I denna kandidatuppsats har jag analyserat målningar av konstnärerna Elizabeth Vigée Le Brun och Adélaïde Labille-Guiard i form av självporträtt skapade i 1780-talets Frankrike.Uppsatsens syfte har varit att tolka de två kvinnornas kommunikation och skapandet av identitet genom sina konstverk och utröna hur denna kommunikation stod sig gentemotsamtidens syn på kvinnor. Genom analysering av konstverken med användning av Panofskysmetod för ikonologisk bildanalys, samt litteratur som berör centrala ämnen för uppsatsens syfte, har jag nått slutsatsen att dessa målningar var väsentliga verktyg för deras egetskapande av identitet. Jag observerade att flera aspekter av olika storlek i varje konstverk bröt med konventionen och bidrog till att vidga uppfattningen kring kvinnorna som individer, som konstnärer - och på en större skala, kvinnor i allmänhet. / In this bachelor’s thesis I have analysed paintings by the artists Elizabeth Vigée Le Brun and Adélaïde Labille-Guiard in the form of self-portraits created in 1780’s France. The purpose of the thesis has been to interpret the communication and creation of identity through the artwork of these two women and discern how this communication stood against the contemporary view of women. Through analysing the artworks using Panofsky’s method for Iconological image analysis, as well as literature concerning topics central to the purpose of the thesis, I have reached the conclusion that these paintings were instrumental tools for their own creation of identity. I observed that several aspects of varying size in each artwork broke with convention and contributed to widening perception around the women as individuals, as artists - and on a wider scale, women in general.

In this analysis of Terry Pratchett’s Wyrd Sisters, I argue that performance of the witch is the most important part of witchcraft on Discworld, and, indeed, what drives the story. To underpin this position, I understand Wyrd Sisters as a work of metafiction and parody, examine witch tropes and stories on Discworld and draw parallels to the weird sisters of Shakespeare's Macbeth. Using Pratchett's own theory of narrative causality and Judith Butler's theory of performativity, I show that there is no witch essence on Discworld, but that the witches' performances are imitations of imitations. I also show how the witches' performances of themselves and theatre performance interact and amplify each other, as theatre is a key theme in the novel. / I den här analysen av Terry Pratchetts Häxkonster argumenterar jag för att de roller häxorna ikläder sig är den viktigaste aspekten av deras magi på Skivvärlden, och att iscensättandet av häxan i sig är vad som driver berättelsen framåt. Som bevis för min tes läser jag Häxkonster som metafiktion och parodi, går igenom stereotyper av häxor på Skivvärlden och drar paralleller till de tre häxorna från Shakespeares Macbeth. Jag använder Pratchetts egen teori om narrativ kausalitet och Judith Butlers teori om performativitet för att visa att ”häxan” inte har någon essens på Skivvärlden; häxornas iklädande av roller är istället imitationer av andra imitationer. Jag visar också hur teateruppträdande och häxornas iscensättande av sig själva samspelar och förstärker varandra, då romanen har ett starkt teatertema.

Denna studie handlar om genusskapande bland elever i årskurs 4 och 5 i deras klassrum. Jag har undersökt hur genus skapas i en social språklig interaktion mellan lärare-elev samt elev-elev i ett klassrum. Intresset för att problematisera genusskapandet bland elever har vuxit sig starkare under min utbildning vid fakulteten för Lärande och samhälle och under utbildningens verksamhetsförlagda tid. Som blivande svensk- och svenska som andraspråkslärare har studien fått ett naturligt språkfokus. Studiens fokus ligger på verbala och icke-verbala performativa handlingar som kan påverka elevers genusskapande. Ett andra fokus har lagts på handlingar som kan fungera språkutvecklande eller hämmande.Denna studie handlar om genusskapande bland elever i årskurs 4 och 5 i deras klassrum. Jag har undersökt hur genus skapas i en social språklig interaktion mellan lärare-elev samt elev-elev i ett klassrum. Intresset för att problematisera genusskapandet bland elever har vuxit sig starkare under min utbildning vid fakulteten för Lärande och samhälle och under utbildningens verksamhetsförlagda tid. Som blivande svensk- och svenska som andraspråkslärare har studien fått ett naturligt språkfokus. Studiens fokus ligger på verbala och icke-verbala performativa handlingar som kan påverka elevers genusskapande. Ett andra fokus har lagts på handlingar som kan fungera språkutvecklande eller hämmande.Syftet med studien är öka kunskapen om och förståelsen för hur elever gör genus och hur genus blir gjort. Studien är således ett försök att studera hur genus kan skapas i den sociala språkliga interaktionen i ett klassrum. Den observerade interaktionen visar att det finns tecken på att det mellan lärare och elever utförs handlingar som bidrar till att elevers genusskapande inte förändrats i någon större utsträckning sen tidigt 1980-tal. Det som möjligen skulle kunna ses som en förändring är flickornas verbala och icke-verbala handlingar som eventuellt påverkar de observerade flickornas och pojkarnas genusskapande. En slutsats som kan dras av studien är att det finns elever som använder sig av verbala och icke-verbala performativa handlingar som redskap för sitt genusskapande i den sociala språkliga interaktionen i ett klassrum.

Based on Timothy Mortons notion of hyperobject, this material-discursive practice is a cooperative play of forces and intra-active agencies between nature and the technical world. This research reflects especially a paradigmatic shift from the traditional model to one of an interrelated and performative network, in which all of the non-human entities are seen with the same existence and considered to view as operative agents. From Karen Barads agential-realistic perspective and Timothy Mortons theory of hyperobjects, this article importantly examines how to enter into advantageous relationships in a posthumanist designpurpose. What this article contributes are theories and methods that are rooted in an ethical approach to include and explore non-human actors, especially with the starting point of repositioning oneself as a designer and collaborating with the material environment for the outcome for new perspectives. The study has thereof taken its final form into a design where its operational and performative actors, non-human and human agencies, have interacted to produce an audio-reactive installation. / Baserat på Timothy Mortons begrepp om hyperobjekt, är denna materiell-diskursiv praktik en kooperativ lek av krafter och intra-aktiva agenser mellan naturen och den tekniska världen. Denna undersökning reflekterar framförallt ett paradigmskifte från det traditionella formerna till en mer sammankopplad och performativt nätverk, där alla icke-mänskliga aktörer ses med samma grad av existens och övervägs att betraktas som operativa agenter. Utifrån Karen Barads agentiell-realistiska perspektiv och Timothy Mortons teori om hyperobjekt undersöker artikeln huvudsakligen hur man kan ingå i fördelaktiga relationer i ett posthumanistiskt designsyfte. Vad den här artikeln bidrar med är teorier och metoder som förankrar sig i ett etiskt förhållningssätt för att inkludera in och utforska icke-mänskliga aktörer, framförallt med utgångspunkten att ompositionera en designer och samverka med den materiella omgivningen för utfallet av nya perspektiv. Undersökningen har därav tagit sin slutform till en gestaltning där dess operativa och performativa aktörer, icke-mänskliga och mänskliga agenser, har samspelet fram en audio-reaktiv installation.

Den här studien undersöker Jessica Shiefauers ungdomsroman Pojkarna ur ett intersektionellt, genus och maskulinitetsteoretiskt perspektiv. Analysen handlar om hur genus konstrueras och framställs i samverkan med andra kategorier som ålder och sexualitet, men också vad som präglar pojkars umgängeskoder i romanen och hur huvudkaraktären Kims upplevelse av sin egen kropp och identitet utvecklas i förhållande till detta. Vidare ligger även fokus vid romanens normbrytande och/eller normreproducerande effekter. Den metod som använts är kvalitativ, litterär textanalys. Studiens främsta genusteoretiska nyckelbegrepp är performativitet, den heterosexuella matrisen, hegemonisk manlighet och homosocialitet. Resultatet visar att framställningen av kön är skildrat på ett polariserande sätt genom två binära motsatspar i form av maskulinitet- och femininitetsideal. Dessa fungerar som ett verkningsmedel för att synliggöra den heterosexuella matrisens begränsningar för individer som faller utanför normen. Framställningen tolkas i huvudsak som normbrytande tack vare huvudkaraktären Kims uppror mot normen, även om den binära motsatsbeskrivningen bidrar till att reproducera normer. Analysen visar att pojkars umgängeskoder i romanen är starkt präglade av ett hegemoniskt maskulinitetsideal och ett traditionellt manligt homosocialt umgänge vilket i sin tur även verkar diskriminerande gentemot den underordnade formen av manlighet.

No description available.

Denna studie undersöker deltagarnas upplevelser av ett separatistiskt tryggt rum för musikproduktion, specifikt för tjejer, transpersoner och ickebinära personer. Målet är att förstå hur deltagandet i dessa rum påverkar individernas självkänsla och kreativa utveckling. Genom intervjuer och deltagande observationer utforskar studien vad ett tryggt rum innebär för deltagarna och hur det bäst kan skapas och upprätthållas. Vidare analyseras hur hierarkier manifesterar sig inom detta rum och hur de påverkar gemenskapsupplevelsen. Fältstudien har baserats på material som insamlats genom öppna, löst strukturerade intervjuer med tre deltagare samt en organisatör av det Berlinbaserade, separatistiska rummet för musikproduktion Éclat Crew. Intervjuerna har kompletterats med öppna deltagande observationer av två workshoptillfällen i rummet som undersöks. Resultaten presenteras i tre huvudavsnitt: analys av Eclat Crew som ett tryggt rum, problematik kring teknisk kunskapsutveckling och kreativitet, samt interaktioner och hierarkier inom Éclat Crews kollektiv.  Materialet är tolkat utifrån Focaults teorier om övervakning och självkorrigerande beteende samt Judith Butlers teorier om genus och performativitet. Studien har en teoretisk grund baserad på feministisk teori, queerteori och intersektionalitet. Begreppet tryggt rum undersöks och sätts i förhållande till resultatet. Studien lyfter även fram tidigare forskning inom teknik och komposition i förhållande till makt och genus samt forskning kring rum, kollektiv och subkulturer. Deltagarnas berättelser betonar vikten av en gemenskap som stödjer deras olika identiteter och kreativa uttryck, samtidigt som utmaningar identifieras. Upprepade positiva handlingar och regler, såsom introduktionsrundor och positiv kritik, bidrar till att skapa en lyckad och inkluderande atmosfär. Eclat Crew framstår som övervägande uppfyllande av deltagarnas kriterier för ett tryggt rum, men kan inte klassas som ett rum helt utan hierarkier. / This study explores participants' experiences in a separatist safe space for music production, specifically designed for women, transgender individuals, and non-binary persons. The aim is to understand how engagement in these spaces influences individuals' self-esteem and creative development. Through interviews and participant observations, the study examines what a safe space means for participants and how it can be best established and maintained. Furthermore, it analyzes how hierarchies manifest within this space and affect the sense of community. The field study is based on material collected through open, loosely structured interviews with three participants and an organizer from the Berlin-based separatist music production space, Éclat Crew. The interviews are complemented by open participant observations of two workshop sessions within the examined space. The results are presented in three main sections: an analysis of Éclat Crew as a safe space, issues regarding technical knowledge development and creativity, and interactions and hierarchies within Éclat Crew's collective. The material is interpreted through Foucault's theories of surveillance and self-correcting behavior, as well as Judith Butler's theories of gender and performativity. The study has a theoretical foundation based on feminist theory, queer theory, and intersectionality. The concept of a safe space is examined and related to the results. The study also highlights previous research in technology and composition in relation to power and gender, as well as research on spaces, collectives, and subcultures. Participants' narratives emphasize the importance of a community that supports their diverse identities and creative expressions, while challenges are identified. Repeated positive actions and rules, such as introduction rounds and positive criticism, contribute to creating a successful and inclusive atmosphere. Éclat Crew appears predominantly fulfilling of participants' criteria for a safe space, but it cannot be classified as a space entirely without hierarchies.

Detta är en kvalitativ studie baserad på semistrukturerade intervjuer. Syftet med studien är att öka kunskapen om hur gymnasielärare upplever arbetet med 2022 års läroplan gällande kunskapsområdet sexualitet, samtycke och relationer (SSR) i den svenska gymnasieskolan. Studien utgår från den uppdaterade och reviderade läroplanen som verkställdes hösten 2022. Empirin samlades in via fem semistrukturerade intervjuer med verksamma gymnasielärare från olika orter i Sverige. Analysen av empirin genomfördes i form av en tematisk analys. Den analyserade empirin diskuterades och jämfördes sedan med hjälp av den tidigare forskning som valts ut för studien och performativitet som teori. De centrala begreppen i studien är kön, genus, könsidentitet, heteronormativitet, normer och normmedvetet förhållningssätt. Studiens resultat indikerar att gymnasielärarna upplever flera utmaningar med SSR och att de är i ett stort behov av utbildning inom SSR som kunskapsområde. / This is a qualitative study based on semi-structured interviews. The purpose of the study is to increase knowledge about how high school teachers experience the work with the 2022 curriculum regarding the knowledge area of sexuality, consent and relationships (SSR) in the Swedish high school. The study is based on the updated and revised curriculum that was implemented in the fall of 2022. The empirical evidence was collected by five semi-structured interviews with active high school teachers from different locations in Sweden. The analysis of the empirical evidence was carried out in the form of a thematic analysis. The analyzed empirical evidence was then discussed and compared using the previous research selected for the study and performativity as a theory. The central concepts in the study are sex, gender, gender identity, heteronormativity, norms and norm-conscious approach. The results of the study indicate that high school teachers experience several challenges with SSR and that they are in great need of education in SSR as an area of knowledge. / <p>Examinationsdatum: 2023-06-08.</p>

In this paper, I study the concept of subordination and power by using two Swedish lesbian classic literary texts; ”Den första kärleken”, published in the collection of short stories Berättelser och skizzer (1884) by Mathilda Roos and Charlie (1932) by Margareta Suber. I examine power dynamics and subordination by comparing the two texts with each other and analyze the similarities and differences between subordination in queer contexts and in heterosexual contexts. Judith Butlers theory of subordination and Michel Foucalts theory of the subject and power are the theoretical ground for this paper, as well as the heterosexual script, which function as a way to illustrate what the characters conform to and/or resist against. As a result, I find that queer subordination is more exciting than heterosexual subordination, but also that heterosexual subordination is, although the characters conform to it, a form of resistance against the heterosexual norm. I also find that social punishment is a crucial aspect regarding the choices they make when it comes to queer subordination.

This essay examines the intersection of Valerie Solanas' radical feminist manifesto, the S.C.U.M. (Society of Cutting Up Men) manifesto, and her attempted assassination of Andy Warhol in 1968, proposing that the latter can be understood as a sophisticated piece of performance art. Solanas' manifesto, penned in 1967, challenged societal norms, advocating for the overthrow of patriarchal structures. Through a lens of performativity theory, which emphasizes the performative nature of language and actions, this essay reinterprets Solanas' actions as deliberate expressions of her feminist beliefs. Tracing Solanas' life, from her early struggles to her involvement in the avant-garde art scene of New York City, highlighting her interactions with Warhol's Factory and her provocative works. Solanas' attempted assassination of Warhol, while initially perceived as a psychotic act, is reframed as a conscious enactment of her manifesto's principles, challenging dominant power dynamics. By reframing the assassination attempt as a form of performance art, this essay sheds new light on Solanas' legacy, emphasizing the transformative potential of art as a tool for social critique and change. / Denna uppsats undersöker skärningspunkten mellan Valerie Solanas radikalfeministiska S.C.U.M. (Society of Cutting Up Men) manifestet, och hennes försök att mörda Andy Warhol 1968. Undersökningen framhåller att det senare kan studeras som ett sofistikerat performanceverk. Solanas manifest utmanade rådande normer och förespråkade avskaffandet av patriarkala strukturer. Genom ett nyttjande av performativitetsteorin, som betonar den performativa naturen av språk och handlingar, omvärderar denna uppsats Solanas handlingar som medvetna uttryck för hennes feministiska övertygelser. Solanas försök att mörda Warhol, som vid sin tid uppfattades som en psykotisk handling, omvärderas i texten som en medveten förkroppsligande av hennes manifestets principer. Att omvärdera mordförsöket som en form av performancekonst, lyser texten ett nytt ljus på Solanas arv och betonar konstens transformerande potential som ett verktyg för social kritik och förändring.