<p>Engblom, Gustav (2009) De nya riksdagspartierna och den politiska dagordningen “The new parilament parties and the political agenda.”</p><p>1988 and 1991 the swedish parties <em>Miljöpartiet</em>, <em>Ny demokrati</em> and <em>Kristdemokratiska samlingspartiet</em> made it over the 4 percent threshold and successfully entered the Swedish parliament. Sweden was once described as one of the most stable political systems in the world, but the parliament elections of 1988 and 1991 showed that Sweden was no exception from the growing instability in west democratic political systems.</p><p>The stability and instability that followed in the west democratic political systems is believed to be explained by the political parties’ efforts to adjust to changes in their political environment. This has lead them to cartelize and the cartel party is believed to prefer stability over triumph for various reasons.</p><p>The established political parties are believed to be able to manipulate the political agenda in such a way that political topics that would have caused great turbulence in the political system, if debated, are kept away from the political agenda. This the cartel members do to reduce competition among each another. But these political topics can still cause turbulence in the political system if such an issue is actualized by a new party.</p><p>This essay describes how established party’s propaganda correlates with media’s coverage of the same political issues and how this influence voter preferences. The essay also describes how established parliament parties deals with new parties that aspire to win seats in the Swedish parliament.</p><p>The main conclusion is that media’s coverage has a huge impact on which questions are perceived to be important to the voters and that established parties do not gain from confronting new parties such as <em>Sverigedemokraterna</em>, if their goal is to keep <em>Sverigedemokraterna</em> from getting seats in the Swedish Parliament. It is instead better to “silence them to death.” However if a new party is ignored by the established parties, but manages to convince the public that a crisis will occur if nothing is done to improve current conditions, this strategy backfires, as it did in 1988 when <em>Miljöpartiet</em> became a parliament party.</p><p><strong> </strong></p><p><strong> </strong></p><p><strong> </strong></p><p><strong>Keywords: </strong><em>political agenda; new parties; political instability; media; Sverigedemokraterna</em><strong></strong></p>

I den här uppsatsen diskuteras begreppet paternalism så som det används av Danny Scoccia och Joel Feinberg. Särskilt fokus ligger vid hur man bör definiera mjuk och hård paternalism. Begreppen är viktiga då de är centrala om man vill diskutera kopplingen mellan moral och politik. I denna uppsats är huvudfokus på de moraliska begränsningarna av vad man bör stifta lagar om men det uppstår oundvikligen paralleller till moraliska överväganden av mer privat karaktär. Även om uppsatsen inte lägger fram några argument som slutgiltigt avgör diskussionen bemöts ett antal argument mot Feinbergs teori och stark kritik framförs mot det av Scoccia föreslagna alternativet till definitioner.

Den svenska regeringen med handelsministern i spetsen lanserade år 2010 en vision om att fördubbla Sveriges export fram till år 2015. Visionen omfattade bland annat att öka exporten från små svenska företag. Exporten från svenska företag har trots regeringens satsning med bland annat olika exportfrämjande projekt inte ökat. För att utreda varför regeringen inte lyckats i sin satsning har vi studerat ett av regeringens exportfrämjande projekt Innovative Sweden som drivits av Svenska Institutet under perioden 2011 till 2013. Studien är analyserad dels ur ett företagsekonomiskt perspektiv, genom att utvärdera resultatet av tre företags medverkan i främjandeprojektet, och dels utifrån ett nätverksperspektiv; hur projektet påverkat företagen i deras etablering av utländska affärsrelationer för potentiell export.Syftet med uppsatsen är att ur ett nätverksperspektiv utreda huruvida främjandeprojektet bidragit till exportstöd eller inte för de svenska företagen. Som verktyg har vi analyserat företagens resultat utifrån faktorer som kan påverka företags internationella etablering av affärsrelationer hämtade från teorier inom nätverk vid internationalisering. Det empiriska materialet analyserades sedan utifrån det teoretiska ramverket.Undersökningen visar att ett politiskt främjandeprojekt kan fungera som stöd i företags sökande efter etablering av utländska affärsrelationer och export. Två av tre företag fick kontakt med relevanta affärsaktörer, varav ett fick igenom affärer för export. Utifrån den teorietiska modellen gynnades företagen av främjandeprojektet genom att de erhöll ett ökat förtroende från närvarande intressenter och det skapades möjligheter till export och internationella affärskontakter.

Problemformulering och syfteI och med internet och sociala mediers framväxt har förutsättningarna för hur politiska partier kommunicerar med sina väljare förändrats och det finns idag en helt ny möjlighet för dessa att öppna upp för dialog med allmänheten, en möjlighet som inte fanns i traditionella medier. Syftet med vår uppsats är att studera hur Sverigedemokraterna och Miljöpartiet över tid har utvecklat hur de kommunicerar via sina digitala kanaler inför valen 2010-2014.Metod och materialInlägg från Sverigedemokraternas och Miljöpartiets Facebook, Twitter och hemsidor samlades in under en tidsintervall på två veckor före valdagen 2010 respektive 2014. Inläggen analyserades sedan med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys.HuvudresultatResultatet visar att både Miljöpartiet och Sverigedemokraterna har utvecklat sin digitala kommunikation mellan valen 2010 till 2014. Under 2010 visade inget av partierna någon särskild förståelse för hur digitala kanaler bör användas men till 2014 har de båda utvecklats och visat sig ha en viss strategi bakom sin kommunikation. Under 2010 var båda partiernas kommunikation envägskommunikativ, något som förändrades till tvåvägskommunikation under 2014, främst hos Miljöpartiet.

Denna kvantitativa studie syftar till att undersöka om bästsäljande spel tenderar att bli alltmer likriktade i fråga om genre, åldersmärkning, innehållsbeskrivningar och försäljning. Vi för en teoretisk diskussion kring studiens resultat som kopplas ihop med Adorno och Horkheimers teorier om kulturindustrin och passiviseringen av individen. De teoretiska utgångspunkterna är kritisk politisk ekonomi och Adorno och Horkheimers teorier om kulturindustrin, enformighet och passivisering. Data inhämtas från listor över bästsäljande spel i USA och Europa mellan åren 2006 och 2013. Vi har kvantitativt analyserat listorna utifrån variabler såsom åldersmärkning, innehållsbeskrivningar, genre och försäljning. Resultatet visar att det har skett en likriktning av spelinnehåll och konsumtionen av spel: förr konsumerade människor fler spel från många olika genrer än idag. Det är främst spel inom genrerna action, shooter och sports som dominerar på listorna över bästsäljande spel idag och det har skett en ökning i frekvens av samtliga grova innehållsbeskrivningar såsom blood and gore, intense violence och strong language.

De senaste åren har präglats ett av sociala medier-bruk i stadigt ökande omfattning. Bilddelningsplattformen Instagram är ett av dessa medier. Med 150 miljoner användare* (data hämtad 6 september 2013), är plattformen ett av de största sociala nätverken idag.    I takt med sociala mediers ständiga expandering, har de flesta former av kommunikation kommit att påverkas. Så även den politiska kommunikationen. Ett intresse för politikers privatliv är emellertid inget nytt. Men med sociala medier har politiker betydligt större möjlighet att själva bestämma hur de medieras till allmänheten.    Denna studie har därför undersökt hur två framträdande svenska politiker, Veronica Palm (S) och Lars Ohly (V), använder sig av Instagram. Hur de konstruerar sina visuella identiteter, hur de försöker framställa sig. Syftet har vidare varit att diskutera de aktuella politikernas bruk av Instagram utifrån begrepp som varufiering och personifiering av politikern, med ett ytterligare teoretiskt ramverk bestående av medialisering, kändispolitik och postpolitik. Studien intresserade sig även för hur politikerna själva uppfattar sitt användande och hur de ser på mediet ifråga; vilka följder det har haft för dem, professionellt som privat.    Studiens metodologiska ram baserades uteslutande på Norman Faircloughs kritiska diskursanalys (CDA), och hans uppfattning om begreppen representation, identitet och relation, samt diskurs. Materialet har bestått av två kronologiskt linjära urval från respektive politikers bildflöde, vilket resulterade i 36 bilder ur Palms flöde, och 50 ur Ohlys. Bilderna delades in i diskursspecifika kategorier, arbete och fritid, och sedan i ytterligare analytiska teman.    Författarna har också hållit en semistrukturerad orienteringsintervju med vardera politiker, och gjort en liknande segmentering och analys av svaren.    Uppsatsen visar att Veronica Palm och Lars Ohly, med den oinskränkta makt de har över sina Instagram-konton, genom exkludering och tematisering, implicita och explicita skildringar, kan konstruera den bild av sig själva och av verkligheten som de själva önskar, och som gynnar dem. Det har också framgått att de aktuella politikernas syn på Instagram, är att det är ett lättsamt, mindre seriöst medium där man kan vara personlig och dela bilder utan konsekvenser. Det är inget ovärderligt politiskt instrument som vinner val, men det kan tjäna till att minska klyftan mellan privat och professionellt, mellan väljare och vald. * http://instagram.com/press/ besökt 21/5-2014

Marknad och politisk styrning genom organisering antas ofta vara två skiljda och svårförenliga former av koordinering, men trots detta finns det många marknader som utgår från politiska beslut med en ambition att styra marknadsskapande politiskt. Hur det ändå är möjligt att skapa sådana marknader är den övergripande frågan som denna avhandling tar sig an, med den europeiska marknaden för handel med utsläppsrätter som det empiriska exemplet. Ett särkilt fokus ligger på marknadens mätningar och administration av utsläpp bland företag för att skapa dess handelsvara, samt den politiska organisering som var riktad mot marknadens mätningspraktik. Studien anlägger ett organisationsteoretiskt perspektiv på marknadsskapande och fokuserar på dess politiska organisering. I avhandlingen anläggs dessutom ett reformpersperspektiv, varvid marknaden studeras som en organisationsreform som ska implementeras. / <p>Diss. Stockholm : Handelshögskolan, 2014</p>

A large part of the Iranian population resented the west, in particular USA and Great Britain, during the Islamic revolution in Iran 1979. The people were also resenting the adverse effects of the trumped up frame made in Iran. The last shah of Iran, Mohammad Reza Pahlavi was detested by many in Iran for its west-oriented regime. The resentment among many Iranians is a consequence of the violations of e.g. the lack of political and civil rights, there were no existing legal security in the society, there were no economic distribution and the regime of Mohammad Reza Shah violated the human rights. The resolution from an Iranian perspective for riot is not new, during the last centuries the abomination against the despotic kings have been existing varyingly and big riots have been raised.  The Islamic revolution in 1979 was new because the revolution added adverse effects of west, the population detested west and expressed it by protesting through demonstration.  The significance of the revolution in 1979 was also attributable to Islam. The statements and onsets that raised against west by the citizens of Iran was not merely support of the regime from the west, nevertheless to the same extent also for the western culture and civilization. The proponents of the Islamic revolution were Islamic in spirit, and were against western values, culture, and civilization.  The proponents claimed that the Iranians should not inquire for western civilization. The ideals projected went back in time, namely to the beginning of Islam. The recent government hoped to deviate from the regime of the shah, the new government should be comprised by the divine laws. The thesis will depict why Khomeinism was growing fiercly and in addition illustrate the religious and theological doctrines of Khomeini.

This is a study about the relation between the Swedish school and the political system of Sweden. I wanted to see if the relation had changed since the election of 2010 as it was in that election the Sweden Democrats got over five percent of the votes and took seat in the Swedish parliament. The thing that is unique about this election is that it was really the first time a right-wing party had been elected into the Swedish parliament. Many experts argue that this is the first xenophobic party that has been elected into the Swedish parliament. This led to a problem for schools and their principals and a difficult question to answer because xenophobia is contrary to the school’s core values and the school’s democratic mission. Should the school still be open for political parties? How do schools manage to distinguish between political information and political propaganda? If parties still are welcome into the schools, which parties should be allowed? The equality ombudsman has said in a report that the schools have to comply with the principle of objectivity, which stipulates that the public sector has to be unbiased. I have chosen to make use of a qualitative method because I think the study then gets a deeper understanding of the topic. However, it does not provide the same opportunities for generalization as a quantitative method does with a greater range of participants. This study has concluded that Swedish schools are still open for political parties. They have not been scared to invite parties. Schools still arrange debates, and allow political information tables inside their buildings. The principals are of the opinion that the schools should be an open part of the society.

Discussions about the democratic deficit of the European Union have gotten more intense and the criticism usually points towards a great gap between the citizens and the EU politics. In this study the political communication policy is being put under the scope to investigate to what extent the policy is designed to counter the democratic deficit, supported by the theory of deliberative democracy. The analysis examines three aspects of the deficit – decentralization, participation and the distribution of information – and makes research into the communicative measures that have been implemented. The importance for EU to make deliberation possible is stressed throughout the essay and in the conclusion I argue that improvements still need to be made.