The location-based social network (LBSN) Snapchat allows millions of users to share their locations to others through Snap Map: a digital map that updates their position each time they open the app. While social science studies have explored sentiments, behaviors and norms among Snap Map users, there is limited research on this type of location-based social network in the field of human-computer interaction (HCI), indicating a need for expanding the understanding of the roles that this technology and its design play in shaping the experiences and interactions among users. To address this need, this dialogical study applied a mixed-methods approach consisting of autoethnography and semi-structured interviews with two co-participants over the course of five weeks. The outcomes were analyzed using concepts from postphenomenology, introducing the main stabilities being seen and seeing others that were leveraged to nuance how Snap Map impacts e.g. communication, agency and what it means to act. The postphenomenological findings where then discussed from the lens of the spatial self to unpack how Snap Map mediates identity and performance. This combination of methods and lenses applied to a social media platform is a novel and fruitful approach in HCI, that led to discussions on how the design of Snap Map leads to concepts such as spatiotemporal ambiguity and the nexus of selves, shaping users’ relations to each other, themselves and their identity. / Miljontals användare på det platsbaserade sociala nätverket Snapchat delar sin plats med varandra via Snapkartan: en digital karta som automatiskt uppdaterar användarens position varje gång de öppnar appen. Studier inom samhällsvetenskapen har kartlagt känslor, beteenden och normer bland Snapkartans användare, men inom fältet människa-datainteraktion (MDI) finns det idag lite forskning tillägnad denna typ av teknologi, vilket indikerar ett behov av att utvidga förståelsen för de roller teknologin och dess design spelar i påverkan av dagliga upplevelser och interaktioner bland användarna. För att adressera detta använde denna dialogiska studie en blandad metod som bestod av autoetnografi och semi-strukturerade intervjuer med två deltagare under fem veckor. Resultaten analyserades med hjälp av begrepp från postfenomenologi, där de huvudsakliga stabiliteterna "att bli sedd" och "att se andra" introducerades och användes för att nyansera hur Snapkartan påverkar exempelvis kommunikation, agens och vad det innebär att agera. De postfenomenologiska resultaten diskuterades sedan utifrån perspektivet av den rumsmedvetna aspekten av ens identitet (the spatial self) för att bryta ned hur Snapkartan förmedlar identitet och performativa handlingar. Denna kombination av metoder och perspektiv som tillämpas på en social medieplattform är ett nytt och fruktbart tillvägagångssätt inom MDI, som ledde till en diskussion om hur Snapkartans design ger upphov till begrepp som rumslig och tidsmässig tvetydighet och sammankopplingen av flera självuppfattningar som formar användarnas relationer till varandra, sig själva och deras identitet.

The aim of this essay is to examine how Lara Croft, Bayonetta, Emily Kaldwin and Billie Lurk have been portrayed in their respective games. The questions at issue have examined how these four characters have been portrayed by their appearance on the cover of their games and how they’ve been depicted in gameplay. A comparative study has been used to compare how the design on the characters have been differentiated not only from each other but also from the male characters in each game. The essay has also examined what the sex and gender identity have been of the character’s creators and if they’ve motivated their character designs. An analysis has been made to establish if there has been a male gaze present in the design process and the game and if this has led to the character’s being sexualized. Judith Butler’s performativity theory has been used for this essay along with Laura Mulvey’s theory of the male gaze as well as an intersectional approach according to Kimberlé Crenshaw. Lara Croft, Bayonetta and Emily Kaldwin are shown to break gender codes while still upholding some of them; Billie Lurk is the only one that totally breaks with them and creates a sort of a “new woman”, as she not only breaks the Madonna-and-the-Whore-complex in which each of the other three can be put in. Billie Lurk and Emily Kaldwin are the only female characters which can be seen as not sexualized or steered by the male gaze, but instead they give the gamer an opportunity to live the characters’ stories through them with the first-person-shooter-view. Lara Croft from the games before Tomb Raider (2013) and Bayonetta are clearly sexualized female characters that are controlled by male desire and the male gaze. As these two games are played from a third-person-view it gives the gamer the power to control these women, putting them under the gamer’s will.

This papers purpose is to compare the female protagonist as a subject and reader in Madame Bovary, Watermelon and Bridget Jones´s diary. The aim is feministic, where Judith Butler’s concepts of subjectivity and performativity have been used besides the method of close reading. These novels are pioneering works of each genre; the realistic novel and chick lit. Emma Bovary loses her subjectivity and turns in to a passive object when she is desired and looked at by men. Instead dead objects gets animated, which produces an extremely objectifying portrait of Emma. This culminates with the depiction of her suicide. Surprisingly Emma’s position as a subject, if she ever has one, appears through her reading. The performativity of the texts gives her power and agency to try to change her life within the limits of the bourgeoisie marriage. The protagonists of Watermelon and Bridget Jones´s diary are two female subjects in a modern society, who loves reading. Despite their different opportunities to live fulfilling lives, as compared to Emma, they tend to objectify themselves in relationship to men. They also emphasize the importance of love and having a man in their life, which is according to the genre. Interpreted through Butler, an explanation could be that the power of submission not only sets the outer limits, it also influences our internal desires. These chick lit-novels also discuss literature and cultural hierarchy, where the protagonists tend to prefer popular literature. Watermelon also contains an opening for subversion, depicted by Claire’s achieved independency at the end of the novel, and through some gender-parodies. Most of all, these two chick lit-novels tend to reiterate and consolidate a traditional gender-order through their performativity, although ironizing over the same. Keywords: Reading, genre, realistic novel, chick lit, feminism, Judith Butler, subjectivity, performativity, Madame Bovary, Watermelon, Bridget Jones´s diary. / Uppsatsens syfte har varit att analysera och jämföra den kvinnliga protagonisten som subjekt och läsare i tre romaner; Madame Bovary, Vattenmelonen och Bridget Jones dagbok. Metoden har varit närläsning och den teoretiska ingången feministisk och normkritisk. Judit Butlers teorier har varit tongivande, inte minst begreppen subjekt och performativitet. Resultaten visade bland annat att Emma Bovary tenderar att förlora sin roll som subjekt och förvandlas till ett passivt objekt när hon blir betraktad och åtrådd av män. Istället animeras döda ting som får liv och börjar agera som subjekt, vilket skapar en extremt objektifierad gestaltning av Emma som kulminerar i gestaltningen av hennes självmord. Om det alls går att finna någon subjektsposition hos Emma, uppstår den paradoxalt nog genom hennes läsning. Texternas performativitet skapar förvisso orimliga förväntningar på kärleken, men får även Emma att förändra sitt liv inom de snäva ramar 1800-talets borgerliga äktenskap innebär. Protagonisterna i Vattenmelonen och Bridget Jones dagbok är två kvinnliga subjekt som lever i ett modernt samhälle och liksom Emma älskar de att läsa. I dessa romaner förs även en diskussion kring litteratur och kulturella hierarkier. Alla tre protagonister i de undersökta romanerna kan kategoriseras som passionerade läsare och de föredrar att läsa populärlitteratur. I Vattenmelonen och Bridget Jones dagbok har protagonisterna helt andra förutsättningar till självförverkligande och att leva ett självständigt liv, jämfört med Emma Bovary. Trots detta tenderar både Claire och Bridget att objektifiera sig i sina relationer till män. De verbaliserar ofta vikten av kärlek och att ha en man i sitt liv, vilket också är genretypiskt. Tolkat enligt Butler (och Foucault) är förklaringen till detta ”frivilliga” förtryck att underordning inte enbart skapas genom yttre begränsningar, utan även genom påverkan av människors inre, via internaliserade drömmar och önskningar. I Vattenmelonen finns trots allt en subversiv ansats, vilken gestaltas genom Claires nyvunna självständighet i slutet av romanen, samt i förekomsten av ett antal genusparodier. Mest av allt tenderar dock dessa två chick lit-romaner att återupprepa och befästa traditionella genusmönster, trots att de samtidigt ironiserar över dessa.

This thesis explores the body as an agent of political change as well as embodied aspects of political resistance. It analyses the experience of activists of the extraparliamentary left through the lens of feminist theories on resistance and embodiment. The empirical material draws upon ethnographic field work carried out through a combination of five in-depth interviews and two focus group interviews. The material is analyzed through Barbara Sutton’s conceptualization of embodied resistance and Sara Ahmed’s queer phenomenology. This perspective is advanced by the collective dimension of resistance offered by Judith Butler’s performative theory of assembly and Mona Lilja’s combination this theory and Sara Ahmed’s affective economy. Except from developing phenomenology of resistance, the thesis offers a reading of extraparliamentary action as “queer politics” or an embodied way of questioning “politics as usual”. The motivation behind the respondents’ activism is construed in terms of longing for another potential future than the one offered by parliamentary politics. The study shows that the practice of showing up and appearing in the wrong place can be a powerful form of resistance. The experience of appearing together and of dealing with repression is reported to be a cohesive force uniting individual activists into a social movement or a “body of bodies”. This collective body needs continuous care in order to be resilient and in order to be able to embody the kind equality the activists wish to see in the future. / Den olydiga kroppens politik är en uppsats som bygger på en intervjustudie med tretton aktivister som är eller har varit engagerade i någon form av utomparlamentarisk vänsterrörelse. Studien bygger på en kombination av individuella intervjuer och gruppintervjuer där aktivisterna har fått möjlighet att berätta om sina erfarenheter av att göra politiskt motstånd med kroppen som redskap. Aktivisterna berättar om sina erfarenheter av att delta i demonstrationer, manifestationer och aktioner och om varför de tycker att det är viktigt att dyka upp på platser där det inte är meningen att de ska vara – till exempel på platser där djur slaktas, människor hålls inlåsta eller vapen tillverkas. De berättar också om hur de blir bemötta av polis när de dyker upp och flera av aktivisterna berättar att de blivit utsatta för polisvåld. Aktivisternas engagemang innebär stora fysiska, psykiska och emotionella uppoffringar men de berättar också om tacksamheten över att få arbeta för en mer jämlik och rättvis värld samt glädjen över att få vara en del av en rörelse tillsammans med andra aktivister. Aktivisternas berättelser analyseras i uppsatsen med hjälp av feministiska teorier om motstånd, kroppslighet och känslor samt i relation till tidigare forskning om sociala rörelser i allmänhet, feministiska rörelser i synnerhet samt om den feminism som praktiseras inom den utomparlamentariska vänstern. Denna analys visar att det ligger en stor motståndspotential i att ”dyka upp”, i synnerhet när många människor dyker upp tillsammans och återkommande. Det polisvåld som aktivisterna utsätts för när de dyker upp kan förstås som ett tecken på att det aktivisterna gör uppfattas som ett hot mot den rådande ordningen och därmed också som ett tecken på förändringspotentialen i detta motstånd. Att aktivisterna agerar och upplever svåra saker tillsammans skapar känslomässiga band mellan dem, vilka knyter dem samman till en motståndskraftig rörelse. Denna rörelse förstås i uppsatsen som en kollektiv kropp uppbyggd av enskilda kroppar och deras inbördes relationer. För att denna kropp ska må bra behöver dessa inbördes relationer tas omhand, och därför lyfts omsorg fram som en praktik som möjliggör rörelsens fortlevnad. Aktivisternas berättelser tyder på att det råder en arbetsdelning i många rörelser, och att denna arbetsdelning innebär att omsorgsarbete inte anses viktigt och inte praktiseras av alla aktivister. Uppsatsen avslutas därför med en påminnelse om att det krävs ett pågående arbete med att realisera de jämlikhetsideal som aktivisterna strävar efter på lång sikt även inom den egna gemenskapen.

<p>Syftet med denna uppsats är att undersöka hur Internet fungerar som arena för alternativ offentlighet och för kommunikativa utövningar om mode- och skönhetsideal. Avsikten är att förstå hur Internet, och i synnerhet bloggen, fungerar som en plats där man kan tillämpa alternativa praktiker på.</p><p>Undersökningen fokuserar på svenska modebloggar som skiljer sig från mängden, det vill säga de privata bloggar som innehållsmässigt sticker ut och är nischade. De alternativa modebloggar som väljs ut för studien jämförs med Sofi Fahrmans (Aftonbladet) och Ebba von Sydows (VeckoRevyn) bloggar. Anledningen till att valet kom att falla på just Fahrman och von Sydow är att båda är välkända moderedaktörer som ofta figurerar i svenska medier; i TV, tidningar och på Internet.</p><p>Uppsatsen bygger på såväl beskrivande som komparativa innehållsanalyser av sex modebloggar och kompletteras med en öppen enkät som besvaras av ett antal strategiskt utvalda modebloggare. Syftet är att, genom att skapa en bakgrundsbild kring fenomenet modeblogg, få kunskaper om hur modebloggar upprättade av medieföretag samt privata och alternativa modebloggar skiljer sig åt. Undersökningen handlar inte om att undersöka hela modebloggvärlden, utan enbart en del av den mer ingående, för att se hur Internet utnyttjas som arena, för alternativ offentlighet.</p> / <p>The purpose for this study is to examine how Internet works as a space for alternative publicity and as a communicative practice for fashion and ideal of beauty. The idea is to understand how Internet and especially blogs works as a place to practice alternatives on.</p><p>The study is focused on Swedish fashion blogs that differs from the mass. The alternative fashion blogs that are chosen for the study are compared with two blogs from two famous Swedish fashion reporters, Sofi Fahrman (who is working for Aftonbladet) and Ebba von Sydow (at VeckoRevyn). The reason why these two reporters are picked out is because they are well known and often exposed in Swedish media; in TV as well as magazines and Internet.</p><p>This paper contains both descriptive and comparative content analysis of six fashion blogs as well as a questionnaire study answered by some strategically chosen fashion bloggers. The purpose is to, by giving a background explanation about the phenomenon fashion blogs, get knowledges about how fashion blogs made by media companies and private, alternative fashion blogs are differed. The intention with this study is not to explore the whole fashion blog world, but to tell brief about a part of it more detailed to see how Internet is used as a space for alternative publicity.</p>

In this essay I analyze the performative aspects relating to Marina Abramović's The Artist Is Present, which took place in spring 2010 at MoMA in New York, from the context of the artist and work, institution and documentation. In this performance work, for the duration of the exhibition, Abramović sits completely still opposite another chair where anyone from the audience may sit. The art arises through this participation. The audience are not only viewers, but also the observed, thus becoming part of the work and the negotiation of this exchange of living gazes. The performative pervades this work on multiple levels. The Artist Is Present reached a surprisingly large public, of over 500,000 visitors and continues to circulate in the form of blogs, documentary film and photography long after the exhibition duration. In order to conduct a performative analysis of The Artist Is Present I apply the theories of Peggy Phelan, regarding the relationships between the political and representative visibility in contemporary culture. Phelan's explanation of the unmarked field reveals the importance of the 'other' to see oneself. This is especially relevant in Abramović's performance which challenges and revolves around self reflection in the other. Phelan's theories are also pertinent in analyzing what Abramović as the performer and her work create for re-negotiations around positions and the gaze. The assertions of Carol Duncan in considering the Art Museum as a place of ritual are applied to the ritualistic context of The Artist Is Present, which may well build up a form of liminality. Duncan's claims of the museum as ritual in combination with Phelan's theories provide interesting grounds to further investigate the effect and eventual mythology of the performance work and artist. How do these contexts of institution, documentation, artist and art, which I propose contribute to a kind of myth creation, operate in a ritualized performance art work? This essay analyses these contexts together in order to find a connection between the performative aspects and the effect that they have on the viewer and receiver, which have contributed to the public success of this exhibition. Despite that we now live in an era of reproduction, perhaps the wishes of our era still revolve around a cult value? That even in this post industrial age of reproduction, new needs are recreated for mythology and cult? Or can it be that the reverse is true, that the rites and symbols speak to us before the mythology has fully arisen?

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur Internet fungerar som arena för alternativ offentlighet och för kommunikativa utövningar om mode- och skönhetsideal. Avsikten är att förstå hur Internet, och i synnerhet bloggen, fungerar som en plats där man kan tillämpa alternativa praktiker på. Undersökningen fokuserar på svenska modebloggar som skiljer sig från mängden, det vill säga de privata bloggar som innehållsmässigt sticker ut och är nischade. De alternativa modebloggar som väljs ut för studien jämförs med Sofi Fahrmans (Aftonbladet) och Ebba von Sydows (VeckoRevyn) bloggar. Anledningen till att valet kom att falla på just Fahrman och von Sydow är att båda är välkända moderedaktörer som ofta figurerar i svenska medier; i TV, tidningar och på Internet. Uppsatsen bygger på såväl beskrivande som komparativa innehållsanalyser av sex modebloggar och kompletteras med en öppen enkät som besvaras av ett antal strategiskt utvalda modebloggare. Syftet är att, genom att skapa en bakgrundsbild kring fenomenet modeblogg, få kunskaper om hur modebloggar upprättade av medieföretag samt privata och alternativa modebloggar skiljer sig åt. Undersökningen handlar inte om att undersöka hela modebloggvärlden, utan enbart en del av den mer ingående, för att se hur Internet utnyttjas som arena, för alternativ offentlighet. / The purpose for this study is to examine how Internet works as a space for alternative publicity and as a communicative practice for fashion and ideal of beauty. The idea is to understand how Internet and especially blogs works as a place to practice alternatives on. The study is focused on Swedish fashion blogs that differs from the mass. The alternative fashion blogs that are chosen for the study are compared with two blogs from two famous Swedish fashion reporters, Sofi Fahrman (who is working for Aftonbladet) and Ebba von Sydow (at VeckoRevyn). The reason why these two reporters are picked out is because they are well known and often exposed in Swedish media; in TV as well as magazines and Internet. This paper contains both descriptive and comparative content analysis of six fashion blogs as well as a questionnaire study answered by some strategically chosen fashion bloggers. The purpose is to, by giving a background explanation about the phenomenon fashion blogs, get knowledges about how fashion blogs made by media companies and private, alternative fashion blogs are differed. The intention with this study is not to explore the whole fashion blog world, but to tell brief about a part of it more detailed to see how Internet is used as a space for alternative publicity.

The aim of this thesis is to examine interactivity in the context of performance-based interactive art. The questions asked are: what are the conditions of interactivity, how interactivity happens, and what artistic results it may yield. The method is an analysis based on close studies of three performance-based interactive artworks by applying theories of interactivity, audience participation, and collaboration. First, current theories are outlined, after which, the three artworks are introduced in detail. Next, the artworks are examined, thematically rather than individually, expanding on parameters such as the degree of artistic direction of the artwork, the degree of agency allowed to the spectator in their interaction with the work, and the idea of the “passive” spectator as being “activated” by interactive art. It is shown that the actualization of the interactive gesture inscribed within the work depends on the spectator’s subjectivity and obedience to said gesture. Thus, the conditions of the interaction are not decided by the work/artist alone, but also and equally, by the spectator. Consequently, the actualized interactivity may not immediately correspond with the (possible) authorial intent and may even be unexpected or "infelicitous." The problematic of the thesis falls within the scope of current discourse concerning the striving for interactivity between the work of art and its spectator/audience. While that discourse has often been focused on authorial intent or has implied an ideal spectator, this thesis points to the significance of subjectivity with regards to interactivity and thereby adds increased complexity to the concept of interactivity.

My aim with this study has been to examine how the fashion is a leading component in the novel The Picture of Dorian Gray. I have studied the role fashion plays in the novel and in which way it can be seen as a way of letting the reader know the important role of fashion in 19tcentury England and the morals of Oscar Wilde. To prove my thesis I have used literature that shows how Oscar Wilde uses influences from his own life in his writing of The Picture of Dorian Gray. I have also used Judith Butler's theory of performativity in analyzing the characters in ordet to display their way of staging themselves and their lifestyles and their dependence of that performativity in their interactions. Even though the theory of performativity often is used to hold the importance of the sexes, I have concluded that it has an important role in the novel when Dorian Gray interacts with the character Sibyl Vane who is an actress. My results have shown that fashion in the novel is often a way of letting the reader know important elements of a character in the way that certain fabrics and items are mentioned when Wilde writes about his characters. I have also found that fashion is an important factor when the characters judge each when they speak about the way they dress. The way fashion is presented in the novel is important to my thesis and has shown me how fashion can be used in literature as symbolic elements guiding the narrative. Keywords: Oscar Wilde, The Picture of Dorian Gray, Fashion in literature, Performativity. Judith Butler

I studien undersöks hur bildlärare kan arbeta med frågor som rör sexualitet, relationer, samt sex- och samlevnad i bildundervisning. Undersökningen rör även hur elever kan stödjas i sin identitet genom normkritisk bildundervisning som tar upp frågor kring sexualitet och relationer. Metoden är kvalitativa och tar avstamp ur djupintervjuer med personer som arbetar med bildundervisning och ämnesintegrerad sex- och samlevnadsundervisning. Resultatet visar att sex- och samlevnadsundervisning är mest effektiv när den är ämnesintegrerad. I bildämnet finns det många olika ingångar och verktyg inom arbetsområdet som bl.a. skapar tillfällen att diskuterar relationer och värderingar, medvetgörandet av normer och stereotyper, samt uttryck och undersökande av den identiteter. Genom att använda sig av olika kreativa läroprocesser och horisontell mediering så kan elever förstå sin egen person och kropp, samt sig själv i relation till andra och till samhället. Detta är en god förutsättning för identitetsskapande och för ett kreativt och välfungerande liv.