Inom rättspsykiatrin vårdas många patienter med samsjuklighet missbruk/beroende. Patientgruppen är heterogen med komplexa och specifika vårdbehov. Vårdare är de som tillbringar mest tid med dessa patienter. Studiens syfte var att beskriva vårdares erfarenheter av att vårda patienter som lider av allvarlig psykisk störning med samsjuklighet missbruk/beroende, inom rättspsykiatrisk vård. Tio sjuksköterskor och tio skötare som arbetade på en rättspsykiatrisk regionvårdsklinik intervjuades och materialet bearbetades med kvalitativ innehållsanalys. Intervjuer gjordes med stöd av en semistrukturerad intervjuguide. Ur analysen framkom 14 subkategorier som bildade fyra kategorier; samverkan, skapa funktionellt vardagsliv, finnas kvar över tid och kunskap/kompetens. Resultatet visade att vårdares samverkan med patienter och övriga yrkeskategorier gav vårdprocessen en helhetssyn. Goda vårdrelationer kunde hjälpa patienter att bryta förnekelse av missbruksproblem. Individanpassade aktiviteter och praktisk färdighetsträning var betydelsefullt i patienters rehabilitering. Vårdprocessen kunde inte forceras och motivationsarbetet var centralt. Klinisk erfarenhet, livserfarenhet, teoretisk kunskap kombinerat med en trygg och stabil personlighet, var den kompetens som enligt vårdare behövdes för att vårda dessa patienter. Inom kunskapsområdet missbruk/beroende upplevde vårdare behov av teoretisk komplettering. / Many psychiatric patients with comorbidity of addiction /dependence are treating in forensic mental health. The patient group is heterogenic with complex and specific health needs. Nursing care staffs are those who spent the most time with these patients. The aim of this study was to describe caregivers' experiences of caring for patients suffering from severe mental disorder with comorbidity of addiction /dependence, in psychiatric care. Ten registered nurses and ten licensed mental nurses who worked at a forensic psychiatric clinic were interviewed, and the material was processed with content analysis. Interviews were conducted with support of a semi-structured interview guide. From the analysis revealed 14 subcategories to form four categories: collaboration, create functional everyday life, persist over time and knowledge / skills. The results showed that nursing care staff´s interaction with patients and other health care professionals gave a holistic approach. Good health care relationships could help patients to break the denial of substance abuse problems. Individualized activities and practical skill training was important in patients' rehabilitation. Nursing process could not be rushed and motivational work was crucial. Clinical experience, life experience, theoretical knowledge combined with a secure and stable personality, were the skills as nursing care staff´s needed to care for these patients. In the area of knowledge abuse/dependence experienced nurses need theoretical completion.

Forensic psyhiatric care protects the society by giving patients care to diminish risks of serious crimes. In their work the nurses use different care methods to help and support the patient in managing his or her life situation. To clarify how a group of nurses describe the nursing process in forensic psychiatric care. A qualitative study based on interviews. Six nurses were interviewed about their work in four different forensic psychiatric care units. The nursing process in is divided into four categories: evaluation, planning, implementation and assessment. The results are based on the way the interviewed nurses described the essential roles of nurse-patient relationship and structured routines in nursing process. The study also shows some specific difficulties in nursing work, for example the mental dysfunctions of patients, the level of competence among staff and the patients need for social interaction and existence beyond their specific needs.

Inledning: Inom rättspsykiatrisk vård är det viktigt att personalen har förmåga att leva sig in i det unika hos en person samt att etisk reflektion och hänsyn måste ges plats. Det är således relevant att undersöka vad personalen inom rättspsykiatrisk vård har för inställning till begreppen etisk medvetenhet och empatiskt förhållningssätt.   Syfte: Syftet med arbetet var att undersöka personalens inställning till begreppen empatiskt förhållningssätt och etisk medvetenhet inom den rättspsykiatriska vården.   Metod: En kvalitativ enkätstudie bestående av sju öppna frågor som besvarades av 15 personal inom rättspsykiatrisk vård. Svaren analyserades med kvalitativ innehållsanalys.   Resultat: Resultatet visar att vårdpersonalen betonar vikten av att se människan bakom brottet, att använda sig själv som verktyg i vården samt att bemöta patienterna såsom du själv skulle vilja bli bemött i en liknande situation. Vårdpersonalen upplever även att det finns dubbla roller, en stödjande roll och en kontrollerande roll inom rättspsykiatri och att balansgången däremellan stundtals är svår.   Slutsats: Etik och empati är någonting som anses viktigt och som personalen reflekterar över men som de tycker skulle behöva uppmärksammas mer på avdelningen. / Background: In forensic care, it’s important that staff are able to empathize with the uniqueness of a person, and that ethical reflection and consideration must be given space. Thus, it is relevant to examine attitudes to the concepts ethical awareness and empathetic approach among staff in forensic care.   Aim: The aim of this study was to investigate the staff's attitude to the concepts empathetic approach and ethical awareness within the forensic psychiatric care.   Method: A qualitative study consisting of seven open-ended questions that were answered by 15 staff in forensic psychiatric care. The responses were analyzed using qualitative content analysis.   Result: The results show that the staff emphasizes the importance of seeing the person behind the crime, using theirselves as a tool in health care and to respond to patients as you would want to be treated in a similar situation. The staff also feels that they have dual roles, a supportive role and a controlling role in forensic psychiatry and to balance between these two roles is difficult at times.   Conclusion: Ethics and empathy is something that is considered important, and something that the staff reflects on. However the staff thinks that there is a need for more attention in the workplace.

Bakgrund: Att utvecklas professionellt som sjuksköterska är en kontinuerlig, individuell och lång process som startar med utbildning och som fortsätter hela arbetslivet. Det kan vara svårt att finna sin roll och få den säkerhet och trygghet som krävs för att man ska kunna vidareutvecklas inom sin profession. Sjuksköterskans utveckling och självkännedom kring sin kompetensnivå är nödvändig för att uppehålla en hög standard av omvårdnad och möjliggöra att bemöta och uppfölja nya krav som ställs på omvårdnaden allteftersom utveckling fortskrider. Syftet med denna studie var att belysa sjuksköterskors upplevelser av sin professionella utveckling i sitt arbete inom den rättspsykiatriska vården. Metoden som användes för att belysa sjuksköterskornas upplevelser var av kvalitativ art med induktiv ansats och byggde på en innehållsanalys av halvstrukturerade intervjuer. Åtta legitimerade sjuksköterskor med minst två års yrkeserfarenhet inom rättspsykiatrisk vård intervjuades. Resultatet presenterades under fyra kategorier; erhållbar kunskap, formell kunskap,förtrogenhetskunskap, motverkan av stagnerad kunskap. Studien visade att via kontinuerlig handledning, utbildning och erfarenhet skedde en vidareutveckling av sjuksköterskans profession.Omvårdnaden förhindrades att stagnera i och med att sjuksköterskorna utvecklades och fördjupades i sin kompetens. Slutsatsen blev att då sjuksköterskan utvecklades inom professionen så ledde det i sin tur till att förutsättningar skapades för att omvårdnaden utvecklades och gick framåt. / Background: To develop professional as a nurse is a continuous,individual and long process that starts with education and continues throughout working life. It can be difficult to find one’s role and getthe certainty and assureness needed for further development within the profession. The nurses` development and self-awareness about their level of competence is necessary to maintain a high standard of caring and making it possible to cope with and fulfilling new demands placed on nursing care as a development progress. The purpose of this study was to illuminate nurses` experiences of their professional development in their work in the forensic psychiatry care. The method used to illuminate nurses` experiences was of aqualitative nature with an inductive approach and was based on a content analysis of semi-structured interviews. Eight registered nurses with at least two years professional experiences in forensic psychiatry care were interviewed. The result was presented under four categories; receivable knowledge, formal knowledge, familiarity knowledge, countering of stagnate knowledge. The study showed that through continuous coaching, education and experience, there was a further development of the nurses’ profession. Nursing care was prevented to stagnate as the nurses developed and deepened in their level of competence. The conclusion was that when the nurse developed within the profession, new conditions were made to develop the nursing care further.

Title: From openness and presence to distance and control: to be medicated and to administrate from a patient and nurse perspective. Background: Within forensic psychiatric care the patients are admitted against their will, under heavy security with long term treatments. Self-care seems, based on scientific studies, to be dependent on what the nurses involved can provide. Emphasis should focus on a humane and respectful approach when the patient is exposed to coercive measures. Aim: From a patient and nurse perspective describe experiences of beeing medicated with and to administrate antipsychotic drugs within the psychiatric inpatient care. Method: Interviews with patients and nurses, which were analyzed using qualitative content analysis with an inductive approach. Results: Patients experience frustration over not beeing able to participate in or influence descisions made regarding their neuroleptic treatment. The neuroleptic treatment is described as a coercive measure and is characterized as an experience of losing control and independence. Nurses’ experiences of administering antipsychotics were described as having to do what is needed for the long term benefit of patients’ well-being. Medicating patients meant more than just handing out pills. It was beneficial to have knowledge of patients and their problems in order to meet patients where they are in the moment. The administration of neuroleptics led to feelings of frustration as it implied that the nurse had to assume an authoritarian role. Discussion: Nurses can promote self-care by inviting the patients to participate and by showing presence open up for cooperation. Patients experience that the feeling of powerlessness characterize their existence. When nurses see the patients as individuals and not as an assignment the feeling of powerlessness whitin the patients can be alleviated. / Titel: Från öppenhet och närvaro- till distans och kontroll: Att medicineras och att administrera ur ett patient- och sjuksköterskeperspektiv. Bakgrund: Patienter inom rättspsykiatrin vårdas mot sin vilja, under hög säkerhet med långa vårdtider. Egenvård förefaller, utifrån studerad forskning, vara i beroende av vad andra människor kan erbjuda. Vid tvångsåtgärder betonas att vikt ska läggas på ett humant förhållningssätt och respektfullt bemötande gentemot patienten. Syfte: Ur ett patient- och sjuksköterskeperspektiv beskriva erfarenheter av att medicineras med och av att administrera neuroleptikaläkemedel inom rättspsykiatrisk slutenvård. Metod: En intervjustudie med patienter och sjuksköterskor som analyserats utifrån kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Patienter upplever frustration över att inte vara delaktiga eller påverka beslut som tas gällande deras neuroleptikabehandling. Att medicineras med neuroleptika präglas av upplevelsen att förlora kontrollen och sitt självbestämmande då neuroleptikabehandling beskrevs som en tvångsåtgärd. Sjuksköterskors erfarenheter av att administrera neuroleptika beskrevs som att behöva göra det som krävs för att på längre sikt gynna patienters välbefinnande. Att medicinera patienter innebar mer än att bara dela ut tabletter. Det var gynnsamt att ha kännedom om patienter och deras problematik för att kunna möta patienter där de är. Administrering av neuroleptika medförde känslor av frustration när det innebar att sjuksköterskor behövde inta en auktoritär roll. Diskussion: Sjuksköterskor kan främja egenvård genom att invitera patienter till delaktighet och visa tillgänglighet som öppnar upp för samarbete. Patienter upplever att känslan av maktlöshet präglar deras tillvaro, vilket kan lindras genom att sjuksköterskor ser patienten som person och inte en arbetsuppgift.

Bakgrund: Patienter ska ha möjlighet att vara delaktiga i sin vårdplanering så långt det är möjligt. Tidigare studier visar att patienter inte är nöjda med sin delaktighet. Att arbeta som specialistsjuksköterska inom rättspsykiatrisk vård innebär att förhålla sig till lagar och regler samtidigt som patienter ska erhålla den vård som krävs. Syfte: Att beskriva patienters delaktighet i vårdplaneringen inom rättspsykiatrisk slutenvård. Metod: Studien har en kvalitativ design med induktiv ansats. Datainsamling skedde genom semistrukturerade intervjuer. Sex patienter som var inneliggande på en rättspsykiatrisk klinik respektive sex specialistsjuksköterskor som arbetade på samma klinik deltog i studien. Data analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Patientstudiens resultat redovisas i tre kategorier, fem subkategorier samt ett tema. Temat som genomsyrar resultatet är att inte vilja ställas utanför cirkeln. Specialistsjuksköterskestudiens resultat redovisas i tre kategorier, fem subkategorier samt ett tema. Temat som genomsyrar detta resultat är att låta patienten ta rodret när man tillsammans ror mot hamnen. Slutsatser: Det finns en vilja hos patienter att vara delaktiga i sin vårdplanering, men sjuksköterskor behöver bli bättre på att ta med patienter i båten på deras färd mot återhämtning.

Background: Forensic psychiatric care is a non-voluntary care form for people with severe mental disorders and criminal backgrounds. These patients have a restricted autonomy based on predetermined guidelines regulating this careform. The legislation governing forensic psychiatry confines the patient's power to influence the decision making concerning their treatment plan. Enabling patient involvement in this non-voluntary careform can be challenging for healthcare staff. Aim:To identify how patient involvement can be encouraged within forensic psychiatry. Method: A literature overview proceeding from eleven scientific qualitative articles that were analysed using thematic analysis method. Result: The patients stated that they wanted a greater influence over their care form. Furthermore, they lifted the importance of being informed about their treatment plan and medications by the caregivers to increase their involvement. Patients and healthcare staff relations are characterized by honesty and constitute a central role in patient involvement encouragement. Conclusion: Based on the literature study’s result the authors identified two key factors that affect the patients' experience of their involvement negatively, these factors were lack of information and exclusion from treatment conferences. Further research through qualitative studies should be carried out focusing on the working and non-working methods regarding the promotion of forensic psychiatric patients' involvement. / Bakgrund: Rättspsykiatrisk vård är en ofrivillig vårdform som personer med en allvarlig psykiatrisk störning som begår ett brott kan dömas till. Patienter inom rättspsykiatrisk vård har en begränsad autonomi vilket grundar sig i förutbestämda riktlinjer som styr denna vårdform. Att möjliggöra patientens delaktighet inom rättspsykiatrisk vård kan vara en utmaning för vårdpersonalen då vården inte utgår från samtycke. Syfte: Att identifiera hur patienters delaktighet kan främjas inom den rättspsykiatriska vården. Metod: En litteraturöversikt som utgick från elva vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Artiklarna som inkluderades analyserades med tematisk innehållsanalys. Resultat: Patienterna uppgav att de ville ha större inflytande över den vård de erhöll. Vidare lyfte de vikten av att vårdpersonal gav dem information kring deras behandling och medicinering för att främja deras delaktighet i vården. Vårdrelationen mellan patienter och vårdpersonal präglas av ärlighet och utgör en central roll vid främjande av patienters delaktighet. Slutsats: Utifrån litteraturstudiens resultat identifierade författarparet att två nyckelfaktorer som visades påverka patienternas upplevelse av delaktighet negativt var brist på information och exkludering från behandlingskonferenser. Fortsatt forskning genom kvalitativa studier bör utföras med fokus på de arbetsmetoder som fungerat och inte fungerat gällande främjandet av rättspsykiatriska patienters delaktighet.

Studiens syfte var att få ökad kunskap om professionellas erfarenheter av att arbeta med delaktighet inom rättspsykiatrisk vård, vilka möjligheter och svårigheter som beskrivs och hur dessa kan bemötas. Metodologiska utgångspunkter är hermeneutik och en kvalitativ ansats. Studiens resultat grundas på semistrukturerade intervjuer med 5 professionella som arbetar inom rättspsykiatrisk vård och i direktkontakt med patienterna. Teoretisk utgångspunkt är Deweys teori om lärande och uppfostran. Resultatet har visat att samtliga respondenter upplever arbetet med delaktighet inom rättspsykiatrisk vård på ungefär samma sätt. Delaktighet definieras av respondenterna som information om, och engagemang i vården. Utmaningarna är patienternas sjukdomar och varierande kognitiva förmågor som kan försvåra arbetet med delaktighet. Tvången i vården och säkerheten på avdelningar försvårar arbetet med delaktigheten. Rättspsykiatrisk vård har blivit mer hierarkisk de senaste åren och försvårar därför normalisering av patienternas tillvaro.  Relationer i olika konstellationer påverkar delaktigheten samtidigt som delaktighet är omöjligt utan relation. Respondenterna betonar vikten av patienternas normaliserade tillvaro som en förutsättning för ett lyckat liv utanför kliniken. Professionellas indirekta uppgift är patienternas fostran till fungerande samhällsmedlemmar. Trots alla motgångar försöker de arbeta delaktighetsfrämjande för att hjälpa patienterna vidare i vårdprocessen. Professionella använder sig själva som verktyg i motivationsarbetet för att uppmuntra patienterna till delaktighet.

Bakgrund: Fram tills för några år sedan var dey vanligt att svårt psykiskt sjuka kvinnor med självdestruktivt beteende (inklusive ätstörningar) skickades till rättspsykiatrin då de blev för vårdkrävande för allmänspsykiatrin. Här vårdades de tillsammans med dömda brottslingar. Många utsatte för flertalet tvångsåtgärder och dey var ofta långa vårdtider. Det är viktigt att utforska dessa upplevelser för sjuksköterskor så att medvetenheten kring dessa händelser ökas. Detta för att sjuksköterskor på bästa sätt ska kunna bemöta och vårda dessa personer med de erfarenheter de bär med sig. Syfte: Att beskriva kvinnors upplevelser av att vårdas med LPT inom rättspsykiatrin för självdestruktiva beteenden.  Metod: Metoden som användes var en manifest kvalitativ innehållsanalys för genomförandet av en analys av narrativer. Resultat: Resultatet presenteras i tre faser, "vårdtid", "tvångsåtgärder", och "i efterahand". Under fasen "vårdtiden" framkom att kvinnorna upplevde att personalen hade både för och nackdelar, men att miljön och upplevelsen var främst negativ. Under "tvångsåtgärder" framkom att kvinnorna upplevde ett stort obehag på både emotionella, kognitiva men också rent fysiska plan. I fasen "I efterhand" nä patienterna såg tillbaka på sin vårdtid framkom att det trots allt funnits både positiva och negativa aspekter av vården. Slutsats: Flera av kvinnorna upplevde händelserna och vårdtiden inom rättspsykiatrin som traumatiska och bär med sig en rädsla för vården. Det är därför mycket viktigt att sjuksköterskor är medvetna om hur tvångsvård kan upplevas av patientgruppen, för att kunna bemöta dem på bästa sätt i deras framtida vård.

Bakgrund: Under 2022 avled 1 254 personer av säkert fastställda suicid i Sverige. Bland patienter som vårdas inom rättspsykiatrisk vård finns hög risk för suicid då psykiatriska diagnoser samt tidigare försök är stora riskfaktorer. Att möta människor som har tankar på att ta sitt liv är en viktig och svår uppgift. Samtal om suicid med patienten ökar inte risken för suicid. Suicidförebyggande arbete handlar om att genom olika insatser minska risken för att människor gör suicidförsök eller fullbordade suicid. Syfte: Att undersöka personalens upplevelse av att arbeta med suicidnära patienter inom rättspsykiatrisk vård. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ metod med ett induktivt förhållningssätt där 14 intervjuer genomfördes med personal på en rättspsykiatrisk klinik i södra Sverige. Den insamlade datan analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet presenteras utifrån tre teman och under dessa redovisas sedan kategorier. Det första temat Kunskap och kompetens är viktiga faktorer som beskriver att personalen upplever att utbildning gör skillnad, erfarenhet ger trygghet, bristande kompetens och att se tidiga tecken. Det andra temat Att arbeta preventivt ger bättre förutsättningar synliggör vikten av rutiner, våga fråga och prata om det och använda sig av tidiga tecken. Det tredje temat Tiden läker inte alla sår visar tiden efteråt, känslor som uppstår och stödets utformning.  Slutsats: För att kunna arbeta preventivt och förebygga att patienterna ska få ett försämrat mående och därmed öka risken för suicidförsök eller suicid är det viktigt att personalen har en god vårdrelation till patienten. Att ha rätt kompetens och utbildning visade sig vara av stor vikt för att kunna upptäcka tidiga tecken, men även erfarenheten man får allt eftersom är ovärderlig. Arbetet med suicidnära patienter inom rättspsykiatrisk vård är påfrestande. Både för risken för suicid men även rädslan för att göra fel i sitt arbete. Det finns ett behov av att utöka kunskapen och därmed kompetensen inom suicid för att personalgruppen ska kunna känna sig trygga i både det dagliga arbetet men även i suicidpreventionsarbetet. Stödet personalen får från kollegor är viktigt och är en stor del av det som gör att de kan fortsätta på arbetsplatsen. Personalen upplever att de inte fått något ordentligt stöd från chef och ledning när de varit med om ett fullbordat suicid.