<p>Syftet med studien är att undersöka hur samverkan ser ut mellan kommun och landsting vad</p><p>avser personer som vårdas enligt lag (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV) och skall</p><p>permitteras till hemkommunen. Studiens frågeställningar är: (1) Hur sker samverkan mellan</p><p>kommun och landsting innan permissionen verkställs?</p><p>(2) Hur sker samverkan mellan kommun och landsting under tiden en person är permitterad?</p><p>(3) Vilka möjligheter och hinder finns vad avser samverkan mellan kommun och landsting gällande personer som permitterats?</p><p>Metodvalet är kvalitativt och författarna har genomfört fem intervjuer med nyckelpersoner</p><p>inom landsting och samverkande kommuner. Den teoretiska utgångspunkten är Danermarks</p><p>tre primära samverkansbegrepp: organisation, kunskap och regelverk. Resultatet visar att</p><p>landstinget har ansvar för vård och behandling och att kommunen har ansvar för boende och</p><p>sysselsättning. Respondenterna inom landstinget upplever att deras samverkan fungerar bra</p><p>och uttrycker att det är vikigt med en god kommunikation samt att personkännedom</p><p>underlättar samverkan. I dagsläget saknas det skriftliga samverkansavtal som är förankrade i</p><p>verksamheterna, det saknas även en klar målsättning för samverkan. Detta är något som</p><p>studiens tidigare forskning rekommenderar för en förbättrad samverkan. Respondenterna i en</p><p>av kommunerna upplever att de får för lite bakgrundshistorik om brukarna och anser att viss</p><p>rädsla kan finnas på grund av detta. De anser även att den handledning de idag får ifrån</p><p>landstingets personal inte är tillräcklig. En respondent ifrån landstinget tycker dock att de ger</p><p>lagom mycket information och att rädslan skulle kunna öka bland kommunens personal om de</p><p>gav mer information.</p> / <p>The aim of this study is to research how the collaboration between municipality and county</p><p>council works, about persons who are in forensic psychiatric care and are going on</p><p>community leave. The studied issues are: (1) How does the collaboration work, between the</p><p>municipality and county council, before the community leave is carried out? (2) How does the</p><p>collaboration work, between the municipality and county council, during the community</p><p>leave? (3) Witch possibilities and obstacles can be found in the collaboration between the</p><p>municipality and county council, about persons who are on community leave?</p><p>The method in the study is qualitative and the authors have accomplished five interviews with</p><p>key figures within county council and collaborating municipalities. The theoretical starting</p><p>point is Danermarks three collaboration concepts: organization, knowledge and rules. The</p><p>result shows that the county council has the responsibility of medical care and treatment and</p><p>that the municipality has the responsibility of the housing and occupation. The county council</p><p>respondents experience that the collaboration is good and they also express that it is important</p><p>to have an open communication, and that good knowledge of the persons involved facilitates</p><p>the collaboration. Today there is a lack of written collaboration agreements that have gained</p><p>approval within the organizations. Also, there is no common aim with the collaboration. A</p><p>written agreement with a clear aim for the collaboration is something that is recommended by</p><p>earlier research to improve the collaboration. The respondents in one municipality would like</p><p>to get more background history about the persons who are on community leave, the lack of</p><p>information could cause fear among the employees. They would also like some more</p><p>guidance from the county council staff. One county council employee thinks that more</p><p>information would cause more fear amongst the municipality staff.</p>

Syftet med studien är att undersöka hur samverkan ser ut mellan kommun och landsting vad avser personer som vårdas enligt lag (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV) och skall permitteras till hemkommunen. Studiens frågeställningar är: (1) Hur sker samverkan mellan kommun och landsting innan permissionen verkställs? (2) Hur sker samverkan mellan kommun och landsting under tiden en person är permitterad? (3) Vilka möjligheter och hinder finns vad avser samverkan mellan kommun och landsting gällande personer som permitterats? Metodvalet är kvalitativt och författarna har genomfört fem intervjuer med nyckelpersoner inom landsting och samverkande kommuner. Den teoretiska utgångspunkten är Danermarks tre primära samverkansbegrepp: organisation, kunskap och regelverk. Resultatet visar att landstinget har ansvar för vård och behandling och att kommunen har ansvar för boende och sysselsättning. Respondenterna inom landstinget upplever att deras samverkan fungerar bra och uttrycker att det är vikigt med en god kommunikation samt att personkännedom underlättar samverkan. I dagsläget saknas det skriftliga samverkansavtal som är förankrade i verksamheterna, det saknas även en klar målsättning för samverkan. Detta är något som studiens tidigare forskning rekommenderar för en förbättrad samverkan. Respondenterna i en av kommunerna upplever att de får för lite bakgrundshistorik om brukarna och anser att viss rädsla kan finnas på grund av detta. De anser även att den handledning de idag får ifrån landstingets personal inte är tillräcklig. En respondent ifrån landstinget tycker dock att de ger lagom mycket information och att rädslan skulle kunna öka bland kommunens personal om de gav mer information. / The aim of this study is to research how the collaboration between municipality and county council works, about persons who are in forensic psychiatric care and are going on community leave. The studied issues are: (1) How does the collaboration work, between the municipality and county council, before the community leave is carried out? (2) How does the collaboration work, between the municipality and county council, during the community leave? (3) Witch possibilities and obstacles can be found in the collaboration between the municipality and county council, about persons who are on community leave? The method in the study is qualitative and the authors have accomplished five interviews with key figures within county council and collaborating municipalities. The theoretical starting point is Danermarks three collaboration concepts: organization, knowledge and rules. The result shows that the county council has the responsibility of medical care and treatment and that the municipality has the responsibility of the housing and occupation. The county council respondents experience that the collaboration is good and they also express that it is important to have an open communication, and that good knowledge of the persons involved facilitates the collaboration. Today there is a lack of written collaboration agreements that have gained approval within the organizations. Also, there is no common aim with the collaboration. A written agreement with a clear aim for the collaboration is something that is recommended by earlier research to improve the collaboration. The respondents in one municipality would like to get more background history about the persons who are on community leave, the lack of information could cause fear among the employees. They would also like some more guidance from the county council staff. One county council employee thinks that more information would cause more fear amongst the municipality staff.

Bakgrund: Det finns tidigare forskning inom området vårdande relation. Dock är den begränsad inom rättspsykiatrisk vård. I synnerhet forskning som integrerar patienter och sjuksköterskors erfarenheter av det undersökta fenomenet. Syfte: Att beskriva patienter och sjuksköterskors erfarenheter om vad som möjliggör respektive försvårar en vårdande relation inom rättspsykiatrisk vård. Metod: Studiens resultat bygger på intervjuer av fem patienter som är inneliggande på en rättspsykiatrisk klinik respektive fem sjuksköterskor som arbetar på samma klinik. Studien genomfördes med en induktiv ansats. Insamlade data analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studiens resultat visar att patienterna upplever det viktigt att de blir sedda som människor, att vårdare gör det lilla extra och att vårdare samt patient drar åt samma håll för att vårdande relation ska kunna etableras. Sjuksköterskorna tyckte det var viktigt att sätta sig in i patienten, att ha en fungerande arbetsgrupp, att göra något utöver det vanliga och får förtroende att samspela. Slutsatser: Resultatet svarar an till studiens syfte. Såväl patienterna som sjuksköterskorna ansåg att vårdarna hade det yttersta ansvaret för att en vårdande relation skulle kunna etableras. I båda grupperna sågs flera gemensamma nämnare såsom tidsaspekt, närvaro och att vårdaren har ett genuint intresse.      NYCKELORD:, bemötande, erfarenheter, patientperspektiv, rättspsykiatrisk vård, sjuksköterskeperspektiv, vårdande relation / Background: Previous research in the field caring relationship is available. However, it is limited in forensic psychiatric care. Especially studies that integrate patients and nurses experiences of the investigated phenomenon. Aim: The aim of this study was to describe patients and nurses experiences of what enables and aggravate a caring relationship in forensic psychiatry care. Methods: The results of the study are based on interviews of five patient in a forensic clinic and five nurses who works on the clinic. The study was performed with an inductive approach. Data were analyzed based on a qualitative content analysis. Results: In order for a caring relationship to be established the results indicates that the patients find it important to be seen as humans, that the carers do ”that little extra” and that the carers and patients works at the same direction. The nurses found it important to familiarize themselves in the patient, to have a stabilized work with the team, to do “the little extra” and get the trust to cooperate. Conclusion: The results corresponds to the aim of the study. Both patients and nurses agreed that the nurse had the responsibility of the caring relationship. A similarity were shown between both of the groups such as time aspect, presence and a genuin interest from the carrier. Keywords: caring relationship, encounter, experiences, forensic psychiatric care, nurse, patient.

Background: A person with a serious mental disorder who commits a crime can be sentenced to forensic psychiatric care. Forensic psychiatric care is permeated by a high sense of security, while patients are expected to follow a predetermined treatment plan. This restrictive environment, where patients are forcibly cared for during indeterminate time leads to a complex ethical dilemma. Patients are treated for their mental illness whilst the restrictive nature of the care environment deprives them of the opportunity for full autonomy, which can affect their overall experience of the care period. Aim: The aim was to describe patients' experience of their care in forensic psychiatry. Method: A general literature review based on ten scientific articles with a qualitative approach that were analyzed with a content analysis. Results: Three main categories were identified: Being locked up and supervised, The importance of interpersonal encounters and Rehabilitation process in forensic psychiatry. Mentioned main categories were divided into six subcategories. Conclusion: The strict requirements of the forensic psychiatric care form require an adaptation of the admitted patients. Patients' experience the lack of meaningful activities and autonomy. Central are the relationships between care recipients and care providers to evoke a sense of safety and meaningfulness for the patients. A therapeutic approach is important and seeing the human behind the crime. Suggestions for further research: The results show the absence of therapeutic roles in forensic psychiatry. The need for guidelines regarding the therapeutic treatment of forensic psychiatric patients should thus be considered to be developed. This to create a safe and empathetic existence that contributes to a health-promoting environment for forensic psychiatric patients. / Bakgrund: Personer med en allvarlig psykisk störning som begår ett brott kan dömas till rättspsykiatrisk vård. Rättspsykiatrisk slutenvård genomsyras av strikta riktlinjer kring säkerhet samtidigt som patienterna förväntas följa en förutbestämd behandlingsplan. Denna restriktiva miljö där patienterna tvångsvårdas under en obestämd tid bidrar till ett komplext etiskt dilemma, då personer behandlas för sin psykiska ohälsa samtidigt som vårdmiljöns restriktiva natur fråntar deras möjlighet till full autonomi, vilket kan påverka deras helhetsupplevelse av vårdtiden. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelse av vården inom rättspsykiatrin. Metod: En allmän litteraturöversikt baserat på tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats som analyserades med en innehållsanalys. Resultat: Tre huvudkategorier identifierades: Att vara inlåst och övervakad, Betydelsen av mellanmänskliga möten och Rehabiliteringsprocessen inom rättspsykiatrin. Nämnda huvudkategorier delades in i sex underkategorier. Slutsats: Den rättspsykiatriska vårdformens strikta krav kräver en anpassning av de inlagda patienterna. Patienterna upplever avsaknad av meningsfulla aktiviteter och autonomi. Centralt är relationerna mellan vårdtagare och vårdgivare för att framkalla en känsla av trygghet samt meningsfullhet hos patienterna. Terapeutiska förhållningssätt identifieras som viktiga samt att se människan bakom brottet. Förslag på fortsatt forskning: Resultatet visar frånvaron av terapeutiska roller inom rättspsykiatrin. Behovet av riktlinjer kring terapeutiskt bemötandet av rättspsykiatriska patienter anses således behöva utvecklas. Detta för att skapa en trygg och empatisk tillvaro som bidrar till en hälsofrämjande miljö för rättspsykiatriska patienter.

Background: It is part of the nurse's professional responsibility to involve patients indecisions concerning their care. Previous studies show that patients wish to be activeparticipants in care and to be seen and heard. Nurses also express a desire for patients toparticipate. However, there are obstacles linked to the forensic psychiatric care context thatcan make this difficult. Purpose: To describe patients' experiences of participation inSwedish forensic psychiatric care. Method: Data collection was carried out through semistructured interviews with ten participants who were patients at a forensic psychiatrichospital in Central Sweden. To analyze the material, a qualitative content analysis with aninductive approach was used. Results: Through the analysis, three categories emerged,which were The importance of being active yourself, The meaning of being treated as anactive participant and The meaning of feeling powerless. These categories had six associatedsubcategories that describe how participation can be promoted or hindered in different ways.The results showed the importance of the patient feeling seen, but also the importance of thepatient contributing. Conclusion: Participation is influenced by one's own ability andwillingness to actively contribute as well as the commitment and the competence of the staff.Obstructive factors that emerged were feeling vulnerable linked to the forensic psychiatriccare context and experiencing a lack of treatment.Keywords: Forensic psychiatric care, Interview study, Participation, Qualitative, The TidalModel / Bakgrund: Det ingår i sjuksköterskans yrkesansvar att göra patienter delaktiga i beslut somrör deras vård. Tidigare studier visar att patienter önskar ses som aktiva deltagare i vårdensamt bli sedda och hörda. Även sjuksköterskor uttrycker en önskan om att patienter ska varadelaktiga i vården. Dock framkommer hinder kopplat till den rättspsykiatriska vårdkontextensom kan försvåra detta. Syfte: Att beskriva patienters erfarenheter av delaktighet inom denrättspsykiatriska vården. Metod: Datainsamlingen genomfördes med semistruktureradeintervjuer med tio deltagare som vårdades på ett rättspsykiatriskt sjukhus i Mellansverige.För att analysera materialet användes en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats.Resultat: Genom analysen framträdde tre kategorier, vilka var Betydelsen av att själv varaaktiv, Betydelsen av att bli bemött som en aktiv deltagare samt Betydelsen av att känna sigmaktlös. Dessa kategorier presenterades i sex subkategorier som beskrev hur delaktighetkunde främjas respektive försvåras på olika sätt. Resultatet visade att det var viktigt förpatienter att känna sig sedda men också betydelsen av att själva bidra. Slutsats: Delaktighetpåverkas av den egna förmågan och viljan att aktivt bidra samt vårdpersonalens engagemangoch kompetens. Hindrande faktorer som framkom var att känna sig utsatt kopplat till denrättspsykiatriska vårdkontexten och att erfara ett bristande bemötande.Nyckelord: Delaktighet, Intervjustudie, Kvalitativ, Rättspsykiatrisk vård,Tidvattenmodellen

Bakgrund: Sjuksköterskan som arbetar inom den rättspsykiatriska heldygnsvården befinner sig i en position där utmanande situationer och etiska dilemman uppstår. Detta ställer krav på sjuksköterskans etiska kompetens. I de fall sjuksköterskan är hindrad att arbeta enligt sin etiska kompetens kan etisk stress uppstå. Etisk stress kan påverka sjuksköterskans hållbarhet på ett negativt sätt. Syfte: Syftet var att belysa hur sjuksköterskor inom rättspsykiatrisk heldygnsvård värderar sin etiska kompetens, förekomst av etisk stress samt hur detta är kopplat till hållbarhet i yrkeslivet. Metod: En kvantitativ metod användes och ett representativt urval gjordes. Sjuksköterskor inom rättspsykiatrisk heldygnsvård tillfrågades om att fylla i en enkät. Insamlade data omvandlades till deskriptiv och analytisk statistik. Resultat: Medelvärdet för nivå av etisk kompetens var 7,8 av 10 och 4,5 av 10 för etisk stress. En högre skattad etisk kompetens och/eller en lägre skattad etisk stress korrelerade med en högre grad av hållbarhet. En låg skattning av etisk kompetens korrelerade med en högre grad av etisk stress. 63,3% av respondenterna ansåg att den rättspsykiatriska vården ställer högre krav på etisk kompetens än något annat vårdområde. Slutsats: Grad av etisk kompetens och etisk stress påverkar sjuksköterskans yrkesmässiga hållbarhet inom rättspsykiatrisk heldygnsvård. / Background: Nurses in inpatient forensic psychiatry will face challenging situations and ethical dilemmas. These situations require the ability to practice ethical competence. When this ability is somehow inhibited, moral distress can occur. Moral distress may affect the nurse’s sustainability in a negative way. Purpose: The purpose of this study was to examine nurses’ estimation of their ethical competence, occurrence of moral distress and the impact these had on the work sustainability. Method: A quantitative method was chosen for the study, and a representative selection was made. Nurses in inpatient forensic psychiatry was given a survey. Collected data was transformed into descriptive and analytical statistics. Findings: The mean value of rated ethical competence was 7,8 out of 10, the mean value of rated moral distress was 4,5 out of 10. A higher rated ethical competence and/or lower rating of moral distress correlated with a higher sustainability. A lower rating of ethical competence correlated with a higher rate of moral distress. 63.3% of the respondents considered the inpatient forensic psychiatry as the most demanding care-related working field of all regarding ethical competence. Conclusion: The level of ethical competence and moral distress will affect the work sustainability for nurses in inpatient forensic psychiatry.

Psykiskt trauma är vanligt hos patienter inom rättspsykiatrisk vård. Det finns idag effektiva metoder som traumamedveten omvårdnad för att vårda trauma. Det saknas forskning om hur sjuksköterskor inom denna vårdkontext upplever arbetet med trauma. Huvudsyftet med studien var att utforska sjuksköterskans arbete med trauma inom rättspsykiatrisk vård. Sju semistrukturerade intervjuer genomfördes med sjuksköterskor som arbetade inom rättspsykiatrisk vård. Intervjuerna transkriberades och analyserades med konventionell innehållsanalys med induktiv ansats. Resultatet var tre huvudteman: Sjuksköterskans arbete med trauma, Hinder i att arbeta med patientens trauma och Utvecklingsmöjligheter inom vården. Sjuksköterskor använder olika sätt att identifiera trauma och önskar mer kunskap i ämnet. Sjuksköterskor erfar hinder såsom patientens egna svårigheter och organisatoriska brister. Som slutsats konstateras att sjuksköterskor beskriver svårigheter med att arbeta omvårdnadsmässigt med trauma hos patienter inom rättspsykiatrisk vård, som bristande kunskap, bristande rutiner och bristande avdelningskulturer. Sjuksköterskorna har en vilja att upptäcka, förebygga och vårda trauma genom att förändra rutiner och lära sig mer om evidensbaserade behandlingsmetoder i vårdandet av trauma. Vidare beskrivs att den finns en medvetenhet om att delar av den rättspsykiatriska vården kan vara potentiellt traumatiserande eller retraumatiserande. Sjuksköterskorna beskriver att de har metoder för att förebygga denna risk genom att till exempel arbeta med tydlig information och lugn. / Mental trauma is common among patients in forensic psychiatric care. Today, there are such as Trauma-informed Care to There is a lack ofresearch on how nurses within forensic psychiatry experience their work with trauma. The main purpose of the study was to explore how nurses describe their work with trauma in forensic psychiatric care. Seven semi-structured interviews were conducted with nurses working in forensic psychiatric care. The interviews were transcribed and analyzed with a conventional content analysis with inductive approach. The result ended up in three main themes: How the nurse works with trauma, The difficulties in working with the patients’ trauma and Opportunities for Development in Care. Nurses use different ways to identify effective methods nurture trauma. trauma and want more knowledge of the subject. Nurses experience obstacles such as the patient's own difficulties and organizational shortcomings. In conclusion, it is stated that nurses describe difficulties in working with nursing the trauma of patients in forensic psychiatric care, such as lack of knowledge, lack of routines and lack of ward cultures. Nurses have a desire to detect, prevent and nurture trauma by changing routines and learning more about evidence-based treatment methods in the care of trauma. It is further described that there is an awareness that parts of forensic psychiatric care can be potentially traumatic or retraumatizing. The nurses describe that they have methods for preventing this risk by, for example, working with clear information and being calm.

Bakgrund: Patienterna som vårdas inom den rättspsykiatriska vården upplever till viss del att vården är mer en form av förvarning, trots att de är dömda till vård. Vårdtiderna är långa, och sjuksköterskorna som jobbar inom rättspsykiatrisk vård vill bedriva en vård som är mer personcentrerad än den är idag. Genom att hitta lösningar för att göra vården mer anpassad efter individen kan rebelledarskap bidra till detta. Sjuksköterskors rebelledarskap har inte tidigare utforskats inom den rättspsykiatriska heldygnsvården. Genom att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av rebelledarskap inom rättspsykiatrin hoppas författarna av detta examensarbete kunna bidra till att öka kunskapen om det goda vårdandet och omvårdnaden där sjuksköterskor genom att agera nytänkande och utanför organisationens ramar bidrar till att utveckla rättspsykiatrisk heldygnsvård. Syfte: Syftet med detta examensarbete var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av rebelledarskap i rättspsykiatrisk heldygnsvård. Metod: Åtta sjuksköterskor med erfarenhet av rebelledarskap inom rättspsykiatrisk heldygnsvård intervjuades, och intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys med en deskriptiv design. Resultat: I resultatet framkom att deltagarna hade många erfarenheter av rebellsjuksköterskor och deras ledarskap. Resultatet kunde delas in i fyra huvudkategorier: (1) Att våga vara en jobbig kollega och ifrågasätta vårdkulturer, normer och utmana regler, (2) Att våga agera utifrån sin kompetens för att kunna ta ansvar för patientens vård, (3) Att söka och skapa nya vägar till förändring och (4) Att stöta på motstånd. Slutsats: Den här studien visar att rebelledare strävar efter att stå upp för vad som är rätt för patienten, även om det innebär att gå emot vårdkulturer, rutiner och regler. Sjuksköterskornas erfarenheter av rebelledarskapet visar att det är möjligt att bedriva en vård som är personcentrerad, där patientens perspektiv får vara i fokus. Genom att agera rebeller bidrar dessa sjuksköterskor till en rättspsykiatrisk vård som är mer än bara en förvaring av de patienter som är dömda till vård. Rebellsjuksköterskor vill ge patienterna en personcentrerad vård som utgår från individen, och genom att agera rebell lyckas dessa sjuksköterskor genomföra förändringar och hitta kreativa lösningar som på sikt leder till en bättre vård. Den rättspsykiatriska vårdapparaten behöver ta tillvara dessa sjuksköterskors kompetens och drivkraft, något som skulle behöva utforskas ytterligare. Vi föreslår ytterligare forskning inom detta område för att få en ökad förståelse för hur rebelledarskapet kan utveckla den psykiatriska omvårdnaden inom den rättspsykiatriska organisationen.

The aim of this study is to gain insight into professional`s experiences of interdisciplinary collaboration between the municipality and the forensic ward. The study was intended to contribute to an increased understanding of the professional`s experiences of what is considered to work and what is considered to lack in the interdisciplinary collaboration between the municipality and the forensic ward. The study`s empirical data was obtained through eight semi-structured interviews with five social workers from the social services and three counselors`s at the forensic ward. National and international previous research in interdisciplinary collaboration that was relevant for my study has been obtained. For the analyze I combined previous research, the result from my interviews and my theoretical framework. Conclusions show that the professionals believe that communication between social services and forensic psychiatry is good and that both parties focus on the individual patient. Conclusions also show that insufficient knowledge regarding the organizations, work areas, responsibility, and resources and that the legislation is different. All the interviewees have a wish to improve and develop the collaboration between them.

Bakgrund: Patienter som vårdas enligt Lagen om Rättspsykiatrisk vård är dömda till vård. Vårdformen och de eventuella tvångsåtgärderna kan medföra att patienterna har svårt att uppleva tillit ifrån vårdpersonalen. Det är av vikt i rättspsykiatrisk vård verka för att skapa en trygg och tillitsfull vårdrelation. Syfte: Studiens syfte är att belysa aspekter som kan påverka vårdrelationen mellan patient och vårdpersonal inom rättspsykiatrisk heldygnsvård. Metod: Studien är en systematisk litteraturstudie där vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats söktes. Artiklar som överensstämde med studiens syfte genomgick en kvalitetsgranskning. Därefter genomfördes en kvalitativ innehållsanalys för att nå ett resultat. Resultat: Vårdrelationen inom rättspsykiatrisk vård påverkas av flera aspekter som redovisas i följande kategorier; Mötets möjligheter och svårigheter definierar vårdrelationen, Att införliva en hoppfull framtid genom att ge och ta emot stöd, Att förhålla sig till gränser med måttfullhet, Den rättspsykiatriska vårdmiljön i förhållande till vårdrelationen samt Vårdrelationens betydelse för rädsla och aggression. Slutsats: Genom en god vårdrelation kan patient tillsammans med vårdpersonal finna möjliga vägar att på ett gott sätt hantera vardagssituationer och de utmaningar som kan uppkomma. Om patienten med hjälp av den goda vårdrelationen ges möjlighet att lära om sig själv och sin sjukdom kan även andra relationer gynnas. / Background: Patients who are being cared for under Forensic Psychiatric care is ruled to this. The form of care and the possible coercive measures may lead to the difficulty of experiencing trust from the healthcare staff. It is important in Forensic Psychiatric care create a safe and trustworthy care relationship. Aim: The aim of the study is to highlight aspects that can affect the care relationship between patients and health professionals within forensic psychiatric care. Method: The study is a systematic literature review of scientific articles where articles with qualitative approach was searched. Articles that were consistent with the aim of the study underwent a quality audit based on a review template. Then a qualitative content analysis was conducted to achieve a result. Result: The care relationship in the forensic psychiatric care is influenced by several aspects that are reported in following categories; The opportunities and difficulties of the meeting define the care relationship, To incorporate a hopeful future by giving and receiving support, Relating to limits with moderation, The forensic psychiatric care environment in relation to the care relationship and The importance of care relationship to fear and aggression. Conclusion: A good care relationship between the patient and health professionals may identify possible paths to handle everyday situations and the challenges that may arise. If the patient is given the opportunity to learn about himself and his illness by means of the good care relationship, other relationships can also be benefited.