Bakgrund: Den perioperativa omvårdnaden sker ofta i det dolda eftersom operationsavdelningen ligger åtskild från övrig verksamhet på sjukhuset. Denna omvårdnad bör utföras personcentrerat, där patienten ses som en unik individ. Genom att lära känna patienten kan eventuell preoperativ oro och ångest identifieras och lindras. Den preoperativa oron leder utöver ett psykiskt obehag till fysisk påverkan som ökar risken för en rad postoperativa komplikationer. Syfte: Syftet var att beskriva de faktorer som påverkar patientens upplevelse av perioperativ oro och ångest. Metod: En strukturerad litteraturöversikt med induktiv ansats. Totalt inkluderades åtta artiklar i översikten. Resultatet analyserades enligt Braun och Clarkes modell för tematisk analys.  Resultat: Analysen resulterade i tre teman: Den intraoperativa fasen, Att känna tillit och Livet efter operationen, dessa teman hade i sin tur totalt tio subteman . Många faktorer kunde leda till oro och ångest hos patienten, exempelvis operationsmiljön, brist på information, känslan av att inte bli sedd och förstådd av vårdpersonalen samt funderingar över hur framtiden skulle bli . Slutsats: Genom en personcentrerad omvårdnad, och därigenom mindre oro och ångest preoperativt, så gynnas patienter av minskat lidande och lägre risk för komplikationer. För vårdgivaren kan det innebära ekonomisk vinning då det leder till kortare vårdtider.

Summary Living with epilepsy – A literature review Background: An epileptic seizure is a short episode of overactivity in the brain caused by an electric uncontrolled discharge in the brain neurons. With the diagnosis follows an increased tendency for seizures to return. The worry of having seizures and the risks connected to the diagnosis entails to affect everyday life. The lack of knowledge in society can lead to increased stigmatization, which can affect the experience of living with epilepsy.  Person-centered care can be performed to ensure that persons with epilepsy are being seen, based on their needs and experiences.   Purpose: The purpose was to describe persons experience of living with epilepsy.   Method: A qualitative literature review was chosen in this study, based on 10 scientific articles. Databases that were used to find articles was Cinahl, Medline and PsycINFO. The articles were analyzed by Fribergs model in five steps.   Result: Two themes represents the result of this study. The first theme describes how it is To live with fear. The experience of losing control, stigma, and fear around epilepsy is described. The second theme is about Accepting the situation. It describes persons experiences in how to reach control over epilepsy and also how support affects the disease.   Conclusion:  Different experiences of living with epilepsy emerged from the overview. People were concerned over the fact that the disease involves risks and leads to a changed everyday life. Experiencing stigma was a common occurrence and puts people with epilepsy in a position where they become particularly vulnerable in society and social contexts. There is a lack of knowledge in the community about epilepsy that causes stigma to increase. A person-centered care can lead to better support and an increased awareness for people with epilepsy, which in turn affects the experience of health.  Keywords: epilepsy, experience, nursing, person-centered care / Sammanfattning Bakgrund: Ett epileptiskt anfall innebär en kortvarig överaktivitet i hjärnan orsakad av okontrollerade elektriska urladdningar i hjärnans nervceller. Diagnosen medför en ökad risk för återkommande anfall. Oro för att få anfall och de risker som kan kopplas till diagnosen medför att vardagen kan påverkas. Även okunskap i samhället kan leda till en ökad stigmatisering kring sjukdomen och vilket också kan påverka upplevelsen av epilepsi. En personcentrerad vård kan utföras för att säkerställa att personer med epilepsi blir sedda utifrån sina behov och upplevelser. Syfte: Syftet var att beskriva personers upplevelse av att leva med epilepsi.   Metod: En kvalitativ metod valdes till litteraturöversikten som baserades på 10 vetenskapliga artiklar. Databaserna som användes för att hitta artiklar var Cinahl, Medline och PsycINFO. Artiklarna analyserades sedan med hjälp av Fribergs modell i fem steg.  Resultat: Två teman representerar resultatet i studien. Det första temat beskriver hur det är Att leva med rädsla. Här beskrivs personers upplevelser kring förlust av kontroll, stigmatisering och rädsla kring epilepsin. Det andra temat handlar om att Acceptera sin situation. Här beskrivs upplevelsen av att uppnå kontroll kring epilepsin och även hur att ha stöd påverkar livet med sjukdomen.   Slutsats: Personernas upplevelse av att leva med epilepsi såg olika ut. Många upplevde oro över att sjukdomen innebär risker och leder till en förändrad vardag. Att uppleva stigma var vanligt förekommande och sätter personer med epilepsi i ett läge då de blir extra utsatta i samhället och sociala sammanhang. Det finns en okunskap i samhället kring epilepsi som gör att stigmatiseringen ökar. En personcentrerad vård kan leda till bättre stöd och en ökad medvetenhet hos personer med epilepsi, som i sin tur påverkar upplevelsen av hälsa. Nyckelord: epilepsi, personcentrerad vård, omvårdnad, upplevelse

No description available.

Sepsis är ett globalt hälsoproblem och en stor del av personerna som överlever får restsymtom som påverkar deras livskvalité. Syftet med denna studie var att sammanställa faktorer som påverkar livskvalitén för personer som överlevt en sepsis. En integrerad kunskapsöversikt genomfördes där 19 artiklar ur den systematiska litteratursökningen valdes ut för analys. Resultatet visar att faktorer såsom psykiska, fysiska och kognitiva funktionsnedsättningar påverkar personernas livskvalité, då det medför en känsla av att inte vara en fri individ. Andra faktorer som påverkade livskvalitén var förändringar i det sociala livet vilket innebar att personer upplevde en känsla av att inte vara en del av gemenskapen. Detta på grund av att relationer påverkades samt svårigheter att återgå till arbetet. Känslomässiga faktorer som framkom och påverkade personer som överlevt en sepsis var rädsla och oro för att drabbas igen samt existentiella funderingar kring varför just dem drabbats. För att sjuksköterskor ska kunna vara ett sådant stöd till återhämtning som behövs utifrån personernas individuella behov, är det av stor vikt att sjuksköterskor har kunskap kring vilka faktorer som påverkar livskvalité för personer som överlevt sepsis. Det är också av stor vikt att möjliggöra tidig upptäckt och adekvat omvårdnad för personer med sepsis. Föreslagna interventioner var arbetsträning, stödjande samtal samt personcentrerad omvårdnad för att stärka empowerment och återhämtning även efter vårdtidens slut. Kvalitativ forskning utifrån personers perspektiv behövs för att öka kunskapen om och möjliggöra en tidig upptäckt och adekvat vård och omvårdnad för personer med sepsis.

Bakgrund: Att anpassa vården enligt det personcentrerade arbetssättet är en pågående process både internationellt såväl som i Sverige. Implementeringsprojekt och olika former av personcentrerade åtgärder genomförs och är under ständig utveckling inom hälso- och sjukvården. Det framkommer i tidigare forskning att det inom psykiatrisk vård föreligger svårigheter att implementera personcentrerad vård och att det råder ett sjukdomsorienterat förhållningssätt. Patienten behöver få en mer aktiv roll i sin egen vård och därmed bli mer delaktig. Hur personen upplever och förstår sin psykiska ohälsa är av stor vikt. Det ligger även under sjuksköterskans ansvar att möjliggöra detta för patienten, men detta kan vara svårt och flera hinder kan tillkomma. Syfte: Att beskriva de möjligheter och utmaningar som sjuksköterskor kan erfara med personcentrerad vård inom den psykiatriska heldygnsvården. Metod: Studien har en kvalitativ design med induktiv ansats. Som datainsamlingsmetod användes fokusgruppsintervjuer, två grupper med totalt nio stycken deltagare. Data analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Redovisas i fyra kategorier, åtta subkategorier samt ett tema. Temat som genomsyrar hela resultatet är att gemensamt stötta patienten till att måna om sig själv. Slutsatser: Det finns en vilja bland sjuksköterskor att arbeta mer personcentrerat och att göra patienterna mer delaktiga i sin vård. Resultatet visar att i den psykiatriska heldygnsvården fortfarande finns stora möjligheter att arbeta mer personcentrerat, vilket medför att de utmaningar som framkommer behöver omvandlas till och bli möjligheter.

Bakgrund: Varje år insjuknar ett stort antal människor i en hjärtinfarkt. Många människor dör också av en hjärtinfarkt. Det är vanligt att få andra sekundära problem efteråt. Depression, nedsatt livskvalitet och trötthet är vanligt återkommande. Sjuksköterskans roll är att arbeta utifrån ett personcentrerat förhållningssätt. Syfte: Syftet var att belysa personers upplevelser av stöd efter en hjärtinfarkt. Metod: Detta arbete har genomförts som en litteraturöversikt med kvalitativ design. Innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman tillämpades vid analys av artiklarna. Artiklarna söktes fram genom två databaser, CINAHL och Pubmed. Totalt sammanställdes femton artiklar till resultatet. SBU:s mall för “kvalitetsgranskning av studier med kvalitativ forskningsmetodik” tillämpades under kvalitetsgranskningen. Resultat: Det var av stor vikt att de insjuknade kände att de fick tillräckligt med stöd för att kunna hantera den svåra situationen och för att kunna återhämta sig. De upplevde att de stöd de fick inte var tillräckligt. Ett ökat stöd från hälso- och sjukvården var viktigt för återhämtningen. Hjälp och stöd från familj, närstående och vänner samt stöd från att dela sina erfarenheter med andra lyftes också i resultatet. Diskussion: Personers upplevelser av stöd kunde kopplas till Antonovskys teori. Sjuksköterskan bar på en viktig roll i att arbeta utifrån personcentrerad omvårdnad. Slutsats: Personer som insjuknat i en hjärtinfarkt har ett ökat behov av stöd i olika former. Mer forskning och kunskap inom ämnet kan leda till att bättre stöd kan utformas i framtiden. / <p>Examinationsdatum 2020-04-29</p>

Bakgrund: Bröstcancer är en diagnos som drabbar kvinnor världen över. Riskfaktorer påtalar att alltfler kvinnor förväntas insjukna av denna diagnos. Statistiken visar att kvinnans möjlighet till överlevnad är varierande samt beroende av landets tillgång till behandlingar. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa kvinnors upplevelser av bröstcancerbehandling. Metod: Litteraturöversikten baserades på tolv kvalitativa vetenskapliga originalartiklar. Valda vetenskapliga artiklar analyserades enligt Graneheim och Lundmans innehållsanalys. Resultat: Resultatet påvisade att kvinnorna upplevde känslor som bristande medlidande, stöd samt uppmuntran till delaktighet från hälso- och sjukvårdspersonal vilket enligt de försvårade hanteringen av behandlingen. Kvinnorna förklarade dessutom att dessa faktorer skapade känslor som ångest, oro, rädsla, ilska, skam samt sorg över den mödosamma livsförändringen behandlingarnas bieffekter medförde. Trots ökade överlevnadsmöjligheter beskrev kvinnorna att försämrad självbild var konsekvens av behandlingen vilket enligt de ökade den sociala isolationen. Diskussion: För att stärka livskvaliteten samt välmående hos kvinnan är det viktigt att sjuksköterskan strävar efter en kvalitetsfylld relation med denne, då detta ökar möjligheten till planering av den personcentrerade omvårdnaden. Med stöd av Antonovskys teori kan detta sägas stärka kvinnas förmåga till hantering av situationen, vilket kommer stärka hennes känsla av sammanhang. Slutsats: Omvårdnaden är väldigt komplex vid vård av kvinnor med bröstcancer. Som patientansvarig sjuksköterska är egenskaper som empati, förståelse, lyhördhet samt respekt väsentliga att besitta vid vård av dessa kvinnor. Samtidigt behövs kontinuerligt uppdaterade kunskaper hos sjuksköterskan för förbättring av vårdens kvalité. Författarna förespråkar därför att vidare forskning kring ämnesområdet krävs för utveckling av omvårdnaden samt för att skapa välbefinnande. / <p>Examinationsdatum 2020-04-29</p>

Bakgrund Varje dag möter sjuksköterskor många individer i vården varför det är viktigt att varje individ får rätt vård utifrån deras behov, en personcentrerad vård. En utsatt grupp är personer med demenssjukdomar på grund av att deras sjukdom ofta leder till kommunikationshinder. Det är därför viktigt att sjuksköterskor har rätt utbildning inom både demenssjukdomar och personcentrerad vård. Alla ska få lika vård på lika villkor trots en nedsatt kognitiv förmåga. Syfte Syftet med litteraturöversikten var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av personcentrerad vård för personer med demenssjukdomar. Metod Litteraturöversikten består av 15 kvalitativa artiklar från olika länder, artiklarna har publicerats mellan år 2010–2019. Databaser som användes för att söka artiklarna var CINAHL och PubMed.  Resultat Resultatet presenteras i fyra huvudkategorier med underkategorier. Dessa huvudkategorier belyser (1) sjuksköterskans upplevelse och erfarenheter av att lära känna personen med demenssjukdomar, (2) kommunikation med patienten, (3) tid för patienten och (4) vikten av utbildning för personalen inom personcentrerad vård och demenssjukdomar.  Slutsats Sjuksköterskor erfarenhet av utbildning inom demenssjukdomar och PCV, var att det är svårare att ta hand om personer med demenssjukdomar utan rätt utbildning. Enligt studier har det framkommit att nyexaminerade sjuksköterskors attityder är sämre mot personer med demenssjukdomar på grund av en minskad kompetens och osäkerhet om hur en person med demenssjukdom ska tas hand om. Vilket kan resultera i ett bristande bemötande från nyexaminerade sjuksköterskor samt att de undviker att skapa en dialog och en relation med personen med demenssjukdom. / Background Every day, nurses face many disruptions in care, why it is important that every individual gets the right care based on their needs, a person-centered care. One vulnerable group is people with dementia due to the fact that their illness usually leads to communication difficulties. Therefore, it is important that nurses have the right education in both dementia and personcentered care. Everyone should receive equal care on equal terms despite a reduced cognitive ability. Aim The purpose of the literature review was to describe nurses' experiences of person-centered care for people with dementia. Method The literature review consists of 15 qualitative articles from different countries, the articles were published between 2010–2019. Databases used to search the articles were CINAHL and PubMed. Result The result is presented in four major main themes with subcategories. These main categories highlights (1)the nurse's experience of getting to know the person with dementia, (2) communication with the patient, (3) time for the patient and (4) the importance of training for the staff in person-centered care and dementia. Conclusion Nurses experience with education in dementia and PCV, was that it is more difficult to care for people with dementia without the right education. According to studies, it has emerged that the attitudes of newly graduated nurses are inferior to people with dementia due to a reduced competence and uncertainty about how a person with dementia should be treated. This can result in a lack of response from newly graduated nurses and that they avoid creating a dialogue and relationship with the person with dementia.

Bakgrund: Sjuksköterskors roll inom den palliativa cancervården innebär inte bara att vårda själva patienten. Patientens anhöriga är också en del utav vården som ges till patienten. År 2017 avled 19 953 personer som var palliativt registrerade och hade diagnosen cancer, vilket innebär att både förloppet innan och efter döden, kräver stöd till anhöriga.   Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva sjuksköterskors   upplevelser av att stödja anhöriga i den palliativa cancervården. Design: I denna litteraturöversikt användes kvalitativ design med avseende att ge en översiktsbild om forskningsläget. Resultat: Resultatet sammanställdes av 12 artiklar genom kvalitativ analys om hur sjuksköterskor upplever det att stödja anhöriga. Sex olika kategorier som är kopplat till sjuksköterskans kärnkompetenser; vilka är personcentrerad vård, säker vård, samverkan i team, informatik, evidensbaserad vård och förbättringskunskap, där resultatet visar att sjuksköterskorna upplevde både negativa och positiva aspekter i stödjandet av anhöriga. Slutsats: Kunskapsläget för sjuksköterskor som ska stödja anhöriga inom palliativ cancervård behöver utvecklas. Anledningen kan vara att sjuksköterskor upplever kunskapsluckor i mötet med anhöriga, och där med saknar verktyg för att hantera både egna emotionella intryck, men även anhörigas olika reaktioner på sorg.

SAMMANFATTNING Bakgrund: I Sverige insjuknar 25 000 personer i någon form av demenssjukdom varje år och denna siffra förväntas öka tillsammans med den åldrande befolkningen. Den ökande befolkningsmängden kommer bidra till att fler personer som erhåller en demenssjukdom kommer att söka och vara i behov av sjukhusvård. Långa sjukhusvistelser och sjukhusmiljön kan förvärra de symtom som personer med demens har. Då det inte finns något botemedel för demens är omvårdnaden en central del.    Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av vilka omständigheter som påverkar omvårdnaden av personer med demenssjukdom på sjukhus.    Metod: Föreliggande studie är en beskrivande litteraturstudie som baseras på tio kvalitativa originalartiklar. Resultatanalysen av artiklarna utgick från Graneheim och Lundmans modell av innehållsanalys.      Resultat: Avsaknad av kunskap anses påverka vårdandet av personer med demenssjukdom negativt vilket leder till utmattning och frustration bland personal. Tidsbrist påverkar omvårdnaden då personer med demens kräver både arbetskraft och tid. Oroliga personer lugnas om personalen lyssnar och tar sig tid.Vidare upplevs det viktigt att lära känna patienten och bilda en patient- och sjuksköterskerelation.Kommunikation på en nivå som patienten förstår upplevs som viktigt.    Slutsats: Det finns flera omständigheter som påverkar omvårdnaden av personer med demenssjukdom som är inneliggande på sjukhus. Strategier behövs för att optimera vården för personer med demenssjukdom på sjukhus. Omständigheterna i denna studie ger en inblick i vad som krävs för att demenssjuka patienter ska få en välfungerad och värdig omvårdnad. / ABSTRACT Background: In Sweden, 25,000 people suffer from some form of dementia every year and this figure is expected to increase together with the aging population. The increasing population will contribute to more people receiving a dementia illness to seek and be in need of hospital care. Long hospital stays and the hospital environment can exacerbate the symptoms of people with dementia. Since there is no cure for dementia, nursing is important.   Aim: The aim was to describe the nurse´s experiences of the circumstances that affect the care of people with dementia in hospital wards.    Method: The present study is a descriptive literature review based on ten qualitative original articles. The analysis of the articles was based on Graneheim and Lundman´s model of content analysis.    Results: Lack of knowledge is considered to have a negative impact on the care of people with dementia, leading to fatigue and frustration among staff. Lack of time affects nursing as these people with dementia require both labor and time. Worried people calm down if the staff listens and takes time. Furthermore, it is considered important to get to know the patient and to form a patient and nurse relationship. Communication at a level that the patient understands is considered important.   Conclusion: There are several circumstances that affect the care of people with dementia who are hospitalized. Strategies are needed to optimize care for people with dementia in hospitals. The circumstances of this study provide an insight into what is required for dementia-sick patients to receive a well-functioning and dignified care.