Det här arbetet syftar till att djupare förstå speciallärares yrkesroll i förhållande till elevers språk-, skriv- och läsutveckling. Vidare syftar arbetet till att kommunicera kvalitativa aspekter viktiga för yrket. I bakgrunden beskrivs relationellt perspektiv samt språkliga dimensioner. De centrala begreppen lärande, kommunikation och delaktighet genomsyrar hur speciallärare förhåller sig till elevers språk-, skriv och läsutveckling samt kvalitativa aspekter viktiga för yrket. Som metod har semistrukturerade intervjuer med enskilda speciallärare kunnat användas som grund för mer reflexiva frågeställningar. Dessa har besvarats vid ett gemensamt tillfälle med alla informanter närvarande. Med hermeneutik och semiotik som teoretiskt ramverk tolkas och förmedlas resultatet i relation till syfte och problemformuleringar. Resultatet visar att speciallärare förhåller sig till elevers språk-, skriv- och läsutveckling i relation till lärandefokus, organisering av stöd, elevers ålder, eleven i fokus, samverkan i fokus, reflexiv anpassning, kommunikativ anpassning, anpassningar för elevers självkänsla och självförtroende, yrkesrollens diskrepans samt yrkesrollens främjande betydelse. I studien framkommer pedagogisk medvetenhet, inflytande, tid och pedagogiska möten som viktiga aspekter för specialläraryrket. I resultatet som helhet synliggörs ett utrymme, vilket i relation till specialläraryrket bör förvaltas omsorgsfullt och skapas kommunikativt i förhållande till vilka krafter som påverkar pedagogiskt verk och/eller pedagogisk värk.

I rollen som specialpedagog ges insyn i andra pedagogers arbete och det blir tydligt att lärare arbetar mycket olika då de skapar lärmiljöer för sina elever. Det kan dock vara svårt att utläsa vad som är kopplat till lärarens personlighet och vad som är genomtänkta strategier och förhållningssätt, särskilt när det handlar om att bygga relationer. Skickliga pedagogers välfungerande och medvetna arbete bör synliggöras för att kunna överföras till fler. Med utgångspunkt i den relationella pedagogiken och Antonovskys teori om KASAM, känsla av sammanhang, har syftet med denna studie varit att undersöka hur lärare arbetar för att bygga hållbara relationer till sina elever och i tillgängliggörandet av undervisningen utifrån samtliga elevers skilda förutsättningar och behov i strävan att öka elevernas motivation och möjlighet till lärande. Specialpedagogens roll vad gäller att stödja lärare i detta arbete har också undersökts.I studien har två lärares klassrum observerats utifrån ett förberett observationsschema i syftet att undersöka vad lärarna verkligen gör. Genom efterföljande intervjuer med lärarna har dessa getts möjlighet att beskriva hur de medvetet arbetar med att bygga relationer och att tillgängliggöra undervisningen. Slutligen intervjuades också specialpedagoger som arbetar på samma skolor som lärarna kring hur de arbetar med handledning för att stödja lärare i deras relationsarbete med eleverna och i utvecklingen av undervisningen. Kombinationen av metoder gjorde det sedan möjligt att jämföra resultat från observationerna med lärarnas och specialpedagogernas beskrivningar av hur de arbetar.Resultatet av studien visar att relationer till eleverna ses som en nödvändig förutsättning för lärandet och för en inkluderande lärmiljö. Båda lärarna jobbar aktivt med att lära känna sina elever och använder sedan sin kunskap om varje elev både i relationsskapande och i tillgängliggörande av undervisningen. Genom ömsesidiga möten byggs elevens tillit till läraren, till andra elever, men också till den egna förmågan. Betydelsen av god struktur i undervisningen blir genom observationerna också tydlig. I intervjuerna betonar samtliga fyra respondenter relationsskapande som nödvändigt, medan god struktur inte nämns lika mycket utan snarare verkar ses som något som mer självklart ingår i lärarens uppdrag.De intervjuade specialpedagogerna arbetar båda elevnära och undervisar elever som del av sitt uppdrag. Den ena specialpedagogen jobbar dessutom regelbundet med handledning till lärare och elevstödjare. Den andra specialpedagogen arbetar inte alls med formell handledning. Specialpedagogernas inställning till handledning skiljer sig åt och det framgår att det saknas tydliga arbetsbeskrivningar för dem båda. Tydlig styrning från skolledningen saknas och de får därför till stor del utforma sitt arbete utifrån vad de själva tror är bäst. Lärarnas möjlighet att få handledning i pedagogiska frågor ser därför mycket olika ut på de två skolorna.

Syftet med studien är att lyfta fram olika aspekter av förskollärares erfarenheter av att delta i barns fantasilek. Studien avser även att undersöka hur förskollärare blir och är delaktiga i barns fantasilek, samt hur detta påverkar hur lärandet tar sig uttryck. Tidigare forskning har visat att förskollärare sällan intar en roll i barns fantasilek. Detta trots deras uppfattning om lekens betydelse för att ta del av barns tankar, idéer och intressen samt utvecklandet av deras fantasi. Hur förskollärare väljer att förhålla sig till barns fantasilek påverkar utvecklandet av fantasileken och det lärande som möjliggörs samt hur förskollärarna kan närma sig barns perspektiv. Studien har genomförts med hjälp av semistrukturerade intervjuer med sex verksamma förskollärare. Resultatet som framkom genom intervjuerna analyserades utifrån von Wrights (2000) pedagogiska rekonstruktion av George Herbert Meads teori om människors intersubjektivitet. I resultatet framkom att det finns en rädsla hos förskollärare att störa barns fantasilek i deras försök att bli delaktiga i den. Samtidigt visade resultatet att förskollärare ser deras delaktighet i fantasilek som en möjlighet att utvidga lärandet i leken. Det finns en stark ambition hos förskollärare att komma nära barns perspektiv, vilket studien visar att deras deltagande i fantasileken ger stora förutsättningar för. Resultatet visade att förskollärares delaktighet i barns fantasilek fordrar en lyhördhet hos förskollärarna, vilket kan kallas en fingertoppskänsla. / The purpose of the study is to highlight different aspects of preschool teachers' experiences of participating in children's imaginary play. The study also intends to investigate how preschool teachers become a part of and participate in children's imaginary play, and how this affects how learning is expressed. Previous research has shown that preschool teachers rarely take a role in children's imaginary play. This is despite their perception of the importance of play to take part in children's thoughts, ideas and interests and the development of their imagination. How preschool teachers choose to relate to children's imaginary play affects the development of imaginary play and the learning that is made possible, as well as how preschool teachers can approach children's perspectives. The study was conducted with the help of semi-structured interviews with six active preschool teachers. The results that emerged from the interviews were analyzed based on von Wright's (2000) pedagogical reconstruction of George Herbert Mead's theory of human intersubjectivity. The results showed that there is a fear among preschool teachers of disturbing children's imaginary play in their attempts to participate in it. At the same time, the results showed that preschool teachers see their participation in imaginary play as an opportunity to expand learning in play. There is a strong ambition among preschool teachers to get close to children's perspectives, which the study shows that their participation in the imaginary play provides great conditions for. The results showed that preschool teachers' participation in children's imaginary play requires a sensitivity on the part of preschool teachers, which can be called a fingertip feeling.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka vilka framgångsfaktorer som finns i undervisningen, ur ett specialpedagog-, lärar- och elevperspektiv. På vilket sätt kan lärare arbeta med ledning och stimulans på gruppnivå, för att undvika för många extra anpassningar på individnivå? Utifrån studiens syfte har tre frågeställningar utformats och dessa är; Vad anser eleverna gynnar deras lärande i den undervisning de möter? Vad anser specialpedagoger och lärare gynnar eleverna i deras lärande? Vilka specialpedagogiska perspektiv framkommer i synen på elever? Metoden är kvalitativa intervjuer med tre lärare, tre specialpedagoger, och tre fokusgruppsintervjuer med fem elever i varje. De teoretiska perspektiv studien utgår från är det sociokulturella perspektivet med utgångspunkt i Vygotskijs fokus på relationer och samspel. Även de specialpedagogiska perspektiven, relationellt- och kategoriskt perspektiv ligger till grund för studien. Resultatet visar att det finns många framgångsfaktorer när det handlar om undervisningsmetoder och planering. Elever, lärare och specialpedagoger påvisar samma saker som centrala för att uppnå kunskapskraven. Visuellt stöd, begreppsinlärning, olika stödstrukturer och samarbete är några av de faktorer som lyfts. Resultatet visar även att relationen mellan lärare och elev har en central roll i elevernas lärande och utveckling. Relationen skapar trygghet, ökar elevernas självförtroende och får eleverna att känna tillhörighet, vilket skapar bättre förutsättningar för elevernas lärande. / The purpose of this study is to identify the key success factors in teaching, from a special educator, teacher and pupil perspective. How can leadership and stimulation at a group level be applied in order to avoid excessive personalized adaptations at an individual level? Based on the purpose of the study, three questions have been formulated; What do the pupils consider to be beneficial in the education they get? What do special educators and teachers consider to be beneficial in the education they conduct? What special educational perspectives emerge with the pupils in mind? The chosen method is qualitative interviews with three teachers, three special educators and three focus groups with five pupils in each. The theoretical perspective this study is based on is the sociocultural perspective using Vygotskijs’ focus on relationship and teamwork. The study is also based on the special educational perspective, the relational perspective and the categorical perspective. The result shows that there are several success factors when it comes to teaching methods and planning. , teachers and special educators identify the same factors to be critical in order to achieve the required educational proficiency. Visual aids, learning concepts, different support structures, and collaboration are some of the main factors identified. The result also shows that the relationship between the teacher and the pupil is key when it comes to learning and development. A good relationship creates safety, increases students’ self-confidence and generates a sense of belonging. This environment creates a better foundation for the pupils’ learning.

I denna studie undersöker vi specialpedagogers tankar kring relationers betydelse i deras roll som handledare för lärare. Vi utforskar även relationella faktorer som främjar ett bra samarbete med lärare. Vår teoretiska förankring är relationell pedagogik och studien tar utgångspunkt i såväl svensk som internationell forskning i ämnet. Undersökningsmetoden vi använder är kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med fem specialpedagoger i skola och förskola. Resultaten av intervjuerna sammanställs och presenteras utifrån fyra teman som vi funnit i svaren från specialpedagogerna. I innehållsanalysen och tolkningen av resultaten utgår vi ifrån vår valda teori, relationell pedagogik, och i vår diskussion tar vi avstamp utifrån litteratur om perspektiv på handledning samt tidigare forskning om relationskompetens inom handledningssituationer. Resultaten i vår studie belyser att samtliga specialpedagoger framhåller att goda relationer mellan dem och de handledda pedagogerna är en viktig del i deras arbete. Vidare indikerar resultaten att dialog och samtal är avgörande för att skapa relationer. Att skapa förtroende, vara ödmjuk, uppmuntrande, lyhörd, inlyssnande, nyfiken, tydlig, respektera varandra samt vara genuint intresserad av vad pedagogerna har att säga, är några relationella faktorer som specialpedagogerna anser vara viktiga att bemästra för att skapa och bygga relationer med de lärare som de handleder. En annan upptäckt som görs i studien är att relationsskapandet för specialpedagogen är en kombination mellan ontologisk och instrumentell relationsorientering, (Kullenberg & Eksath, 2017), samt en kombination mellan "det mellanmänskliga" och " det sociala" inom relationer (Bubers teori i Aspelin, 2016). Det vill säga relationer byggs och upprätthålls genom att specialpedagogerna är tillmötesgående och genom spontana samtal där man lär känna varandra på ett personligt och naturligt sätt. Samtidigt anser de att man måste vara tydlig, göra några avgränsningar och visa varandra respekt. Här arbetar specialpedagogerna målmedvetet med att skapa relationer med syftet att få ett bra samarbete med lärarna för att hitta lösningar till deras gemensamma elever. / In this study, we examine special educationals needs co-ordinators (SENCO) thoughts about the importance of relationships in their role as coaches for teachers. We also explore relational factors that promote good collaboration with teachers. Our theoretical foundation is relational pedagogy and the study is based on both Swedish and international research in the subject. The research method method we use is qualitative, semi-structured interviews with five SENCOs in school and preschool. The results of the interviews are compiled and presented based on four themes that we have found in the answers from the SENCOs. In the content analysis and interpretation of the results, is based on our chosen theory, relational pedagogy, and in our discussion is based on literature on perspectives on coaching and previous research on relational competence in coaching situations. The results of our study highlight that all SENCOs emphasize that good relations between them and the educators they coach are an important part of their work. Furthermore, the results indicate that dialogue and conversation are crucial for creating relationships. Creating trust, being humble, encouraging, responsive, listening, curious, clear, respecting each other and being genuinely interested in what educators have to say, are some relational factors that SENCO consider important to master in creating and building relationships with teachers they coach. A conclusion drawn in the study is that for a SENCO building relations means a combination between ontological and instrumental relationship orientation (Kullenberg & Eksath, 2017) and a combination of "the interpersonal" and "the social" in relationships (Bubers teori i Aspelin, 2016). That is, relationships are built and maintained by the SENCOs being accommodating and through spontaneous conversations where you get to know each other in a personal and natural way. At the same time, they believe that you have to be clear, make some boundaries and show each other respect. Here, the SENCOs work purposefully to create relationships with the aim of having a good collaboration with the teachers to find solutions for their common students.

Syftet med detta arbete är att bidra med kunskap om hur lärare inom grundskolan, årskurs 1-6, arbetar för att skapa inkluderande lärmiljöer.  Undersökningar som gjorts av bland annat OECD, Pisa och Skolverket visar att svenska skolor har svårt att skapa inkluderande lärmiljöer. Forskning visar att orsakerna till svårigheterna med att skapa en inkluderande lärmiljö bland annat är bristfällig kunskap kring hur begreppet inkludering ska förstås och praktiseras. Kunskapen kring hur man skapar en inkluderande undervisning genom bland annat differentiering, för att kunna möta eleverna på deras nivå, saknas bland lärarna. Likaså visar forskning att en viktig förutsättning för att kunna skapa inkluderande lärmiljöer, är att specialpedagogerna i högre utsträckning engagerar sig i planeringen och genomförandet av lärarnas undervisning.  Kvalitativa intervjuer med undervisande lärare i årskurs 1-6 har gjorts för att samla in empiri till detta arbete. I resultatdiskussionen av empirin har de specialpedagogiska perspektiven använts som stöd kring hur begreppet inkludering förstås och praktiseras av lärarna för att skapa en inkluderande lärmiljö. De specialpedagogiska perspektiven tillsammans med frirumsteorin har också utgjort ett stöd i resultatdiskussionen kring vilka förutsättningar som lärarna beskriver är viktiga för att skapa en inkluderande lärmiljö.  Resultatet visar att begreppet inkludering av lärarna uppfattas som synonymt med att alla elever ska vara delaktiga och att hänsyn ska tas till elevers olikheter. I lärarnas arbete blir lärarnas uppfattningar om inkludering synligt genom att lärarna bland annat redan i planeringen av sin undervisning tar hänsyn till elevers olikheter genom att bland annat differentiera och variera sin undervisning.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare upplever barngruppens storlek i förhållande till möjligheterna att lyckas skapa goda relationer till barnen och tillgodose alla barns olika behov. Jag har använt mig av ett relationellt pedagogiskt perspektiv, inkluderat Nel Noddings omsorgsetik, för att analysera i vilka sammanhang som pedagogerna ger uttryck för att skapa goda relationer till barnen. Jag har även utgått från Max Van Manens begrepp pedagogisk takt för att få syn på i vilka sammanhang som pedagogerna ger uttryck för att lyckas svara på alla barns olika behov. Den pedagogiska takten har lästs av genom att tolka hur bra pedagogerna säger sig ha lyckats skapa ett relationellt och omsorgsfullt möte. Forskningsansatsen är kvalitativ och metoden har varit semistrukturerade intervjuer med fem pedagoger som är verksamma inom förskolan. I analyserna av empirin framträder en problematik i anknytning till större barngrupper när det kommer till att som pedagog vara uppmärksam och kunna tillgodose alla barns behov. I pedagogernas redogörelse framgår det även att många förespråkar mindre barngrupper för att det ska vara möjligt att uppmärksamma alla barn och att detta är en förutsättning för att pedagogerna ska lyckas skapa goda relationer till alla barn. Resultatet visar vidare på att pedagogerna har någon form av medvetenhet över hur den pedagogiska takten kan ta form, detta visas dels genom hur de väljer att planera sin verksamhet för att skapa bättre förutsättningar för att möta varje enskild individ.

Studien syftar till att få större förståelse av musiklärares perspektiv på betygsättning av elevers socioemotionella kompetenser och sociala omständigheter. Studien lyfter även musiklärares strategier för att uppnå en betygsättning som inte väger in elevers socioemotionella kompetenser. Tidigare forskning visar att det förekommer att lärare väger in elevers socioemotionella kompetens och sociala omständigheter i betyget och på vilka grunder det kan ske. Genom kvalitativa intervjuer av tre verksamma musiklärare, två högstadielärare och en gymnasielärare, lyfts deras perspektiv och erfarenheter av betygssättning fram. Resultatet visar, precis som tidigare forskning, att musiklärare ibland väger in elevers socioemotionella kompetens och sociala omständigheter i betygsättningen. I resultatet identifieras också strategier för att möjliggöra en betygsättning som väger in elevers ämneskunskaper. Exempel på strategier kan vara lärares resonerande om elevers ämneskunskaper sinsemellan och vikten av ett professionellt förhållningssätt från lärarens sida vid betygsättning. I diskussionen används ett relationellt perspektiv med hjälp av begreppet relationskompetens. Studien är av intresse för lärarstudenter och yrkeresverksamma lärare som vill ha större förståelse av betygsättning och vilka svårigheter som kan förekomma.

Syftet med vårt examensarbete var att undersöka hur fritidshemslärare och fritidspedagoger uppfattar och resonerar kring sitt arbete med socialt lärande för de elever som anses vara i behov av särskilt stöd. Arbetets syfte och frågeställningar har sin grund i att vi upplevde att forskningsfältet inom detta område för fritidshemmet var begränsat. Vi ville därmed genom vårt examensarbete bidra till forskningsområdet inom fritidshemmet. I vårt examensarbete har vi besvarat frågeställningar som utgår från hur fritidspedagoger och fritidslärare uppfattar och motiverar sitt arbete med socialt lärande för de elever som anses vara i behov av särskilt stöd. Studien har den kvalitativa forskningsmetoden som grund, där vi genomförde fem intervjuer med utbildad fritidspersonal, såsom fritidslärare och fritidspedagoger, från två olika skolor i södra Sverige. Analysen tog avstamp i våra två teoretiska utgångspunkter: relationellt perspektiv och kategoriskt perspektiv. I vårt resultat och analys för arbetet har vi redovisat hur våra informanter uppfattar sitt arbete med socialt lärande samt hur de motiverar sitt arbete med det, specifikt för de elever som de anser vara i behov av särskilt stöd. I vår analys har vi belyst att det finns olika tankar huruvida elevers behov är beskrivit ut ett relationellt eller kategoriskt perspektiv, det vill säga om det tillskrivs individen eller om det är något som skapas i den miljö som eleven befinner sig i.

Syftet med examensarbetet är att undersöka arbetsgivares upplevelser av att anställa personermed funktionsvariationer samt vilka framgångsfaktorer som kan identifieras. Fokus ligger vidatt identifiera arbetsgivares drivkrafter till att anställa personer med funktionsvariationer samtvilka styrkor och utmaningar de upplevt i sitt arbete. Resultatet identifierar mångfald,samhällsansvar och bidrag till arbetsklimatet som drivkrafter till att anställa personer medfunktionsvariationer, samt styrkor och utmaningar de upplever. För att förklara resultatettillämpas till stor del tidigare forskning inom området. Stigmatiseringsteori och socialtrelationelltperspektiv på funktionsvariationer utgör studiens teoretiska ramverk. Studien har enkvalitativ forskningsansats där sex semistrukturerade intervjuer genomfördes med respondenterfrån organisationer som aktivt arbetar med att anställa personer med funktionsvariationer. I enresultat- och analysdel jämförs resultatet från intervjuerna med den tidigare forskningen. Ettflertal identifierade faktorer diskuteras i uppsatsens avslutande del. Resultatet belyser vikten avatt se individers möjligheter och utvecklingspotential i stället för att fokusera på debegränsningar en funktionsvariation medför, samt visar positiva effekter dessa medarbetare gerorganisationen. Genom detta kan resultatet av examensarbetet verka som underlag ochinspiration för arbetsgivare vid anställning av personer med funktionsvariationer. Vidare kanexamensarbetet bidra med forskning- och uppsatsförslag för både personalvetarstudenter samtforskare då framgångsfaktorer vid anställning av personer med funktionsvariationer är ettområde som till stor del saknar forskning inom en svensk kontext. / The aim of this study was to examine employers' experiences of employing people withdisabilities and which factors could be identified as successful. Focusing on identifying what ismotivating employers to employ people with disabilities, and the strengths and challenges theyhave experienced in their work. The results identify diversity, social responsibility andcontributions to the work climate as motivating to employ people with disabilities, as well asthe strengths and challenges they experience. To explain the results, an extensive applicationof previous research was applied. Stigmatization and a social-relational perspective ofdisabilities constitute the theoretical framework of the study. The study was conducted by usingqualitative research where six semi-structured interviews were held with respondents fromorganizations who actively employ people with disabilities. The results from the interviewswere compared with the previous research and after analysis, several identified factors werepresented in the discussion and conclusion. Results highlight the importance of paying attentionto individuals' abilities and progress potential instead of focusing on the limitations of adisability. And furthermore, show what positive effects the organization can experience byemployment. Through this, the result of this study can act as inspiration and a foundation foremployers when employing people with disabilities. Furthermore, the study can contribute withinspiration for both students and researchers as success factors in hiring people with disabilitiesare an area that largely lacks research within a Swedish context.