means, among other things, doing risk analyzes and working actively to prevent patient injuries. Although there are tools to ensure patient safety, such as the WHO Safe Surgery Checklist, unexpected events can occur. Unexpected events can involve arised errors and complications which can jeopardize the patient's safety. Aim: To investigate the operation theater nurse's experience of unexpected events in the operating room. Method: The study was a qualitative interview study conducted with semi-structured questions. A total of eight operating theater nurse’s were interviewed at two hospitals in southern Sweden. The interviews were analyzed with qualitative content analysis Result: Following the analysis three themes emerged that described how operating theatre nurses’ experienced unexpected events in the operating room; Feeling confident in oneself and others. The experience of preserving and losing control and Emotional aspects of unexpected events. How well-functioning the team is and the degree of professional experience are perceived to be key factors the influence how to handle an unexpected event. Mixed feelings such as inadequacy and stimulation in the profession emerged.  Conclusion: Operating theatre nurses generally feel secure when unexpected events occur. The study shows both positive and negative experiences in connection with an unexpected event.

Bakgrund: Flera tusen patienter drabbas årligen av vårdskador med lidande som följd. Checklistan för säker kirurgi har potential att minska detta om den används på rätt sätt. Checklistan bidrar till förbättrad kommunikation, samverkan i team och säkrare vård. Syfte: Att undersöka operationspersonalens följsamhet till WHO:s checklista för säker kirurgi. Metod: Kvantitativ deskriptiv tvärsnittsstudie. Datan samlades in på två sjukhus genom icke-deltagande strukturerade observationer med egenkonstruerade observationsprotokoll. Totalt inkluderades 38 observationer. Resultat: Sign in initierades i 39,5 % och utfördes komplett i 15,8 %. Time out initierades i 100 % och sign out i 94,7 %, men ingen utfördes komplett. I genomsnitt bekräftades 23,4 % av säkerhetskontrollerna i sign in, 40,5 % i time out och 56,6 % i sign out. Sign in och time out initierades oftast av anestesisjuksköterskan (86,7 % respektive 42,1 %) och sign out av kirurgen (88,9 %). Konklusion: Sign in utförs komplett i flest fall trots att delmomentet sällan initieras. Time out och sign out initieras alltid och nästintill alltid, men några säkerhetskontroller utelämnas alltid. Ytterligare forskning behövs för att undersöka om följsamheten till WHO:s checklista skiljer sig åt när patienten är ett barn eller när operationen sker på förmiddagen eller eftermiddagen. / Background: Every year thousands of patients are afflicted with adverse events and suffering. The surgical safety checklist has potential to decrease these negative effects if it’s used correctly. The checklist contributes to improve communication, teamwork and safer surgery. Aim: to examine the operating theatre personnel’s compliance with the WHO surgical safety checklist. Method: Quantitative descriptive cross-sectional study. The information was collected through non-participating observations with self-constructed observational protocols. A total of 38 observations were included. Result: Sign in was initiated in 39,5% and complete in 15,8%. Time out was initiated in 100% and sign out in 94,7% but none were properly completed. On average, 23,4% of the safety items were confirmed in sign in, 40,5% in time out and 56,6% in sign out. Sign in and time out were mainly initiated by the anaesthesia nurse (86,7% and 42,1%) and sign out by the surgeon (88,9%). Conclusion: Sign in is complete in most cases even though it's rarely initiated. Time out and sign out are always and almost always initiated, but some security checks are always omitted. Further research is needed to investigate whether compliance with the WHO checklist differs when the patient is a child or when surgery occurs in the morning or the afternoon.

Introduktion: Dokumentation av omvårdnad är varje sjuksköterskas skyldighet och ansvar enligtPatientdatalagen (SFS 2008:355). Operationssjuksköterskan dokumenterar omvårdnad och information utifrån den perioperativa vårdprocessen. Tydlighet i dokumentationen kan säkerställainformationsflödet mellan olika vårdgivare. Syftet var att sammanställa forskning som beskriver operationssjuksköterskans uppfattningar om dokumentation av omvårdnad inom perioperativ vård. Metod: En integrativ systematisk litteraturstudie genomfördes enligt Statens Beredning för Medicinsk och Social Utvärdering [SBU]. Materialet analyserades med integrerad analys enligt Kristensson (2014). Resultatet baserades på åtta vetenskapliga artiklar. Tre kategorieri dentifierades utifrån analysen och var: varierande egenansvar och skiftande attityder till dokumentation av omvårdnad, påverkbara och skiftande förutsättningar för dokumentation av omvårdnad och i dokumentationen prioriterade omvårdnadsdiagnoser och omvårdnadsåtgärder. Konklusion: Standardiserad terminologi kan tydliggöra operationssjuksköterskans dokumentation av omvårdnad både för hen själv och för övriga vårdgivare. Ett för operationssjuksköterskan anpassat dokumentationssystem kan vara av betydelse för att dokumentationen av omvårdnad ska prioriteras. Ledarskapets inställning till dokumentation ansågs ha betydelse för om operationssjuksköterskan gavs förutsättningar till dokumentation av omvårdnad.

Introduktion: Det preoperativa samtalet med patienten är operationssjuksköterskansförsta möte med patienten för attplanera patientens vård samt ge möjlighet till att skapa en vårdrelation och kontinuitet i vården. Operationssjuksköterskan har ett eget yrkesansvar för patientens perioperativa omvårdnad, där det preoperativa samtalet är en viktig del. Syfte: Att beskriva operationssjuksköterskors uppfattningar och erfarenheter av preoperativa samtal med patienten. Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats, där 10 yrkesverksamma operationssjuksköterskor deltog. En manifest innehållsanalys användes. Resultat: Resultatet presenteras i två kategorier: ”Helhetssyn på människan” och ”Hinder för att skapa en vårdrelation” med fem underkategorier: ”Att lära känna sin patient”, ”Att se och vara lyhörd för patientens behov”, ”Att lyssna och vara närvarande i situationen”, ”Rådande arbetsrutiner” samt ”Personlig uppfattning om det preoperativa samtalets betydelse”. Konklusion: De flesta patientsamtal operationssjuksköterskorna utför är begränsad till operationen. Det preoperativa samtalet ansågs som en möjlighet att få en helhetssyn på människan, men även som ett tillfälle att inhämta ytterligare information. Rådande arbetsrutiner skapade hinder för en vårdrelation, men det ansågs viktigt att lyssna in och närvara i situationen för att ta in vad patienten förmedlade. Olika personliga uppfattningar gällande det preoperativa samtalets betydelse fanns, men oavsett uppfattning fanns enighet om att rådande arbetsrutiner inte gav utrymme för några längre preoperativa samtal. / Introduction: The preoperative dialogue with the patient is the operating theatre nurses first meeting with the patient to plan the patients care and provide the opportunity to create a care relationship and continuity of care. The operating theatre nurse has her own professional responsibility for the patients’ perioperative care, where the preoperative dialogue is an important part. Aim: To describe the operating theatre nurse’s perception and experience of preoperative dialogue with the patient. Method: A qualitative interview study with inductive approach, in which 10 professional operating theatre nurses participated. A manifest content analysis was used. Result: The results are presented in two categories: "A holistic view of man" and "Obstacles to creating a care relationship" with five subcategories: "Getting to know their patient", "Seeing and being responsive to the patient's needs", "Listening and being present in the situation", "Prevailing work routines" and "Personal perception of the importance of preoperative dialogue". Conclusion: Most patient dialogue the operating theatre nurses perform are limited to the operation. The preoperative dialogue was considered as an opportunity to get a holistic view of man, but also as an opportunity to obtain further information. Prevailing work routines created barriers to a care relationship, but it was considered important to listen and attend to the situation in order to incorporate what the patient conveyed. Different personal perceptions regarding the significance of preoperative dialogue existed, but regardless of opinion there was agreement that prevailing work routines did not allow for any longer preoperative dialogues.

Introduktion: Operationssjuksköterskan har ett betydande och komplext yrkesansvar som innefattar en rad olika specifika kompetenser inom den högteknologiska perioperativa vården. Då den nyutbildade operationssjuksköterskan besitter färre kunskaper och har mindre erfarenhet kan den perioperativa vården upplevas som mer utmanande. Syfte: Att beskriva nyutbildade operationssjuksköterskors upplevelser av sin första tid i yrket samt vilka utmaningar de upplever inom perioperativ vård. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats. 11 stycken semistrukturerade intervjuer med nyutbildade operationssjuksköterskor genomfördes och analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Det övergripande temat i resultatet var: Att gå från expert till novis i en produktionsinriktad perioperativ vård, som visar komplexiteten i att gå från allmänsjuksköterska till att bli nybörjare på nytt inom operationssjukvård och att acceptera sin roll som novis. Två kategorier beskrev nyutbildade operationssjuksköterskors upplevelser och vilka utmaningar som de upplevde: Att växa in i en ny yrkesroll och Att arbeta i en produktiv arbetsmiljö. Konklusion: Kollegorna var en stor del i tryggheten och var viktiga för att kunna hantera oförutsedda och obekanta situationer. De försökte acceptera sin roll som novis samtidigt som de upplevde egna prestationskrav. Arbetet upplevdes som utmanande då det bestod av en balansgång mellan produktivitet och säkerställandet av en god och säker vård för patienten. / Introduction: The operating theatre nurse (OTN) has a significant and complex professional responsibility that includes a number of different specific competencies in the highly productive perioperative care. As the newly trained OTN´s possesses less knowledge and have less experience, perioperative care can be perceived as more challenging. Aim: To describe newly trained OTN´s experiences of their first time in the profession and the challenges they experience in perioperative care. Method: Qualitative method with inductive approach and semi-structured interviews with 11 OTN´s. Data was analyzed with qualitative content analysis. Results: The overall theme of the result was: Going from an expert to a novice in a production-oriented perioperative care, which shows the complexity of going from a general nurse to a beginner again in surgical care, and accepting their role as a novice. Two categories described newly trained OTN´s experiences and the challenges they experienced: To grow into a new professional role and To work in a productive work environment. Conclusion: Colleagues were a big part of feeling confident and they were important to being able to handle unforeseen and unfamiliar situations. They tried to accept their role as novices while experiencing their own performance requirements. The work was perceived as challenging as it consisted of a balance between productivity and ensuring good and safe care for the patient.

Bakgrund: Aktuell forskning visar hur användning av intraoperativ kommunikation kan medföra positiva effekter för både patienter och operationssjuksköterskor. Dock saknas forskning om hur användningen ser ut i praxis. Syfte: Syftet med denna studie var att med stöd i yrkets kompetensbeskrivning observera hur operationssjuksköterskor använder sig av intraoperativ kommunikation med patienter i det kliniska arbetet samt orsaker till att kommunikation eventuellt inte används. Metod: Studien utfördes som en kvalitativ, etnografisk observationsstudie. 20 observationer av operationssjuksköterskor på ett sjukhus i norra Sverige genomfördes och materialet analyserades genom innehållsanalys. Resultat: Analysen av materialet utmynnande i tre kategorier: Att kommunicera, Att ge personcentrerad vård samt Att påverkas av arbetsmiljön, och åtta underkategorier: Att ge information, Att föra en intraoperativ dialog, Att bygga en tillfällig relation, Att identifiera omvårdnadsbehov, Att vara engagerad, Att vara frånvarande, Att ha andra arbetsuppgifter och Att påverkas av tid. Slutsats: Resultatet av denna studie tyder på att intraoperativ kommunikation knappt används i klinisk verksamhet idag och att operationssjuksköterskor av olika anledningar oftast backar undan och låter andra teammedlemmar ansvara för det nära omvårdnadsarbetet. / Background: Current research shows how the use of intraoperative communication can lead to positive effects for both patients and operating theatre nurses. However, research is missing regarding the use in practice. Aim: The aim of this study was to observe, with the support of the competence description of the profession, how operating theatre nurses use intraoperative communication with patients in their clinical work, and reasons why communication possibly is not used. Method: The study was performed as a qualitative, ethnographic, observational study. 20 observations of operating theatre nurses at a hospital in northern Sweden were made, and the material was analyzed through content analysis. Findings: The analysis of the material led to three categories: To communicate, To perform person-centered care and To be influenced by the working environment, and eight sub-categories: To provide information, To conduct an intraoperative dialogue, To build a temporary relationship, To identify caring needs, To be committed, To be absent, To have other duties and To be affected by time Conclusion: The findings of this study indicate that intraoperative communication is rarely used in clinical work today, and that operating theatre nurses, for different reasons, usually take a step back and let the other team members take responsibility for the intraoperative nursing.

Communication errors are frequent during the perioperative period and cause clinical incidents and adverse events. The overall aim of the thesis was to study communication – the transfer of information, especially the postoperative handover – between healthcare personnel in an anaesthetic clinic and the effects of using the communication tool SBAR (Situation-Background-Assessment-Recommendation) from a patient safety perspective. The thesis is based on studies using a correlational (Paper I), quasi-experimental (Paper II and III) and descriptive (Paper IV) design. Data were collected using digitally recorded and structured observations of handovers, anaesthetic records, questionnaires, incident reports and focus group interviews. The results from baseline data showed that lack of structure and long duration of the verbal postoperative handover decreased how much the receiver of postoperative handover remembered; the item most likely not to be remembered by the receiver was anaesthetic drugs. The variation in remembered information showed that there were room for improvement (Paper I). Implementing the communication tool SBAR increased memorized information among receivers following postoperative handover. Interruptions were frequent during postoperative handover, which negatively affected memorized information (Paper III). Furthermore, after implementation of SBAR, the personnel’s perception of communication between professionals and the safety climate improved, and the proportion of incident reports related to communication errors decreased in the intervention group (Paper II). The results of the focus group interviews revealed that the nurse anaesthetists, anaesthesiologists and post-anaesthesia care unit nurses had somewhat different focuses and views of the postoperative handover, but all professional groups were uncertain about having all information needed to secure the quality of postoperative care (Paper IV). The findings indicate that using a predictable structure during postoperative handover may improve the information memorized by the receiver, perception of communication between professionals and perception of safety climate. Incidents related to communication errors may also decrease. Long duration of the handover and interruptions may negatively affect the information memorized by receiver. To ensure high quality and safe care, there is a need to achieve a shared understanding across professionals of their work in its entirety.