<p>Den 1 januari 1999 kom det ut en ny lag som ålägger externa revisorer i svenska aktiebolag en anmälningsskyldighet vid misstanke om brott. Lagen regleras i ABL Kap 9 §§ 42-44. Lagen ska fungera som brottsförebyggande åtgärd vid bekämpning av ekonomiska brott.</p><p>Syftet med denna uppsats är att beskriva hur revisorn ser på anmälningsplikten och undersöka om lagen fungerar i praktiken. Vi har intervjuat personal på Skatteverket, Skattebrottsenheten om deras åsikter om anmälningsplikten. Metoden som vi använt är den hermeneutiska metoden som innebär att vi skrivit ned våra egna upplevelser och erfarenheter för att kunna analysera och tolka dem. Vi har kombinerat den kvalitativa metoden där vi har intervjuat fyra personer med inslag av kvantitativ information där vi har använt oss av statistiska data.</p><p>Enligt svensk lag har en revisor skyldighet att agera och eventuellt göra anmälan vid misstanke om brott till bolagets styrelse och åklagare. Innan lagen infördes hade revisorn ingen skyldighet att anmäla misstanke om brott på grund av tystnadsplikten. När lagen trädde i kraft blev det ingen förändring av tystnadsplikten eftersom anmälningsplikten inte berördes av tystnadsplikten eller av upplysningsplikten. Skyldigheten som revisorn har enligt lagen gäller vissa grova och betydande brott som bedrägeri, svindleri, penninghäleri, förskingring och annan trolöshet, brott mot borgenär, bestickning och mutbrott samt skattebrott.</p><p>Vi har gjort personliga intervjuer med två godkända revisorer och en auktoriserad. Dessutom har vi skickat en frågeformulär till en godkänd revisor och fått svar från honom via email. Vi har även intervjuat personer från Skattebrottsenheten i Gävle.</p><p>Vi har använt oss av en ostrukturerad intervjuteknik som vanligtvis används mellan en forskare och hans/hennes undersökningsperson.</p><p>De revisorer vi intervjuade gav oss intrycket av att lagen om anmälningsskyldighet finns juridiskt och därför måste följas. Vi antar att oavsett om lagen finns eller inte så är det få anmälningar som görs utav revisorerna. Vi tycker att revisorer bör göra fler brottsanmälningar.</p><p>Idag är ekobrotten så avancerade att det behövs stora ekonomiska resurser för att förhindra brotten. Det borde dessutom finnas bättre kontakter mellan revisorer och Ekobrottsmyndigheterna samt bättre samarbete mellan revisorer och Skattebrottsenheten.</p> / <p>On January 1st 1999 a new law came in force that gives an extern accountant in Swedish joint-stock companies an obligation to react when he/she suspects an economic crime. This law is regulated in the General Corporation Acts, chapter 9 §§ 42-44. The law’s main purpose is to function for the accountant in order to prevent the economic crime.</p><p>The aim with this essay is to describe how the accountant reacts to the obligation to report and to study if the law works in reality. The aim is also to find out what the Swedish Tax Department thinks about the new law. In the essay we have used hermeneutic theories which mean that we wrote down our own experiences to be able to analyse and interpret. In our essay we have combined the qualitative method along with the quantitative.</p><p>According to the Swedish law if the accountant suspects a crime he should react and eventually report it to the board of directors and to the prosecutor. Before the law came into force the accountant hadn’t had an obligation to report the crime because of professional secrecy. When the law appeared there were no changes in the professional secrecy because the obligation to report depended neither on professional secrecy or obligation to inform.</p><p>The obligation that the accountant has according to the law is to report the following crimes that can take place in the Swedish corporations: fraud, swindle, money laundry, embezzlement, bribe and different tax crimes.</p><p>We have made personal interviews with two licensed accountants and one authorised. Besides we have sent our interview questions to one licensed accountant and we got his answers by e- mail. We have also interviewed the chief for the tax department who works with the economic crimes and head of section of the tax department in Gävle. The technique we used during the interviews was unstructured interviews that usually are short and close relations between the researcher and the subject of investigation.</p><p>The accountants that we interviewed gave us an impression that the law to react when the accountant suspects a crime is written on the paper and that’s why has to be followed. We think that no matter if the law exists the accountants make very few reports on their clients if they suspect a crime. We are sure that they should report more crimes. The economic crimes are so advanced today that the society needs more financial resources to prevent them. Moreover there should be better relations between the accountants and tax departments.</p>

<p>Då avskaffandet av den lagstiftade revisionsplikten för småföretag är under utredning, är vårt syfte med denna uppsats att se vad ett avskaffande kan innebära för några utvalda intressenter.</p> / <p>The cancelling of the statutory audit for the small business is under investigation. Our aim with this study is to see what the cancelling will mean for the stakeholders we choosed.</p>

<p><strong>Syfte:</strong> Utifrån lagförslagen om åtgärder mot skattefel i SOU 2008:32 vill vi se om och hur företagen påverkas. </p><p><strong>Metod: </strong>I vår uppsats har vi använt oss utav en kvantitativ metod där vi tillsammans med Företagarna har gjort ett utskick till dess medlemmar för att kunna besvara vårt syfte. I denna del ska framgå vilken metod har använts för att utföra studien, hur data har samlats in, analyserats och redovisats.</p><p><strong>Resultat & slutsats: </strong>Vi har kommit fram till att många företag kommer att skrämmas till att välja revision, men den största delen företag är oberoende av förslagen. Oberoende av fråga tenderade svaren att se likadana ut.</p><p><strong>Förslag till fortsatt forskning:</strong> Det förslag som vi har till fortsatt forskning är vad de olika intressenterna kommer att vilja ha för finansiell information då frivillig revision gäller.</p><p> <strong>Uppsatsens bidrag: </strong>Denna uppsats ger läsaren en indikation på hur företagen resonerar kring de lagförslag om åtgärder mot skattefel som en utredning på uppdrag av regeringen har utfört.</p> / <p><strong>Aim:</strong> The aim of this essay is to assess how companies would be affected by legislation SOU 2008:32 concerning tax errors.</p><p><strong>Method:</strong> We have used a quantitative method where we, with assistance from Företagarna, sent a questionnaire to their members. </p><p><strong>Result & Conclusions:</strong> This essay concludes that many companies will feel pressured and audit, but the majority is not affected by the proposal. The answers tended to be similar unrelated to the question asked.</p><p><strong>Suggestions for future research: </strong>We suggest that future research focus on what financial information the different parties will desire when voluntary audit applies.</p><p><strong>Contribution of the thesis: </strong>This essay gives the reader an indication of how companies tend to position themselves in aspect to the proposed laws.</p>

<p><strong>Syfte:</strong> Att lokalisera och förstå revisorns problem med att verifiera posten goodwill i jämförelse med vad IAS och IFRS säger.</p><p> </p><p><strong>Metod: </strong>Det vetenskapliga synsätt vi använt oss av är hermeneutiskt, vilket går ut på att förstå något. Vi har valt att använda en kvalitativmetod med fem stycken ostrukturerade intervjuer med revisorer från olika revisionsbyråer för att samla in vårt empiriska data. Litteraturstudien har samlats in genom vetenskapliga artiklar och litteratur som sökts via databaser på Högskolan i Gävle och Uppsala Universitet.</p><p><strong>Resultat & slutsats:</strong> Revisorerna litar på företagen och följer hellre praxis än IFRS vilket gör att de inte ser värderingen som ett problem. Eftersom studien endast innehåller fem intervjuer kan vi inte säga att resultat är generaliserbart. Slutsatsen är tänkt att ge en bild av att IAS 36 inte kan följas i praktiken.</p><p><strong>Förslag till fortsatt forskning:</strong> Vi rekommenderar att studera och jämföra praxis, lag och rekommendationer. Detta eftersom revisorerna säger att de inte följer regelverken IFRS och IAS utan och innan vid en revision, de anser att det är bättre att följa praxis då IFRS och IAS ställer alldeles för höga krav på företagen.</p><p><strong>Uppsatsens bidrag:</strong> I likhet med förslag till fortsatt forskning har vi kommit fram till att det skulle vara mycket värdefullare med en jämförelse av lag och praxis istället för hur revisorn utför sitt arbete jämfört med vad som står i lagen. Detta eftersom att revisorn följer praxis noggrannare än IFRS ramverk.</p> / <p><strong>Aim:</strong> To locate and understand the auditor’s verification problem recording the item goodwill in comparison with IAS and IFRS.</p><p><strong>Method:</strong> The scientific approach we have used is hermeneutic, which is to understand something. We have chosen to use a qualitative approach with five unstructured interviews with auditors from different auditing firms to collect our empirical data. The literature study was collected through scientific articles and literature that we search for through databases at the University of Gävle and Uppsala University.</p><p><strong>Result & Conclusions:</strong> The auditors trust the companies, and follow established practice rather than IFRS so that they do not see the valuation as a problem. We can not say that our result is generalizable since the study only contains five interviews. The conclusion is supposed to point out that IAS 36 can be difficult to follow in practice.</p><p><strong>Suggestions for future research:</strong> We recommend studying and comparing established practice, law and recommendations. This because the auditors say they do not use IFRS and IAS regulations, they think it is better to follow established practice because IFRS and IAS make too high demands on companies.</p><p><strong>Contribution of the thesis:</strong> Compared to suggestions for future research we realize that it would give more value for knowledge to compare law and praxis instead of comparing how the auditor is working compared to the law. That is because the auditor follows practice more strictly than the standards of IFRS.</p>

<p>In the beginning of the 21^th century several successful companies filed for bankruptcy. These bankruptcies have been known as large accounting scandals and the largest scandals did Enron and Worldcom stand for. These bankruptcies arose without any warning signal from the auditors about the companies’ financial problems and their inability to continue as a going concern. The bankruptcies damaged the reputation of auditors and broad criticism has developed at the auditors’ inability to discover companies’ financial problems and their unwillingness to reveal a going concern opinion in the audit report. The going concern assumption developed during the 17^th century and it has become one of the most fundamental and important accounting principles when making an annual report. The accounting principle implies that the companies will continue as a going concern in the foreseeable future. The investing publics have questioned whether auditors take enough responsibility for evaluating companies going concern uncertainties for a long time. Their defective confidence is reflected in the expectation gap, which means there are a difference between what the investing publics believes auditors are responsible for and what the auditors believe their responsibilities are. Several researchers have showed that even if auditors find out about companies’ financial problems, the auditors might not choose to issue a going concern opinion in the audit report due to predicted costs the opinion might have to both the companies and the auditors. Therefore, the primary purpose of this study is to investigate Swedish companies that have gone bankrupt in the period between 2006-01-01 and 2006-12-31, to see if the auditors have disclose a going concern opinion in the audit report in the companies latest annual report. The study also intend to investigate if there are geographical differences in Sweden, differences between audit firm size, differences between auditor’s competence, and differences between client size according to number of going concern opinions. We have made a quantitative study by collecting data from the companies’ annual reports. 354 companies which filed for bankruptcy during 2006 were selected by a systematic choice. In fact, our study found that only 19.8 % of all companies had received a going concern opinion in their latest annual report before they failed for bankruptcy. We made a chi-square test for all variables. These statistical tests did not show any significant correlation between the numbers of going concern opinions and the independent variables. A normal distribution shows that it is only in the geographical division there are a significant difference from the total average value. The average value for “Norrland” differs significantly from the average value for all the companies that had a going concern opinion in the audit report. But there are percentage differences between all variables that indicates that auditors with a higher competence issue more going concern opinions than auditors with a lower competence, smaller audit firms issue more going concern opinions than “the big four”, and client companies with a low turnover get more going concern opinions than companies with a medium and high turnover.</p><p> </p> / <p>I början på 2000-talet gick flera framgångsrika företag i konkurs vilket gav upphov till stora redovisningsskandaler. De två största skandalerna stod Enron och Worldcom för. Dessa konkurser uppkom utan att företagens revisorer hade lämnat någon varningssignal om företagens fortlevnadsproblem till intressenterna. Konkurserna skadade revisorernas rykte och det har vuxit fram en stark kritik mot revisorernas oförmåga att upptäcka företags finansiella problem samt deras ovilja att lämna ett going concern utlåtande i revisionsberättelsen. Fortlevnadsprincipen växte fram under 1600-talet och har därefter utvecklats till att bli en av de mest grundläggande och viktiga redovisningsprinciperna vid upprättandet av årsredovisningen. Redovisningsprincipen innebär att företagen ska förutsättas fortsätta sin verksamhet under en överskådlig framtid. Intressenterna har under en lång tid ifrågasatt om revisorerna verkligen tar ett tillräckligt stort ansvar i utvärderingen av företagens fortlevnadsförmåga. Samhällets bristande förtroende återspeglas i det förväntningsgap som finns som innebär att det är en skillnad mellan vad intressenterna tror att revisorerna är ansvariga för och vad revisorerna tror att deras ansvar är. Tidigare studier har visat att även om revisorerna upptäcker att klientföretag har finansiella problem kan de välja att inte utfärda ett going concern utlåtande i revisionsberättelsen på grund av förutspående kostnader som utlåtandet kan ha både för klientföretagen och för revisorerna. Vårt huvudsakliga syfte med studien är därför att undersöka svenska aktiebolag som har gått i konkurs mellan perioden 2006-01-01 och 2006-12-31 för att se om revisorerna har lämnat ett going concern utlåtande i revisionsberättelsen i aktiebolagens senaste årsredovisning. Studien ämnar också undersöka om det finns geografiska skillnader i Sverige, skillnader med anledning av revisionsbyråernas storlek, skillnader mellan godkända och auktoriserade revisorer samt skillnader till följd av klientföretagens storlek och i vilken utsträckning going concern utlåtanden lämnas i revisionsberättelsen. Vi har genomfört en kvantitativ studie genom att ha granskat konkursdrabbade aktiebolags senaste årsredovisningar och revisionsberättelser. Studien grundar sig på en dokumentstudie då 354 konkursdrabbade företag valdes ut genom ett systematiskt urval från Internetsidan konkurs.se. Därefter hämtades de utvalda aktiebolagens årsredovisningar från databasen Affärsdata. Studiens resultat visar att endast 19,8 % av de undersökta aktiebolagen hade fått ett going concern utlåtande i den senaste årsredovisningen innan de gick i konkurs. Vi upprättade chi-två test för samtliga variabler som uppvisade att det inte finns något signifikant samband mellan andelen going concern utlåtanden och de oberoende variablerna. Vi beräknade även en normalfördelning som uppvisade att det endast är i den geografiska indelningen som det finns en signifikant avvikelse från det totala medelvärdet. Det gäller för Norrlands medelvärde som signifikant avviker från medelvärdet för samtliga konkursdrabbade aktiebolag som hade fått ett going concern utlåtande.  Det finns dock procentuella skillnader mellan samtliga variabler som uppvisar att auktoriserade revisorer lämnar fler going concern utlåtanden än godkända revisorer, att små revisionsbyråer lämnar fler going concern utlåtanden än ”the big four” samt att aktiebolag med en liten omsättning erhåller fler going concern utlåtanden än aktiebolag med en medelstor och stor omsättning.</p><p><strong> </strong></p>

<p>Swedish accountants are, amongst other laws, controlled by a couple of so called duties. One of those is the professional secrecy, which guarantees the safety of company secrets and other important information that the accountant needs to know but shouldn’t tell anybody. Since 1999 Swedish accountants also need to follow the regulations of the reporting duty. In short, this means that in some cases of suspected crime within a company, auditors are obliged to report this to the authorities. Some auditors consider these two duties to be in conflict with one another. This specific conflict is very rarely touched upon in other media than essays.A few auditors have, in case of a suspected crime with very vague evidence, gone against the law by getting rid of their client thus not having to take the risk of being sued because of violation of the professional secrecy by reporting the crime in vain. This fact, that some auditors even break the law, is reason enough to investigate why some auditors consider the two duties to be in conflict with one another.During our study, personal interviews with four auditors and two persons of authority were carried out. None of them have experienced any negative emotions about the reporting duty, but when it comes to the auditors that in fact do consider the two duties to be in conflict with one another, the opinions start to differ. Some say that it is practically impossible to get rid of a client by the above reasons without reporting the suspected crime, while others claim the opposite. A possible explanation for the different opinions regarding the two duties could be due to the fact that the regulations surrounding the reporting duty are very differently interpreted by different people. Does the law guarantee the safety of the auditor, or does it not? Is there a conflict between the two duties or not?We are of the opinion that there is absolutely a need to thoroughly investigate this topic, possibly by deciding upon which interpretation of the law is the right one. Swedish accounting organizations need to take this case more seriously than they have so far. Or could it be that they simply don’t want to?</p> / <p>Svenska revisorer lyder bland annat under ett antal olika plikter. En av dessa är tystnadsplikten, som garanterar säkerheten för företagshemligheter och annan viktig information som revisorn måste känna till men inte får yppa för någon. Sedan år 1999 måste svenska revisorer också ta hänsyn till anmälningsplikten. Kortfattat innebär denna att revisorn, i vissa fall, själv måste anmäla misstänkta brott denne upptäckt i företaget till myndigheterna. En del revisorer upplever att dessa två plikter befinner sig i konflikt med varandra. Denna konflikt berörs ytterst sällan i annan media än uppsatser.Några revisorer har, i fall då ett misstänkt brott upptäckts men bevisningen är mycket vag, begått ett lagbrott genom att göra sig av med klienten. På så vis slipper de ta risken att anmälan inte leder någon vart och då riskera att bli stämd för att ha brutit mot tystnadsplikten. Detta, att vissa revisorer går så långt som till att bryta mot lagen, är skäl nog att utreda varför vissa revisorer upplever en konflikt mellan de två plikterna.Vi utförde under denna studie personliga samtal med fyra revisorer och två myndighetspersoner. De upplever personligen inga problem med anmälningsplikten, men har olika åsikter om de revisorer i tidigare studier som faktiskt menar sig uppleva en konflikt. Vissa menar att det är fullständigt omöjligt att göra sig av med en klient för att slippa anmäla ett misstänkt brott - andra det motsatta. En förklaring till att åsikterna om konflikten mellan plikterna varierar skulle kunna vara att tolkningen av lagtexten är föremål för många varierande tolkningar. Garanterar lagtexten revisorns säkerhet eller ej? Finns det en konflikt mellan de två plikterna?Avslutningsvis anser vi att det finns ett stort behov av att utreda detta, förslagsvis genom att bestämma vilken lagtolkning som är den korrekta. Svenska revisorsorganisationer måste ta ämnet på större allvar än hittills. Eller de kanske inte vill?</p>

<p> </p><p>De senaste årens företagsskandaler har lett till ökad fokusering på bolagsstyrning. I samband med dessa har investerare ifrågasatt bolagens vilja att tillvarata ägarnas intressen på bekostnad av egenintressen. Även revisorernas oberoende har börjat ifrågasättas efter tvivelaktiga prestationer. En av de åtgärder aktörer på aktiemarknaden har vidtagit för att skapa nytt förtroende för kapitalmarknaden är Svensk kod för bolagsstyrning ("koden"). Vid sidan av den reglerade ABL är den endast rådgivande. Koden har försökt bidra till ökad ägarinsyn, bland annat genom att tillföra bolagen nomineringsorgan i form av valberedningar samt revisionsutskott i syfte att förbättra revisionsarbetet. Dessutom innefattar koden oberoenderegler gällande styrelsen. Frågan är dock om dessa regler fungerar som de är tänkta att fungera. En teori till berörda parters beteenden är agentteorin. Den utgår ifrån att agenten (läs bolagsledningen) styr utefter dess egenintressen på principalens (läs ägarnas) bekostnad. Efter att ha granskat negativa uttalanden kring regler ur koden i artiklar och litteratur har vi sammanställt sex påståenden om problematik kring: (1) Sammansättning och oberoende, (2) insyn i insiderinformation, (3) kompetens i valberedningar, (4) valberedningars ansvarsområde, (5) kostnader inom valberedningsarbete samt (6) oberoende avseende revisor och revisionsutskott. Syftet med uppsatsen är att förklara om dessa påståenden överensstämmer med vad ägare, bolagsledningar samt revisorer anser om dessa. Dessutom vill vi belysa eventuella likheter och olikheter mellan de tre parterna. Vi har använt oss av en kvantitativ metod i form av en webbaserad enkätundersökning. Våra målgrupper har varit Large Cap-bolag, institutionella ägarmedlemmar i Fondbolagens förening samt revisorer från de fyra största revisionsbyråerna. Vår studie har indikerat att: (1) Våra sex påståenden inte ses som problematiska bland ägare, bolag och revisorer. (2) Att bolagskoden generellt sett inte bidrar till ökad problematik kring dessa påståenden. (3) Ju närmare man står bolaget desto mer kritisk är man till dessa påståenden. Det vill säga att ägarna är mest kritiska medan revisorerna är minst kritiska.</p><p> </p>

Swedish accountants are, amongst other laws, controlled by a couple of so called duties. One of those is the professional secrecy, which guarantees the safety of company secrets and other important information that the accountant needs to know but shouldn’t tell anybody. Since 1999 Swedish accountants also need to follow the regulations of the reporting duty. In short, this means that in some cases of suspected crime within a company, auditors are obliged to report this to the authorities. Some auditors consider these two duties to be in conflict with one another. This specific conflict is very rarely touched upon in other media than essays.A few auditors have, in case of a suspected crime with very vague evidence, gone against the law by getting rid of their client thus not having to take the risk of being sued because of violation of the professional secrecy by reporting the crime in vain. This fact, that some auditors even break the law, is reason enough to investigate why some auditors consider the two duties to be in conflict with one another.During our study, personal interviews with four auditors and two persons of authority were carried out. None of them have experienced any negative emotions about the reporting duty, but when it comes to the auditors that in fact do consider the two duties to be in conflict with one another, the opinions start to differ. Some say that it is practically impossible to get rid of a client by the above reasons without reporting the suspected crime, while others claim the opposite. A possible explanation for the different opinions regarding the two duties could be due to the fact that the regulations surrounding the reporting duty are very differently interpreted by different people. Does the law guarantee the safety of the auditor, or does it not? Is there a conflict between the two duties or not?We are of the opinion that there is absolutely a need to thoroughly investigate this topic, possibly by deciding upon which interpretation of the law is the right one. Swedish accounting organizations need to take this case more seriously than they have so far. Or could it be that they simply don’t want to? / Svenska revisorer lyder bland annat under ett antal olika plikter. En av dessa är tystnadsplikten, som garanterar säkerheten för företagshemligheter och annan viktig information som revisorn måste känna till men inte får yppa för någon. Sedan år 1999 måste svenska revisorer också ta hänsyn till anmälningsplikten. Kortfattat innebär denna att revisorn, i vissa fall, själv måste anmäla misstänkta brott denne upptäckt i företaget till myndigheterna. En del revisorer upplever att dessa två plikter befinner sig i konflikt med varandra. Denna konflikt berörs ytterst sällan i annan media än uppsatser.Några revisorer har, i fall då ett misstänkt brott upptäckts men bevisningen är mycket vag, begått ett lagbrott genom att göra sig av med klienten. På så vis slipper de ta risken att anmälan inte leder någon vart och då riskera att bli stämd för att ha brutit mot tystnadsplikten. Detta, att vissa revisorer går så långt som till att bryta mot lagen, är skäl nog att utreda varför vissa revisorer upplever en konflikt mellan de två plikterna.Vi utförde under denna studie personliga samtal med fyra revisorer och två myndighetspersoner. De upplever personligen inga problem med anmälningsplikten, men har olika åsikter om de revisorer i tidigare studier som faktiskt menar sig uppleva en konflikt. Vissa menar att det är fullständigt omöjligt att göra sig av med en klient för att slippa anmäla ett misstänkt brott - andra det motsatta. En förklaring till att åsikterna om konflikten mellan plikterna varierar skulle kunna vara att tolkningen av lagtexten är föremål för många varierande tolkningar. Garanterar lagtexten revisorns säkerhet eller ej? Finns det en konflikt mellan de två plikterna?Avslutningsvis anser vi att det finns ett stort behov av att utreda detta, förslagsvis genom att bestämma vilken lagtolkning som är den korrekta. Svenska revisorsorganisationer måste ta ämnet på större allvar än hittills. Eller de kanske inte vill?

Bakgrund: Revisorers grundläggande ledord hög integritet, moral och etik samt oberoende har efter ett antal uppmärksammade redovisningsskandaler försvagats. Eftersom stora redovisningsbrott inte har upptäckts trots revision försämras förtroendet för revisorer. Om en revisors arbete i större utsträckning blir övervakat finns en möjlighet att revisorn granskar mer noggrant. Därmed kan antalet upptäckter och anmärkningar i revisionsberättelser stiga och revisorers förtroende upprätthållas. Den finansiella krisen under 2000-talet har visat att övervakningssystemen av revisorer behöver förbättras. Revisorsnämnden är en myndighet som bland annat har till uppgift att utöva tillsyn över revisorer. En del av denna kvalitetskontroll har delegerats till branschorganisationen Far. När en kvalificerad revisor har åsidosatt sina skyldigheter ska ett beslut om disciplinär åtgärd meddelas, vilket sedan blir praxis och utvecklar god revisions- och revisorssed. Bakgrund: Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka hur svenska myndigheters och branschorganisationers tillsyn över revisorer fungerar och att genom studier av Revisorsnämndens disciplinärenden utläsa vilka de största problemområdena är samt att belysa hur dessa problem kan förebyggas. Genomförande: Studien är kvalitativ med kvantitativa inslag. Den har även en induktiv ansats med deduktiva inslag. Utifrån Revisorsnämndens disciplinärenden har det utlästs vilka som är de största problemområdena, vilket är en del av empirin. Intervjuer har genomförts med RN, Far och andra kunniga inom ämnet för att få olika synvinklar på problemet. Resultat: Tillsynssystemet fungerar någorlunda väl men det finns ett antal möjliga förbättringsåtgärder för att revisorers förtroende ska upprätthållas. Fyra problemområden som RN i större mån behöver koncentrera sig på är dokumentation, oberoende/jäv, årsredovisning samt varulager. Det måste ställas krav på vad revisorers fortbildning ska innehålla och att kvalitetskontrollanters utbildning utökas. RN konstateras behöva meddela den disciplinära åtgärden upphävning av revisorslicens oftare i framtiden. / Background: The fundamental guiding principles of auditor’s morality and ethics, high integrity and independence have after some accounting scandals weakened. Since large accounting crimes have not been detected even though audit has been done the confidence of auditors has deteriorated. If the enforcement of an auditor’s work should be more supervised there is an opportunity that the auditors inspect more closely. This can result in that the number of discoveries rise and the confidence of auditors maintain. The financial crisis during the 21th century has shown that the enforcement system of auditors is in need of improvements. The Swedish Enforcement of Auditor Board is an authority and a part of the quality control system that has been delegated to a trade organization called Far. When an auditor has infringed, a decision of a disciplinary action should be reported which then develop praxis of auditors. Aim: The purpose of this study is to examine how the Swedish authorities’ and trade organizations’ enforcement of auditors operates and to see which the biggest problem areas are and to illuminate how these problems can be prevented, by studying the Swedish Enforcement of Auditor Board’s matters of discipline. Method: The study is qualitative with quantitative elements. It also has an inductive approach with deductive elements. The empirical data consists of studies about matters of discipline and interviews with the Swedish Enforcement of Auditor Board, the trade organization Far and other knowledgeable persons. This to receive different perspectives of the problem. Results: The Swedish system of enforcement is working fairly well but there are some possible improvements in order to maintain the confidence of auditors. There are four problem areas that should be more observed. These are documentation, independence/conflict of interest, annual reporting and inventory. The content of the further education of auditors should be demanded. The further education of employees at the Swedish Enforcement of Auditor Board should be expanded. The maximum disciplinary measure should be used more often in the future.

Den 1 januari 1999 kom det ut en ny lag som ålägger externa revisorer i svenska aktiebolag en anmälningsskyldighet vid misstanke om brott. Lagen regleras i ABL Kap 9 §§ 42-44. Lagen ska fungera som brottsförebyggande åtgärd vid bekämpning av ekonomiska brott. Syftet med denna uppsats är att beskriva hur revisorn ser på anmälningsplikten och undersöka om lagen fungerar i praktiken. Vi har intervjuat personal på Skatteverket, Skattebrottsenheten om deras åsikter om anmälningsplikten. Metoden som vi använt är den hermeneutiska metoden som innebär att vi skrivit ned våra egna upplevelser och erfarenheter för att kunna analysera och tolka dem. Vi har kombinerat den kvalitativa metoden där vi har intervjuat fyra personer med inslag av kvantitativ information där vi har använt oss av statistiska data. Enligt svensk lag har en revisor skyldighet att agera och eventuellt göra anmälan vid misstanke om brott till bolagets styrelse och åklagare. Innan lagen infördes hade revisorn ingen skyldighet att anmäla misstanke om brott på grund av tystnadsplikten. När lagen trädde i kraft blev det ingen förändring av tystnadsplikten eftersom anmälningsplikten inte berördes av tystnadsplikten eller av upplysningsplikten. Skyldigheten som revisorn har enligt lagen gäller vissa grova och betydande brott som bedrägeri, svindleri, penninghäleri, förskingring och annan trolöshet, brott mot borgenär, bestickning och mutbrott samt skattebrott. Vi har gjort personliga intervjuer med två godkända revisorer och en auktoriserad. Dessutom har vi skickat en frågeformulär till en godkänd revisor och fått svar från honom via email. Vi har även intervjuat personer från Skattebrottsenheten i Gävle. Vi har använt oss av en ostrukturerad intervjuteknik som vanligtvis används mellan en forskare och hans/hennes undersökningsperson. De revisorer vi intervjuade gav oss intrycket av att lagen om anmälningsskyldighet finns juridiskt och därför måste följas. Vi antar att oavsett om lagen finns eller inte så är det få anmälningar som görs utav revisorerna. Vi tycker att revisorer bör göra fler brottsanmälningar. Idag är ekobrotten så avancerade att det behövs stora ekonomiska resurser för att förhindra brotten. Det borde dessutom finnas bättre kontakter mellan revisorer och Ekobrottsmyndigheterna samt bättre samarbete mellan revisorer och Skattebrottsenheten. / On January 1st 1999 a new law came in force that gives an extern accountant in Swedish joint-stock companies an obligation to react when he/she suspects an economic crime. This law is regulated in the General Corporation Acts, chapter 9 §§ 42-44. The law’s main purpose is to function for the accountant in order to prevent the economic crime. The aim with this essay is to describe how the accountant reacts to the obligation to report and to study if the law works in reality. The aim is also to find out what the Swedish Tax Department thinks about the new law. In the essay we have used hermeneutic theories which mean that we wrote down our own experiences to be able to analyse and interpret. In our essay we have combined the qualitative method along with the quantitative. According to the Swedish law if the accountant suspects a crime he should react and eventually report it to the board of directors and to the prosecutor. Before the law came into force the accountant hadn’t had an obligation to report the crime because of professional secrecy. When the law appeared there were no changes in the professional secrecy because the obligation to report depended neither on professional secrecy or obligation to inform. The obligation that the accountant has according to the law is to report the following crimes that can take place in the Swedish corporations: fraud, swindle, money laundry, embezzlement, bribe and different tax crimes. We have made personal interviews with two licensed accountants and one authorised. Besides we have sent our interview questions to one licensed accountant and we got his answers by e- mail. We have also interviewed the chief for the tax department who works with the economic crimes and head of section of the tax department in Gävle. The technique we used during the interviews was unstructured interviews that usually are short and close relations between the researcher and the subject of investigation. The accountants that we interviewed gave us an impression that the law to react when the accountant suspects a crime is written on the paper and that’s why has to be followed. We think that no matter if the law exists the accountants make very few reports on their clients if they suspect a crime. We are sure that they should report more crimes. The economic crimes are so advanced today that the society needs more financial resources to prevent them. Moreover there should be better relations between the accountants and tax departments.