Syfte Syftet med denna undersökning har varit att granska hur mycket information eleverna fått om betygskriterierna i idrott och hälsa och om eleverna känner till kunskapskraven. Syftet var också att studera hur läraren betygsatte eleverna och vilka teoretiska perspektiv läraren använde som pedagogiska verktyg. Studiens frågeställningar är: Vilken uppfattning har eleverna om betygssättningen i idrott och hälsa? Hur betygsätter läraren eleverna i idrott och hälsa? Metod Den här studien har en kvalitativ ansats och därför har jag har använt mig av en kvalitativ datainsamlingsmetod. Jag valde att genomföra intervjuer och undersökningen har gjorts på en skola i södra Stockholm där sex elever i årskurs sju till nio samt en idrottslärare intervjuades. Resultat Enligt eleverna själva har de fått väldigt lite information om betygskriterierna. Eleverna i sjuan uppger att de inte fått dem medan de äldre eleverna uppger att de fått dem en gång i början av terminen. Läraren uppger att hen brukar informera eleverna om betygskriterierna. Slutsats Informationen om läroplanen är låg och eleverna förstår inte alla kunskapskrav. Uppsatsen konstaterar att det finns olika synsätt på vad som betygsätts i skolämnet idrott och hälsa. / <p>Studiegång Idrott, fritidskultur och hälsa skolår 6-9. Ht 2011</p>

Denna studies syfte är att med utgångspunkt i den allmänna diskursen om likvärdighet och dess pragmatiska innebörd, söka belysa spänningsfält mellan politiskt fattade beslut och skolans filosofiska, politiska och pedagogiska diskursser. Studien använder sig av kvalitativa teoretiska och metodologiska utgångspunkter. Studiens resultat uppvisar flera bilder av likvärdighetens pragmatiska innebörd. I skärningspunkten mellan pedagogik, politik och filosofi pågår olika diskurser om likvärdighet. Med stöd i diskursteorin visas att diskurser om ekonomi och politik står överordnatd andra moraletiska diskurser i skolan och att en gemensam norm för likvärdighet är en myt eftersom pragmatiska sammanhang förändrar diskursen om likvärdighet till många olika perspektiv och antaganden.

Syftet med vår studie är att undersöka i vilken utsträckning samlingen kan vara en arena för språklig interaktion. I vår studie har vi valt att fokusera på den pragmatiska utvecklingen. Med pragmatik menas hur språket används i olika kontexter och därmed bidrar till ett fungerande samtal. I studien utgår vi från ett sociokulturellt perspektiv. Undersökningen baserades på tre frågeställningar som var till hjälp när observationerna genomfördes på en förskola. Dessa tre frågeställningar var: Vilka slags frågor ställs till barnen under samlingen? Hur ger förskolläraren återkoppling kring det barnen uttrycker sig spontant om? Hur kan aktiviteterna i samlingen främja barns pragmatiska utveckling? För att kunna analysera i efterhand användes metoden videoinspelning. En kompletterande intervju gjordes efter observationerna. Genom den kompletterande intervjun med förskollärararen skapades ytterligare inblick i förskolans arbete och tankesätt med hur man kan främja barns språkliga utveckling. Samlingarna bestod av många olika planerade aktiviteter som kunde leda till att öka barns pragmatiska färdigheter. Dessa aktiviteter var bland annat regellekar, rimlekar och rollekar.   Resultatet av studien visar på hur viktig förskollärarens förhållningssätt är för den pragmatiska utvecklingen. Genom att vara uppmärksam och lyhörd kan man som förskollärare fånga upp barns erfarenheter och tankar vilket i sin tur leder till en ökad språkutveckling. Planerade lekar och aktiviteter är även en viktig del i utvecklingen av barns pragmatiska färdigheter.

Sammanfattning: Vår uppsats undersöker utomhuspedagogik och på vilket vis förskollärares förhållningssätt och förståelse av begreppet påverkar undervisningen. Både förskolans läroplan samt Barnkonventionen understryker att barn ska få möjlighet till att vistas i olika utomhusmiljöer för att lära sig att respektera miljöerna. Barn ska få tillgång till utevistelse för att ges möjlighet till fysisk aktivitet. Förskolegården, närmiljön och förskollärarens förhållningssätt är en stor del av förskolans utomhusundervisning och är därför betydande att undersöka. Syftet med uppsatsen är att undersöka förskollärares förhållningssätt till utomhuspedagogik. Vi vill även undersöka vilken förståelse och kunskap som finns kring begreppet utomhuspedagogik samt vad som påverkar utövandet av undervisningen. Studiens syfte är uppdelat i fyra frågeställningar. Den metod som använts är kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer genomförts. Intervjuerna har genomfört både fysiskt på plats samt digitalt via Microsoft Teams. Intervjuguide har använts för att ha vissa frågor att utgå ifrån under intervjuerna. Resultatet av studien är att förskollärarens förhållningssätt påverkar undervisningsmöjligheterna mycket. Förståelsen för begreppet utomhuspedagogik var skilda mellan förskollärarna men majoriteten av förskollärarna var överens om att det handlade om planerad undervisning utomhus. Många faktorer påverkar utevistelsen samt vilka undervisningsmöjligheter som finns. Faktorerna är väder, tillgång till större ytor, gårdens utformning, material som finns att tillgå samt förskollärarens inställning.

Inom grundlärarprogrammet lyfts det fram att gjorda erfarenheter och upptäckter är viktiga komplement till elevers lärande. Utomhuspedagogik är ett pedagogiskt förhållningssätt som grundar sig i Deweys pragmatiska teori. Utomhuspedagogik bidrar till en varierad lärandemiljö, såväl utomhus i naturen, som på biblioteket eller på ett museum. Utomhuspedagogik öppnar upp dörrarna för utomhusundervisning som är en undervisningsmetod där en del eller hela lektionsinnehållet sker utomhus. Syftet med studien är därför att undersöka vilken inställning elever i årskurs 6 har till undervisning utomhus i de naturorienterande ämnena. Syftet avgränsas till följande frågeställningar: Vilken inställning har eleverna till undervisningen utomhus i de naturorienterande ämnena? och Vilka möjligheter respektive hinder anser elever finns för lärandet i de naturorienterande ämnena med undervisning utomhus? För att besvara studiens frågeställningar genomfördes en observation och semistrukturerade intervjuer med nio elever i årskurs 6. Insamlat material analyserades med ett tematiskt analysverktyg.   Resultatet visade på en positiv inställning till utomhusundervisningen, men att variation mellan inom- och utomhusundervisning är tillfredsställande. Eleverna vill utforska ute i naturen och ser möjligheter med att undervisningen tar plats i en autentisk miljö. Dessutom upplever eleverna att utomhusundervisningen ökar deras intresse för de naturorienterande ämnena. En del elever upplever att det finns hinder som till exempel dåligt väder och att lärare inte har tillräckligt med resurser. Eleverna menar att tid, extra personal och erfarenhet av utomhuspedagogik hindrar lärare från att inkludera utomhusundervisning i någon större utsträckning. Sist konstateras att elever upplever utomhusundervisning som redskap för en hälsosammare livsstil genom ökad fysisk aktivitet.

Sammanfattning/abstraktEldh, Jenny & Mandl, Johanna (2015). Pragmatiska språksvårigheter – Pedagogers uppfattningar om hur en stöttande språk- och samspelmiljö kan skapas. Specialpedagogik, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskola.Syfte och preciserade frågeställningarSyftet med vår undersökning är att ta reda på hur några pedagoger uppfattar att de skapar en lärandemiljö som utvecklar och stödjer språket för elever i pragmatiska svårigheter. Våra frågeställningar är:-Hur anser pedagogerna att de skapar en miljö som utvecklar och stöttar samspel och kommunikation i lärandemiljön?-Hur ser pedagogerna på sin betydelse för att gynna elevernas språk- och samspelsutveckling? -Hur stöttas pedagoger i sitt arbete med elever i pragmatiska svårigheter?Tidigare forskning, teoretisk ram och specialpedagogiska perspektivUppsatsens resultat ställs mot tidigare forskning inom pragmatiska svårigheter (Nettelbladt, 2013, med flera) och pragmatik i lärandemiljöer (Stockall, 2011, med flera). Resultaten ställs också mot det sociokulturella perspektivet (Vygotskij, 1978, med flera) och de specialpedagogiska perspektiven: det relationella och det kategoriska perspektivet (Emanuelsson, Persson & Rosenquist, 2001), det relationella och det punktuella perspektivet (von Wright, 2000) samt dilemmaperspektivet (Nilholm, 2005).MetodVi gör en kvalitativ studie där vi använder oss av fokusgrupper som metod. En fokusgrupp innebär att en grupp människor samlas och diskuterar ett på förhand givet ämne under en avgränsad tid (Wibeck, 2010, med flera). Vi inhämtar vårt material genom fokusgruppsintervjuer på två olika skolor. Den ena skolan är en F-5 skola med språk- och kommunikationsinriktning och de andra är en högstadieskola annan pedagogisk inriktining. ResultatGenom analys av vår empiri framträder fyra teman. Första temat handla om fysiska artefakter, vilka används i större utsträckning på F-5 skolan än på högstadieskolan. Andra temat rör medierande redskap som beskrivs stöttande. Språket är ett medierande redskap och används som strategi för att ge stöttning i lärandemiljön för både enskilda elever och klasser. Under andra temat framträder hur F-5 skolans pedagoger arbetar med att få eleverna att förstå varandras olikheter. Tredje temat handlar om hur pedagogerna ser på sin betydelse för relationerna med eleverna. Pedagogerna på högstadieskolan uttrycker, till skillnad från pedagogerna på F-5 skolan, en svårighet att se sin betydelse för relationen med eleverna. Under fjärde temat, stöttande organisation, framträder vikten av tillgången till samverkande kompetens för att kunna stötta elever i pragmatiska svårigheter på bästa sätt. Under dessa teman uppfattar vi likheter och skillnader såväl inom som mellan det fokusgruppsdeltagarna diskuterar. Specialpedagogiska implikationerVi ser att ute i skolverksamheter behövs kunskap och förståelse om vad pragmatiska svårigheter kan innebära. Med kunskap och förståelse ökar förutsättningarna för att relevant stöttning ges till elever i pragmatiska svårigheter. Vidare ser vi att skolans organisation med tillgång till och samverkan med specialkompetens har stor betydelse för stöttning av såväl elever som pedagoger. Vi menar att skolans organisation måste byggas utifrån ett helhetstänk där relationen mellan elever och pedagoger är det centrala i verksamheten. Elever och pedagoger är beroende av varandra och går därför inte att ses var för sig. Om inte helhetstänket finns blir det svårare att möta elever i olika svårigheter. NyckelordArtefakter, Den närmaste utvecklingszonen, Mentalisering, Pragmatiska svårigheter, Specialpedagogik, Språkliga svårigheter, Stöttning.

Emojis are useful and efficient tools in computer-mediated communication. The present study aims to find out how English-speaking Twitter users employ five specific emojis, and if they utilize them for the same pragmatic functions. The five emojis were chosen based on earlier research on the subject. One of them was deemed unambiguous and four were deemed ambiguous in previous studies. To investigate whether these emojis are ambiguous and if they are used for several pragmatic functions, a corpus was made by collecting tweets from Twitter. 100 tweets were gathered for each emoji: 50 from New York and 50 from London. Each tweet was analyzed in order to see what function the emoji served in each tweet. Another objective was to find out if cultural differences had any importance for the pragmatic function of the emojis. Three of the four emojis that had been deemed ambiguous by previous research were considered to be ambiguous in the present study as well, as they displayed a multitude of different pragmatic meanings. The single emoji that was considered to be unambiguous by previous research, was used in a consistent manner in the present study, which confirmed the theory that it truly is unambiguous. The results also showed that cultural influences do play a role in how people use emojis for different pragmatic functions. / Emojis är användbara och effektiva verktyg i digital kommunikation. Denna undersökning syftar till att ta reda på hur engelsktalande Twitter-användare använder fem specifika emojis, och om de utnyttjar dem för att förmedla samma pragmatiska funktioner. Fem emojis valdes utifrån tidigare forskning i ämnet; en av dem ansågs entydig och fyra ansågs tvetydiga i tidigare studier. För att undersöka om dessa emojis är tvetydiga, och om de används för flera pragmatiska funktioner, gjordes en corpus genom att samla in tweets från Twitter. 100 tweets samlades in för varje emoji; 50 från New York och 50 från London. Varje tweet analyserades för att se vilken funktion emojin hade i varje tweet. Ett annat syfte var att ta reda på om kulturella skillnader har någon betydelse för vilken pragmatisk funktion emojin tjänar. Tre av de fyra emojis som i tidigare forskning ansetts vara tvetydiga kan betraktas som tvetydiga även i denna studie, eftersom de visade på en mängd olika pragmatiska betydelser. Den emoji som ansågs vara otvetydig i tidigare forskning visade sig användas på ett konsekvent sätt även i denna studie, vilket bekräftar teorin om att den verkligen är entydig. Resultaten av denna studie visade även att det finns en kulturell påverkan på hur människor använder emojis för olika pragmatiska funktioner.

Sammanfattning.   Uppsatsens syfte är att undersöka semantiska skillnader och pragmatiska säregenheter vid användandet av par bestående av ”verb-verb-nominala ordsammansättningar”. Det är korpus-baserad undersökningen.   Den här uppsatsen är en slags fortsättning på ett tidigare arbete (Malaxos 2010). Då under analysen av några exempel av nämnda ovan par kom jag fram att så kallade synonymiska parafraser är inte ekvivalenta. Det var ett preliminärt resultat som nu testas på en mängd av kontexter som var samlat i Korpus och på Internet. Jag analyserar 10 par. I bilagan finns det 4673 kontexter till dem. Studiens resultat är att utbytet av kollokationer i en viss kontext mot ett enkelt verb och även tvärtom leder till en ändring av frasens mening eller de är ofta outbytbara alls. En del kollokationer är t.ex. stilspecifika.   Kollokationer är en del av språkets fraseologi. Om man kan det då behärskar man ett språk på rätt sätt. Det är viktigt att skilja de åt. Kunskap om såna uttryck och deras användning kan hjälpa att förstå och att producera text på rätt sätt för översättare och andraspråkinlärare.

Syftet med denna studie är att ta reda ut på hur lågstadielärare ser på den digitaliserade skriftspråksutvecklingen i skolan samt hur pedagoger undervisar skriftspråket. Samhället som vi människor lever i idag har blivit alltmer digitaliserat och skolan har naturligen följt med i denna digitala utveckling. Datorer och surfplattor är ett vanligt förekommande verktyg i skolor, även om tillgången till dessa verktyg ser olika ut i olika skolor. Studien har sin utgångspunkt utifrån det sociokulturella och pragmatiska perspektivet. Undersökningen genomförs med hjälp av enkät som riktas till pedagoger som arbetar i lågstadiet. Resultatet av studien visar att lärarna är positiva till den digitala skriftspråksutveckling. Det beror på dels på att maskinskriften är ett enkelt verktyg i samband med textbearbetning och dels för att lärarens fokus läggs mer på innehållet än formalia. Resultatet visar även vikten av att bevara handskriften då flera sinnen används vilket underlättar för skrivinlärningen. Lärarna arbetar med skrivinlärning på olika sätt. Några lärare använder en eller flera kända metoder, medan andra har sitt eget sätt att arbeta med skrivinlärning. / The purpose of this study is to find out how teachers in primary schools percieve the digitizied writing development in school and how they teach pupils to write. Our society has been digitized and naturally so has the school. Computers and tablets are a common equipment in schools, even though acess to these tools differs in Swedish schools.  The study is based on a socio-cultural and a pragmatic persepective. The study is conducted by using surveys aims at teachers working in the lower secondary school. The result of the study shows that teachers are positive to the digitized writing development. The main reasons are that the computer is a simple tool to edit texts and the teachers´ focus is mainly on the content than the formalities. The result also shows that serveral parts of the brain are being used in handwriting which simplify the writing acquisition. The teachers are working differently with writing acquisition. Some are using one or many famous methods and some has their own way to teach writing acquisition.

Syftet med denna studie är att ta reda på hur lågstadielärare ser på den digitaliserade skriftspråksutvecklingen i skolan samt hur pedagoger undervisar skriftspråket. Samhället som vi människor lever i idag har blivit alltmer digitaliserat och skolan har naturligen följt med i denna digitala utveckling. Datorer och surfplattor är ett vanligt förekommande verktyg i skolor, även om tillgången till dessa verktyg ser olika ut i olika skolor.  Studien tar sin utgångspunkt utifrån det sociokulturella och det pragmatiska perspektivet. Undersökningen genomförs med hjälp av enkät som riktas till pedagoger som arbetar i lågstadiet. Resultatet av studien visar att lärarna är positiva till den digitala skriftspråksutvecklingen. Det beror dels på att maskinskriften är ett enkelt verktyg i samband med textbearbetning och dels för att lärarens fokus läggs mer på innehållet än formalia. Resultatet visar även vikten av att bevara handskriften då flera sinnen används vilket underlättar för skrivinlärningen. Lärarna arbetar med skrivinlärning på olika sätt. Några lärare använder en eller flera kända metoder, medan andra har sitt eget sätt att arbeta med skrivinlärningen. / The purpose of this study is to find out how teachers in primary schools perceive the digitized writing development in school and how they teach pupils to write. Our society has been digitized and naturally so has the school. Computers and tablets are a common equipment in schools, even though access to these tools differs in Swedish schools.  The study is based on a socio-cultural and a pragmatic perspective. The study is conducted by using surveys aims at teachers working in the lower secondary school. The result of the study shows that teachers are positive to the digitized writing development. The main reasons are that the computer is a simple tool to edit the text and the teachers´ focus is mainly on the content than the formalities. The result also shows that several parts of the brain are being used in handwriting which simplify the writing acquisition. The teachers are working differently with writing acquisition. Some are using one or many famous methods and some has their own way to teach writing acquisition.