Det är en mänsklig rättighet att kunna kommunicera med sin omvärld och en fungerande kommunikation kan ses som en förutsättning för såväl lärande som delaktighet (Specialpedagogiska skolmyndigheten 2021). Enligt Läroplan för förskolan (Lpfö 98/18) ska förskolans miljö vara tillgänglig för alla barn och inspirera till samspel och utforskande av omvärlden. Denna studie undersöker hur förskollärare arbetar med att ge barn i språklig sårbarhet förutsättningar för att kunna vara delaktiga i den kommunikation som sker i förskolan, med fokus på behovet av språk- och kommunikationsstöd i utomhusmiljön och det arbete som sker ute på förskolans gård. Studiens syfte besvaras med hjälp av fyra frågeställningar som undersöker möjligheter och utmaningar och stödjande insatser i såväl den sociala som i den fysiska miljön. Med utgångspunkt i ett relationellt perspektiv vill vi bidra med kunskap om hur arbetet med stödjande insatser behöver ses i relation till olika platser och miljöer och de möten och relationer som skapas i förskolan. Studien har genomförts med en kvalitativ metod där vi har observerat fyra olika förskolegårdar och intervjuat fyra förskollärare. Studiens resultat visar att sociala insatser, såsom närvarande pedagoger, har större fokus i utomhusmiljön än konkreta stödinsatser i den fysiska miljön och att det råder delade meningar om användandet av exempelvis bildstöd på förskolans utegård.

Syftet med studien är att genom analys av intervjuer med rektorer, förskollärare och specialpedagoger utröna vilka förväntningar som finns på specialpedagogens yrkesroll inom ramen för förskolans verksamhet. Följande frågeställningar har undersökts: Vilka förväntningar har rektorer, förskollärare och specialpedagoger på specialpedagogens samverkande yrkesagerande i förskolans verksamhet?   Studiens empiriska material består av sju intervjuer, därav med två rektorer, tre förskollärare och två specialpedagoger. Det empiriska materialet har analyserats dels utifrån tidigare forskning, dels utifrån studiens teoretiska utgångspunkter, det interaktionistiska perspektivet och det relationella perspektivet.   I resultatdiskussionen diskuteras de resultat som framkommit i studien. Studiens resultat visar att specialpedagogens yrkesroll i förskolan ser olika ut beroende på vilken yrkesprofession som intervjuats.  Det framkommer i resultat att förskollärare är mer osäkra på sina förväntningar på en specialpedagog medan rektorer och specialpedagoger är mer tydliga i sina förväntningar på specialpedagogens yrkesroll. Ett exempel på en sådan förväntning är specialpedagogens roll i samverkan mellan förskolans olika aktörer och yrkesrollens uppdrag att utveckla förskolans undervisning.

Syftet med den här studien var att undersöka hur olika förskollärare och barnskötare beskriver barn i behov av stöd samt vad de anser att de får för förutsättningar att kunna möta dem i utbildningen. Studien tog sin utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv men där även ramfaktorteorin lyftes in. Teorierna tolkades påverka och samspela med varandra. Utifrån intervjuerna med informanterna framkom en gemensam bild av det kompetenta barnet och ett relationellt arbetssätt samtidigt som hinder utgjorde begränsningar i deras arbete med inkludering. Informanterna beskrev en stram ekonomi med följder som brist på resurser och kompetens samt stora barngrupper, vilket vi tolkar kan ge ett mer punktuellt arbetssätt och förhållningssätt. Studien lyfter hur pedagogerna trots sina begränsningar strävar efter att arbeta relationellt och inkluderande där alla barn får möjlighet att bli sitt bästa jag.

Föreliggande studie har undersökt lärares uppfattningar och erfarenheter av det förebyggande arbetet mot mobbning. Syftet med undersökningen är att försöka fördjupa förståelsen för lärares olika uppfattningar om det förebyggande arbetet mot mobbning, samt vilka formella villkor, hinder och ramar lärarna uppfattar att de har i detta arbete. Den metodologiska ansatsen vi valde att använda oss av var en kvalitativ intervjuundersökning genom semistrukturerade intervjuer som genomfördes via Zoom. Resultatet visade att lärare uppfattar att mobbning sker när elever skiljer sig från normen och osäkra elever runt omkring känner ett behov av att hävda sig genom att trycka ner de som är avvikande. Till följd av detta beskrev även lärarna vilka utmaningar och möjligheter som fanns för de i arbetet mot mobbning, vilket resulterade i tidsaspekter, gruppstorlekar samt bristande samverkan med omsorgspersoner. Slutligen genom att analysera resultatet med stöd av ramfaktorteori, samt Hundeides teori om sociokulturella ramar, kom vi fram till att trots att det finns relationella kunskaper om hur mobbning kan förebyggas, visade det sig att lärarnas uppfattningar om vad man själv kan och inte kan göra mer bygger på punktuella perspektiv och det Hundeide beskriver som lärares naiva teorier. Med stöd av både lärarnas egna uppfattningar om arbetets förutsättningar, samt både ramfaktorteorin och Hundeides syn på hur naiva teorier blir dominerande tolkar vi det som att skolans ramfaktorer är allt för begränsande för att ett förebyggande arbete mot mobbning verkligen ska fungera i praktiken. Här uppfattar vi som en viktig slutsats i vårat arbete att ramarna, och då inte minst att tiden med varje elev behöver öka samt att gruppstorlekarna behöver minska. Detta så att man kan arbeta bättre med skolans negativa normkultur vilket samtliga lärare ansåg vara en viktig orsak till mobbning.

Syftet med studien var att utifrån några lärares perspektiv belysa skolans och lärarnas uppdrag om undervisning och inkludering av elever i behov av stöd. Vidare vilka former av stöd som finns för lärarna för att uppnå målet om inkludering i skolan. Studien utgick från en kvalitativ metodansats och semistrukturerade intervjuer genomfördes med nio lärare som undervisar i årskurserna 4-6. Resultatet visade att studiens medverkande lärare har flera olika strategier för att anpassa undervisningen till elevers olika behov. Utifrån de två huvudsakliga specialpedagogiska teoretiska perspektiven – det relationella perspektivet om “elever i svårigheter” och det kategoriska perspektivet om ”elever med svårigheter” pekar resultatet mot att studiens lärare har ett relationellt synsätt när det gäller utformningen av undervisningen. I resultatet framgår också att lärare finner att elevers lärande i hög utsträckning hänger samman med gemenskap och social tillhörighet i elevgruppen. Synen på lärande som kunskapsutveckling som sker i gemenskap med andra speglar Vygotskys teoretiska utgångspunkter på lärande, det så kallade sociokulturella perspektivet. Resultatet visar även att lärarna i studien är osäkra på vad begreppet inkludering innebär och lärarna i studien efterfrågar tydlighet från rektorer och mer stöd från specialpedagog. Vidare efterfrågas ett gemensamt arbete på skolorna kring inkludering. En slutsats i den här studien är att relationer mellan lärare och elever samt elever emellan är grundläggande faktorer för inkludering, undervisning och lärande. En annan slutsats i studien är att det finns ett behov av att skapa en gemensam definition på skolorna av begreppet inkludering och hur det kan omsättas iskolans praktik.

Genom att diskutera dilemmat kring begreppet “en förskola för alla” med informanterna i studien har vi försökt förstå pedagogens roll för verksamheten i förskolan. Ur en poststrukturalistisk ansats försökte vi beskriva framställandet av diskursen om en idealpedagog. Syftet med vår studie var att tolka hur en idealpedagog bör vara. I resultatet framkommer diskursen om en idealpedagog genom att vi tolkade informanternas uttryck för vikten av pedagogens roll för verksamheten i förskolan. I diskussionen framkom det att idealpedagogen kan ha ett inbyggt dilemma. / <p>Betyg i Ladok 210108.</p>

Mitt syfte med studien är att belysa arbetet med en inkluderande undervisning för alla barn inom förskolans utbildning. Jag avser även att undersöka hur de två begreppen specialpedagogik och barn i behov av särskilt stöd uppfattas av rektorer, specialpedagoger och pedagoger på de aktuella förskolorna ur ett specialpedagogiskt perspektiv, samt hur dessa arbetar tillsammans som en enhet i dessa frågor. Studien är gjord av kvalitativ art och bygger på intervjuer med två rektorer, tvåspecialpedagoger och fyra pedagoger från två olika förskolor i samma kommun, det vill säga en rektor, en specialpedagog och två pedagoger från vardera förskolan. Fokus i intervjuerna är det arbete som bedrivs kring barn i behov av särskilt stöd i verksamheterna och hur undervisningen inkluderar alla barn. Intervjuerna är mestadels analyserade utifrån Claes Nilholms (2007) två kategorier relationellt och kompensatoriskt perspektiv. Intervjusvaren kopplas och jämförs också med forskning och litteratur.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka uppfattningar som lärare, speciallärare och specialpedagoger har kring vilka stödåtgärder som prioriteras för elever med samtidig dyslexi och ADHD, komorbiditet. För att få tillgång till dessa lärarkategoriers uppfattningar genomfördes elva semi-strukturerade intervjuer. Resultatet som framkom var för det första att det inte fanns någon kunskap om begreppet komorbiditet och vad det innebär, och för det andra att alla informanter kunde erinra en elev som troligtvis haft denna kombination utan att skolan vetat om det. Det framkom även att ADHD är det som prioriteras när stödåtgärder sätts in, eftersom det är svårt att bedriva undervisning om eleven har stora koncentrationssvårigheter och/eller är utåtagerande. Stödåtgärder för dyslexi sätts oftast inte in förrän eleven kommit upp på mellanstadiet och blivit utredd för sin ADHD samt fått medicin som lugnat beteendet. Relation lyfts fram som mycket viktigt för att arbetet med eleven ska bli framgångsrikt. Kunskapen om vilka stödåtgärder som fungerar bäst varierar från stor kring ADHD, relativt stor kring dyslexi, till att vara i stort sett obefintlig kring den komorbida formen ADHD - dyslexi.

The study presents how school leaders think about relational work within the school (teacher-student), that is, interpersonal meetings in the school and what significance they think they have for students' schooling. The focus is on the relationship between teacher and pupil and on the social climate, where attitudes and approaches that permeate the business is in focus. We have also investigated the principal's responsibilities and the views of pupils with school difficulties. Topics that are raised in connection are attitudes and thoughts about individual and general accommodations and what significance socio-economic background can have for the student's school situation. The study is qualitative with interview as method. The study involved 5 school leaders who are all educated and have worked a long time whithin the schoolsystem. As a theoretical starting point, we have been partly inspired by Bronfennbrenner's (1979) ecological systems theory is about how different people and things in the student's microsystem affect their development. We have been inspired by a phenomenographic approach in interpreting the results to explain and analyze the thoughts and opinions that are the same and different. The results of the interviews indicate that relational work within the school (teacher-student) is considered to be important for student' schooling, but that there are factors that sometimes make this work more difficult. Some difficulties described are the teachers' workload and inexperienced or untrained teachers. Furthermore, the interviewees see that there is a great responsibility of the principals and how they lead the school both organizationally and by creating a school culture and a good social climate. The interviewees also describe that teaching outside the classroom can sometimes be needed, but it must not be a permanent solution. After the results we discuss the thoughts and experiences that emerged in the interviews through the previous research is presented. The conclusion is that more collaboration is needed between different professions within the school but also with other authorities. The workload of teachers and principals needs to strike a balance so that relational work within the school (teacher-student) can take as much space as the work towards knowledge acquisition. Also, the we need educated teachers who can do this.

Denna studie undersöker hur flickor som går högskoleförberedande program på gymnasiet ser på det stöd de får i skolan och hur de kan visa och få sina stödbehov tillgodosedda i övergången mellan grundskolan och gymnasiet. Syftet är att bidra med kunskap om övergången mellan grundskola och gymnasium för flickor som befinner sig i behov av stöd kring sin skolgång och hur denna kunskap kan bidra till att flickor får sina stödbehov tillgodosedda. Studien är en kvalitativ intervjustudie med en hermeneutisk metod och engenusteoretisk utgångspunkt. Genom ett elevperspektiv studeras vad forskning och flickorna som intervjuats kan bidra med för vidare forskning och för att ur ett specialpedagogiskt perspektiv bidra till skolutveckling och en förändrad skolpraktik. Detta för att flickorförhoppningsvis får sina stödbehov tillgodosedda under sin skolgång och framför allt i övergången mellan grundskolan och gymnasiet. Forskningen kring detta beskriver hur flickor i behov av stöd missgynnas av både undervisningens utformning, relationen till läraren och behovet av att känna att man passar in. Forskningen i denna text beskriver hur elever i behov av stöd i högre grad än pojkar är beroende av ett fungerande samarbete och goda relationer för att nå skolframgång och hur flickors stödbehov uppmärksammas senare under skolgången. Resultatet visar att den forskning som finns till stor del är överensstämmande med de resultat som vår studie. Studiens resultat visar att flickorna känner att de av relationella skäl behöver dölja sina behov och att deras stödbehov ofta uppmärksammas sent under skolgången. Relationer spelar även en stor roll för flickornas motivation och möjlighet att klara sin skolgång. Däremot, i kontrast till det forskningen beskriver, berättar flickorna om hur stort ansvar de lägger på sig själva för att få stöd och att de ofta inte vet hur de kan påverka skolan och undervisningen för att möta sina behov även om de själva har kunskaper om hur de skulle vilja få stöd. Detta tyder på att kunskapen kring övergången mellan grundskola och gymnasium för flickor i behov av stöd är viktig för att kunna bidra till att flickor får sina stödbehov tillgodosedda under sin skolgång.