Syftet med denna studie var att ta reda på hur förskollärare upplever sitt arbete med Tydliggörande pedagogik i lärmiljön. Vi har använt oss av en kvalitativ intervjumetod med tematisk analys som metodansats. I vår studie genomförde vi semistrukturerade intervjuer med fem förskollärare som beskrev vad Tydliggörande pedagogik var för dem, hur de arbetar med Tydliggörande pedagogik i lärmiljön och om de upplever några möjligheter eller utmaningar i det arbetet. Resultatet har analyserats utifrån ett relationellt perspektiv och diskuterades sedan i relation till tidigare forskning och bakgrund. Studiens huvudsakliga resultat visade att förskollärarna har en gemensam syn på att Tydliggörande pedagogik handlar om att använda olika verktyg och strategier i lärmiljön för att göra vardagen på förskolan hanterbar, begriplig och meningsfull. Samtliga förskollärare upplever positiva möjligheter i arbetet med Tydliggörande pedagogik, dels att alla barn gynnas av att vardagen blir tydlig, dels att pedagoger får en bättre arbetsmiljö. De utmaningar som framkommer av studien är att det saknas kompetensutveckling i verksamheten och att pedagoger inte har ett gemensamt förhållningssätt gentemot barnen. Vi drar slutsatserna att det behövs mer forskning och kompetensutveckling inom fältet, pedagoger behöver ha ett gemensamt förhållningssätt gentemot barnen och att alla barn gynnas av att ha en tillgänglig lärmiljö.

Sammanfattning Syftet med studien är att undersöka pedagogiska kartläggningar för att studera hur elevers skolsituation beskrivs av skolpersonal i dem. Med skolpersonal avses den personal som deltagit i arbetet.  Den pedagogiska kartläggningen är en del av den pedagogiska utredningen vars syfte är beskriva elevers skolsituation. Den pedagogiska utredningen är ett verktyg för att möta elevers varierande förutsättningar för lärande. Den ska kartlägga och bedöma elevens eventuella behov av särskilt stöd.  Metoden är en tematisk analys och vid analysen tillämpas de specialpedagogiska perspektiven; kategoriskt och relationellt perspektiv. Tidigare forskning visar att det kategoriska perspektivet dominerar när elever beskrivs i elevdokumentation. Resultatet visar att elever beskrivs utifrån vad de är/inte är och vad de gör/inte gör på ett kategoriskt sätt medan behov och insatser som skolan gör utgår ifrån ett mer relationellt sätt att se på svårigheter. Ofta är lärmiljön och undervisningens innehåll/utformning inte en del av elevbeskrivningarna i de pedagogiska kartläggningarna. Skolpersonalen fokuserar på elevernas sociala situation; hur elever interagerar med vuxna och barn i skolan när de beskriver elever. Empirin visar också att elevers kunskaper inte beskrivs specifikt, men att förmågor som anses som viktiga för att lyckas i skolan oavsett ämne, exempelvis följa skolans regler, beskrivs utförligt av skolpersonalen i de pedagogiska kartläggningarna.

Syftet för studien var att undersöka hur matematiklärare jobbar med elever med dyslexidiagnos beroende på de svårigheter som eleverna upplevs ha i ämnet. Detta gjordes genom semistrukturerade intervjuer med fem olika lärare. Resultatet analyserades genom de teoretiska ansatserna om relationell respektive instrumentell förståelse samt de specialpedagogiska perspektiven, relationellt och kategoriskt perspektiv. Resultaten visade att det finns en viss brist på lärares kunskap om de svårigheter som dyslektiska elever möter i matematikämnet samt att några av lärarna gör anpassningar utan medvetenhet om det specialpedagogiska perspektivet de använder. Resultatet visade även att det saknas en tydlig medvetenhet om vilken typ av förståelse som främjas genom lärarnas matematikdidaktiska tillvägagångssätt och perspektiv.

Denna studie handlar om diagnosens betydelse för att få ta del av stödinsatser i skolans verksamhet. Syftet med studien var att undersöka hur lärare, specialpedagoger och rektorer uppfattar diagnosens betydelse för att få tillgång till skolverksamhetens stödinsatser. Problemformuleringen som studien utgick ifrån var att alla elever har rätt till utbildning utifrån sina egna förutsättningar enligt skollagen, vilket innebär att skolpersonal bör bemöta elever genom att skapa relationer och få en förståelse utifrån deras behov av anpassningar och stöd (SFS:2010:800). Den diskrepans som föreligger i dagens skolverksamheter är att elever riskerar att inte få rätt stöd i sin undervisning och utveckling såvida inte en diagnos ligger till grund för det givna stödet (Isaksson 2009). Problemet har utretts genom en kvalitativ forskningsansats där lärare, specialpedagoger och rektorer har intervjuats med semistrukturerade frågor. Resultatet har analyserats utifrån de tre specialpedagogiska perspektiven: det kategoriska perspektivet, det relationella perspektivet och dilemmaperspektivet, samt även utifrån den snäva och vida verksamheten (Persson, 2019; Nilholm, 2021; Karlsudd, 2021). Studiens resultat visar att samtliga respondenter upplever att skolverksamheten strävar efter att ge det stöd som eleven behöver och att elevens stödinsatser inte behöver vara kopplade till en diagnos, utan att det är elevens behov som styr. Dock är upplevelsen att diagnosen kan ge bättre möjlighet för eleven att uppnå styrdokumentens intentioner med tanke på vetskapen om vilka stödbehov eleven har. Lärare, specialpedagoger och rektorer uppfattar diagnosen och dess betydelse som ett dilemma då normen för det normala tycks ha smalnat av och leder till en ökning av diagnoser.

Slarvfel är ett fenomen som svenska matematiklärare påträffar i samband med summativa bedömningar. Trots detta finns det väldigt lite forskning som fokuserar specifikt på slarvfel. Syftet med denna studie var att undersöka matematiklärares syn på slarvfel och om det finns en koppling mellan denna inställning och hur lärare går till väga för att bedöma elevers prestationer i matematik. Detta undersöktes genom semistrukturerade intervjuer med fem verksamma matematiklärare på gymnasieskolor i södra Sverige. För att analysera vår data använde vi fenomenografi med de relationella- och kategoriska perspektiven samt bedömningsmodeller som referensramar. Våra resultat visar i enlighet med tidigare forskning att matematiklärare anser att stress är den ledande faktorn till varför elever gör slarvfel vid provsituationer. Resultaten visar även att dessa lärare anser att slarvfel är sällsynta och därmed har en liten inverkan på bedömningen av elevens kunskaper. Ingen av de undersökta faktorerna visade en tydlig koppling till lärares inställning till slarvfel. De lärare som deltog i studien använder sig huvudsakligen av sin intuition baserat på tidigare kunskap om elevens prestationer för att skilja slarvfel från kunskapsbrist.

The purpose of this study was to investigate what efforts some teachers and special needs teachers at primary schools think are needed at the organizational, group and individual levels to provide support for students with Developmental Language Disorder (DLD). Furthermore, it was investigated which supportive strategies and teaching methods teachers and special needs teachers applied and how the learning environment could be favourably designed. The study was based on a qualitative method with semi structured interviews and observations. The result shows that principals' priorities and the presence of speech therapists at schools affect what support participants experienced they received. The participants are guided by a relational perspective where the focus is on how the linguistic and physical learning environment can support the students. To provide that support, students with DLD should be carefully charted and they are favored by a clarifying pedagogy. The adjustments aimed at students with DLD benefit all students.

Det här är en kvalitativ studie som gjorts i syfte att undersöka hur elever som är mottagna i grundsärskolan ges möjlighet till betyg enligt grundskolans kursplaner. Aktuell forskning presenteras utifrån nivåerna organisation, grupp och individ samt relaterar till perspektiv som är historiska, nutida och relationella. Som exempel kan nämnas att delaktighetsperspektivet synliggörs i förhållanden som kan innebära både hinder och möjligheter. Ansatsen i den här studien är hermeneutisk. Utifrån ett bekvämlighetsurval har semistrukturerade besöksintervjuer använts som insamlingsmetod. Efter bastranskription av intervjuerna har analysen utgått från de teman som identifierats; rummet, samverkan, betyg i enlighet med grundskolans kursplaner, anpassningar och kommunikation.  Citat har tolkats utifrån relationella och/eller kategoriska perspektiv. Resultatet visar att elever som är mottagna i grundsärskolan och ges möjlighet till betyg enligt grundskolans kursplaner befinner sig i kommunikativa organisationer som möjliggör anpassningar utifrån ett sociokulturellt deltagarperspektiv. Ett biresultat är att organisationers utformning påverkar den pedagogiska praktiken samt hur elevers möten med pedagoger gestaltas.

The aim of this study is to investigate pupils’ experiences of social entrepreneurship and entrepreneurial learning in upper secondary school, from a relational Special Needs Educational perspective. How pupils’ in difficulties are affected, and benefit from social entrepreneurship and entrepreneurial learning is of particular interest as well as how these approaches can be related to inclusive education. A qualitative method is applied through observations, dialogues and interviews with pupils’ at two different suburban upper secondary schools. The main results show that social entrepreneurship and entrepreneurial learning in most cases contribute to an inclusive education. However, all the pupils’ in the study expressed the most important factor for their learning to be the teacher. The empathy and concern shown by the teacher in social entrepreneurship was beneficial for meaningful inclusive education. If the processes of social entrepreneurship and entrepreneurial learning are the causes of the so called focal point, in which genuin communication take part, or if it is the teacher who is of decisive importance, or both, is difficult to discern from the results of this study. Analysis of the results hints that pupils’ in particularly difficult circumstances have problems to pass even if the education is given through social entrepreneurship and entrepreneurial learning. To help these students the school as an educational system would most likely have to undergo significant changes in order to avoid seeing pupils’ as being stuck in special educational needs but rather as individuals in need of genuin communication and interpersonal relations. / Studien syftar till att undersöka elevers erfarenheter av socialt entreprenörskap och entreprenöriellt lärande i gymnasieskolan, ur ett relationellt specialpedagogiskt perspektiv. Specifikt undersöks hur elever i svårigheter påverkas och hur socialt entreprenörskap och entreprenöriellt lärande kan relateras till inkludering. I studien tillämpas kvalitativ metod genom observationer, samtal och intervjuer av elever på två olika gymnasieskolor, en förortsskola och en förstadsskola. Resultatet visar att socialt entreprenörskap och entreprenöriellt lärande bidrar till inkludering i de flesta fall. Emellertid uttryckte samtliga elever att det viktigaste för deras lärande var läraren. Samtliga elever ansåg att det empatiska förhållningssätt och omtanke läraren i socialt entreprenörskap hade gynnade lärandet. Om det är processerna i socialt entreprenörskap och entreprenöriellt lärande som bidrar till att underlätta förutsättningarna för att utbildningens sk brännpunkt, i vilken genuin mellanmänsklig kommunikation kan uppstå, eller om det är läraren som är avgörande för att detta ska ske eller både och är utifrån den studie som gjorts svårt att avgöra. Analys av resultatet antyder dock att elever i synnerligen svåra omständigheter även har svårt att klara undervisningen då socialt entreprenörskap och entreprenöriellt förhållningssätt tillämpas. För att hjälpa dessa elever skulle skolan som system troligen bl a behöva förändras till en organisation som istället för att se elever i behov av särskilt stöd se elever i behov av genuin kommunikation och mellanmänskliga relationer.

The aim of this study was to investigate the parents´ perspective of school, their experience of having a child with developmental language disorder (DLD) and their quality of life. A qualitative interview guide was used in three interviews with parents and a survey was answered by 76 parents. The material was analysed using thematic analysis and sorted into three main themes; effects on quality of life, experience we can learn from, and support for children in school. Teachers' relational skills and knowledge of DLD are of great importance. The results show that pupils with DLD are at risk of feeling depressed and that many parents are forced to fight for their children’s rights, to receive feedback, and have functional communications with teachers and other members of the school staff. In conclusion; everyone in school needs to meet parents with openness and accessibility, show understanding and work to eliminate obstacles in school. Furthermore, it is necessary to improve teachers´ knowledge about developmental language disorder.

Syftet med studien är att undersöka den specialpedagogiska kompetensen att arbeta hälsofrämjande, förebyggande och kollaborativt i elevhälsoteamsmöten (EHT-möten) samt hur den kompetensen förhåller sig till biomedicinska, patogenetiska samt kategoriska perspektiv och insatser för elever i skolsvårigheter. Studien har en kvalitativ ansats genom etnografiskt inspirerade observationer av fem EHT-möten och semistrukturerade kvalitativa intervjuer med fem specialpedagoger på fem grundskolor i Stockholm. De teoretiska utgångspunkterna som tillsammans med empirin ligger till grund för kunskapskonstruktionen, är det kategoriska perspektivet och det relationella perspektivet på orsaker till skolsvårigheter, samt det salutogenetiska och patogenetiska perspektivet på hälsa. Resultatet visar att stor del av EHT-mötena ägnas åt att diskutera enskilda elevärenden, diagnoser och åtgärdande insatser. Resultatet pekar även på att specialpedagogerna är i uppdrag som gör att den specialpedagogiska kompetensen inte kommer till sin rätt i EHT-mötena. Inkluderingsarbetet och det hälsofrämjande arbetet överskuggas av det biomedicinska paradigmets patogenetiska och åtgärdande perspektiv som dominerar i EHT-mötena, vilket gör att insatserna på sin höjd blir förebyggande.