This study is a quantitative study designed to examine whether training in health issues may have contributed to the increase in head managers' psychological capital (PsyCap). Construction consists of the following components: self confidence, hope, optimism and resilience. A high PsyCap considered beneficial in organizational change and steer towards the positive development and helps individuals in stressful situations. The results show an increase of characteristics such as hope and optimism among managers (N = 15) who have undergone training in health issues compared with managers who have not undergone training. However, the tests show no significant difference in head managers' attitudes to health breaks, not the severity of granting health breaks in the groups as a result of training. It was further examined the relationship between PsyCap and the propensity to grant health breaks. The test showed no significant difference between the groups. The psychological capital has been measured even among workers who use health breaks and those who do not, that to see if any spillover effects on other work. The results showed no significant difference. The psychological capital of the workforce as measured by t-test, does not differ between the investigated groups with employees who have managers with the training and the group who do not. / Denna studie är kvantitativ, vars syfte är att undersöka om utbildningen i hälsofrågor kan ha bidragit till en ökning av chefernas psykologiska kapital (PsyCap).Konstruktet utgörs av följande delar: tillit till den egna förmågan, hopp, optimism och återhämtningsförmåga. Ett högt PsyCap anses fördelaktig vid organisatoriska förändringar och kan styra mot en positiv utveckling samt kan underlätta för individen i stressande situationer. Resultatet visar en ökning av egenskaper som hopp och optimism hos cheferna (N=15) som genomgått utbildningen jämfört med cheferna som inte har genomgått utbildningen. Däremot visar testerna ingen signifikant skillnad i chefernas attityd till hälsopauser och inte heller i svårighetsgraden att bevilja hälsopauser i grupperna till följd av utbildningen.Vidare undersöktes sambandet mellan PsyCap och benägenheten att bevilja hälsopauser. Testet visade ingen signifikant skillnad mellan grupperna. Det psykologiska kapitalet mäts även bland anställda som använder sig av hälsopauser och de som inte gör det, detta för att se om några spridningseffekter finns på det övriga arbetet. Resultatet visade ingen signifikant skillnad. Det psykologiska kapitalet hos de anställda som mättes genom T-test, skiljer sig inte mellan de undersökta grupperna med anställda som har chefer som har genomgått utbildning och de som inte har.

Inledning Examensarbetet handlar om estetiska uttrycksformer och vilken roll de har i barns lärande. Tidigare forskning visar att de estetiska formerna både är ett lärande i sig men också att de ibland kan vara som ett hjälpmedel till att lära sig saker utifrån en form som känns trygg för barnet. Pedagogers egna kunskaper inom estetisk verksamhet lyfts och hur de kan påverka barns lärande. Syfte Syftet med vår studie är att undersöka vilken roll de estetiska uttrycksformerna har för barns lärande enligt pedagoger i förskolan. Metod Utifrån studiens syfte används kvalitativ forskning. För att kunna undersöka vilken roll de estetiska uttrycksformerna har för barns lärande enligt pedagoger har vi valt öppen enkät som verktyg, dels för att få en fördjupad bild av estetikens betydelse men även för att belysa pedagogers tilltro till den egna kunskapen. Resultat Vårt resultat visar på att estetiska uttrycksformer erbjuder barnen variation i uttryckssätt och att de möjliggör ett skapande med alla sina sinnen. Pedagogerna är eniga om att uttrycksformerna spelar en viktig roll i barns lärande. Det är tydligt att pedagogerna önskar mer utbildning för att enligt deras mening ge barnen både ett ökat intresse och större variation inom estetiken.

<p>Syftet med studien är att se hur åtgärdsprogram och individuella utvecklingsplaner för samma elever samspelar för att optimera positiv utveckling samt att se vilka olika insatser som är aktuella för samma elever i behov av särskilt stöd. Dessutom avser jag att tydliggöra vad som kan påverka innehållet i åtgärdsprogram och individuella utvecklingsplaner. För att fånga syftet har jag använt en kvalitativ metod med hjälp av en dokumentanalys och intervjuer. Resultatet och analysen visar att dokumenten inte i så hög grad samspelar för att optimera positiv utveckling, dokumenten främjar inte positiv utveckling alls i den utsträckning som man kan förmoda. Förutsättningarna för att dokumenten ska optimera elevers utveckling finns, men det gäller då att dokumenten skrivs på det sätt som olika kriterier förutsätter. De insatser som dokumenteras i åtgärdsprogram och individuella utvecklingsplaner är oftast insatser på individnivå men det förekommer även insatser som involverar personer i elevens närmsta miljö, såsom mentorer och föräldrar. Det förekommer i stort sätt inga insatser som är renodlade miljöinsatser. Min slutsats är att båda dokumenten är värdefulla för elever i behov av särskilt stöd men för att dokumenten ska främja positiv utveckling behövs med kunskap om själva utformningen av dokumenten och då framför allt om åtgärdsprogrammen.</p>