This study is based on qualitative interviews with high school students. The purpose of this study was to find out what possible improvement suggestions the interviewed students had about the teaching of religion. According to some researchers, some of the problems lie in the textbooks that students read. The result shows that most of the students considered religious education in high school to be boring and uninteresting. The result also shows that the students found the lesson more interesting if the teaching was more fun. The conclusion of this work was that, according to the interviewed high school students, religious education can be improved by visiting holy places such as churches, mosques and temples.

No description available.

Syftet med detta examensarbete är att skapa större förståelse för de didaktiska metoder lärare använder för att forma en i deras mening icke-konfessionell, neutral och objektiv religionsundervisning. Materialet har varit skriftliga intervjuer med nio lärare, dessa intervjuer har undersökts utifrån tidigare forskning och teorier. De valda teorierna och tidigare studier har jag ansett behandla viktiga frågor såsom medborgarbildning då det är en del av skolans värdegrund och fungerar som en utgångspunkt i frågan om en objektiv och neutral undervisning.  Syftet med intervjufrågorna är att få reda på hur lärare tolkar och värderar styrdokumentens innehåll, samt hur det implementeras genom deras ämnesdidaktiska och pedagogiska förmåga. Att utgå från vissa lärares reflektioner kring en objektiv och neutral undervisning ger givetvis inte en helhetsbild av hur alla lärare arbetar, men det kan ge oss en uppfattning av hur den beprövade erfarenheten kan se ut. Som teoretisk utgångspunkt har jag funnit Johan Sandahls (2019) avhandling som intressant och relevant. I sin avhandling använder Sandahl Biestas tre dimensioner (subjektifikation, kvalifikation, socialisation), dessa tre dimensionerna kan beskrivas genom att säga att subjektifikation innebär de bestämda mål och förmågor som elever skall uppnå, socialisation innebär det ämnet bidrar med för att utveckla demokratiska värderingar och sist kvalifikation som innebär de förmågor och kunskaper som elever erövrar från undervisningen.  Resultatet visar att lärares tolkningar av icke-konfessionellt förhållningssätt skiljer sig mycket åt. Genom den här undersökningen kunde jag konstatera att lärare förknippade ateism med ett objektivt lärande,  även Kittelmann Flensner skriver i sin artikel att det har funnits tydliga spår av ateismen i den svenska religionsundervisningen. Detta är enligt Kittelmann Flensner problematiskt eftersom ateismen inte är ett neutralt perspektiv på religionskunskap. En lärare beskriver icke-konfessionellt förhållningssätt genom att säga att det är ett ateistiskt perspektiv, medan en annan beskriver det som ett utifrån-inifrån perspektiv på kristendom, detta har diskuterats i den här undersökningen och resultatet visade att det bör finnas en gemensam beskrivning av hur en icke-konfessionell undervisning skall formas. Beskrivningen i läroplanen om kristen tradition samtidigt som undervisningen skall vara opartiskt skapar stor skillnader på lärares tolkningssätt av läroplanen. För att utbildningen skall skapa ömsesidig respekt och förståelse bland och inom religioner och livsåskådningar krävs det att styrdokument styrs av ett mångkulturellt/globalt förhållningssätt (Aldrin, 2012 s.150) detta beskriver även Bates (2005) som en grund för att rädda samhället från de globala marknadernas negativa inflytande (Bates, 2005 s.98). För att ingen undervisning är möjlig utan pedagogik har denna undersökning diskuterat fler pedagogiska arbetssätt som kan vara mer eller mindre effektiva för en icke-konfessionell undervisning. Syftet med min undersökning är att den ska bidra med att skapa nya sätt för lärare att kunna värdera information kring objektiv, neutral och icke-konfessionell religionsundervisning, utveckla lärares didaktiska kunskaper, samtt arbeta förebyggande för en icke-konfessionell undervisning.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur lärare och rektorer uppfattar utmaningarna med att införa meditation i undervisningen samt vilka didaktiska möjligheter som finns för användningen av meditation. Metoden som användes var semistrukturerade intervjuer med lärare och rektorer, och den didaktiska triangeln med frågorna "vad?", "hur?" och "varför?" användes som teoretisk ram för att analysera deras syn på meditation i undervisningen. Studien visade att både lärare och rektorer ser införandet av meditation som något positivt och identifierade många möjligheter. Emellertid identifierades också några utmaningar, vilka besvarades med potentiella lösningar. De två främsta möjligheterna och utmaningar som identifierats var förbättrad koncentrationsförmåga samt tidsbrist. Majoriteten av lärarna och rektorerna som deltog i denna undersökning förknippar inte meditation till en religion och anser att det finns ett sekulärt sätt att se på meditation. Slutsatsen är att de lärare och rektorer som intervjuats i stort sett är positiva till införandet av meditation i skolan men att det framför allt finns vissa praktiska problem.

Denna studie syftar till att belysa ett antal lärares och elevers upplevelser och uppfattningar kring kooperativt lärande i relation till elevers kunskapsutveckling inom religionsundervisning i grundskolans årskurs 4–6. För att fullfölja detta syfte har vi använt oss av följande frågeställningar: Hur upplevs kooperativt lärande bland lärare inom religionsundervisningen? Hur uttrycks elevernas upplevelser kring kooperativt lärande i religionsundervisningen? Hur uttrycks utmaningar och problem som eventuellt framkommer när kooperativt lärande inkluderas i religionsundervisningen? För att besvara frågeställningarna för denna fenomenologiska studie har vi använt oss av semistrukturerade intervjuer där individuella intervjuer genomförts med lärare och gruppintervjuer genomförts med elever. Resultatet av studien visar att lärare upplever att kooperativt lärande främjar elevernas individuella kunskapsutveckling och skapar en gynnsam miljö i klassrummet. Elevernas upplevelser har också visat sig vara positiva trots vissa hinder. Sammanfattningsvis har resultatet upplyst att kooperativt lärande är givande och roligt, särskilt i mångkulturella klassrum där dialog och diskussioner främjar gemenskap.

Sverige har idag blivit alltmer mångkulturellt vilket visar sig i skolorna. Många har tidigare undersökt hur detta påverkar religionsundervisningen, men forskningen har främst fokuserats på äldre elever. Syftet med vår uppsats är därför att undersöka hur lärare för de yngre åldrarna anpassar sin religionsundervisning i heterogena och homogena elevgrupper. Vi vill se om det görs anpassningar i religionsundervisningen utifrån om elevgrupperna är mer heterogent eller homogent sammansatta utifrån ett religiöst perspektiv. Vi vill också se vilka likheter och skillnader det finns mellan dem. Undersökningen genomförs genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer av fyra lärare i nordvästra Skåne. Skolorna som lärarna arbetar på är placerade i områden med olika stor variation av mångkulturella invånare. Vi kom fram till att lärarna själva anser att anpassningarna i religionsundervisningen görs utifrån den aktuella elevgruppens intressen och bakgrund, och inte utifrån hur heterogena eller homogena klasserna är. Skillnaderna är främst att elever i mer heterogena klasser har mer diskussion och större kunskap i religionsämnet. Religionen får dessutom ta större plats i undervisningen i det heterogena klassrummet. Likheterna är att alla klasser enbart gör studiebesök till kyrkor samt att de har liknande undervisningssätt. Alla elever oavsett homogen eller heterogen elevgrupp är väldigt nyfikna på religion.

Denna studies syfte är att undersöka hur gymnasielärare i religionskunskap ser på språkutvecklande arbetssätt och vilka metoder lärarna använder för att göra undervisningen gynnsam för elevernas språk- och kunskapsutveckling. Vidare syftar studien till att synliggöra lärares arbete med ämnesspråk i religionskunskap samt vilka utmaningar detta ger i praktiken. Intervjuer med fyra gymnasielärare från två olika gymnasieskolor i Mellansverige har genomförts och materialet som samlades in synliggjorde lärarnas inställning, de metoder lärarna använder för att arbeta språkutvecklande samt de utmaningar lärarna upplevde. Resultatet visar att lärarna är överens om behovet av språkutvecklande arbetssätt i religionskunskap och att de alla arbetar språkutvecklande med hjälp av metoder grundade i genrepedagogik. De metoder som framträdde var cirkelmodellen och reading to learn. Utmaningar lärarna ser är främst att kursen Religion 1 är en kort kurs med omfattande centralt innehåll och att det krävs tid för planering och genomförande av språkutvecklande undervisning.

This essay searches to examine religious education (RE) in Swedish primary school through a comparison to the teaching of the same subject in Germany. The perspective used is the one of the teacher, and the methods and content of religious teaching have been investigated by interviews and a minor study of the curricula of RE in both nations. The three central concepts of teaching RE, defined by Michael Grimmit, operate as a mould for the findings to be organized after. The purpose is not to investigate the knowledge of religions among pupils, but to compare two different methods of RE, both being used in two secularized North European nations, and how they are practically performed by six teachers. The respondents’ experiences of their mission will be the focal point of the study, but didactics methods of RE have also been an important part of  the literary synthesis as well as of the interviews. A survey of which cathegories of methods were described in the interview will be presented in a chart. The synthesis of the respondents’ reflections suggests that the experience of the professional mission varies between the teachers teaching confessionally and those teaching unconfessionally. The first include in their charge to breed their pupils into the culture and heritage of their religion, and guide them into living within it. The second stress their target as objective founders of knowledge, responsible to offer varying views of the world and society. The collective opinion among the respondents was however that to be able to interact well in a society of multiple religions, the pupils need to reach substantial knowledge of the religions of the world, including other outlooks on life, and develop understanding and tolerance for their neighbours.

The aim of this study is to see how religion is reflected upon in the curriculum of the compulsory school, years 1–10, in Iceland with special emphasize on how religious diversity can be seen in it. From a religious didactics perspective, the question of whether the curriculum on religion reflects on learning about- or learning from religions will be examined through a concept first used by Michael Grimmitt and Garth Read (1975). Furthermore, Beckford’s (2003) concept of religious diversity is analyzed in relation to the religious affiliation in the Icelandic society and his concept on religious pluralism is discussed with regards to the analyzed curriculum. Iceland, seen from a religious point of view, has changed profoundly the last decades in regards to a decline of members in the National Church. In 1976 the first instructions for learning about other religions than Christianity were introduced to the curriculum. The study analyzes the curriculum of the subject called Social studies, which includes several subjects including religion and also the religious affiliation map. Firstly, the words religion and religions were used in order to detect the references to religion in the curriculum. A qualitative content analysis was used on the data in describing the subject content of these references. Beckford’s concept on religious diversity was then analyzed in relation to the statistics on religious affiliation in Iceland. In a third step, religious diversity was used as a search word to find how it is reflected in the curriculum. Beckford’s concept of religious plurality was applied on the result in order to discover how it is reflected on. The results show that, if using Beckford’s definitions on religious diversity, the Icelandic religious affiliation does not mirror a societal situation characterized by religious diversity. The study also shows that the curriculum includes religious diversity, but does not necessarily include religious plurality when Beckford’s concept is applied. The focus in the curriculum is on Christianity, and it is based on the concept of learning about religion with a very little amount of learning from religion. Previous research shows that there is a need for more student centered education and more discussion about the diversity of religions. This study shows that the society and curriculum is attuned with Christianity as the superior religious tradition, but it also shows that the Icelandic society, through the curriculum, teaches about religious diversity, although not necessarily with a religious pluralistic point of view.

Reformeringen av skolan har inneburit att lärare och annan personal inom skolan har behövt anpassa sig till nya styrdokument. Studiens syfte har varit att studera hur begreppet religion konstruerats i styrdokumenten som har legat till grund för religionsundervisningen i gymnasieskolan efter gymnasiereformen 2011. Det som undersökts är hur skollag, läroplan, religionsämnets ämnesplan och andra dokument såsom regeringens proposition och riksdagens utskottsbetänkande i samband med 2011 års gymnasiereform, använder begreppet religion och vilka diskurser som då framträder. I studien har begreppet diskurs betydelsen ett givet sätt att tala om och förstå världen och begreppet har använts för att synliggöra mönster i beskrivningarna av religion. Metoden som har använts är en kritisk diskursanalys med fokus på att en kommunikativ händelse är tredimensionell: Text-nivå, diskursiv praktik och sammanhang. Dokumenten har analyserats var för sig (textnivå), i relation till varandra (diskursiv praktik) och i relation till dokumentens kontext (sammanhang). Resultatet har visat att sammanhanget har betydelse för hur religionsbegreppet konstrueras. Tre diskurser framträdde: En värderingsdiskurs, där religion (främst kristendomen) har varit förknippat med samhällets värderingar och värdegrund. En rättighetsdiskurs, där religion främst blivit en individuell rättighet. En sekulär religionsämnesdiskurs, där religion framförallt har blivit ett studieobjekt. I alla tre diskurserna framträder begreppet religion som en prototypisk term, det vill säga som ett samlingsbegrepp som inte kan användas för klassificering eller analys av vad som är eller inte är religion. Studien har lett till slutsatsen att religion inte är ett entydigt begrepp i styrdokumenten vilket medför att lärare behöver skapa egna definitioner av vad religionsbegreppet innebär, eller behöver använda andra verktyg för att hantera religion som en prototypisk term.