Den ökade livslängden hos befolkningen ökar även antalet personer med demens. Med en försämrad minnesfunktion och nedsatta kognitiva förmågor förändras livet kraftigt för den drabbade och personer i dess omgivning. För att öka personers välbefinnande och minska de beteendemässiga och psykiska symtomen vid demens (BPSD) rekommenderas det att icke-farmakologiska metoder används i första hand, exempelvis att arbeta mer personcentrerat. Syftet med litteraturöversikten var att sammanställa kunskap om vilka omvårdnadsåtgärder som kan stärka relationen mellan vårdpersonal och personer med demens. Sjutton vetenskapliga studier från tre vetenskapliga databaser analyserades enligt metod för integrerad litteraturöversikt. Analysen resulterade i tre kategorier: Personcentrerad omvårdnad, Bemötande samt Organisation och ledarskap. Resultatet visar att omvårdnadsåtgärder som stärker relationen mellan personen med demens och vårdpersonal är att se hela personen, utgå från dennes individuella behov samt främja dennes delaktighet i sin vård och omsorg. I resultatet framkommer också att kommunikation är en viktig aspekt för att kunna skapa en god relation och slutligen vikten av att rutiner anpassas efter personen med demens. Vår slutsats är att det finns en rad olika omvårdnadsinterventioner som kan stärka relationen mellan vårdpersonal och person med demens, gemensamt är dock att dessa utgår ifrån att man som personal lär känna patienten för att kunna anpassa vården.

Bakgrund: Palliativ vård har sin grund i ett palliativt förhållningssätt som karakteriseras av en helhetssyn på människan där inriktningen är att lindra istället för att bota. God palliativ vård innebär regelbunden symtomskattning för att förebygga, identifiera och lindra patientens behov. Till hjälp kan patienten använda symtomskattningsinstrumentet Integrated Palliative care Outcome Scale (IPOS) som hjälper patienten till att uppmärksamma sin situation, symtom och besvär samt eventuella problem. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av att använda symtomskattningsinstrumentet Integrated Palliative care Outcome Scale (IPOS) inom palliativ vård. Metod: Metoden var en allmän litteraturöversikt med kvalitativ ansats baserad på åtta vetenskapliga artiklar som analyserades med Fribergs analysmodell. Resultat: Från analysen framkom fyra kategorier som beskriver patienters upplevelser av att använda IPOS: Möjliggör symtomskattning, Förbättrad kommunikation, Svårigheter med symtomskattning och Känsla av oro.  Slutsats: Patienterna upplevde att IPOS gav positiva erfarenheter. De upplevde att IPOS möjliggjorde egen symtombedömning, insikt i sin egen sjukdom och livssituation. IPOS skapade även en förbättrad kommunikation mellan patient och sjuksköterska.

Bakgrund: Missbruk hos patienter blir allt vanligare i samhället vilket innebär att sjuksköterskor oavsett arbetsområde kommer i kontakt med patienter med substansberoende och smärta. Smärta är en subjektiv upplevelse och är med komplext hos patienter med substansberoende. Sjuksköterskor är den yrkesprofession som i första hand kommer i kontakt med patientgruppen vilket kräver att sjuksköterskor har den kunskap som krävs för att smärtbedöma och bedöma smärtlindring hos patienter med substansberoende och därmed säkerställa personcentrerad vård.  Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av smärtbedömning och bedömning av smärtlindring hos patienter med substansberoende.  Metod: En allmän litteraturöversikt med kvalitativ design där tio artiklar inkluderades och analyserades utifrån Fribergs analysprocess.  Resultat: Fyra huvudkategorier identifierades vilka var att möta svårigheter i patientrelationen, att ha otillräcklig kunskap, bristande stöd från medarbetare och att möta etiska svårigheter. Sex underktegorier kunde identifieras. Sjuksköterskorna upplevde en bristande kunskap och beskrev behov av fördjupad utbildning för att kunna smärtbedöma och bedöma smärtlindring. Det identifierades att ett bristande stöd från medarbetare bidrog till ytterligare svårigheter vid smärtbedömning och bedömning av smärtlindring. Sjuksköterskorna upplevde en rädsla för att göra fel. Slutsats: Bidragande faktorer som skapar en utmaning för sjuksköterskorna i samband med smärtbedömning och bedömning av smärtlindring hos patienter med substansberoende kunde identifieras. Sjuksköterskorna upplevde att de hade otillräcklig kunskap i ämnet vilket belyser behovet av fördjupad utbildning. Mer forskning behövs inom problemområdet för att kunna möta patientens behov och säkerställa personcentrerad vård.

Kronisk sjukdom medför begränsningar och inskränkningar på individens livssituation. Diabetes typ 2 är en kronisk systemsjukdom med varierande komplikationer, sjukdomen är ett växande problem globalt. Kunskaper om hur patienten upplever diabetes typ 2 är viktig för patienten, vårdpersonal och anhöriga. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva vuxna personers upplevelse av att leva med diabetes typ 2. En systematisk litteratursökning av vetenskaplig studier genomfördes, vilket resulterade i femton studier som svarade på syftet. Dessa studier analyserades med en kvalitativ manifest innehållsanalys med induktiv ansats. Analysen resulterade i sex kategorier: Omställning att få diagnosen, Kategorien handlade om att diagnosen innebar en stor omställning i livet, vilken kunde ses som negativ och positiv. Kategorin att få information och stöd handlade om hur stöd och information upplevdes. Kategorin att uppleva vardagen som uttröttande handlade om hur diabetes påverkade personen vardag med trötthet och diabeteskomplikationer. Kategorin har inverkan på sociala relationer handlade om hur diabetikern sociala liv inskränktes på grund av sjukdomen, och hur samspelet med anhöriga såg ut. Kategorin begränsningar i egenvården handlar om hur ekonomi och kostomställningen försvårade egenvården för diabetikerna.  Kategorin Att dra lärdomar och acceptera sin situation handlade om hur studiernas deltagare lärde sig leva med sjukdomen och acceptera sjukdomen. Resultatet har diskuterats utifrån begreppen personcentrerad vård, self-efficacy och empowerment. Om vårdpersonal arbetar efter dessa begrepp kan personernas egenvård stärkas genom att hänsyn tas till individuella styrkor, svagheter och förutsättningar och gemensamma beslut. En slutsats var att personer med diabetes typ 2 behöver få adekvat information, acceptera sin situation och ta ett personligt ansvar för egenvården

BACKGROUND: Pain is the most common cause of visit in the emergency department. Pain is an individual and subjective experience, which makes it hard and complex to measure and evaluate. Pain assessment and pain management are of the utmost importance for both patients with acute and long-term pain. AIM: The aim of this study was to highlight challenges that nurses are facing with pain management in the emergency department. METHOD: A general literature study based on 14 scientific articles with qualitative and quantitative data, from searches in CINAHL and PubMed Central databases. RESULTS: Three categories were identified that could pose a challenge for nurses working in the emergency department, work environment related factors, patient related factors and nurse related factors. CONCLUSIONS: This study shows a lack of knowledge about pain, pain assessment and nursing care, among nurses. Lack of time, high workload, correct pain assessment and communication are part of the challenges that lead to inadequate pain management and leads to unnecessary suffering among patients. Increased knowledge of pain has shown to minimize the risk of patient suffering. / BAKGRUND: Smärta är den främsta besöksorsaken på akutmottagningen. Smärta är en individuell och subjektiv upplevelse vilket för den komplex att mäta samt utvärdera. Smärtskattning och smärtbedömning är av yttersta vikt för både patienter med akut smärta samt långvarig smärta. SYFTE: Syftet med studien var att belysa vilka utmaningar sjuksköterskan ställs inför vid smärtlindringsåtgärder på akutmottagningen. METOD: En allmän litteraturstudie som baseras på 14 vetenskapliga artiklar med både kvalitativ och kvantitativ ansats, från databaserna CINAHL samt PubMed Central. RESULTAT: Tre kategorier identifierades som kunde utgöra en utmaning för sjuksköterskans arbete, arbetsmiljörelaterande utmaningar, patientrelaterade utmaningar och sjuksköterskerelaterade utmaningar. SLUTSATSER: Denna studie påvisar en förekomst av att sjuksköterskor har en bristfällig kunskap om smärta, smärtbedömning och dess omvårdnadsåtgärder. Tidsbrist, hög arbetsbelastning, korrekta smärtbedömningar och kommunikation är en del av utmaningarna som leder till en bristfällig adekvat smärtlindring och ett onödigt patientlidande. En ökad kunskap om smärta påvisas minimera risken för patientlidande.

Bakgrund HBTQI-personer står för samma hälsoproblematik som övriga befolkningen. Däremot löper de större risk för depression, suicidalitet och ohälsa, såsom bröstcancer, analcancer och övervikt. Inom denna grupp används även beroendeframkallande substanser i högre grad. HBTQI-personer utsätts för sociala påfrestningar vilket påverkar det dagliga livet. Den osynlighet HBTQI-personer har i vården påverkar utkomsten av den medan vårdpersonal samtidigt uttrycker att okunskap finns för HBTQI-specificerad vård. Syfte Syftet var att belysa HBTQI-personers upplevelser av mötet med vården inom somatisk vård. Metod Denna icke-systematisk litteraturöversikt är utförd med en kvalitativ design där 15 vetenskapliga artiklar inkluderats. Sökordskombinationer i databaserna CINAHL och Pubmed användes för att inhämta artiklarna. Artiklarna kvalitetsgranskades utifrån ett bedömningsinstrument för att sedan genomgå en analys. I analysen skapades teman och subteman baserat på de olika artiklarnas resultat. Resulta tHBTQI-personer upplevde främst negativa upplevelser av vårdmötet. Heteronormativitet, bristande kunskaper i HBTQI-specifik vård och vårdkvalitet samt en oförmåga att bilda en tillitsfull relation till vårdgivaren var orsakerna till detta. Framgångsfaktorer i vårdmöte tvar när HBTQI-personer upplevde en personcentrerad vård där kommunikation, respekt, öppenhet, intresse och medkänsla upplevdes. Slutsats Samtliga artiklar påvisade negativa upplevelser av vårdmötet som övervägande. En utökad kunskap hos vårdpersonalen i HBTQI-specifik vård skulle kunna utmana de negativa upplevelserna HBTQI-personer upplever samt bjuda in till en mer välkomnande vård där kvalitet och kunskap finns men också en god kommunikation med öppenhet och intresse.

Bakgrund: Kontinuitet i vården bygger på samordning och informationsdelning mellan patienter, anhöriga och involverad vårdpersonal för att underlätta vården för en person med vårdbehov. Ett samarbete av vårdteamet och dess kommunikationsförmåga lägger grunden till en bra kontinuitet. En personcentrerad vård kan ge personen med sjukdom en större möjlighet till inflytande över sina behandlingar. Det har visats leda till bättre samarbete mellan personer med sjukdom och vårdpersonal genom att arbeta mer personcentrerat. Behovet av kontinuitet i vården, trygghet och samordning behövs för att ge en god hälsa hos patienter.  Syfte:  Att beskriva kroniskt sjuka patienters upplevelser av kontinuitet i vården.   Metod: Litteraturstudie som analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: beskrivs i fyra slutkategorier: Att kommunikation och information är av vikt, Att bli sedda och lyssnade till, Att vårdpersonalens kompetens bidrar till trygghet och Att få sina behov tillgodosedda.  Slutsats: Hur kontinuitet i vården upplevs för patienter är baserat på egen förståelse och förmåga att fysiskt, psykiskt, socialt och psykosocialt anpassa sig till vården. Vårdpersonalens kommunikationsförmåga och bemötande till att skapa en god relation till patienter är avgörande faktorer för att patienter ska uppleva en kontinuitet i vården.

Bakgrunden till studien är att diabetes typ 2 är ett utbrett problem i samhället. Det kräver mycket resurser från vården och därför är det viktigt att främja hälsa hos patienter med diabetes typ 2. Förutom resurser från vården är det många patienter med diabetes typ 2 som upplever ohälsa och inte har motivation till livsstilsförändringar. Om patienter genomgår nödvändiga livsstilsförändringar och kan identifiera vad som får dem att uppleva hälsa bidrar det till bättre folkhälsa. Syftet är att undersöka vad som kan bidra till att stödja och stärka hälsoprocesser hos patienter som lever med typ 2 diabetes från sjuksköterskors och patienters perspektiv. Litteraturöversikten har fördjupat sig i forskningen hos patienter med diabetes typ 2 och de processer som främjar hälsa för att identifiera problem och möjligheter som finns i livsstilsförändringar. Artiklar söktes i olika databaser med olika sökord för att hitta passande information. Etiska överväganden och tankar på hållbar utveckling har även varit i fokus. Resultatet visar att patienter med diabetes typ 2 är i behov av ett stöd för kunskap, motivation och hjälp i sina livsstilsförändringar. Resultatet formade två huvudteman, Betydelsen av kunskap och Vikten av en vårdande relation. Utifrån dessa formades fem subteman, Betydelsen av att dela kunskap om diabetes typ 2, Kunskap om livsstilens inverkan på hälsa, Kunskap om kost, Sjuksköterskors och vårdpersonalens betydelse och Stödja egenvård. Slutsatserna betonar att sjuksköterskor kan bidra i patienters hälsoprocess med kunskap, stöd, motivation genom goda relationer samt tillämpa personcentrerad vård och främja delaktighet.

No description available.

Bakgrund: Majoriteten av föräldrar i Sverige väljer att vaccinera sitt barn enligt det nationella vaccinationsprogrammet, men vissa föräldrar känner tveksamhet inför detta av olika anledningar. Sjuksköterskor verksamma inom barnhälsovård möter dessa föräldrar i sitt dagliga arbete och har i uppgift att bemöta föräldrarna utifrån deras individuella uppfattningar kring vaccination på bästa sätt. Syfte: Att beskriva erfarenheter hos sjuksköterskor inom barnhälsovård av att möta föräldrar som är tveksamma till att vaccinera sitt barn. Metod: Studien har genomförts utifrån kvalitativ metod med induktivt förhållningssätt. Data insamlades genom semistrukturerade intervjuer med åtta sjuksköterskor inom barnhälsovård, intervjuerna analyserades genom tematisk innehållsanalys. Resultat: Tre kategorier identifierades, Försöka förstå orsaken till tveksamheten, Utmaning i att förmedla kunskap och information och Respektfullt bemötande oavsett beslut. Slutligen identifierades även ett övergripande tema, En god relation är kärnan i mötet med tveksamma föräldrar. Slutsats: Som sjuksköterska inom barnhälsovård är det viktigt att skapa en god relation med föräldrarna för att kunna stötta dem på bästa sätt kring deras beslut om vaccination. Relationen har betydelse för den enskilda individen men även för samhället i stort.