Denna litteraturstudie behandlar hur dialogisk högläsning påverkar eleverna i klassrummet men även i hemmet. Denna litteraturstudie riktar sig till lärare som jobbar inom grundskolan med årskurserna F-3. Syftet med litteraturstudien är att belysa hur dialogisk högläsning påverkar elevernas språkutveckling och växande ordförråd. Den handlar även om hur nya ord kan bearbetas i gemenskap med eleverna för att skapa olika uppfattningar och skapa en egen förståelse. Barnlitteratur är en stor del av den dialogiska högläsningen. Urvalet av barnlitteratur som elever kan relatera till och är intresserade av samt fångar deras intresse är inte alltid det lättaste valet för en lärare att göra.   Resultatet har utgått från nationella och internationella artiklar som har använts för att svara på frågeställningarna. Litteraturstudiens resultat har även tagit avstamp från nationella proven och PISA- undersökningen för att få en överblick av elevers resultat. Den analyserade forskningen i denna litteraturstudie, framhäver vikten av den dialogiska högläsningens betydelse i den språkutvecklande undervisningen och elevers förmåga att uttrycka sig i dialog kring litteraturen. Forskningen påvisar flera positiva aspekter med den dialogiska högläsningen i språkutvecklande syfte i undervisningen. Studier påvisar även metoder där eleverna själva läser högt för andra både människor och djur. Slutligen framgår det i forskningen att den dialogiska högläsningen har en positiv effekt på eleverna där resultatet visar att eleverna utvecklar sina kunskaper både språkligt och skriftligt.

Denna litteraturstudie handlar om hur den dialogiska högläsningen påverkar elevers ordinlärning samt hur lärare kan arbeta med dialogisk högläsning för att bidra till en gemenskap bland eleverna i svenskundervisningen för årskurs F-3. Litteraturstudien behandlar 11 vetenskapliga artiklar utifrån arbetets syfte och frågeställningar. Dessa artiklar är både nationella och internationella och har behandlats i en översiktsanalys. Litteraturstudiens resultat visar att genom dialogisk högläsning utvidgas elevers ordförråd samt att läraren kan bidra till en gemenskap bland eleverna genom att använda sig av dialogisk högläsning. Enligt den sociokulturella teorin lär sig elever tillsammans med andra i en social omgivning. Genom att eleverna delar med sig av sina tankar och idéer förstärks läsupplevelsen gemensamt. Den gemensamma upplevelsen ger även eleverna en möjlighet att utveckla sitt lärande och tänkande. Resultatet visar även att lärarens roll är viktig i undervisning av dialogisk högläsning då vissa elever kan behöva ledtrådar, strukturer, hjälp eller uppmuntran för att klara av en uppgift.

Sammanfattning/AbstractWiktorell, Paula (2018). Ordförrådsinterventioner för elever med språkstörning i högstadieåldern – en systematisk litteraturstudie. Speciallärarprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragDet förväntade kunskapsbidraget handlar om hur man kan genomföra insatser för att utveckla ordförrådet hos elever med språkstörning samt hur insatserna kan organiseras. Fokus för litteraturstudien kommer därför att vara att undersöka de ordförrådsinterventioner som tidigare har genomförts för elever med språkstörning i högstadieåldern och publicerats. Studien kan utgöra en grund för speciallärare med inriktning mot grav språkstörning för att planera, organisera och genomföra insatser för att stärka elevernas ordförråd. Syfte och frågeställningarSyftet med litteraturstudien är att genom tidigare forskning identifiera och sammanställa interventioner som kan utveckla ordförrådet hos elever i högstadiet med språkstörning och genom detta öka möjligheten till skolframgångar för eleverna. Ytterligare ett syfte är att undersöka hur insatserna var organiserade.•Vilka interventioner visar tidigare forskning har varit framgångsrika för att utveckla ordförrådet hos elever i högstadiet med språkstörning?•Hur organiserades insatserna? TeoriOrdförrådet har en stor betydelse för elevers lärande och tillägnandet av nya ord utgör en stor utmaning för elever med språkstörning. Svårigheterna med att lära in nya ord och använda dem i en kontext kan påverka både elevernas akademiska möjligheter och sociala kontakter. Barn som har en språkstörning har ett ordförråd som innehåller färre ord än sina jämnåriga och deras kunskap om orden är grundare (McGregor et al, 2013). Min teoretiska ansats tar sin utgångspunkt i Schmitts (2014) teorier kring ordförrådet och dess organisation och utveckling. MetodStudien är en systematisk litteraturstudie med avsikt att genom den vetenskapliga forskning som har presenterats inom det aktuella området under en tioårsperiod identifiera och sammanställa insatser som kan utveckla ordförrådet hos elever i högstadiet med språkstörning samt hur insatserna har organiserats. Litteratursökningen har skett i flera steg och med stöd av PESICO-metoden som stöd för att säkerställa artiklarnas relevans för studien. ResultatI sökningen efter relevanta artiklar fann jag fyra stycken, två som handlade om en-till-en-träning tillsammans med logoped och två handlade om träning i helklass där läraren/lärarna handleddes av en logoped. Den gemensamma nämnaren för samtliga studier var att det fanns tillgång på logoped på skolorna och att de kunde se en positiv effekt hos eleverna efter interventionens slut. Specialpedagogiska implikationerDe specialpedagogiska implikationerna man kan dra är att det behövs mer forskning inom området som sedan kan spridas ut till skolorna. Här skulle ett samarbete mellan specialpedagoger och logopeder kunna leda till att elever med språkstörning får hjälp och stöd både individuellt och i klassrummet. I svensk skola är det inte vanligt att logopeder finns tillgängliga som stöd till elever och för att handleda lärare utan att det blir ett uppdrag för specialpedagoger och speciallärare att genomföra detta. Ebbels et al. (2016) hävdar att logopedstöd skall finnas tillgängligt för elever med språkstörning, även för äldre elever med dessa svårigheter. Nyckelordhögstadiet, intervention ordförråd, språkstörning, 13-16 år.

Denna kunskapsöversikt syftar till att identifiera framgångsrik undervisning gällande utveckling av ordförrådet under gymnasietiden knutet till svenskämnet samt beskriva dess förutsättningar relaterade till de språkliga förmågorna läsa, skriva, tala och lyssna. Utifrån sökorden ordförråd, svenska och undervisningsmetod samt relaterade synonymer och engelska översättningar gjordes sökningar i referensdatabaser för att finna befintlig forskning inom området. Efter granskning av sökresultatet valdes tolv texter som undersöker en svensk, amerikansk och australiensisk skolkontext. Den befintliga forskningen belyser främst de språkliga förmågorna läsa och skriva och visar att det som karaktäriserar framgångsrik undervisning om ordförråd är explicita undervisningsmetoder där ord tränas med hjälp av strategier och i olika kontexter. Vidare bör undervisningen ske kontinuerligt där läraren själv praktiserar strategierna. Det är också viktigt att lärarna arbetar för att skapa ett genuint intresse och på så sätt öka elevernas motivation och engagemang. Gällande förmågorna tala och lyssna visar denna kunskapsöversikt att det tycks finnas begränsad respektive ingen forskning inom området.

Studiens syfte är att undersöka sex lärares åsikter om sina didaktiska val i undervisningen i årskurs 1–3 relaterat till elevernas ordförrådsutveckling. Detta är viktigt att undersöka eftersom tidigare forskning visar att lärare använder olika undervisningssätt för att utveckla elevernas ordförråd. Olika undervisningssätt ger eleverna olika förutsättningar för deras utveckling av ordförrådet.  Med en kvalitativ metod har semistrukturerade intervjuer genomförts med lärare i årskurs 1–3. Studiens resultat har analyserats och tolkats utifrån ett sociokulturellt perspektiv. I studiens resultat framkommer att samtliga deltagare säger sig arbeta med ordförrådsundervisning genom högläsning. Det framkommer också att samtliga deltagare arbetar med ordundervisning på andra sätt, bland annat med hjälp av olika material som till exempel läroböcker och Ipads. Genom lärarnas uttalanden kan utläsas en medvetenhet om vikten av ett rikt ordförråd. / <p>Svenska</p>

Att kunna läsa möjliggör ett aktivt deltagande i samhället. För elever med intellektuell funktionsnedsättning är läsning ofta en utmaning och det finns behov av stöd och verktyg för att underlätta läsning och läsförståelse för denna grupp. I bakgrunden redogörs för läsmodeller, vad lättlästa texter innebär, textkomplexitet samt forskning med fokus på läsning hos elever med intellektuell funktionsnedsättning. I denna empiriska studie får nio elever på högstadiet i grundsärskolan läsa texter som antingen är direkt hämtade ur en lärobok eller anpassad enligt några lättlästprinciper inom forskningsprojektet TextAD (Linköpings universitet). Elevernas läsförståelse och upplevelse av texternas svårighetsgrad har undersökts och jämförts för att se om dessa principer är tillämpbara och underlättar läsförståelsen för denna elevgrupp. Resultatet visar att de gjorda anpassningarna inte ser ut att göra någon skillnad i elevernas förståelse av texterna. Dock upplever eleverna de anpassade versionerna som något lättare att läsa. Eleverna ringar in svåra och främmande ord som den enskilt viktigaste komponenten för hur lätt eller svår en text upplevs för dem. Utifrån detta resultat betonas vikten av undervisning som stöttar eleverna för ett breddat och fördjupat ordförråd. Studien visar också att det finns behov av att forska vidare kring vilka anpassningar av texter som gör störst skillnad för läsförståelse för elever med intellektuell funktionsnedsättning.

Enligt the simple view of reading består läsning av avkodning och språkförståelse och ordförrådet är en betydelsefull komponent i språkförståelsen. Ordförrådsundervisning är inte prioriterad i skolan trots att den har stor betydelse för elevers språk- och läsförståelse, vilket gjorde ämnet angeläget att undersöka. Syftet är att undersöka hur speciallärare kan arbeta med ordförrådsutveckling på organisations-, grupp- och individnivå för att främja elevers språk- och läsutveckling. Ytterligare ett syfte är att ta del av logopeders kunskaper gällande ordförrådsutveckling och utröna om deras kompetens kan vara värdefull i speciallärarens arbete. Studien bygger på en kvalitativ forskningsansats med semistrukturerade intervjuer. Sammanlagt intervjuades 12 respondenter, varav 9 speciallärare och 3 logopeder. Resultatet visar att det finns en stor medvetenhet hos speciallärare runt ordförrådets betydelse för språk- och läsutveckling och att denna kunskap också förmedlas till lärarna. Studien belyses utifrån ett relationellt perspektiv då stor vikt läggs vid undervisning på gruppnivå. Även insatser på organisations- och individnivå presenteras och betydelsen av att ha en röd tråd och samsyn belyses. Av resultatet framgår att det finns utvecklingsmöjligheter i det språkutvecklande arbetet om tid och fortbildningsmöjligheter ges. Specialläraren får en betydelsefull roll genom att leda det kollegiala lärandet kring ordförrådsutveckling, men även i att ge enskilt stöd, då insatser på individnivå ibland är befogat. Det finns vinster i ett samarbete med logopeder då de bland annat kan bidra med kunskap kring hur en språkligt tillgänglig miljö kan utformas.

Studiens syfte är att utveckla mer kunskap kring förskollärares syn på högläsningens betydelse för utveckling av ordförråd hos barn. Detta är en kvalitativ studie som använt sig av semistrukturerade intervjuer med sex förskollärare för insamling av data. Studiens frågeställningar fokuserar på vilka möjligheter informanterna ser med högläsning kopplat till barns utveckling av ordförråd, hur de arbetar med högläsning, samt vilka möjligheter informanterna ser med digital högläsning som ett sätt att främja ordförrådet. Denna studie har utgått från ett sociokulturellt perspektiv, som framhäver att lärande sker i socialt samspel, vilket går hand i hand med tanken om att högläsning inom förskolan är en social situation som kan gynna lärandet på flera sätt. Resultatet visar att högläsning förekommer dagligen på de förskolor informanterna arbetar på, både som planerade och spontana stunder. Utöver att högläsningsstunden har syftet att stödja utveckling av ordförråd, presenteras ett flertal andra syften med högläsning i resultatet. Studiens informanter visar kunskaper kring och förståelse för att högläsning hänger väl samman med barns utveckling av ordförråd. En slutsats som går att dra från denna studie är att den kvantitet och kvalitet av högläsning barn får ta del av redan i unga år, där ordförrådet stöttas och utvecklas, är av stor betydelse för deras framtida möjligheter att förstå texter och information i syfte att kunna ta del av det demokratiska samhälle vi lever i.

Elevernas ordförråd är viktigt för att bli delaktigt i samhället. Ett rikt ordförråd ger en person självförtroende i sociala samspel. En ny version av läroplanen har blivit aktuell från och med hösttermin 2023. Elevernas ordförråd har blivit en relevant diskussion de senaste åren eftersom barn inte läser lika mycket. Hur lärarna ska arbeta och i vilka sammanhang för att utveckla elevernas ordförråd beskrivs inte i läroplanen. Syfte med denna studie är att få kunskap om hur lärare i svenska i årskurs 1 arbetar didaktiskt för att stimulera elevers ordförrådsutveckling utifrån elevernas förutsättningar och uppväxtvillkor. De frågeställningar som användes i samband med att uppnå studien syfte är: Hur beskriver lärare att de arbetar med att stimulera elevers ordförrådsutveckling? Vilka specifika omständigheter beskriver lärare som centrala att ta hänsyn till när de arbetar med att utveckla elevernas ordförråd? På vilka sätt, beskriver lärarna, att de identifierade omständigheterna påverkar hur de utformar sin undervisning? Studien genomfördes genom att intervjua fem lärare i mellan Sverige. En kvalitativ metod användes för att få kunskap om hur lärarna arbetar med att utveckla elevernas ordförråd samt vilka omständigheter som lärarna anser påverka undervisningen. Resultatet visade att lärarna arbetade mycket med bildstöd och att de anpassade lektionerna utifrån elevgruppens förutsättningar. Lärarna uttryckte också att de ändrade materialet för att materialet ska ligga inom elevernas proximala utvecklingszonen. / <p>Svenska</p>

Studien redogör för vilken betydelse högläsningen har i förskolan för barns språkutveckling. Detta presenterades genom nyttjande av relevant tidigare forskning och den datainsamling som har genomförts under studiens gång. Läroplanen för förskolan, Lpfö 18 (Skolverket 2018, s. 14) framhäver att varje barn ska få möjlighet att stimulera sitt talspråk och ordförråd samt kapacitet att leka med ord, beskriva, förmedla tankar, ställa frågor, diskutera och föra en dialog. Syftet med studien är att öka förståelse av högläsningens betydelse för barns språkutveckling ur förskollärares perspektiv. För att uppnå studiens syfte har två frågeställningar ställts vilket är, vilka möjligheter förskolläraren ser med högläsning för barns språkutveckling och hur förskollärare ser på högläsning för att främja barns språkutveckling. Studien stödjer sig på den sociokulturella teorin med inriktning samspel. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer användes som metod i studien. Semistrukturerade intervjuer tillämpades för att få detaljerade svar från respondenterna där deras perspektiv framställdes angående vilka möjligheter det finns med högläsning för barns språkutveckling och deras arbetssätt med högläsning relaterat till barns språkutveckling. Denna studie har intervjuat sammanlagt tre förskollärare inom två olika kommuner. I resultatet redogörs svaren av intervjuerna som är relaterat till syftet och frågeställningar av studien. Samtliga förskollärare ser högläsning som ett språkutvecklande verktyg och visar att högläsning kan användas på olika sätt för att främja barns språkutveckling. Resultatet visar en ökad förståelse kring högläsningens betydelse och hur viktigt det är att prioritera högläsning i förskolan för att utveckla barns språk.