Hjärtinfarkt hör till en av de vanligaste sjukdomarna i Sverige. Fysisk aktivitet är en viktig komponent i rehabiliteringen efter hjärtinfarkt, dock kan upplevelse av oro riskera följsamheten av fysisk aktivitet. Syftet med studien är att beskriva vad som orsakar och lindrar patientens upplevelse av oro vid fysisk aktivitet efter hjärtinfarkt. Studien är en litteraturstudie enligt Friberg där elva kvalitativa artiklar analyserats. Ur artiklarna framkom tre huvudteman; Kunskap om kroppsliga reaktioner efter hjärtinfarkt, fysisk aktivitet i kontrollerad miljö och stöd under rehabiliteringen. Patienter kan uppleva oro vid fysisk aktivitet till följd av kunskapsbrist gällande kroppsliga reaktioner efter hjärtinfarkt. Oro kan även upplevas vid frånvaro av vårdpersonal och instrumentell hjärtövervakning under fysisk aktivitet. Närvaro av sjukvårdspersonal och kunskap om kroppsliga reaktioner efter hjärtinfarkt kan lindra oro hos patienterna, dessutom stöd från familj och vänner. Vikten av sjuksköterskans, anhörigas och patienters stöd efter hjärtinfarkt diskuteras i uppsatsen tillsammans med patientinformation. Författarna påvisar sjuksköterskans betydande roll i arbetet mot hållbar utveckling genom att stödja patienter till fysisk aktivitet efter hjärtinfarkt.

Denna kvantitativa enkätstudie har sin utgångspunkt i empowerment och har utförts på ett svenskt brukarstyrt företag som bedriver missbruksrehabilitering efter en empowermentbaserad arbetsmodell. Denna rehabiliteringsmodell innebär att man aktivt jobbar med att stärka individens självbild och att öka dennes egenmakt. Syftet med modellen är att individen genom ökad självkontroll ska kunna ta ansvar för sin livssituation och därmed uppbringa den nödvändiga motivation som krävs för att få till stånd en långsiktig förändring. Studien har undersökt skillnader i possible selves mellan individer som befinner sig i respektive har fullgjort sin rehabilitering och som därefter valt att stanna kvar i verksamheten. Respondenterna ombads ange hur starka positiva respektive negativa känslor de förknippade med ett antal fördefinierade possible selves. Hälften av dessa possible selves var ämnade att ha positiv karaktär och den andra hälften att ha negativ karaktär. Respondenterna fick även skatta sannolikheten för att de själva skulle hamna i den aktuella situationen som varje påstående beskrev. Resultatet visade att de som fortfarande befann sig i rehabiliteringsfasen rapporterade fler negativa possible selves med åtminstone någon sannolikhet att inträffa. Styrkan på sannolikheten för att negativa possible selves skulle inträffa skattades också högre av denna grupp. Även antalet balanserade possible selves, alltså ett positivt och ett negativt possible self inom samma område, var fler i rehabiliteringsgruppen. Antagandet att en skillnad skulle föreligga även i avseendet synen på positiva possible selves fann studien inget stöd för. / <p>This quantitative study has been designed with the concept empowerment as its starting point and has been conducted at a Swedish employee run corporation which is managing drug rehabilitation with an empowerment based working-model. This rehabilitation-model means actively pursuing the strengthening of the individual’s self-concept and to increase one´s sense of self-control. The purpose of the model is that the individual through increased self-control should be able to take responsibility for one´s life-situation and thereby seize the necessary motivation which is required to make a lasting change. This study has investigated the differences in possible selves between individuals who are undergoing, as opposed to have completed, rehabilitation and who thereafter have chosen to remain in the operations. The respondents were asked to report the strength of their positive and negative feelings respectively associated with a set of predefined possible selves. Half of these possible selves were designed to have a positive character while the other half where designed to have a negative character. The respondents also got to report the likelihood that they themselves would end up in the situation that each statement described. The result showed that those who were still in the rehabilitation phase reported more negative possible selves with at least some probability to come about. The strength of the probability that negative possible selves would come about was also reported higher by this group. The number of balanced possible selves, meaning a positive and a negative possible self within the same domain, were also more numerous in the rehabilitation-group. The assumption that there would also be a difference in the view regarding positive possible selves was not supported by this study.</p><p>Program: Organisations- och personalutvecklare i samhället</p>

<p>Ökade sjukskrivningar intresserar alltfler aktörer då dess effekter berör människors hälsa och samhällets liksom företagens ekonomi.  Syftet med studien var att undersöka hur medarbetarna på en avdelning av det studerade företaget upplever hälsoarbetet samt beskriva hur företaget arbetar hälsofrämjande, förebyggande och rehabiliterande med målet att sänka sina sjukskrivningar. Intervjuer kombinerades med en analys av företagets sjukfrånvarotal. Resultatet visar hur en integrerad strategi använts för att implementera hälsoarbetet och förankra det på företagets avdelningar. Avdelningens medarbetare upplevde att möjligheter erbjuds för att förbättra deras hälsa men att tid för att ta del av dessa möjligheter saknas. Resultatet kopplas till tidigare forskning och krav- kontroll- stöd modellen.</p>

<p>Antalet långtidssjukskrivna i samhället har ökat kraftigt under det senaste årtiondet och aktuell forskning visar att sannolikheten att komma tillbaka i arbete efter en lång sjukskrivning är låg. Mot bakgrund av detta är det av stor vikt, såväl ur ett samhälleligt perspektiv, ur ett organisationsperspektiv som ur ett individperspektiv, att nya vägar tillbaka till arbete utforskas. Syftet med föreliggande studie är att undersöka långtidssjukskrivnas upplevelser av att komma tillbaka i arbete med hjälp av rehabilitering genom en så kallad arbetsgivarring. Mer konkret innebär det att undersöka vilken roll respondenterna upplever att arbetsgivarringen haft i deras väg tillbaka till arbetslivet. Metodansatsen är kvalitativ och elva djupintervjuer har genomförts med personer som genomgått arbetslivsinriktad rehabilitering via en arbetsgivarring. Ett stratifierat urval användes i syfte att öka möjligheterna att förstå fenomenet, genom att studera individuella variationer av upplevelserna hos intervjupersonerna. Resultatet visar att arbetsgivarringen spelat en avgörande roll för individernas återinträde på arbetsmarknaden.</p>

<p>Föreliggande studie belyser den arbetslivsinriktade rehabiliterarens egen uppfattning om sin yrkesroll och eventuella rollkonflikt som kan uppstå, genom att yrkesrollen innefattar en dubbel roll, att både vara myndighetsperson och ”hjälpare”.</p><p>Vi valde att göra en kvalitativ undersökning och genom åtta intervjuer med yrkesverksamma inom den arbetslivsinriktade rehabiliteringen fick vi fram vårt empiriska material.</p><p>Detta bearbetades sedan genom att vi till viss del använde Grundad teori som metod.</p><p>Resultatet påvisar att det existerar varierande uppfattningar om den dubbla yrkesrollen och upplevelse av rollkonflikt. Genom ett tydligt och respektfullt bemötande gentemot de individer man arbetar med och stöd inom den egna verksamheten hanteras en eventuell rollkonflikt. Faktorer som påverkar yrkesrollen och dess utförande och därmed har inverkan på rollkonflikt är samverkan med andra myndigheter, arbetsmarknaden och ständigt föränderliga politiska och organisatoriska krav och riktlinjer.</p><p>Vår teoretiska inspirationskälla har varit Erving Goffmans dramaturgiska rollteori. I denna jämställs verkligheten med en teaterföreställning där individen framför olika roller.</p><p>Denna teori passade därför bra att applicera på vår studies resultat eftersom vi studerat yrkesroll och rollkonflikt.</p>

<p>Syftet med denna studie var att belysa arbetsförmedlares arbetssituation. Detta utifrån de ändringar av svensk socialförsäkring som trädde i kraft 1:a juli 2008 med införandet av en rehabiliteringskedja och utförsäkringar som följd. Därefter gällande lagstiftning ålade Arbetsförmedlingen en större roll i den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Både arbetslösa och anställda med sjukskrivning eller som utförsäkrats har därefter kommit att hänvisas till Arbetsförmedlingen för hjälp och stöttning. Studien bygger på kvalitativa djupintervjuer med sex arbetsförmedlare i Jämtland och Västernorrlands län vid fyra olika intervjutillfällen under april månad år 2010. Resultatet visade något oväntat att arbetsförmedlarna, trots massmedias många gånger negativa skildringar, upplevde trivsel i sitt arbete och att de regelbundna omorganiseringarna utgjorde grunden till detta. Vidare upplevdes den studerade arbetssituationen inte vara mer speciell än efter andra omorganisationer även om arbetet inför mottagandet av de utförsäkrade skedde med kort framförhållning. Bland de studerade arbetsförmedlarna fanns en tro på att rehabiliteringskedjan på sikt ska kunna sänka Sveriges sjuktal, dock uppvisade resultatet att det nya 3-månadersprogrammet Arbetslivsintroduktion inte räcker till för att stötta utförsäkrade som i många fall varit borta från arbetsmarknaden under lång tid.</p>

No description available.

<p>Sjukskrivningarna för utmattningssyndrom har de senaste åren ökat dramatiskt i Sverige. Detta har lett till allt mer komplexa och långvariga rehabiliteringar. Syf-tet med denna studie var att beskriva och analysera hur ett antal individer upplev-de sin rehabilitering efter sjukskrivning för utmattning. Delsyften var att öka kun-skapen om hur rehabiliteringen efter utmattning kunde förbättras samt belysa kvinnors och mäns skilda förutsättningar till rehabilitering beroende på kulturell kontext. Tio personer som kommit åter till arbete efter sjukskrivning djupintervju-ades om rehabiliteringen. Resultaten från studien antydde att det var viktigt att vidga perspektiven på rehabilitering genom att använda ett kontextberoende syn-sätt. Studien resulterade i tre teman; Lärande, Styrning och Organisering. I samtli-ga teman var timing betydelsefullt. Lärandet och strategier att hitta nya insikter var viktigt både för individ och organisation för att en lyckad rehabilitering skulle ske, där strategierna blev olika för kvinnor och män. När det gällde rehabilitering-ens styrning visade det sig hur viktig balansen mellan att få stöd och att själv få agera var. Rehabiliteringens organisering visade sig i denna studie vara grund-läggande och central för rehabiliteringen, där möjligheten att kunna återskapa goda sociala möten var avgörande.</p>

<p>Att samverka mellan olika organisationer i ett rehabiliteringsarbete är inte alltid så enkelt. Stora skillnader finns i både uppdrag, arbetssätt och kompetenser. Den här undersökningen har sitt ursprung i att jag under mina tillämpade studier på arbetsförmedlingen kom till insikt om att problem inom samverkan med andra aktörer uppenbarligen existerade. För att ytterligare problematisera frågan involverade jag såväl handläggare från försäkringskassan, arbetsförmedlingen, samt några primärvårdsläkare i x kommun.. Jag begränsade mig till dessa aktörer eftersom de ofta samverkade. Mitt syfte var att genom en kvalitativ metod, via personliga intervjuer, bringa kunskap om respondenternas egna upplevelser av samverkansarbetet. Resultatet visar på att det finns tydliga fördelar med samverkan, men visade även på stora problem. Inte minst läkaren och försäkringsläkarens väl separerade roller är med dagens regelverk ett stort hot mot den enskilde individens rättssäkerhet och mot en kvalitetssäkrad handläggning. Förändringar av hela eller delar av regelsystemet är några av de önskvärda målen.</p>

<p>Vi läser sista terminen på Rehabiliteringsvetenskap och idén att skriva om det här ämnet fick vi från en lista med förslag på c-uppsatser från en av lärarna. Vi har tidigare läst 5p ledarskap vilket fick oss intresserade av att studera ledarrollens betydelse när det gäller återgång i arbetet.</p><p>För att komma till rätta med det stora antalet sjukskrivningar visar tidigare studier på hur viktigt det är med en arbetsgivare som tar ansvar över arbetsmiljö- och rehabiliteringsfrågor. Medarbetarnas närmsta chef bör ges befogenhet och utbildning i dessa frågor för att kunna främja både fysisk och psykosocial arbetsmiljö. Det är vanligt att fysiska besvär har sitt ursprung i psykosociala orsaker. Syftet med den här studien var att ta reda på hur fyra före detta långtidssjukskrivna individer upplever sin arbetsledares stöd under rehabiliteringsprocessen. Kriterierna för urvalet av intervjupersoner var sjukskrivning minst 1 år, slutförd rehabilitering och återgång i arbete. Vi använde oss av kvalitativa djupintervjuer. Respondenterna upplevde sina arbetsledares betydelse olika under processen, detta verkar bero på hur bra och ”välutbildad” organisationen är inom rehabiliterings- och arbetsmiljöfrågor och hur engagerad och pådrivande arbetsledaren är. Det framgick i berättelserna att arbetsledarna har haft viljan att stötta och hjälpa till under processen, men inte riktigt rätt kunskaper för att göra detta på ett bra och effektivt sätt.</p>