Syftet med vår studie är att undersöka vad pedagoger i arbetslag har för förväntningar på specialpedagogen i förskolan och hur specialpedagogen i sin tur kan möta dessa förväntningar i relation till sitt uppdrag. För att kunna undersöka det har vi valt att använda oss av en kvalitativ forskningsansats bestående av semistrukturerade intervjuer med nio respondenter (tre barnskötare, tre förskollärare och tre specialpedagoger) som arbetar i eller mot förskolans verksamhet. Intervjuerna har sedan analyserats tematiskt och delats in i tre olika teman. För att kunna analysera resultatet har vi utgått från ett relationellt perspektiv och Bronfenbrenners ekologiska systemteori. Resultatet pekar på att pedagoger i arbetslag har en samstämmig bild på vad de förväntar sig av en specialpedagog i förskolan. De mest framträdande förväntningarna innefattar ett nära samarbete där specialpedagogen handleder, observerar och låter hela arbetslaget få vara med och komma till tals. Däremot kan det se olika ut varför specialpedagogerna kan eller inte kan möta upp dessa förväntningar, men ofta handlar detta om specialpedagogens tillgänglighet och placering. Utifrån resultaten av vår studie skulle vi kunna dra slutsatsen att specialpedagogers anställning kan se mycket olika ut och att det i förlängningen påverkar barnens lärande och utveckling - vilket i sin tur riskerar att få konsekvenser för arbetet mot en likvärdig förskola.

Denna studie har undersökt hur personal i särskolan upplever och beskriver sin föräldrasamverkan. Studien belyser vilka möjligheter och hinder personalen beskriver att det finns i samarbetet med föräldrar och hur föräldrarna påverkar barnets skolgång genom sitt eget intresse och engagemang. De frågeställningar som ligger till grund för studien är hur personalen beskriver föräldrasamverkan och sin relation till föräldrar. Hur personalen uppfattar och beskriver föräldrars roll, engagemang och intresse i elevens skolgång. Dessutom vilka möjligheter och hinder som personalen uppfattar finns i samarbetet med föräldrar. Huvudmetod för studien har genomförts med webbenkäter till anställda inom flera olika särskoleverksamheter. Dessutom har intervjuer gjorts med två informanter. Resultaten från enkäter och intervjuer har sammanställts och analyserats. I studien konstateras att personalen anser att föräldrasamverkan är viktigt ur flera olika synvinklar och att det är mycket viktigt att föräldrar skall känna sig trygga med skolan och personalen som arbetar där för att eleverna skall lyckas i skolan.

Syftet med denna studie är att få en fördjupad kunskap om hur förskolepersonal arbetar med flerspråkiga barns språkutveckling i verksamheten. Detta examensarbete är en kvalitativ studie där vi genomfört åtta semistrukturerade intervjuer med förskolepersonal som arbetar på fyra olika mångkulturella förskolor belägna i två olika kommuner. Studien utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv. I resultatet framgår det att förskolepersonalen använder sig utav stöd såsom bildstöd, kroppsspråk och TAKK-tecken i arbetet med flerspråkiga barns språkutveckling. Det framkommer även att det är positivt om förskolepersonalen talar fler än ett språk när de arbetar på mångkulturella förskolor. Det synliggörs att förskolepersonalen arbetar med och förhåller sig till barns språkutveckling på olika sätt, men samtliga arbetar aktivt med detta ämne. Det lyfts i resultatet att förskolepersonalen anser att utbildning inom flerspråkighet kan vara en tillgång i arbetet med barngruppen. Vidare visar studien att barn lär sig språk när de kommunicerar med andra människor och att barnen behöver få utveckla sitt modersmål i verksamheten då det är grunden för barns svenska språkutveckling.

Undersökningen har syftat till att beskriva en lärares syn på hur hon gör när hon arbetar med att skapa, bevara och fördjupa den professionella relationen till sin elev i individuell instrumentalundervisning. För att nå syftet har jag intervjuat två instrumentallärare på en kulturskola. De teoretiska begreppen och verktygen för arbetet med relationen, fann jag i det terapeutiska och psykologiska fältet. Det är med hjälp av dessa som jag beskriver vad lärarna säger att de gör, som leder till att kontakt skapas, bevaras och fördjupas.De tendenser som jag tycker mig se, är att de verktyg lärarna mest använder sig av, är de som handlar om att vara en vanlig och ansvarsfull medmänniska, som har ett intresse av att bidra till andra människors växande. De första gångerna de träffar en elev inriktar de sig på att skapa en kontakt. De ser att denna kontakt är inkörsporten till själva undervisningen. Lärarna beskriver att de lägger mycket tid på samtal med eleverna i syfte att lära känna dem. De letar efter gemensamma nämnare, exempelvis en gemensam bekant, i syfte att skapa kontakt. Att bjuda på sig själv och personlig information är också ett sätt att söka kontakt. De lyssnar noga efter något intresse som eleven har och följer upp det. Oftast är det inte något som har med musik att göra som skapar kontakten utan något personligt. Elever är olika konstaterar lärarna. Några får man kontakt med snabbt och några får man aldrig kontakt med. Lärarna slutar dock aldrig att försöka. När kontakt sedan finns och undervisningen är i full gång behöver man tänka på att bevara och ibland fördjupa kontakten. Lärarna beskriver då att de fortsätter lyssna och minns informationen för att sedan kunna återkoppla till sådant som eleven vid ett tidigare tillfälle har berättat om, exempelvis ett kalas, och fråga hur det var osv. Att inte döma eller kommentera uppenbara tecken på att en elev mår dåligt och relationen då blir osäker, är ett sätt att bevara relationen. I diskussionen tas några verktyg upp som, om lärarna hade tillgång till dem, skulle kunna öka kvaliteten i relationen. Exempel på ett sådant är verktyget, att förvänta sig lite mer än eleven själv. Detta verktyg skulle kunna tänkas göra att eleven känner sig sedd utifrån sin fulla potential och därmed leda till en djupare relation. Gemensamma samtal i kollegiet kring teoretiska begrepp och hur man arbetar med relationen till sina elever, är vidare ett verktyg som inte används. Att ha sådana samtal på agendan skulle kunna leda till att relationerna till eleverna förbättras och därmed gör undervisningen mer effektiv.

Det här arbetet var ett försök att konkretisera vad gymnasielärare anser vara fungerande relationer och på vilket sätt de upplever att de skapar dessa. Undersökningen är en kvalitativ intervjustudie med fyra gymnasielärare. I resultatet framkommer lärarnas syn på kännetecken för en fungerande relation samt hur de uppfattar att de skapar fungerande relationer.

Studiens övergripande fokus är förskolepersonalens syn på relationer mellan vuxen och barn. Tidigare forskning inom området visar att en god relation mellan förskolepersonal och barn berikar barnen på flera olika sätt, bland annat deras sociala utveckling och lärande. Syftet med studien är att undersöka förskolepersonalens roll i skapandet och upprätthållandet av trygga relationer med barn. För att undersöka detta har fallbeskrivningar och frågeställningar använts under utförande av fokusgruppsintervjuer med sexton förskolepersonal. Resultatet styrker att trygghet till förskolan och dess personal gynnar barnens utveckling och lärande, samt lyfter fram viktiga metoder som förskolepersonal använder för att skapa och upprätthålla relationer till barn. Relationen till vårdnadshavare samt olika dilemman i relationsskapandet är andra faktorer som berörs i resultatet. Slutligen poängteras vikten av att förskolepersonalen är relationskompetenta, för att utveckla en trygg relation mellan vuxen och barn, byggd på förtroende och ömsesidighet som stärker barnens möjligheter till utveckling och lärande.

Sammanfattning Syftet med vår studie var att beskriva hur några elever med NPF resonerade kring relationen till sina lärare och hur den påverkade deras förutsättningar för delaktighet. Studien hade en kvalitativ ansats då vi efterfrågade en djupare förståelse för eleverna i studiens upplevelser kring relationen lärare- elev.  Det var elevens perspektiv som var central i studien. Datainsamlingen bestod av 9 semistrukturerade intervjuer. Vi intervjuade 9 högstadieelever som alla har en NPF. Vi har ställt frågor kring hur våra informanter resonerade kring sin relation till lärare och vilka egenskaper de förknippade med en lärare som gjorde att de ville delta tillsammans med klassen. Resultatet analyserade vi genom att se på informanternas upplevelser och hur lärares relationella kompetens påverkade möten mellan lärare och elev. Studiens resultat visade att eleverna i studien efterfrågade och förväntade sig en stor förståelse utifrån sina enskilda förutsättningar. Det informanterna sammankopplade med goda relationer sammanföll ofta med förståelse och anpassningar på individnivå för att underlätta undervisningssituationen.  Genom elevernas upplevelser fick vi ta del av många exempel på förstående lärare med god relationell förmåga och där eleven fick möjlighet att uppleva delaktighet. Vi fick även ta del av motsatsen och det som vi ansåg mest intressant var att lärarens ofta goda intentioner till relationellt arbete inte alltid uppfattades utan gick eleven obemärkt förbi.

I skolan träffas lärare och elever stora delar av vardagen, både i skolverksamheten samt ifritidshemsverksamheten. Tidigare forskning visar att det vid varje möte skapas eller fördjupas en typ av relation och hur kvaliteten på denna ska vara är framförallt upp till läraren. I vår studie har vi ställt frågor till lärare och fritidslärare om relationen mellan dem själva och elever - via enkäter och fokusgruppsdiksussioner. Där framkommer det att lärare och fritidslärare säger sig arbeta mycket med relationer till elever, vilket de ser som en viktig del i sitt arbete. Resultatet visar att lärarna arbetar för att dagligen se eleverna och vara lyhörd, visa intresse för dem och skapa en ömsesidig respekt. I grund och botten tolkar vi det som att lärare och fritidslärare ser på relationer till elever på liknande sätt, men vissa delar skiljer sig åt som exempelvis gränssättning och omsorg. Resultatet visar även att relationsarbetet kan skilja sig åt utifrån deras förutsättningar i respektiveverksamhet, men även om relationsarbetet kan vara svårt ibland har båda yrkesprofessionerna somambition att skapa goda relationer med eleverna. / <p>Godkännande datum: 2017-06-02</p>

Goda relationer påverkar barns utveckling och lärande. Personalen i förskolan ska skapa relationer som är personliga till varje enskilt barn oavsett deras olika förutsättningar och behov så att de får möjlighet att utvecklas och lära sig. Studiens syfte är att medvetandegöra och öka kunskapen om vilka olika uppfattningar förskolepersonal har om relationsskapande till barnen i förskolan. I en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer som har sin utgångspunkt i fallbeskrivningar har vi undersökt detta. Resultatet visar att förskolepersonal uttrycker att respekten för individen samt bekräftelsen av barnets känslor är en viktig del i det relationsfrämjande arbetet. Relationens kvalitet ses av de intervjuade förskollärarna och barnskötarna som ett resultat av positiva händelser som gynnar såväl barn som personal. Vår slutsats är att förskolepersonalens relationskompetens har betydelsen för hur relationen till det enskilda barnet blir.

Studiens syfte var att undersöka några förskollärares perspektiv på anknytning mellan förskollärare och barn, samt vilken betydelse förskollärare ansåg att anknytning kan ha för barnet i förskolan. Studien använde en kvalitativ metod och genomförde åtta semistrukturerade intervjuer med förskollärare. Resultatet analyserades med tematisk analys och med stöd i anknytningsteorin. Resultatet visar att anknytning kan se olika ut när barnet knyter an. Förskolläraren kan hjälpa barnet att förändra ett otryggt beteende med hjälp av olika strategier och kompetenser. Skapas en trygg anknytning till förskolläraren får barnet olika möjligheter. En möjlighet är att barnet kan våga skapa nya relationer. Studiens slutsats är att förskollärarna i studien anser att anknytning är betydelsefullt för barnen. Detta eftersom förskollärarna i studien anser att anknytning till en förskollärare ger barnen flera möjligheter, både i förskolan och i framtiden. Förskollärarna i studien synliggör att anknytning spelar roll för hur barnen kommer att uppleva sin omvärld, vilket gör att anknytning blir värdefullt för barnen. Studiens resultat visar att det finns olika sätt att arbeta med anknytning och att alla förskollärare har egna strategier för att få barnen att vilja knyta an