Inledning: Syftet med undersökningen är att få en bild av självskattade symptomförändringar hos de unga vuxna som genomfört en psykodynamisk psykoterapi på Stadsmissionens Terapicenter för Unga, under perioden 2008-september 2013. Frågeställningar: Den övergripande frågeställningen var om och i vilken grad patienternas självskattade symptom förändrats under behandlingstiden. Utgångshypotesen för undersökningen var att den skulle visa en signifikant förbättrad självupplevd psykisk hälsa hos de unga vuxna som ingår i studien. Metod: Studien har genomförts genom att en statistisk analys gjorts av insamlat självskattningsmaterial i SCL-90, för perioden 2008 - september 2013, från Stadsmissionens Terapicenter för unga. Materialet består av enkätsvar från 209 personer. Resultat: Resultaten visar att det sker en positivt signifikant symptomförändring under behandlingstiden. Störst är den positiva symptomförändringen i det generella genomsnittsvärdet, GSI, samt vad gäller depression, ångest, interpersonell känslighet och tvång. Resultaten visar också att det finns ett betydande bortfall som inte är slumpmässigt, då bortfallet tenderar att överrepresenteras av personer med en högre nivå av psykiska besvär. Diskussion: De positiva behandlingsresultaten går tyvärr inte att generalisera på grund av ett betydande bortfall, dessutom saknades i hög utsträckning persondata i databasen vilket bidrar till en brist i resultatdiskussionen. En bredare och mer kontrollerad bortfallsinformation, såväl som ytterligare persondata, skulle vara till gagn för framtida utvärderingar.

No description available.

Inledning: Psykoterapi och psykoanalys är påfallande frånvarande i studier när det gäller palliativ vård och död. Syftet med denna undersökning är att undersöka hur psykoterapeuter arbetar i terapi med döende patienter. Frågeställning: Hur arbetar psykoterapeuter med psykodynamisk inriktning med döden i terapirummet? Metod: Studien baseras på halvstrukturerade intervjuer med fem legitimerade psykoterapeuter med psykodynamisk inriktning med erfarenhet av terapi med döende patienter. Materialet analyserades med hjälp av tematisk analys. Resultat: Resultatet beskriver psykoterapeuters arbete med döende patienter. Fyra teman framträder. Det första belyser att döden är ramen i terapin. Det andra visar på den livsviktiga alliansen. Det tredje beskriver närmare den terapeutiska praktiken och innehållet i terapin. Det fjärde beskriver de särskilda utmaningar som terapeuten möter i terapi med döende patienter. Diskussion: I studien framkommer att döden återverkar på hela terapiförloppet. Döden blir ramen i terapi med döende patienter. När det gäller alliansen ser den ut att komma snabbare i terapier med döende patienter. Själva innehållet i terapin blir också något annorlunda, det blir ett annat fokus. Livsfrågor får ett stort utrymme. Många starka känslor väcks i terapin, såväl hos patient som hos terapeut. Teoribildningens betydelse betonas för att kunna förstå dessa känslor i termer av överföring/motöverföring och projektion/identifikation. Bland det mest utmanande i terapier med döende patienter är de starka känslor som väcks hos terapeuten. Studiens resultat är i linje med tidigare forskning som främst består av kliniska rapporter. / Introduction: Psychotherapy and psychoanalysis are strikingly absent in studies of palliative care and death. The purpose of this study is to explore how psychotherapists work in therapy with dying patients. Research question: How do psychotherapists with psychodynamic orientation work with death in the therapy room? Method: The study is based on semi-structured interviews with five licensed psychotherapists with psychodynamic orientation and with experience of therapy with dying patients. The material was analyzed using thematic analysis. Results: The result describes psychotherapists' work with dying patients. Four themes emerge. The first theme is that death becomes the framework of the therapy. The second theme shows the vital alliance. The third theme describes the therapeutic practice and the content of the therapy. The fourth theme describes the specific challenges that the therapist faces in therapy with dying patients. Discussion: The study reveals that death affects the entire therapy. Death becomes the framework in therapy with dying patients. Alliance seems to come faster in therapies with dying patients. The content of the therapy will have a different focus. Life issues are given a lot of space. Many strong feelings are aroused in the therapy, both in the patient and in the therapist. The importance of theory formation is emphasized in order to understand these feelings in terms of transference/countertransference and projection/identification. The strong feelings aroused by the therapist is among the most challenging issues in therapies with dying patients. The results of the study are in line with previous research, which mainly consists of clinical reports.

Inledning: Syftet med denna studie är att få en bredare kunskap om ett outforskat område; psykodynamiska psykoterapeuters upplevelse av att arbeta med personer dömda för mord eller allvarliga våldsbrott. Frågeställning: Hur upplever psykodynamiska psykoterapeuter det är att arbeta med personer dömda för mord eller allvarliga våldsbrott? Metod: Studien bygger på den halvstrukturerade livsvärldsintervjun med fem terapeuter med erfarenhet av att bedriva psykoterapi med brottsdömda för allvarliga våldsbrott eller mord. Intervjuerna spelades in och bearbetades med tematisk analys. Resultat: Terapeuterna har svårt att känna empati och upplever också ångest och rädsla i terapierna. Terapeuterna försöker att förstå personen och brottet för att kunna arbeta för egen del men också för att kunna behandla patienten. Terapeuten uttrycker behov av stöd genom riskbedömning, utbildning och handledning för denna patienttyp. Diskussion: Terapeuternas upplevelse bekräftade det forskningen visat på; att det är stora känslomässiga påfrestningar i det terapeutiska arbetet med brottsdömda för mord och allvarliga våldsbrott. Terapeuterna hade svårt att erbjuda en empatisk förståelse och bearbetande psykoterapi. Terapeuterna efterfrågade en mer genomtänkt behandlingside för denna patientgrupp från organisationens sida och egen handledning och utbildning för att kunna genomföra det psykoterapeutiska arbetet. / Introductions: The purpose of this study is to achieve a broader knowledge of an area not researched on; psychodynamic psychotherapists experience of working with people convicted of murder or serious violent crimes. Issues: How do psychodynamic psychotherapists experience working with people convicted of murder or serious violent crimes? Method: The study is based on the semi-structured interview with five therapist’s with experience of treatment with people convicted of murder or serious violent crimes. The interviews were recorded and processed using thematic analysis. Result: The therapists have difficulty feeling empathy and they also experience anxiety and fear in the therapies. The therapists try to understand the person and the crime in order to be able to work for their own part but also to be able to treat the patient. The therapists expresses the need for support through risk assessment, training and supervision for this kind of patient. Discussion: The therapist’s experience confirmed what research shows; that there are severe emotional strains in the therapeutic work with those convicted of murder and serious violent crimes. The therapists found it difficult to offer an empathetic understanding and processing psychotherapy. The therapists wished for a more elaborate treatment idea for this patient group on the part of the organization and their own supervision and training to be able to carry out the psychotherapeutic work.

Inledning: Avslut kan väcka olika känslor. Unga vuxna ska lämna barndomen och tonårstiden för att starta sitt eget vuxenliv. Psykisk ohälsa har ökat bland unga, en del söker psykoterapi, men många hoppar av. För att möjliggöra för fler unga vuxna att fullfölja psykoterapeutisk behandling behöver förståelsen öka kring målgruppens behov. Syfte: Syftet med studien var att undersöka legitimerade psykoterapeuters perspektiv på den avslutande processen i psykodynamisk psykoterapi med unga vuxna. Metod: Kvalitativ metod användes. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem legitimerade psykoterapeuter. Materialet strukturerades med tematisk analys. Resultat: Kännetecknande för den avslutande processen i terapier med unga vuxna var att det blev individuellt olika; hastiga eller planerade avslut, ibland avhopp. Hur avslutningsprocessen blev var beroende av problematik och personlighetsstruktur snarare än ålder men adolescensens utvecklingsuppgifter och individens anknytningshistoria påverkade. Psykoterapeuter tog ansvar, var uppmärksamma, hjälpte aktivt unga i den avslutande processen. Mentalisering och metakommunikation användes för att begripliggöra avslutet. Diskussion: Resultatet diskuteras utifrån psykoterapeuternas kliniska erfarenheter och förståelse av den avslutande processen med unga vuxna. Betydelsefulla faktorer i deras upplevelser diskuteras i förhållande till teori och tidigare forskning. Vald metod diskuteras och förslag ges till vidare forskning / Introduction: Endings can evoke different emotions. Young adults should leave childhood andadolescence to start their own adult life. Mental illness has increased among young people, some seek psychotherapy, but many drop out. To enable more young adults to complete psychotherapeutic treatment, there is a need to increase understanding of the target group´s needs. Purpose: The purpose of the study was to investigate licensed psychotherapists perspective on the final process of psychodynamic psychotherapy with young adults. Method: Qualitative method was used. Semi structured interviews were conducted with five licensed psychotherapists and the collected material structured with thematic analysis. Results: Characteristic of the final process in therapies with young adults was that it became individually different; hasty or planned endings, sometimes dropout from therapy instead of ending. How the final process became was more dependent on problems and personality structure than age, but the development tasks of the adolescence and the individual's attachment history affected. Psychotherapists took responsibility, were attentive and actively helped young people in the final process. Mentalization and metacommunication were used to comprehend the termination. Discussion: The results were discussed based on the psychotherapists' understanding and clinical experience of the final process with young adults. Significant factors in their experiences are discussed in relation to theory and previous research. The chosen method is discussed, and suggestions are given for further research.

Inledning: Psykoterapisamtal kan vara till hjälp för att minska lidande när en människa drabbas av dödlig sjukdom. Terapier med patienter med dödlig sjukdom kan väcka starka känslomässiga reaktioner hos terapeuten. Forskning gjord inom det psykodynamiska fältet utgår övervägande från fallstudier, varför denna kvalitativa intervjustudie skulle kunna tillföra ytterligare kunskap om hur de känslomässiga upplevelserna beskrivs av psykodynamiska terapeuter. Syftet med studien var att undersöka den psykodynamiska psykoterapeutens upplevelse av terapisamtal med patienter som drabbats av dödlig sjukdom, för att skapa en förståelse för de känslomässiga reaktionerna hos terapeuten.  Frågeställningar: Hur beskriver psykoterapeuten de känslomässiga upplevelserna i det terapeutiska samtalet med patienter med dödlig sjukdom?Vad upplever den psykodynamiska psykoterapeuten är betydelsefullt i samtalen med patienter med dödlig sjukdom?  Metod: En semistrukturerad kvalitativ intervjustudie av fem legitimerade psykodynamiska psykoterapeuter med erfarenhet av terapier med patienter med dödlig sjukdom. Materialet bearbetades med hjälp av tematisk analys.  Resultat: Studien visar att terapisamtal med patienter med döende patienter väcker starka känslomässiga reaktioner hos terapeuten där känslor av hjälplöshet var framträdande. Terapeutens hantering av de starka känslomässiga reaktionerna och relationen till sin egen dödlighet inverkade på hur terapeuten påverkades av samtalen. I en nära och känslomässig relation och med en flexibel terapeutisk ram kunde terapeuten möta patientens starka känslor i processen mot döden, där också en känsla av tacksamhet uppstod hos terapeuten.  Diskussion: Studien belyser på vilket sätt terapeuten påverkas av arbetet med patienter med dödlig sjukdom och hur terapeuten handskas med starka känslomässiga upplevelser. Betydelsen av psykoterapeutens personliga förhållningssätt och flexibla ram och vilka resurser och erfarenheter den psykodynamiska psykoterapeuten behöver för att kunna utföra detta arbete. / Introduction: Psychotherapy can be helpful in reducing suffering when a person is affected by a fatal disease. Psychotherapy with patients who suffer from fatal diseases might provoke strong emotional reactions within the therapist. Research within the field of psychodynamic therapy is predominantly based on case studies, which is why this qualitative interview study could add further knowledge about how the emotional experiences are described by psychodynamic therapists. The purpose of this study was to explore the psychodynamic psychotherapist's experience of therapies with patients who suffer from fatal disease, in order to get an understanding of the therapist's emotional reactions.  Questions: How does the psychotherapist describe the emotional experiences of the psychotherapy with patients suffering from a fatal disease? What does the psychotherapist consider to be important in psychotherapies with patients carrying a fatal disease?  Method: A semi-structured qualitative interview study was conducted with five licensed psychodynamic psychotherapists with experience in psychotherapies with patients who suffer from a fatal disease. A thematic analysis was used to organize the material.  Results: The study shows that psychotherapy with patients who suffer from a fatal disease evoke strong emotional reactions in the therapist, where feelings of helplessness were prominent. The therapist's coping with strong emotional reactions and the relationship to his own mortality affected how the therapist was affected by the therapies. In a close and emotional relationship and with a flexible therapeutic framework, the therapist was able to meet the patient's strong feelings in the process towards death, where a feeling of gratitude also arose in the therapist.  Discussion: The study discusses how the therapist is affected by the work with patients with a fatal disease and how the therapist deals with strong emotional reactions. The importance of the psychotherapist's personal approach and flexible framework and what resources and experiences the psychodynamic psychotherapist needs to be able to undertake these psychotherapies.

Inledning: Eftersom den psykodynamiska psykoterapin har kraftig konkurrens från andra terapiformer, samtidigt som kraven på effektivitet, snabbhet och evidens från hälso- och sjukvårdsetablissemanget är starka, är det viktigt att som psykodynamiker delta i diskursen kring den psykodynamiska psykoterapins vetenskapsteoretiska status. Hur kan man karakterisera den psykodynamiska psykoterapin om den dels inte är identisk med psykoanalys, dels heller inte automatiskt kan inordnas i det medicinsk-biologiska paradigmet? Uppsatsen har som syfte att definiera och undersöka om psykodynamisk psykoterapi kan betraktas som behandling och/eller en moralisk etisk praxis. Frågeställningar: Psykodynamisk psykoterapi – är den en egen humanvetenskap? Hur kan man definiera och se på behandling och behandlingsmål i den psykodynamiska psykoterapin? Metod: Litteraturstudie med en hermeneutisk ansats. Resultat: Det finns olika sätt att se på den psykodynamiska psykoterapin när det gäller dess vetenskaplighet. Frågan om psykodynamisk psykoterapi är behandling i gängse medicinsk bemärkelse, har heller inget enkelt entydigt svar. Till synen på behandling hör också målet med densamma. Hur man betraktar behandlingsfrågan blir också vägledande för hur man ser på behandlingsmålet. En skiljelinje går mellan uppfattningen om den psykodynamiska psykoterapin som vetenskap och/eller teknik. Diskussionen om psykodynamisk psykoterapi är en vetenskap eller flera, har betydelse för dess ställning i den vetenskapliga världen. Diskussion: Valet av litteraturstudie som metod avgjordes på grundval uppsatsens syfte och karaktär. Det är möjligt att se den psykodynamiska psykoterapin i annat vetenskapligt ljus än det positivistiska t.ex. fenomenologiskt och hermeneutiskt. Psykodynamisk psykoterapi kan ses både som en vetenskap och en teknik samt som en etisk verksamhetspraxis. Slutsatsen för uppsatsarbetet är att man kan se på den psykodynamiska psykoterapin som en moralisk, etisk behandlingsmetod som med både hermeneutiska och fenomenologiska metoder/tekniker söker uppnå inre frihet, självkännedom och ansvarstagande för medvetnare livsval hos subjektet. Behandlingsmålet blir då att minska neurotiskt och annat lidande hos subjektet samtidigt som lidandets omedvetna ursprung integreras.

Missbruk av narkotika är idag ett växande samhällsproblem och människor med diagnosen ADHD verkar enligt forskning vara en särskild riskgrupp. Syftet för denna studie var att samla in tidigare  forskning på området för att redogöra för på vilka sätt användning och missbruk av narkotikaklassade substanser verkar korrelera med ADHD. Detta för att öka förståelsen och medvetenheten hos socialarbetare och andra professioner som jobbar inom missbruksvården. Genom en innehållsanalys som studiens resultat baseras på och genom en kombination av teoretiska perspektiv i form av radikal teori, psykodynamisk teori samt systemteori framkom olika fakta och perspektiv. Bland annat indikerar resultatet att en måttlig ökning av risk att börja missbruka narkotika verkar finnas hos personer med ADHD men att det finns skäl att utgå utifrån ett omfattande helhetsperspektiv. Både psykologiska faktorer som ofta grundas i barndomen samt sociala och miljömässiga aspekter verkar vara av betydelse. Skolan verkar ha en viss betydelse redan från grundskolan och ända upp på universitetsnivå. Dessutom verkar en kombination av flera diagnoser eller beteendestörningar utöver ADHD-diagnosen tendera att öka risken för missbruk hos en del individer. Insatser av preventiv typ verkar vara en fråga för framtiden så som att lättare kunna upptäcka människor som på olika sätt är i riskzonen. Mer forskning på området verkar behövas. / <p>2019-09-23</p>

Evidence-based psychotherapeutic methods compete with each other, while meta-analysis have shown that variability due to different methods related to outcome is remarkably low. In this qualitative study six former patients were interviewed about experiences of method and technique in Affect-focused therapy, with a slight overweight towards unsatisfactory experiences. Responses were analysed and categorised in emergent themes. Methodological focus on affect showed to be a much appreciated, as well as insufficient, element. Alongside positive experiences or summaries of therapy, methodological frames were felt to be at times restrictive, even invalidating, as far as not allowing focus on what was felt to be the more predominant need. These needs were varied and individual; e.g. more/less of undetermined space free of preconceptions, more/less focus on affect, more direction forward, or more space for existentially oriented aspects. Results found good support in previous research except for a strong validation of therapists, even when aspects of therapy had been severely problematic. Experiences of applied method differed extremely among participants. The study highlighted lack of relation between method and outcome, and that positive regard of therapy and alliance were not synonymous with good outcome. Prominent themes were quality of methodological focus on affect and of therapeutic relationship, basic humanistic values, and individual factors of variance. Future research was suggested to focus on integration of methods, on therapists’ common factors, as well as on issues of power in the therapeutic relationship.

I denna kvalitativa studie ombads 5 psykodynamiskt inriktade terapeuter att i skrift beskriva sin upplevelse av journalskrivning. Materialet analyserades med hjälp av EPP-(Empirical Phenomenological Psychological) metoden. Resultatet lyfter fram generella kännetecken och särskiljande drag inom upplevelsen av journalskrivning. Gemensamt för terapeuternas upplevelse är att journalskrivandet har olika funktioner. Det är ett arbetsverktyg för att kommunicera med andra vårdgivare, det omfattas av vissa styrfaktorer och en upplevd osäkerhet om journalskrivandets regelverk. Det egna journalskrivandet uppvisar en hög värdering av den personliga upplevelsen och känslan av att utlämna patienten i journalen. Däremot skiljer sig terapeuterna åt i sättet att hantera känslor av konflikt inom journalskrivandet vilket påverkar den egna upplevelsen av journalskrivning. Två upplevda alternativ att hantera konflikt presenteras. I den ena gruppen försöker terapeuterna att omforma journalen så att den bättre passar den egna terapeutiska identiteten. När det inte längre är möjligt uttrycks en känsla av att något som inte går att ersätta försvinner. I den andra gruppen ökar terapeuterna sin reflektion och bearbetning av de delar inom journalskrivningen som terapeuten upplever orsakar konflikt, vilket bidrar till en känsla av att något positivt tillförts den terapeutiska identiteten. / In this qualitative study 5 psychotherapists with psychodynamic specialization were asked to reflect on their experiences concerning the writing of patient records. This material was analyzed using the so-called EPP-method (empirical phenomenological psychological method). The results show both general and distinctive features in how different therapists feel about their patient records routines. All agree that the process of writing patient records contains a number of different functions. It is a tool to communicate with other medical staff and facilities; it is influenced by certain control factors and also by experienced uncertainty concerning the formal rules related to the routines of patient records. Record routines show a high degree of evaluation of personal emotions and experiences together with a fear of revealing too much information about a patient. On the other hand, there is a substantial distinction in how different therapists handle their feelings of conflict related to medical records. The study presents two different possible ways of handling such conflicts. One group of therapists try to reshape the medical journal to make it better adjusted to their personal therapeutic identity. When that becomes impossible they express a feeling of something being lost. In the second group the therapists work harder with those parts in patient record routines that are causing them problems. This results in a feeling that something valuable is being added to their therapeutic identity.