Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare i förskolan tänker kring att arbeta med utvärderingsinstrumentet individuell utvecklingsplan, IUP. Studien utgick från följande frågeställningar: Varför väljer läraren att använda IUP som bedömningsverktyg? Varför väljer läraren att avstå från arbete med IUP? samt Hur tänker pedagogerna kring möjligheten att utveckla verksamheten vidare utefter varje enskild IUP? För att vinna kunskap om lärarnas tankar vilar studien på ett kvalitativt perspektiv där enkätfrågor legat till grund för insamlingen av empirin. Resultatet av lärarnas tankar analyserades utifrån de relationella och punktuella perspektiven som beskrivs av Wright. Vad som framkommer av resultatet är att lärarna i studien har olika syn på att använda IUP som bedömningsverktyg i sin verksamhet. De olika tankarna kring materialet är beroende av om läraren väljer att inta ett relationellt eller punktuellt perspektiv. Studiens resultat visar att lärarna som förespråkat IUP intar ett postmodernt och relationellt sätt att arbeta med IUP då de ser arbetsverktyget som ett sätt att utvärdera och utveckla verksamheten, men även som en bra utgångspunkt vid utvecklingssamtal. Studiens resultat visar även att lärarna framhåller tankar om att IUP kan begränsa den pedagogiska verksamheten och att bedömning av det enskilda barnet är en bidragande faktor till att läraren väljer att inte använda IUP i sin verksamhet. Vad samtliga lärare i studien påvisar är att ett relationellt arbetssätt är att föredra när man väljer utvärderingsinstrument till sin verksamhet. Diskussionen visar på slutsatser som att lärarens grundsyn speglar hur IUP som utvärderingsinstrument används i förskolan verksamhet.

Sammanfattning Syftet med den här studien är att undersöka hur förskollärare och barn uppfattar inflytande i dagens förskola. Studien utgår från följande frågeställningar: På vilket sätt uppfattar förskollärare i dagens förskola sitt uppdrag med barns inflytande? Hur resonerar förskollärare och barn om möjligheter för barns inflytande i förskolan? Hur resonerar förskollärare och barn om hinder för barns inflytande i förskolan?   För att kunna undersöka detta har intervjuer gjorts. Metoden för datainsamlingen är samtalsintervju, där sex förskollärare och åtta barn är informanter. Intervjuerna har analyserats utifrån George H. Meads teorier om interaktion och Moira Von Wrights teori om det punktuella respektive det relationella perspektivet. Resultatet visar att förskollärarna anser att barns inflytande har förändrats de senaste årtiondena. Förskollärare idag anser sig ha ett större ansvar över att möjliggöra barns inflytande. Det finns både möjligheter och hinder i arbetet med barns inflytande. Resultatet visar att det är i interaktionen mellan pedagoger och barn som möjligheten, men även hinder, skapas.

Syftet med vår studie är att undersöka hur elevhälsan på gymnasieskolor arbetar med elever med psykisk ohälsa, hur elevhälsan arbetar förebyggande för att tidigt upptäcka elever som riskerar att utveckla psykisk ohälsa samt vad det finns för hinder och möjligheter för hur detta arbete kan utvecklas. Vår studie har en hermeneutisk utgångspunkt då vi vill ha en tolkande förståelse för elevhälsans arbete. Studien har en kvalitativ ansats och bygger på fokusgruppsdiskussioner då det kunde ge oss en samlad bild av hur elevhälsan som grupp arbetar med elever med psykisk ohälsa samtidigt som deras olika kompetenser med olika perspektiv kunde tydliggöras. Vi har valt att använda oss av Moira von Wrights relationella och punktuella perspektiv för att tolka det empiriska materialet. För att förstå von Wrights tankar har vi tagit del av symbolisk interaktionism som grundas på George Herbert Meads teori. I vårt resultat finns exempel på både relationella och punktuella perspektiv i elevhälsans arbete med elever med psykisk ohälsa. Vikten av elevernas delaktighet framkom i båda perspektiven. Ett möte mellan en pedagog och elev innebär ett möte mellan likvärdiga personer med olika livserfarenheter och historia och sätt att uppfatta och tolka världen och det är viktigt att utveckla en god relation för att finna förståelse. Elevhälsan ville utgå från ett relationellt arbetssätt men det fanns hinder i verksamheten. I våra fokusgruppsdiskussioner uppkom att det finns problem med skolans samverkan med andra instanser såsom BUP (Barn och Ungdomspsykiatrin) och socialtjänst. De hinder skolornas elevhälsa uttryckte kan dock leda till möjligheter. Utvecklingsmöjligheter kan uppnås genom att skolan kritiskt granskar yrkesroller, arbetssätt och organisation på ett ifrågasättande och reflekterande sätt.

<p>Den här uppsatsen undersöker vilka konsekvenser införandet av kasamDIALOGEN ungdom som ett verktyg i utvecklingssamtalet kan få för elever, mentorer och skolan. Detta är ett pilotprojekt inom gymnasieskolan i Halmstads kommun. Projektet är ett led i att finna ett fungerande utvecklingssamtal för den framtida gymnasieskolan, ett samtal som utgår från elevens egen uppfattning av sin situation. Syftet med uppsatsen är inte att utvärdera verktyget i sig, utan istället de relationella konsekvenser metoden kan få för berörda parter. På uppdrag av Utbildningsförvaltningen i Halmstad kommun har vi intervjuat fem mentorer och åtta elever. Dessa respondenter och deras upplevelser av metoden, ligger till grund för både uppsatsen och en senare rapport till Utbildningsförvaltningen i Halmstad kommun. Utifrån vår socialpsykologiska utgångspunkt har vi sedan bearbetat och analyserat materialet ur fem teoretiska perspektiv. Materialet tyder på att införandet av den nya metoden generellt upplevts positivt såväl av mentorer som av elever. Genom tillämpningen av kasamDIALOGEN ungdom kan mer personliga samtal initieras, vilket ger nya förutsättningar för elev och mentor att mötas. Materialet tyder på att de relationer som uppstår kan ha positiva effekter både i och utanför klassrummet. Något som även framgår tydligt är att relationernas karaktär skiljer sig åt mellan könen. En av grundtankarna med införandet av kasamDIALOGEN ungdom har varit att ”fånga upp” elever med problem, detta tycks fungera till viss del. Däremot tycks de elever som redan fungerar bra i skolan mer benägna att ta till sig kasamDIALOGEN ungdoms grundtanke och syfte.</p>

Den här uppsatsen undersöker vilka konsekvenser införandet av kasamDIALOGEN ungdom som ett verktyg i utvecklingssamtalet kan få för elever, mentorer och skolan. Detta är ett pilotprojekt inom gymnasieskolan i Halmstads kommun. Projektet är ett led i att finna ett fungerande utvecklingssamtal för den framtida gymnasieskolan, ett samtal som utgår från elevens egen uppfattning av sin situation. Syftet med uppsatsen är inte att utvärdera verktyget i sig, utan istället de relationella konsekvenser metoden kan få för berörda parter. På uppdrag av Utbildningsförvaltningen i Halmstad kommun har vi intervjuat fem mentorer och åtta elever. Dessa respondenter och deras upplevelser av metoden, ligger till grund för både uppsatsen och en senare rapport till Utbildningsförvaltningen i Halmstad kommun. Utifrån vår socialpsykologiska utgångspunkt har vi sedan bearbetat och analyserat materialet ur fem teoretiska perspektiv. Materialet tyder på att införandet av den nya metoden generellt upplevts positivt såväl av mentorer som av elever. Genom tillämpningen av kasamDIALOGEN ungdom kan mer personliga samtal initieras, vilket ger nya förutsättningar för elev och mentor att mötas. Materialet tyder på att de relationer som uppstår kan ha positiva effekter både i och utanför klassrummet. Något som även framgår tydligt är att relationernas karaktär skiljer sig åt mellan könen. En av grundtankarna med införandet av kasamDIALOGEN ungdom har varit att ”fånga upp” elever med problem, detta tycks fungera till viss del. Däremot tycks de elever som redan fungerar bra i skolan mer benägna att ta till sig kasamDIALOGEN ungdoms grundtanke och syfte.

Studiens syfte är att undersöka vilka möjligheter och hinder som förskollärare upplever i det tidiga, förebyggande arbetet med fokus på barn som riskerar att utveckla ett problemskapande beteende. Syftet är också att belysa när pedagoger i förskolan upplever att barn är problemskapande. Studien är kvalitativ och grundar sig i en hermeneutisk-fenomenologisk forskningsansats vilket i denna studie innebär att tolka och sätta sig in i ett antal pedagogers upplevelser. Metoden som har använts är semistrukturerade intervjuer vilka har utförts med åtta förskollärare på fyra förskolor i tre olika kommuner i Mellansverige. För att tolka det empiriska materialet har von Wrights tolkning av Meads intersubjektivitetsteori använts i första hand. von Wright beskriver synen på barnet som avgörande för hur ett barn bemöts och för vilka insatser som görs och hon beskriver två möjliga perspektiv, punktuellt och relationellt.  I resultatet finns exempel på både relationella och punktuella perspektiv när det handlar om att förklara, förstå och arbeta med problemskapande beteende. Det framkommer i mångt och mycket att pedagogerna har en relationell grundsyn och det framgår också att pedagogernas intentioner är att leva upp till ett relationellt förhållningssätt, men det visar sig också att det finns omständigheter som styr pedagogerna mot ett punktuellt perspektiv.

Studiens syfte har varit att undersöka huruvida individer som väljer att utbilda sig i en kommunikationsmodell upplever förändring i interaktion med andra människor efter avslutad utbildning. Studien är kvalitativ och grundar sig på en hermeneutisk forskningsansats vilket innebär att vi har tolkat några individers upplevelser av sin utbildning i Nonviolent Communication (NVC), både före, under och efter utbildningen. Vi har använt oss av semistrukturerade intervjuer med en man och åtta kvinnor. Åldern på respondenterna har varierat och de har arbetat eller arbetar inom olika sociala yrken. I tolkningen av det empiriska materialet spelar Randall Collins begrepp interaktionsritualer en viktig roll i tydningen av utbildningstillfällets betydelse för respondenterna. Moira Von Wrights tolkning av George Herbert Meads olika begrepp är vår andra huvudteori, och den blir relevant i förhållande till den perspektivväxling som många av respondenterna beskriver att de upplevt efter utbildningen. Von Wright beskriver två möjliga perspektiv människor betraktar varandra på i interaktion, ett punktuellt och ett relationellt perspektiv. Arlie Hochschilds begrepp emotionellt arbete är relevant eftersom NVC som modell handlar om att förstå känslornas betydelse. Ulla Holms tankar om empatins två riktningar fyller även dessa en viktig funktion i uppsatsen eftersom vi tolkar det som att respondenterna pendlar mellan den känslomässiga empatin och den intellektuella empatin och att båda behövs. I uppsatsen finns en sammanfattning av intervjuerna med respondenterna, där de beskriver hur de har formats och påverkats av sina upplevelser under och efter sin utbildning i NVC. Det har även framkommit att respondenternas intentioner är att leva upp till ett relationellt förhållningssätt och att möta andra individer som ett vem, vilket är Von Wrights begrepp, och att denna förmåga ökat efter utbildningen. Men det har även visat sig att det finns omständigheter som styr respondenterna mot ett punktuellt perspektiv och i interaktion möter andra som Von Wrights begrepp ett vad. Dock finns det en medvetenhet hos respondenterna när förflyttningen mellan att möta och se andra som ett vem till ett vad eller tvärtom sker.

Syftet med föreliggande studie är att fördjupa kunskapen om F-3 lärares upplevelser av derasledarskapshandlingar i klassrummet för att skapa ett gott klassrumsklimat. Metoden somanvänts är kvalitativ och de teoretiska perspektiven som hjälp oss att tolka vår empiri, är derelationella och punktuella perspektiven. Resultatet sammanställer de intervjuade lärarnasupplevelser av deras ledarskapshandlingar och besvarar hur dessa används för att styraklassen. Slutsatsen är att när lärare tillämpar ett relationellt perspektiv i deras synsätt kanelevers intellektuella och sociala utveckling påverkas positivt.

Syftet med den här studien var att undersöka hur olika förskollärare och barnskötare beskriver barn i behov av stöd samt vad de anser att de får för förutsättningar att kunna möta dem i utbildningen. Studien tog sin utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv men där även ramfaktorteorin lyftes in. Teorierna tolkades påverka och samspela med varandra. Utifrån intervjuerna med informanterna framkom en gemensam bild av det kompetenta barnet och ett relationellt arbetssätt samtidigt som hinder utgjorde begränsningar i deras arbete med inkludering. Informanterna beskrev en stram ekonomi med följder som brist på resurser och kompetens samt stora barngrupper, vilket vi tolkar kan ge ett mer punktuellt arbetssätt och förhållningssätt. Studien lyfter hur pedagogerna trots sina begränsningar strävar efter att arbeta relationellt och inkluderande där alla barn får möjlighet att bli sitt bästa jag.

AbstractLloyd, Marinda & Norin, Carina (2015). Skapa möjligheter för alla – en studie om pedagogers uppfattningar av utmanande beteende och didaktiska utmaningar i grundsärskolan. (Creating opportunities - a study of teachers´ conceptions of challenging behaviour and didactic challenges in compulsory school for pupils with intellectual disabilities). Speciallärarprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskola.Studiens problemområde är pedagogers uppfattningar av utmanande beteende och didaktiska utmaningar i grundsärskolan och vilka förhållningssätt och bemötanden som förekommer. Studien undersöker på vilka sätt skolledning skapar möjligheter för alla elever i grundsärskolan.Syftet med föreliggande studie är att bidra med kunskap om didaktiska, rumsliga och organisatoriska förutsättningar för lärande och kunskapsutveckling i grundsärskolan. De preciserade frågeställningar är: vilka uppfattningar av utmanande beteende respektive didaktiska utmaningar uttrycker pedagoger i grundsärskolan? Vilka bemötanden och förhållningssätt förekommer i grundsärskolan? På vilka sätt anpassar personalen undervisningssituationen för elever som utmanar i grundsärskolan? Hur organiserar skolans ledning det pedagogiska arbetet med att skapa möjligheter för alla elever i grundsärskolan?Studien är kvalitativ där vi använt oss av observationer och semi-strukturerade intervjuer med en låg grad av standardisering. Respondenternas svar har tolkats med inspiration från en hermeneutisk-fenomenografisk forskningsansats. Studien har med hjälp av von Wrights tolkning av Meads subjektivitetsteori och attributionsteorin bildat en teoretisk ram. Respondenternas svar har speglats mot von Wrights relationella och punktuella perspektiv.Sammanfattningsvis uppfattar majoriteten av pedagogerna i studien utmanande beteende som en företeelse som är situationsbunden, det vill säga det utmanande beteendet ses inte som fel och brister hos eleven utan fokus läggs på omständigheter kring eleven. Grundsynen hos pedagogerna är relationell med inslag av punktuella lösningar. Resultatet visar att definitionen av utmanande beteende kan förklaras olika utifrån vilket perspektiv och förhållningssätt pedagogen intar. Majoriteten av pedagogerna anser att de får det stöd de behöver av skolledning och frihet att finna lösningar. Det framkom dock att större kunskap hosskolledning var nödvändigt för att förstå problematiken i grundsärskolan och därmed ge det stöd som behövs.