Denna uppsats är en studie i hur andrafiering används inom Socialdemokraternas och Moderaternas valmanifest, med syfte att se hur det har använts i diskurser inom politisk kommunikation gentemot potentiella väljare, utifrån frågeställningar om vilken funktion det fyller och hur användningen har utvecklats över tid. Vidare lyfts också frågor om hur andrafiering som process går till och vilka som har kommit att konstrueras som Den Andre. För att kunna studera den politiska diskursen har jag utöver teorier om andrafiering och Den Andre, främst använt mig av Laclau & Mouffes diskursteori, som har ett socialkonstruvistiskt perspektiv på språk och diskurs, för att förstå vilka effekter den politiska diskursen kan ha för samhället. Datamaterialet bestod av Socialdemokraternas och Moderaternas valmanifest inför svenska riksdagsval under en 50-års period, från 1964–2014, med totalt 32 valmanifest. Texterna har kodats och analyserats med en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar på hur det skett en förändring över tid i vilka som andrafieras i valmanifesten, och att även användningen har ändrat karaktär och kommit att få ett allt större utrymme i den politiska diskursen i valmanifesten.

Denna uppsats ämnar ta reda på hur det svenska försvaret förhåller sig till Nato, det vill säga hur två av Sveriges mest aktuella och centrala frågor för svensk nationell säkerhet hänger ihop. Rysslands militära upprustning och aktivitet i Östersjöområdet kombinerat med den amerikanske presidentens hårda retorik gentemot EU och Nato ökar spänningarna i Sveriges närområde. Uppsatsen syftar till att undersöka sambandet mellan tillit till det svenska försvaret och attityder till ett svenskt Nato-medlemskap. I tillägg analyseras sambandet utifrån politisk ideologi i form av människors placering på vänster-högerskalan. Genom att använda mekanismen mellan tillit och attityd och applicera det på det svenska försvaret och frågan om ett svenskt medlemskap i den nordatlantiska försvarsalliansen Nato studeras ett samband som ingen i en svensk kontext tagit reda på. Trots att tillit till försvaret och attityder till Nato sannolikt hänger ihop finns inga studier som både omsorgsfullt utreder och fullt ut testar sambandet. Den begränsade litteratur som engagerar sig i frågan om mekanismer som påverkar svenskars attityder till Nato-medlemskap är framförallt intresserad av nivåskattningar och univariata analyser och har således begränsade förklarande ambitioner. Genom en multivariat regressionsanalys med understödjande mekanismer där sambandet fullt ut testas kompletteras tidigare forskning. Analysen genererar en komplett bild av hur sambandet ser ut genom att använda Sveriges mest omfattande opinionsundersökning på området, nämligen Göteborg Universitets Riks-SOM undersökning från 2015. För att studera sambandet används teori och tidigare forskning kring attityder generellt och i förhållande till Natooch försvarsfrågan där alltifrån Converse (1964) konvergensteori till analyser av statsvetare i SOMinstitutets rapporter behandlas. Genom att bland annat behandla studier som berör Nato-attityder i öst- och centraleuropeiska länder kan uppsatsen sedermera tratta ner till nationell tidigare forskning på området för att operationalisera fram hypoteser och den teoretiska modellen. Resultatet av den statistiska analysen bekräftar uppsatsens huvudhypotes om att tillit till det svenska försvaret påverkar attityder till Nato i en positiv riktning. Den kan också bekräfta uppsatsens underhypotes om att sambandet mellan tillit och attityd påverkas av människors politisk-ideologiska positionering (Converse, 1964; Bjereld, 2014; Nato, 2018; Martinsson, 2017).

Hur talar vi om ensamstående mödrar? Hur framställs och artikuleras de? Syftet med denna studie är att utforska vilket mönster som existerar i diskursen kring ensamstående mödrar. Genom politisk diskursteori samt ett genusteoretiskt ramverk beskriver denna studie hur ensamstående mödrar artikuleras.  Det empiriska materialet består av artiklar från den svenska tidningen Mama. Dessa artiklar har genom en undersökning, inspirerad av kritisk diskursanalys, metodologiskt undersökts, sammanställts samt analyserats utifrån genusteori samt politisk diskursteori.   Sammanfattningsvis så artikuleras den ensamstående mamman som sämre stående inom diskursen. Hon blir synonymt med fattigdom, sämre barndom och som en påminnelse om att mammor kan göra bestående påverkan på sitt barn. De får stå till skuld för sin psykiska ohälsa och placeras som rivaler mot varandra; exempelvis den unga mamman kontra den äldre.

Studiens syfte är att studera hur Sveriges statsminister Stefan Löfvens tal till nationen den 22 mars 2020 fungerar som effektiv kommunikation under coronapandemin i Sverige. Dessutom kommer studien att undersöka hur bevismedlen ethos, logos och pathos används för att övertala. Analysmetoden som används är en kritisk retorikanalys som studerar talets språk och talar om hur det valda materialet förhåller sig i det avsedda sammanhanget. Forskning kring tal till nationen är ett outforskat område. I stället har majoriteten av forskningen fokuserat allmänt på hur retorik används i tal.Resultatet av vår studie visar på att Stefan Löfvens tal till nationen till stor del var mottagaranpassat och passande till den retoriska situationen. Dessutom använder Löfven sig av en blandning av ethos, logos och pathos i talet för att övertala publiken att lyssna på hans budskap. Då han gjorde detta lyckades han leverera ett starkt retoriskt tal, tack vare att han använde passande retoriska verktyg utifrån talets kontext och retoriska situation.

The terror attacks in Oslo, July 22, 2011, executed by Anders Behring Breivik, showed the deadliest outbreak of political violence in Norway since World War II. After the subsequent apprehension of Breivik, discussions about his ideological positioning soon emerged. While Breivik was initially described as an Islamophobic, right wing-extremist, a few expert witnesses and scholars labeled him and his manifesto 2083: A Declaration of European Independence as fascist. Some analysts disagreed with such a categorization and argued that Breivik's views had little to do with fascism. Other commentators and academics partly agreed with the fascist label but added that Breivik's ideology differed from classical fascism in several ways.    The aim of this research is to examine whether the manifesto 2083 can be classified as fascist according to various established definitions and ideal types of fascism. In particular, this research draws on the theories, definitions, and ideal types of fascism of established scholars Roger Griffin, Stanley G. Payne, and Emilio Gentile to inform a content analysis of 2083.The study's relevance concerns the ideology of and behind certain violent political activism, and if fascism is undergoing a transformation which urges updates of established definitions of the phenomenon. 2083 is treated as an outlier or deviant case of fascism. This research finds that 2083 does fulfill several fascist criteria, and even concepts central to the ideal types. However, the results are at times ambiguous and open to further interpretation. Fascist concepts such as national rebirth, a glorification of violence, and religiously tinged activism are expressed in the manifesto, but crucial details regarding them remain unexplored or unspecified. 2083's violent strategies for achieving desired societal change have striking similarities with certain contemporary race radicalism; while descriptions of societal condition and utopian goals share certain fascism characteristics, but also resemble late 19th Century German revolutionary conservatism or proto-fascism. Thus, one might rather see 2083 as hybrid form of different, already existing, fascist ideological traits rather than a “new” form of fascism. / De terrorattacker som utfördes av Anders Behring Breivik i Oslo den 22 juli 2011 var det dödligaste uttrycket för politiskt våld i Norge sedan det andra världskriget. Snart efter Breiviks gripande började diskussioner föras om hans ideologiska uppfattning och politiska hemvist. Tidiga utlåtanden gjorde gällande att han var en islamofobisk högerextremist, men några expertvittnen hävdade att Breivik och hans manifest 2083: A Decaration of European Independence snarare var fascistiska. Vissa analytiker motsatte sig detta och påstod att Breiviks åsikter uppvisade få likheter med fascism. Andra kommentatorer och akademiker gav delvis medhåll till den fascistiska klassificeringen men menade att Breiviks ideologi på flera sätt skiljde sig från klassisk fascism. Syftet med denna studie är att undersöka huruvida manifestet 2083 kan klassificeras som fascistiskt enligt olika etablerade definitioner och idealtyper av fascism. För att genomföra en innehållsanalys av 2083 används de teorier, idealtyper och definitioner av fascism som de etablerade akademikerna Roger Griffin, Stanley G. Payne och Emilio Gentile utarbetat. Studiens relevans utgår från diskussioner om ideologiers betydelse för vissa former av politiskt våldsam aktivism och om fascismen som ideologi genomgår förändringar vilka kan föranleda uppdateringar av dess definitioner. 2083 behandlas i detta sammanhang som ett kritiskt eller avvikande fall av fascism. Studiens resultat visar att 2083 uppfyller ett flertal kriterier för fascism och även vissa av de använda idealtypernas centrala koncept. Samtidigt är andra resultat tvetydiga och föranleder vidare diskussion. Fascistiska teman såsom en önskan om en nationell återfödelse, våldspositivitet och religiöst betonad aktivism återfinns i manifestet, men viktiga detaljer kring dem utvecklas inte eller förblir ospecificerade. De våldsamma strategier för samhällelig förändring som existerar i 2083 har klara likheter med vissa samtida former av rasradikalism, medan manifestets beskrivningar av det nuvarande samhällstillståndet och även dess utopiska framtidsvisioner på flera sätt påminner om fascistiska motsvarigheter. Samtidigt finns där också likheter med protofascism och radikalkonservatism från det sena 1800-talet. Därför kan 2083 betraktas som en hybrid av olika redan existerande former av fascism, snarare än som en "ny" sorts fascism.

Syftet med denna studie är att undersöka och analysera hur fritidsledare genom tal och praktik ger mening åt “meningsfull fritid” och hur “meningsfull fritid” blir betydelsefullt. Studiens material bygger på 6 intervjuer med fritidsledare och 3 observationer på fritidsgård. Materialet analyseras med hjälp av poststrukturalistisk teori och politisk diskursteori. Resultatet visar att fritidsledarnas skapande av meningsfull fritid påverkas av fyra olika diskurser. Diskurserna påverkar värdena som läggs i meningsfull fritid och dessa påverkar fritidsledarnas utövande av ledarskap, vilket leder till drivkrafterna som skapar meningsfull fritid. Slutdiskussion menar att vikten av ungdomsperspektiv i meningsfull fritid behövs för demokratin och ungdomars deltagande i välfärden som samhällsmedborgare.

Gestaltningar handlar om hur man förstår, tolkar och skapar mening ur sina upplevda eller medierade erfarenheter. Med det är gestaltningsprocesser oundvikliga eftersom människan strävar efter att skapa mening i tillvaron. Varje gång vi kommunicerar med någon gestaltar vi verkligheten.Detta gör det intressant att undersöka hur medierna har valt att gestalta regeringskrisen och därmed påverkat vår uppfattning av den. Regeringskrisen inleddes den 2 december 2014 efter att Sverigedemokraternaavsåg att rösta för Alliansensbudgetförslag. Detta skulle leda till att regeringens budgetpropositionskulle fällas vilket är en unik situation i Sverige och har inte hänt i modern tid.1Detta var den första regeringskriseni Sverige efter regeringen Carlssons avgång 1990.Syftet med denna uppsats är att undersöka hur rapporteringen av regeringskrisen gestaltades. Detta med inriktning på regeringskrisen och dess centrala aktörer och aktörsgrupper. Vi har valt att utgå ifrån Sveriges två största morgon-respektive kvällstidningar nämligen Aftonbladet, Expressen, Svenska Dagbladetoch Dagens Nyheter. Vår analys tar avstamp i ett kodschema med variabler och variabelvärden som är relevanta för vår undersökning. Artiklarna som vi analyserar finner vi genom dataprogrammet Retriever.Resultatet visar att mediernas bevakning av regeringskrisen var mestadels objektiv och antog en saklig gestaltning. Det fanns dock utrymme för diskussion och opinionsbildning. Undersökningen visade även att Sverigedemokraterna och dess aktörer var de som framställdes som mest negativ samt att rapporteringen av regeringskrisen var snarlikamellan de analyserade tidningarna

When studying a political map subsequent to the 2018 Swedish national election one thing in particular catches the eye. The southern parts of Sweden, or the region Scania in particular is dominated by the colour yellow, representing support for the right wing populist party: The Sweden Democrats. The question as to why it looks like this has baffled political scientists and election experts for many years and still does not have an answer. Famous political scientists at the SOM-institute in Gothenburg Henrik Oscarsson and Sören Holmberg describes that the support for the Sweden Democrats in Scania ”is something of a riddle”. In this thesis I am going to make observations about political approaches towards the political system in Scania and political approaches relevant for the voters of the Sweden Democrats. These approaches will create the standing political cultures representative for Scania and for  the right wing populist party supporters. The thesis’s main goal is to bring some light on the subject of electorate behaviour within the Scania region and hopefully in some way or another bring something to the table when it comes to research regarding electorate behaviour in Scania. The final results of the thesis came to shed some light on the current situation, the political approaches relevant for the Scania region can be argued to have an influence on the political actions by individuals in Scania. The main conclusion is that when approaches to the political system differs between the main electorate and that of a subculture the political action is to by voting try to reduce the differences in ideals by voting for a party that closer represents a voters own ideals of the political system.

With a recent rise in popularity, populism has become a frequently studied subject for political science research. However, despite the expansive research, academia still struggles to properly define the phenomenon which has resulted in several conflicting understandings of populism. The aim of this study is to compare two prominent definitions of populism: Cas Mudde and Cristóbal Rovira Kaltwasser’s thin-centered ideology approach and Benjamin Moffitt’s political style approach on a previously unexplored case in the form of Örebropartiet, a local populist party in Sweden. Using a qualitative content analysis, the party program and the party leader’s commentary is analysed to determine whether the definitions manage to identify the party as a populist one. The results are mixed: both definitions manage to capture the antagonistic divide between “the people” and “the elite” while still struggling in other aspects, more specifically in regards to Mudde and Kaltwasser’s host ideology aspect and Moffitt’s performance of crisis aspect. The study concludes with an acknowledgement that both definitions have inherent problems identifying Örebropartiet as a populist party which needs to be corrected if we want to expand our collective knowledge on both Örebropartiet and populism in general.

Sverige befinner sig i en pandemi i vilken Sveriges statsminister Stefan Löfven hållit tal till nationen vid två tillfällen under 2020: den 22 mars och den 22 november, vilka är det material som analyseras i studien utifrån en retorisk analysmetod. Talen är en del av den kriskommunikation vilken Sveriges regering nyttjar för att påverka mottagarna men också informera om pandemiläget i Sverige. Syftet med studien är att undersöka de retoriska argument vilka appellerar till de retoriska påverkansmedlen ethos, pathos och logos, samt hur de appellerar till de retoriska påverkansmedlen. Resultatet av analysen påvisar att Löfvens retoriska argument i båda talen appellerar till ethos främst för en etablerad vi-känsla, till pathos främst på grund av negativ känslomässig påverkan hos mottagaren och till logos utifrån övertygning samt statiska uppgifter och kontrollerbara fakta. Nyttjandet av ethos-appeller och pathos-appeller i Löfvens två tal till nationen 2020 påminner om Göran Perssons tal från 2001 gällande terrorattentatet i USA vilket påvisar att offentliga tal som en del av kriskommunikation inte har genomgått någon större förändring gällande retoriska argument under de senaste 20 åren. / <p>Godkänt datum 2021-06-04</p>