No description available.

Tidigare studier har visat att elever på elitidrottsgymnasium med dubbla karriärer har höga krav att prestera inom både idrott och studier. Självmedkänsla har kopplats till positiva utfall inom idrott och innebär att vara stöttande snarare än kritisk och dömande mot sig själv. Studiens syfte var att undersöka om självmedkänsla har ett samband med rädsla för att misslyckas, generell psykisk hälsa och achievement goals samt om dessa faktorer kan predicera psykisk hälsa. Studien bestod av 97 elever från ett elitidrottsgymnasium i åldrarna 16-19 år. Resultatet visar att självmedkänsla har ett samband med samtliga faktorer samt att självmedkänsla och mastery-goals kan predicera elevernas psykiska hälsa. Att öva upp självmedkänsla kan vara av vikt för att öka den psykiska hälsan. Longitudinella studier är önskvärt för att följa utvecklingen hos en elitidrottande ungdomsgrupp över tid. / Previous studies has shown that students at elite high school’s with dual careers are under a lot of pressure to perform in both their sports and academic studies. Self-compassion has been linked to positive outcomes in sports and it involves being supportive rather than critical and judgmental towards oneself. The purpose of this study was to examine the relationship between self-compassion, fear of failure, mental health and achievement goals and if these factors can predict psychological well-being. The study consisted of 97 elite high school students, 16-19 years old. The results shows that self-compassion is associated with all the factors and that self-compassion and Mastery-goals can predict psychological well-being. This indicates that it may be important to practice self-compassion to enhance mental health. Longitudinal studies is desirable to follow the development of youth elite athletes over a longer period of time.

No description available.

En Magnetresonansundersökning, förkortat MR, upplevs av många som obehaglig då det är trångt, högt ljud och tar lång tid. Svårigheten med att ligga stilla under så lång tid är också ett problem och det ger rörelseartefakter i bilden. När det gäller barn är det viktigt med en god kommunikation och tydlig information. Många barn sövs ner på grund av rädsla och svårigheten att ligga stilla men det kan innebära risker. Syftet med denna studie var att sammanställa olika metoder som kan användas för att möjliggöra en minskning av narkosanvändning vid MR undersökningar av barn. Metoden som användes för att besvara syftet var en systematisk litteraturstudie där 16 kvantitativa artiklar studerades. Resultatet visade att en immobilisering, naturlig sömn, MR modell och åldersanpassade övningar minskade rädsla och användning av narkos. Ett A/V system gav signifikant skillnad i endast åldersgruppen 3-10 år. En fotobok gav motsatt effekt och ökade ångesten hos barn. Slutsatsen är att det finns metoder som kan underlätta för barn och minska användningen av narkos. Det visar sig också vara både tids- och kostnadseffektivt.

Bakgrund: Barn behöver ibland uppsöka sjukvård för att genomgå vårdprocedurer av olika slag. Barns reaktioner på oro och rädsla styrs av ålder, förståelse, fantasi och verklighetsuppfattning. Barn behöver därför förberedas inför obehagliga ingrepp som ska hända till exempel: smärtsamma undersökningar, venpunktion eller injektioner. Dessa undersökningar kan skapa oro och rädsla hos barn. Syfte: Syftet med studien var att beskriva olika icke farmakologiska avledande metoder och dess effekter vid procedursmärta hos barn. Samt att beskriva undersökningsgrupperna i de inkluderade artiklarna. Metod: En deskriptiv design användes för att besvara litteraturstudiens syfte och frågeställningar. Studien baserades på tretton vetenskapliga artiklar. De vetenskapliga artiklarna söktes i databaserna Cinahl och PubMed. Artiklarna var publicerade mellan åren 2006-2016. Huvudresultat: Studien påvisar att icke farmakologiska avledande metoder som till exempel: blåsa såpbubblor, titta i ett kalejdoskop, lyssna på musik eller använda ”Buzzy” har haft lindrande effekt på barns rädsla, oro och smärta. Effekterna har skattats med hjälp av olika skalor genom sjuksköterskors, forskare och föräldrars observationer. Barnen har själva fått skattat effekterna av de icke farmakologiska avledande metoderna. Slutsats: I resultatet i föreliggande studie har författarna kommit fram till att icke farmakologiska avledande metoder kan lindra barnens rädsla, oro eller smärta vid olika omvårdnadshandlingar. Författarna har även kommit fram till slutsatsen att de avledande metoderna som undersökts kan användas i det vardagliga arbetet inom barnsjukvården. / Background: Children sometimes need to seek medical help in order to undergo treatment procedures of various kinds. Children's reaction to anxiety and fear are governed by age, understanding, imagination and perception of reality. Children therefore need to be prepared for unpleasant procedures that they will undergo, such as: painful examinations, venipuncture or injections. These procedures can create anxiety and fear in children. Purpose: The purpose of this study was to describe the various non - pharmacological istraction methods and its effects on procedural pain in children. And to describe the study groups in the included articles. Method: A descriptive design was used to answer the literature studies experimental purpose and questioning. The study was based on thirteen scientific articles. The papers were searched in databases Cinahl and PubMed. The articles were published between the years 2006-2016. Result: The study demonstrates that non - pharmacological distraction methods for example: playing with soap bubbles, looking through a kaleidoscope, listen to music and use a “Buzzy” have had a soothing effect on children’s fear, anxiety and pain. The effects have been estimated using different scales by nurses, researchers and parents' observations. The children themselves have been estimating the effects of the non - pharmacological distraction methods. Conclusion: In the results of the present study, the authors concluded that non-pharmacological distraction methods can ease children's fear, anxiety or pain at different nursing actions. The authors have also come to the conclusion that the distraction methods investigated can be used in everyday work in pediatric care.

Bakgrund: Att besöka en röntgenavdelning kan vara något nytt och skrämmande för många barn. Den nya miljön kan orsaka rädsla, oro och ångest hos barn. Därför är det viktigt att röntgensjuksköterskan har kunskap om barnets behov för att upplevelsen på röntgenavdelningen ska vara så bra som möjligt. Syfte: Syftet med den här studien är att beskriva omvårdnadsåtgärder för att minska rädsla, oro och ångest hos barn 0-18 år i samband med röntgenundersökning. Metod: Detta arbete är en litteraturstudie där 13 kvalitativa- och kvantitativa artiklar har sammanställts och analyserats för att besvara syftet. Resultat: Det framkom två huvudkategorier i resultatet: distraktion och samspel mellan personal och barnet. Med hjälpmedel, färgade uniformer, föräldrar, barnanpassade röntgenrum kunde barnets rädsla, oro och ångest minska. Att förbereda barnet med tydlig och anpassad information och kommunikation var viktigt för att barnet skulle känna sig tryggt. Slutsats: Röntgensjuksköterskan kan ta hjälp av olika hjälpmedel och metoder för att minska rädsla, oro och ångest hos barn vid en röntgenundersökning. Det är röntgensjuksköterskans ansvar att skapa ett band med barnet och få barnet att känna sig tryggt. / Background: To visit a radiology department can be new and frightening for many children. The new environment can cause fear, distress and anxiety among children. Therefore it’s important as a radiographer to have knowledge about children’s needs so they can have as good experience as possible at the radiology department. Purpose: The purpose of this study is to describe nursing care to reduce fear, distress and anxiety in children 0-18 years old undergoing a radiographic examination. Method: This study is a literature review where 13 qualitative- and quantitative articles has been compiled and analysed to answer the purpose. Results: It appeared two categories in the result: distraction and interaction between the staff and the child. With help of distraction, coloured uniforms, parents and child customized radiology room, could children’s fear, distress and anxiety be reduced. To prepare the child with direct and customized information and communication was important to make the child feel safe. Conclusion: The radiographer can use different instruments and methods to reduce fear, distress and anxiety among children undergoing a radiographic examination. It is the radiographer’s responsibility to create interaction with the child and make the child feel safe.

Bakgrund: Bröstcancer är den vanligast förekommande tumörsjukdomen hos kvinnor och årligen drabbas 8000 personer i Sverige. Risken för återfall är störst de fem första åren, denna risk för återfall kan väcka en rädsla. Syfte: Att beskriva bröstcancerdrabbade kvinnors upplevelse av rädsla för återfall. Metod: En allmän litteraturstudie. Den systematiska litteratursökningen resulterade i tio kvalitativa artiklar. Resultat: Rädsla för återfall var den mest förekommande känslan och den utlöstes främst vid förändringar i kontakten med sjukvården, uppkomsten av oförklarliga fysiska symtom och läkarbesök. Dock förekom det avsaknad av rädsla för återfall hos vissa. Det framkom även att användande av socialt stöd, distraktion och ett positivt synsätt var återkommande bemästringsstrategier för att hantera rädslan för återfall. Diskussion: Det är av stor vikt att sjuksköterskan informerar och motiverar kvinnan till utvecklande av egna bemästringsstrategier. Slutsats: Kunskapen kan och bör tillämpas av sjuksköterskestudenter och sjuksköterskor, för att minska frekvensen av rädsla för återfall hos personer med cancer. Området bör uppmärksammas för vidare forskning. / Background: Breast cancer is the most common cancer disease among women and 8000 people is annually affected in Sweden. The risk of recurrence is the highest within the first five years. The risk can trigger a sense of fear. Aim: To describe how women with breast cancer experience fear of recurrence. Method: A literature review. The systematic literature search resulted in ten qualitative articles. Results: Fear of recurrence was the most frequent emotion and was primarily triggered by changes in contact with health care, the emergence of unexplainable physical symptoms and doctor appointments. Though, absence of fear of recurrence occurred among some women. Usage of social support, distraction and positive approach emerged to be the most common coping strategies to deal with fear of recurrence. Discussion: It’s significant that the nurse informs and motivates women to the development of their own coping strategies. Conclusion: The knowledge can and ought to be practiced by nursing students and nurses, to reduce the frequency of fear of recurrence among people with cancer. This field ought to be noticed for further research.

Bakgrund: Stickrädsla är ett vanligt problem hos barn och vuxna, vilket innebär ett lidande för dessa patienter. Rädslan och oron gör att vissa patienter även utvecklar en fobi. Sjukvården är ofta förknippad med provtagningar som innebär nålstick. Då vissa patienter är så rädda för nålar medför det att vård inte söks eller uteblir, fast vissa patienter vore i behov av vård. Det kan även gå så långt att kvinnor undviker att skaffa barn. Syfte: Syftet med denna studie är att genom litteraturstudier belysa stickrädsla och undersöka vad sjuksköterskan kan göra för att lindra lidandet hos stickrädda patienter såväl barn som vuxna. Design/ Teoretisk Referensram: Beskrivande litteraturstudie valdes som metod för denna studie, granskning skedde av 13 artiklar vilka presenteras i resultatet. Katie Erikssons teori om lidande användes som teoretisk referensram. Resultatet: I resultatet visas hur lidandet kan lindras av sjuksköterskans förhållningssätt genom: bemötande, stöd, delaktighet, miljö, farmakologiska metoder, icke farmakologiska metoder och reaktioner hos barn och vuxna. I de olika kategorierna framkommer vad som kan lindra rädslan respektive vad som bidrar till en ökad rädsla för dessa patienter. Exponering för nålar kan bidra till både en ökad rädsla. Design på den medicinsk tekniska utrustningen kan bidra till en minskad rädsla. Det gäller att se den unika patienten och vad som lindrar dennes rädsla. Slutsats: Stickrädsla innebär för många patienter ett stort lidande. Sjuksköterskor bör uppmärksamma detta lidande och lindra det genom att vidta omvårdnadsåtgärder. / Background: Needle Fear is a problem in children and adults so painful for these patients. Fear and anxiety cause some patients also to develop a phobia. While some patients are so afraid of needles it implies that care is not appealed or absent, although some patients were in need of treatment, although it may go so far that women avoid having children. Aim: The purpose of this study is, by studying literature, to highlight needle fear and examine what the nurse can do to alleviate the suffering of the needle fear patients both children and adults. Design/ Theoretical Frame of reference: Descriptive design was chosen as the method of this study, examination was done of 13 articles which are presented in the results. Katie Erikssons theory and her view of the suffering were used as a theoretical frame work. Result: The result shows how suffering can be alleviated by the nurses´ attitudes: attitude, support, participation, environment, non- pharmacological approaches, pharmacological methods and reactions in children and adults. In each category is found as can alleviate fear and in contributing to an increased fear of these patients. Exposure to needles can contribute to both an increased fear. Design of the medical technical equipment can help to reduce any fear. You have to see the unique patient and what relieves his fear. Conclusion: Needle Fear means for many patients a great deal of suffering. Nurses should pay attention to alleviate this suffering and by providing care and empathy for the patients.

Som en del av Stockholm-Mälarregionen växer Sala, detta innebär ett ökat behov av bostäder och bland annat Norrmalm har pekats ut för bostadsutveckling. Järnvägen är dock en barriär som måste övervinnas då Norrmalm ligger norr om järnvägen. Idag finns det en gång- och cykeltunnel i direkt anslutning till Norrmalm som skulle kunna knyta samman de olika områdena i staden. Tunneln har dock, i en utredning av Trafikverket, pekats ut som otrygg och anslutningarna till den anses som otydliga. Tidigare har det inte undersökts hur allmänheten upplever den befintliga gång- och cykeltunneln eller dess omedelbara omgivning. Denna uppsats undersöker därför genom tjugofem kvalitativa intervjuer hur tunneln och dess omedelbara omgivning upplevs av allmänheten i Sala kommun och varför samt vilken typ av åtgärd som skulle kunna öka gång- och cykeltrafiken genom tunneln. Kunskapsläget, uppsatsens analysram, redogör för forskning, vetenskapliga artiklar och rapporter kopplat till bland annat planering och åtgärder för ökad trygghet, mentala bilder och orientering i staden, platsidentitet, rädsla och oro i offentliga rum samt hela-resan-perspektiv. Resultatet från intervjuerna visar ett mönster där majoriteten av respondenterna upplever en känsla av obehag eller otrygghet i gång- och cykeltunneln eller dess omedelbara omgivning vilket resulterade i att en del av dem undviker tunneln. Ett fåtal respondenter, endast män, avvek från mönstret och upplever tunneln som trygg. Rädslan för brottslighet var för många respondenter en bidragande anledning till upplevd otrygghet, särskilt efter mörkrets inbrott. Resultatet visar också att dålig belysning, skötsel, renhållning och överblickbarhet är faktorer som skapar otrygghet i tunneln och dess omedelbara omgivning. Genom att åtgärda dessa faktorer samt öka flödet av människor skulle enligt flera av respondenterna öka känslan av trygghet. Uppsatsens analys och slutsatser visar att människor upplever tunneln och dess omedelbara omgivning olika beroende av flera olika faktorer, både mentala, sociala och fysiska. Människors mentala uppfattning är förankrad både i tidigare erfarenheter och återberättelser och skiljer sig från person till person. Den mentala faktorn påverkar den sociala på så vis att många upplever rörelse och närvaro av andra som positivt för trygghet under förutsättning att de personer man möter kan bedömas på avstånd utifrån mentala föreställningar. Den fysiska faktorn handlar om hur miljön skapar obehag och känsla av otrygghet genom exempelvis förekomst av klotter eller dålig skötsel. Ingen faktor går att separera från de andra, de hänger på flera sätt ihop. Gång- och cykeltrafiken genom tunneln skulle kunna öka tillsammans med åtgärder för ökad trygghet såsom bättre skötsel och belysning i tunneln och dess omedelbara omgivning. Tryggheten och trafiken skulle också kunna öka genom bland annat tydligare stråkidentitet och målpunkter. Det finns en tendens till att kvinnor upplever tunneln som mer otrygg än män vilket kan förklaras med att offentliga rum sällan är planerade för kvinnor och deras behov.

Rädsla för recidiv är vanligt förekommande bland patienter som genomgått cancersjukdom. Det är viktigt att sjuksköterskan har kunskaper om hur rädslan för recidiv kan påverka hälsan för att kunna stödja dessa patienter på ett tillfredsställande sätt. Syftet med litteraturstudien var att beskriva patienters upplevelser av rädslan för recidiv efter genomgången cancersjukdom. Tio resultatartiklar som motsvarade studiens syfte granskades och sammanställdes. Genom att kondensera innehållet framkom i databearbetningen tre kategorier som bildade resultatet: Rädsla för recidiv underhålls av återkommande påminnelser, Rädsla för recidiv skapar emotionell och existentiell sårbarhet och Rädsla för recidiv påverkar livskvalitén. I litteraturstudiens resultat identifierades flera faktorer som utlöste patienters rädsla för recidiv. Dessa faktorer var uppföljningsbesök, media, historier om andras cancersjukdom och kroppsliga förändringar. I resultatet framkom också patienters tankar och känslor som gav dem en emotionell och existentiell sårbarhet. Rädslan för recidiv påverkade i hög utsträckning patienternas livskvalité och hade negativ inverkan på deras hälsa. Det är av stor vikt att sjuksköterskan uppmärksammar faktorer hos patienter som kan associeras med rädsla för recidiv och mer forskning krävs om hur sjuksköterskan kan stödja dessa patienter på ett adekvat sätt. / Fear of recurrence is a common issue among patients who have had cancer. It is important that the nurse has knowledge of how the fear of recurrence can affect healthin order to be able to support these patients in a satisfactory manner. The purpose of the literature study was to describe patients' experiences of the fear of recurrence after having cancer.Ten articles that matched the purpose of the study were reviewed and compiled. By condensing the content, the data processing revealed three categories that formed the result: Fear of recurrence is maintained by recurring reminders, fear of recurrence creates emotional and existential vulnerability andfear of recurrence affects the quality of life. In the results of the literature study, several factors were identified that triggered patients' fear of recurrence. These factors were follow-up visits, media, stories of other people's cancer and bodily changes. The result also showed patients' thoughts and feelings that gave them an emotional and existential vulnerability. The fear of recurrence greatly affected the patients' quality of life and had a negative impact on their health. It is of great importance that the nurse draws attention to factors in patients who can be associated with fear of recurrence and more research is needed on how the nurse can adequately support these patients.