Styrdokumenten för förskolan och den specialpedagogiska forskning som idag bedrivs förespråkar till stor del det relationella perspektivet som utgångspunkt i arbetet med barn. Det innebär att fokus och insatser riktas mot omgivningen runt barnet. Vår upplevelse är att det kategoriska perspektivet är det mest dominerande ute i verksamheterna, där blicken till stor del riktas mot den enskilda individens fel och brister. Dessa tankar har lett oss fram till syftet med studien, att undersöka förskollärares tankar och resonemang kring begreppet barn i behov av särskilt stöd i förhållande till det kategoriska och relationella perspektivet. Vilket synsätt är det mest dominerande och vilka pedagogiska konsekvenser kan de olika perspektiven få för det enskilda barnet? Studien är en kvalitativ intervjustudie som utgår ifrån åtta förskollärares beskrivningar. Resultatet visar på kategoriska beskrivningar då förskollärare definierar begreppet barn i behov av särskilt stöd. När det gäller förklaringar till att barn blir i behov av särskilt stöd och framgångsfaktorer i arbetet uttrycks mer relationella tankar. Slutsatsen är att det framträder ett glapp mellan teori och praktik, där respondenterna är medvetna om vikten av ett relationellt förhållningssätt men att de saknar verktyg att införliva dem i sitt dagliga arbete. Med stöd av tidigare forskning ser vi att ett kategoriskt perspektiv kan leda till en exkluderande förskolemiljö. För att verksamheten ska kunna ta sin utgångspunkt i styrdokument och forskning krävs ett förändrat förhållningssätt både på organisations- , grupp- och individnivå.

Syftet med vår studie är att utifrån specialpedagogers perspektiv undersöka hur extra anpassningar ser ut för elever i grundskolan med neuropsykiatrisk diagnos. Vidare syftar studien till att undersöka hur arbetet med extra anpassningar fungerar för elever i grundskolan med neuropsykiatrisk diagnos.   Vår studie grundar sig på forskning om dels det specialpedagogiska stödet men också diagnosperspektivet. Begreppet extra anpassningar är en ung företeelse, lagen trädde i kraft så sent som 1 juli 2014. Området är därför på grund av tidsperspektivet outforskat. Forskningsområdena specialpedagogiskt stöd samt diagnos perspektivet ger oss en forskningshelhet av studiens ämnesområde.   Studien grundar sig även på tidigare forskning som tar utgångspunkt i det relationella perspektivet som specialpedagogiskt synsätt. Vi tittar också på vilka extra anpassningar som specialpedagogen upplever görs i klassrummet. Vi har använt oss av intervjuer när vi samlat in vår empiri vilket gett oss en kvalitativ ansats att tolka respondenternas svar utifrån våra frågor samt ur ett relationellt perspektiv. Vår empiri är insamlad på sex grundskolor där vi efterfrågat att intervjua den på skolan som har rollen som specialpedagog. Resultatet visar på att skolorna har rutiner kring arbetet med extra anpassningar men att elevens delaktighet är bristfällig. Elevhälsan är en del i rutinerna kring extra anpassningar i form av kontinuerligt deltagande av specialpedagog på arbetslagsmöten. Resultatet av vilka extra anpassningar som förekommer visar att det finns brister i de kompensatoriska anpassningar som erbjuds samt att man i högre grad utesluter än tillför stimuli. Vårt resultat visade också på en avsaknad av sociala anpassningar trots att ett påtalat behov finns.

No description available.

Fritidshemmet ska vara ett komplement till skolan och med hjälp av sitt arbetssätt kunna stimulera och utveckla barnen i deras väg mot kunskapskraven.  Syftet med studien är att undersöka fritidslärares definition av barn i behov av särskilt stöd och vilka hänsyn som tas till dessa i planering och genomförande av fritidshemmets aktiviteter. Studien är en kvalitativ studie där vi använt oss av observationer, samtal i fokusgrupp samt intervjuer. Genom att använda oss av dessa metoder fick vi ett rikt material om hur fritidslärare definierar och arbetar med barn i behov av särskilt stöd utifrån tillgängliga resurser och barngruppens behov. Vi har studerat insamlad data utifrån individ-, grupp- och organisationsnivå. Det som tydligt framgår i resultatet är att barn som av fritidslärare upplevs ha svårigheter i olika sociala sammanhang tar stor del av fritidshemmets resurser i anspråk. Att träna socialt samspel är en naturlig och självklar del i fritidshemmets verksamhet. Fritidslärarna i studien anser att deras främsta kompetens är att initiera och utveckla socialt samspel mellan barn. Däri finns många möjligheter att göra skillnad för barn i behov av särskilt stöd i fritidshemmets verksamhet. Det finns inget i resultatet som tyder på att diagnos skulle vara av betydelse för om ett barn ska bedömas vara i behov av särskilt stöd eller inte. Snarare upplever fritidslärare att det på fritidshemmet finns andra möjligheter till lärande och rekreation, som gör att barn fungerar bättre där än i skolan. Kunskapskraven i skolan nämns som ett svar på varför det kan vara så. Brist på resurser i form av personal upplevs vara ett problem och orsaken till detta anses vara faktorer på organisationsnivå.

I denna studie undersöks hur några specialpedagogers kompetenser i att leda och driva utveckling av den pedagogiska verksamheten kommer till nytta i praktiken. Detta då studier visar att specialpedagogens uppdrag är komplext och varierande samt att specialpedagogrollen har haft svårt att slå igenom.   Syftet med studien är att undersöka hur specialpedagoger i förskola och skola uppfattar sitt uppdrag med särskilt fokus på hur deras kompetenser används för att utveckla den pedagogiska verksamheten. Det är en kvalitativ studie där sju specialpedagoger har intervjuats och skrivit loggböcker. De teoretiska perspektiv som är utgångspunkt för studien är det sociokulturella perspektivet och professionsteorin samt det relationella och kategoriska perspektivet.   Resultatet visar att specialpedagogens uppdrag ser olika ut beroende på vilken verksamhetsform de arbetar i. Det framkommer att specialpedagogerna i förskolan har ett tydligare uppdrag och arbetar mer med att utveckla lärmiljön, jämfört med de som arbetar i skolan. Genom studien har olika faktorer framträtt som påverkar uppdraget exempelvis vilken betydelse lärmiljön och det relationella perspektivet har i arbetet med att utveckla den pedagogiska verksamheten.

Sammanfattning Syftet med denna studie är att undersöka hur några elever med läs- och skrivsvårigheter uppfattar olika lärandesituationer och vilka faktorer som påverkar lärandet. Studien är genomförd med en kvalitativ metod, närmare bestämt fokusgruppintervju där respondenterna genomförde en diamantranking. Den teoretiska utgångspunkten för detta arbete är en fenomenografisk ansats, vilket också har använts vid analysen av resultatet. Studiens frågeställningar besvaras i resultatet, det visar sig att respondenterna uppfattar att lärande påverkas av både inre faktorer och yttre faktorer. Respondenterna uppfattar även att i vissa lärandesituation så lär de av andra, och i andra lärandesituationer så lär de med andra. Det som respondenterna uppfattar som de mest positiva lärandesituationerna är när det är praktiska övningar som de kommer att ha nytta av efter att utbildningen är klar. De tycker även att det är positivt när det går att få lugn och ro och de bestämmer sig för att ”bara göra det”. Resultatet har tolkats med hjälp av en variationsarkitektur för att få fram tre beskrivningskategorier. På den första nivån så uppfattar respondenterna att de befinner sig i en situation som kan påverka dem. På nästa nivå så uppfattar respondenterna även att det går att kompensera egna eller andras handlingar, för att förbättra lärandesituationen. På den högsta nivån av förståelse så uppfattar respondenterna också att det går att korrigera egna eller andras handlingar, för att förbättra lärandesituationen. Studien bidrar till att kunna ge lärare fler verktyg för att kunna möta elever med läs- och skrivsvårigheter och skapa positiva lärandemiljöer för dessa elever. Studien bidrar även till att förstå vilka verktyg det är lämpligt att försöka förse elever med läs- och skrivsvårigheter.

Syftet med denna studie är att undersöka lärares uppfattningar om delaktighet och tillgänglighet i lärmiljön för elever i språk-, läs- och skrivsvårigheter. Vidare syftar studien till att fördjupa förståelsen för lärares uppfattning om möjligheter och utmaningar vad gäller att skapa gynnsamma lärmiljöer för alla elever.   Fokus för studien är grundskolans tidigare år. Den metod som använts i undersökningen är kvalitativa, halvstrukturerade intervjuer. De teorier som använts för att tolka resultatet är baserade på ett sociokulturellt och ett relationellt perspektiv på lärande.   Resultatet visar att aktiviteter där eleverna samarbetar främjar både lärande och social interaktion. Respondenterna anger en rad framgångsfaktorer de anser viktiga i arbetet med att skapa gynnsamma lärmiljöer för alla elever. De delar även åsikterna att man som lärare bör möta eleverna där de befinner sig kunskapsmässigt samt erbjuda stöttning respektive utmaningar utifrån varje elevs behov.   Det framkommer emellertid att det finns variationer när det gäller vilken sorts stöd eleverna erbjuds. Resultatet visar att det kan se olika ut i olika verksamheter beroende på vilka prioriteringar som görs i organisationen samt vilket perspektiv på lärande som dominerar. En gemensam uppfattning är att samarbete mellan olika aktörer inom organisationen, såsom politiker, skolledare och lärare, är en viktig förutsättning för att skolan ska lyckas skapa gynnsamma lärmiljöer. Studien bidrar till en fördjupad kunskap om lärares perspektiv på tillgänglighet och delaktighet i lärmiljön för elever i språk-, läs- och skrivsvårigheter.

Med "En skola för alla", menas att det är skolans ansvar att anpassa sig, då alla barn skall ges rätt till inlärning och känna delaktighet oavsett svårigheter. De senaste åren har de låga resultaten i matematik i PISA undersökningarna larmat om att det är något i matematikundervisningen som måste göras. Matematiska kunskaper ses som avgörande för en individs liv, men även för hela samhällets utveckling. Skolverket har 2014 gett ut exempel på extra anpassningar och särskilt stöd, som hjälp till speciallärare och lärare. Jag har genom intervjuer undersökt hur speciallärare och matematiklärare beskriver att de arbetar med elever i matematiksvårigheter och vilka anpassningar speciallärarna och matematiklärarna vidtar i individuella utvecklingsplaner och åtgärdsprogram. De specialpedagogiska perspektiven, det relationella och kategoriska, används för att analysera data. Mitt resultat visar att det finns ett stort behov av att utveckla det förebyggande arbetet och screening, för att sätta in rätt anpassningar. För att utveckla en naturlig taluppfattning behöver behoven uppmärksammas tidigt hos eleven och rätt stöd sättas in.

Syftet med denna studie är att utforska vilka uppfattningar lärare på fritidshem har gällande styrda rastaktiviteters betydelse, möjligheter och utmaningar för att stärka elevers sociala samspel. Tidigare forskning och studiens teoretiska ramverk utgår från skolans rastaktivitet som fritidslärarens professionella ansvar, relationer samt ett relationellt perspektiv. Studien är kvalitativ och baseras på intervjuer med utbildade fritidslärare. Resultatet visar att det finns två olika betydelser för de styrda rastaktiviteternas påverkan av elevers sociala samspel, vilka är rastaktiviteters betydelse för elevers tillhörighet och betydelsen av elevers valmöjlighet under raster. Att elever som har hamnat utanför den rådande sociala kontexten hittar en plats under raster och kan således skapa en tillhörighet samtidigt som de styrda rastaktiviteterna är valfria. Fritidslärares uppfattningar om vilka möjligheterna de styrda rastaktiviteterna är handlar om utveckling av elevers sociala kompetens, vilket kan hjälpa elever med sitt sociala samspel, stärkning av social interaktion och sammanhållning på skolgården, samt en stärkt kunskapsutveckling. De utmaningar som resultatet tyder på handlar om tid för planering av dessa rastaktiviteter och att hitta aktiviteter som stärker elevers självförtroende och därigenom även det sociala samspelet.

Syftet med studien var att undersöka vad specialpedagogisk kompetens innebär för speciallärare, specialpedagoger och lärare verksamma inom Komvux och Lärvux, samt hur utbildningen organiseras och genomförs för att göra studiesituationen tillgänglig för elever i behov av specialpedagogiska insatser. Studien utgår ifrån en kvalitativ ansats och halvstrukturerade fokusgruppsintervjuer tillämpades som datainsamlingsmetod. Fyra fokusgruppsintervjuer genomfördes i fyra olika kommuner, med totalt 15 respondenter. Insamlat material har analyserats utifrån teorin om KASAM, samt det relationella och kategoriska perspektivet. Resultatet visar att den mest betydelsefulla faktorn för att göra studiesituationen tillgänglig för vuxna elever i behov av specialpedagogiska insatser är respondenternas förmåga att bygga och bibehålla respektfulla relationer. Respondenterna genomför stödjande insatser för att göra studiesituationen hanterbar och begriplig, i syftet att öka elevers autonomi och stärka tilltron till den egna förmågan, genom att skapa struktur och tydlighet i studierna, erbjuda individuell handledning och stöd i studieteknik, samt tillhandahålla alternativa verktyg. Specialpedagogisk kompetens är starkt förknippad med pedagogens personliga egenskaper som innebär ett respektfullt för-hållningssätt, genuint intresse och engagemang i mötet med eleven. Den specialpedagogiska kompetensen tas tillvara genom ett kollegialt lärande och respondenterna åtar sig ett omfattande ansvar över elevhälsofrämjande insatser för att tillgodose vuxnas behov, rätt till utbildning och därmed en andra chans. Utifrån resultatet kan en slutsats dras att respondenterna i sin profession har en nyckelroll i att utforma en meningsfull studiesituation för att vuxna elever ska uppleva en känsla av sammanhang.