<p>Abstrakt</p><p>Den palliativa vården har utvecklats under de senaste åren och hospicerörelsen med dess filosofi har vuxit sig stark i Sverige. Sjuksköterskan har en stor roll inom denna vårdform vilket innebär en aktiv helhetsvård av den sjuke patienten och dess familj. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa sjuksköterskans upplevelse av att arbeta inom palliativ vård. Metoden som användes var systematisk litteraturstudie och antalet vetenskapliga artiklar som inkluderades var 13 till antalet. Tre kategorier växte fram av detta material och dessa var att arbeta inom den palliativa vården, copingstrategier och sjuksköterskans roll. Resultatet visade att arbetet som sjuksköterska inom palliativ vård var mycket positivt och upplevde arbetstillfredsställelse vid en bra relation till medarbetare och patient. De använde sig av olika copingstrategier där socialt nätverk och en bra balans mellan arbete och fritid var viktiga komponenter. Sjuksköterskan upplevde sitt arbete som mångdimensionellt där många olika faktorer spelade in då till exempel stöd från arbetskollegor och tid över till att prata och lyssna på sina patienter var viktiga faktorer.</p>

<p>Bakgrund: Att förlora ett barn är en av de smärtsammaste förlusterna som kan upplevas. Ett barns död är svårt att acceptera och föräldrar är i stort behov av stöd. Omvårdnaden av barn i livets slutskede har utvecklats långsamt och sjukvårdspersonal har påvisat brister i bemötandet</p><p>Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att beskriva föräldrars upplevelser av att förlora ett barn på sjukhus oavsett om barnet avlidit akut eller av obotlig sjukdom.</p><p>Metod: Litteraturöversikten baserades på nio kvalitativa artiklar efter litteratursökning, som analyserades med innehållsanalys efter granskning av vetenskaplig kvalité.</p><p>Resultat: Många föräldrar upplevde att de fått bristande och otydlig information angående sitt barns tillstånd och vård. Delaktighet i vården av det döende barnet ansågs viktigt av föräldrarna för att underlätta sorgen. Genom att personalen visade känslor uppfattade föräldrarna sitt barn betydelsefullt. Många föräldrar uppskattade uppföljande kontakt av personalen efter barnets död.</p><p>Diskussion: Föräldrar och sjuksköterskor har olika uppfattning om huruvida sjuksköterskor visar känslor, ger information samt vikten av uppföljande kontakt.</p><p>Slutsats: För att föräldrar ska få ett bättre bemötande bör sjuksköterskor och övrig vårdpersonal få utbildning i hur de ska kommunicera och bemöta sörjande föräldrar.</p>

<p>Introduktion: Sjuksköterskor har ett stort ansvarsområde och en viktig uppgift är att informera och kommunicera med patienter som fått svåra besked. Informationen till patienter om deras sjukdomstillstånd är ofta bristfällig, även om sjukvården har till uppgift att ge korrekt och ärlig information. Syfte: Att belysa sjuksköterskors upplevelser av att kommunicera med patienter som är svårt sjuka och/eller befinner sig i livets slutskede. Metod: En litteraturstudie gjordes där tre kvantitativa och tolv kvalitativa artiklar, efter kvalitetsbedömning analyserades med hjälp av innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskor ansåg att patienter hade rätt till information om sin sjukdom, men upplevde det obekvämt att tala med patienter om svåra besked och om döden och information undanhölls ibland från patienten. Sjuksköterskors kommunikation påverkades av samarbete med läkaren, tid, planering, vilken träning de har fått i kommunikation, verbala och icke-verbala signaler samt deras inställningar till att ge ärlig information till patienter. Diskussion: Tydliga ansvarsfördelningar för vem som ger information till patienten bör utformas, och informationen bör individanpassas. Det kan vara svårt för sjuksköterskor att påverka tiden som avsätts till patienten. Slutsats: För att förbättra kommunikationen bör sjuksköterskor få mer övning i att kommunicera, få mer tid med patienten, de bör tänka på kroppsspråket, samt att förbättra samarbetet med läkare.</p>

<p>Vid palliativ vård bör, enligt WHO, organiserat stöd erbjudas närstående såväl under patientens sjukdomstid som efter dödsfallet. Syftet med föreliggande arbete var att kvantitativt mäta effekterna av deltagande alternativt icke deltagande i efterlevandegrupp. Efterlevande (n=84) till patienter som vårdats hemma med hjälp av en palliativ enhet fick svara på enkätfrågor av likert-typ som mäter sorg, nedstämdhet och depression. Mätningarna skedde vid två tillfällen, före start av efterlevandegrupp och 10 veckor senare. Svar lämnades av 75 personer vid första mättillfället och 61 vid det andra. Av dessa svaranden deltog 17 i efterlevandegrupp. Svaren behandlades kvantitativt med icke parametriska metoder och deskriptiva data i frekvenstabeller. Materialet var inte tillräckligt stort för att kunna göra statistiska jämförelser mellan dem som deltog i och dem som inte deltog i efterlevandegrupper. Slutsatser: De flesta deltagare i studien uppvisade svår sorg vid båda mättillfällena. En fjärdedel visade på besvär med nedstämdhet och depression och av dessa deltog sex procent i efterlevandegrupp. Faktorer som kunde påverka deltagande i efterlevandegrupp var kön och geografiskt avstånd till sammankomsterna. Deltagande i efterlevandegrupp visade ingen mätbar effekt för sorgebearbetning.</p> / <p>In palliative care, organized support should be offered to family care givers during the disease and during bereavement according to the WHO. The aim of the study was to quantitatively measure the effects of participating in or not participating in bereavement-groups. The bereaved (n=84) to patients taken care of at home supported by a palliative unit were asked to answer questionnaires with likert-type, measuring mourning, anxiety and depression. The measures were done on two occasions, before the start of the bereavement-group and ten weeks later. On the first occasion 75 of the bereaved responded and 61 on the second occasion. In bereavement-groups participated 17 of the respondents. The data was analyzed with non-parametric tests and descriptive statistics. The analysis indicated that the material was not big enough to make statistic comparisons between participants and non participants in bereavement-groups.</p><p>Conclusions: Most of the participants in the study showed signs of severe grief on both occasions. One fourth showed signs of high levels of both anxiety and depression and six percent of these participated in bereavement-groups. Factors affecting those participating in bereavement-groups were their gender and geographical distance to the meetings. Participating in bereavement-groups had no measurable effects on bereavement.</p>

<p><strong>Bakgrund</strong>: Förr var tron att demens tillhörde det normala åldrandet men idag har kunskapen om demenssjukdomars orsak ökat. Antalet dementa i Sverige kunde år 2005 uppskattas till ca 142 200 varav 45 procent beräknades bo i särskilt boende. <strong>Syfte</strong>: Syftet med studien var att belysa vårdpersonalens erfarenheter i arbetet med dementa personer på vårdhem. <strong>Metod</strong>: Litteraturstudien baserades på en innehållsanalys från innehållet i nio vetenskapliga artiklar. Litteraturen som inkluderades i resultatet söktes i databaserna PubMed och Cinahl samt genom manuell sökning. Alla inkluderade artiklar genomgick en vetenskaplig bedömning. <strong>Resultat</strong>: Vårdpersonalen upplevde fina stunder med de dementa och betydelsen av fysisk kontakt var stor. Vårdpersonalen tog upp ämnet stöd och då främst bristen på stöd i flera olika sammanhang. Vidare diskuterade personalen bristen på kunskap och behovet av utbildning samt handledning. Vårdpersonalen uttryckte ett behov av uppskattning och diskuterade svåra omvårdnadssituationer där integritetsbevarandet hade en central roll. Organisationens och ledningens betydelse samt bristen på resurser och behovet av kvalitetsutveckling var andra erfarenheter som personalen tog upp. <strong>Diskussion</strong>: I diskussionen lyfts sjuksköterskan ut ur begreppet vårdpersonal och resultatets huvuddelar diskuteras utifrån sjuksköterskans ansvarsområden. <strong>Slutsatser</strong>: Vårdpersonalen behöver få bättre erkännande för sitt omvårdnadsarbete med de dementa och sjuksköterskan bör inta en större ledarroll.</p>

<p>För de patienter som behandlas för obotlig cancer har det blivit allt vanligare att vården ges i hemmet. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva vilka faktorer som medverkar till att patienter med avancerad cancer kan känna trygghet i samband med vård i hemmet. Litteraturstudiens resultat utgår från 15 vetenskapliga artiklar som söktes i databaserna Pubmed och Cinahl. Resultatet beskrevs i fyra teman; hoppfullhet trots sjukdom, familjens betydelse, symtomkontroll och omvårdnad.</p><p>Resultatet visade att patienter med avancerad cancersjukdom</p><p>i stor utsträckning önskar att få vård i hemmet. För att möjliggöra detta krävs professionellt stöd tillsammans med närståendes insatser. Studien visar vikten av att patienterna är välinformerade om sjukdomen och behandlingen och har kunskap om symtom och symtomkontroll samt har ett socialt nätverk runt sig. Sjuksköterskan kan genom sin omvårdnad tillgodose dessa behov genom att ha specialkunskaper och kompetens inom området. Framtida forskning bör inrikta sig på dessa patienters behov i samband med vård i hemmet.</p>

<p>The aim of this study was to describe home care personnel and their experiences in palliative care. The design was qualitative and data were collected through interviews. Five home care personnel were interviewed, all women, whom have experience of palliative home care.</p><p>The material was then analysed with qualitative content analysis and eight main categories, derived from experiences of home care personnel, were identified: relationship, safety, quality of care, a better end-of-life, routine, information, knowledge and competence, and work environment. The result showed that all participants of this study identified themselves as family members of the patients whom they had cared for during a long period of time. Additionally, the participants were emotionally touched when the patient died.</p><p>The majority experienced that the patients do receive good care in their homes. The participants also think that the information from the responsible nurse was insufficient, which resulted in difficulties for the personnel giving the patients good care. The insufficient information was within several lines of profession. All participants of the study think they have a good knowledge of and competence in palliative care and that their knowledge increased with their working experience. However, the participants think that the education they receive about palliative care does not coincide with reality. More knowledge about palliative care was demanded by people with another religion. The conclusion from this study is that the communication between home care personnel and nurses should be improved and that home care personnel need more specific education in the area of palliative care.</p> / <p>Syftet med studien var att beskriva hemtjänstpersonalens upplevelser av att vårda patienter i livets slutskede. Designen var kvalitativ och data insamlades genom intervjuer. Totalt intervjuades fem kvinnor som arbetar inom hemtjänsten med erfarenhet av att vårda patienter i livets slut i hemmet. Materialet analyserades sedan med kvalitativ innehållsanalys och utifrån hemtjänstpersonalens upplevelser identifierades åtta huvudkategorier: relation, trygghet, vårdkvalitet, värdigt slut, rutin, information, kunskap och kompetens, samt arbetsmiljö. Resultatet visade att alla deltagare identifierade sig som en anhörig till de patienter som de har arbetat en lång tid hos och många kände ett känslomässigt engagemang i samband med patientens bortgång. Majoriteten upplevde att patienterna får en bra vård i hemmet. Informationen från ansvarig sjuksköterska ansågs bristfällig hos alla deltagare vilket resulterade i upplevelse av svårigheter att utföra god omvårdnad. Informationsbristen fanns i flera led. Samtliga deltagare upplevde sig ha goda kunskaper och kompetens i att vårda patienter i livets slutskede och att kunskapen ökade med arbetslivserfarenheten. Dock tyckte de att den utbildning de fått i vård i livet slutskede inte stämmer överens med verkligheten. Mer kunskaper efterfrågades om vård i livets slutskede av personer med annan religion. Slutsatsen med studien var att kommunikationen mellan hemtjänstpersonal och sjuksköterskor måste förbättras och mer specifik utbildning för att vårda i livets slut behövs för hemtjänstpersonalen.</p>

<p>Fler och fler människor vårdas i livets slutskede av anhöriga. Detta gör att de anhörigas situation behöver belysas för att sjukvården på ett bra sätt ska kunna stödja dem. <strong>Syftet </strong>var att belysa anhörigas erfarenhet av information och stöd i samband med palliativ cancervård. <strong>Metoden</strong> var en systematisk litteraturstudie. Sökningar gjordes i Cinahl, Pubmed och PsycInfo. Detta gav tio artiklar som har kvalitetsgranskats och därefter analyserats. <strong>Resultatet </strong>blev två huvudgrupper med information och stöd. Resultat som handlade om information delades in i mottagen information, önskemål om informationsgivning och andra informationskällor. Stöd indelades i praktiskt och känslomässigt stöd. <strong>Diskussion</strong>: Informationen som gavs av vårdpersonal räckte inte alltid till och anhöriga sökte mer information via internet. Många anhöriga sökte oftast inte emotionellt stöd av vårdpersonalen utan fann detta genom olika kontakter, bland annat vänner och annan släkt. Men de anhöriga ansåg att det var viktigt att det fanns stöd att tillgå från sjuksköterskan för att minska oro och ångest. <strong>Slutstats:</strong> Behovet av individanpassad och lättförståelig information är stort och det är viktigt att sjuksköterskan erbjuder emotionellt och praktiskt stöd till de anhöriga.</p>

<p><strong>Bakgrund</strong><strong>: </strong>Att vara den som möter och vårdar patienter som är i behov av palliativ vård är en del av det dagliga arbetet för sjuksköterskan i hemsjukvården. Allt fler patienter vill tillbringa sin sista tid i hemmet. Detta har medfört att den palliativa vården till stor del flyttat från sjukhusmiljö till hemmiljö. Sjuksköterskan får då en ny okänd arbetsplats vilket innebär att hon måste anpassa sig efter de omständigheter som råder i den nya miljön. <strong>Syftet: </strong>Syftet<strong> </strong>med denna litteraturstudie var att sammanställa den forskning som belyser sjuksköterskans erfarenheter av att vara vårdare till patienter som är i behov av palliativ vård i hemmet. <strong>Metod:</strong> I denna litteraturstudie användes tio vetenskapliga artiklar. Vid sammanställningen analyserades data med hjälp av innehållsanalys. <strong>Resultat: </strong>Sjuksköterskans arbete i patientens hem är mycket komplext. Det är en balansgång att tillgodose patientens och de anhörigas önskemål samtidigt som sjuksköterskan vill vara vårdare på ett tillfredsställande sätt. Under analysen framkom fyra teman: Erfarenhet och kunskap, kommunikation och information, vardagliga sammandrabbningar samt sjusköterska - patient relation. <strong>Slutsats: </strong>Genomgående belystes bristen på stöd, resurser samt avsatt tid för reflektion. Det framkom även att det fanns ett behov av både praktisk och teoretisk utbildning.</p>

<p>Bakgrund: Då en patient drabbas av livshotande sjukdom som inte går att bota eller når ett skede i sjukdomsförloppet då bot inte är möjlig övergår vården till ett palliativt skede. Det huvudsakliga syftet med palliativ vård är att lindra lidande och öka livskvaliteten hos den drabbade. Då det visat sig att upplevd livskvalitet är en subjektiv upplevelse som är beroende av personliga värden är det viktigt att sjuksköterskan tar reda på vilken betydelse och innebörd begreppet har för den enskilda patienten. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att sammanställa resultat av kvalitativ forskning som beskriver vilka faktorer som påverkar livskvaliteten hos patienter inom palliativ vård. Metod: Metoden som använts är systematisk litteraturstudie. Sammanlagt inkluderades sex studier. Resultat: Resultatet visade att de faktorer som påverkade livskvaliteten hos patienterna var god symtomkontroll, närhet till och stöd från anhöriga, att behålla meningsfulla aktiviteter och vidmakthålla en normal tillvaro, samt att delta i dagliga livet. Att känna trygghet där man vårdades oavsett om det var i hemmet eller på sjukhus samt att ha en bra relation till vårdpersonal var också viktigt. Slutligen påverkades livskvaliteten också av religiösa och existentiella funderingar, samt huruvida patienterna var förberedda inför döden eller inte. Slutsats: Resultatet kan bidra till en ökad förståelse för vilka faktorer som kan påverka livskvaliteten hos patienter inom palliativ vård. Resultatet är främst överförbart till patienter i övre medelåldern eller till äldre patienter inom palliativ vård och mer forskning som beskriver yngre vuxnas upplevelser av livskvalitet vid livets slut är befogad.</p>