I dagens mångkulturella samhälle är det många barn som talar två eller flera språk. Det är viktigt att kunna bemöta flerspråkiga barn och ge dem rätt språkligt stöd vid behov. Denna studie baseras på MAINs testmaterial som är utformat inom ramarna för COST projekt IS0804 för bedömning av barns narrativa förmåga och använder berättelser till bildserier som ett sätt att samla in barns narrativer. Syftet med studien är att beskriva narrativ förmåga hos tvåspråkiga rysk-svensktalande barn och bidra med referensdata till ovannämnda projekt. Deltagarna var tio simultant tvåspråkiga rysk-svensktalade barn mellan 6:8 och 7:10 samt tre successivt tvåspråkiga barn. Barnen fick berätta på ryska och svenska kring två makrostrukturellt lika bildserier samt svara på en rad förståelsefrågor utifrån bildernas innehåll. Insamlade ryska och svenska narrativer analyserades på makro- och mikrostrukturell nivå. Resultaten visade att det fanns tydliga skillnader mellan barnens prestationer i berättandet och förståelsen. Narrativernas övergripande struktur vad gäller story grammar och komplexitet stämde väl överens mellan språken oavsett barnets språkbehärskningsnivå. Däremot fanns det stora skillnader i förekomsten av Internal State Terms tokens mellan ryska och svenska narrativer som bara kunde förklaras med rent kulturella skillnader mellan språken. Detta resultat ifrågasätter värdet av jämförelse av IST tokens mellan språk. De små skillnader som påvisades vid en kvantitativ analys av narrativernas mikrostrukturer vad gäller yttrandelängd och lexikal variation kan förklaras med språkspecifika morfo-syntaktiska distinktioner mellan ryska och svenska. En kvalitativ analys av barnens narrativer påvisade att fel ordval, utelämningar och kodväxlingar var mer typiska för barnens svagaste språk. Kongruenssvårigheter påträffades i båda språken hos simultant tvåspråkiga barn men inte i ryska narrativer hos barn vars modersmål var ryska. Det behövs mer forskning inom ramarna för COST Action IS0804 som handlar om berättandeförmåga hos tvåspråkiga barn med språkstörning. Detta kan i sin tur leda till att testmaterialet blir standardiserat och kan användas inom logopedisk verksamhet. / In today's multicultural society there are many children who speak two or more languages. It is important to be aware of possible problems and provide them with adequate language assistance if needed. This study is based on the MAIN test material designed within COST project IS0804 for the assessment of children's narrative skills, which uses a number of picture sequences to elicit children’s narratives. The study aims to investigate the storytelling abilities of a group of bilingual Russian-Swedish speaking children and provide reference data for the above-mentioned project. The participants were ten simultaneously bilingual Russian-Swedish speaking children between the age of 6 years and 8 months and 7 years and 10 months, as well as three age-matched children with Russian as their native language and Swedish as a second language. Children were asked to tell a story in Russian and Swedish using two picture sequences with parallel macrostructure and then answer comprehension questions based on the content of the pictures. The Russian and Swedish narratives were analyzed on both macro- and microstructural levels. The results showed that there were clear differences between the children’s storytelling and their understanding. Overall narrative structure in terms of story grammar and complexity was quite similar in both languages, irrespective of language exposure pattern. However, there were significant differences between the prevalence of Internal State Terms tokens in Russian and Swedish narratives that could only be explained by purely cultural differences between the languages. This result questions the feasibility of straightforward of IST tokens between languages. The minor differences revealed by quantitative analysis of the stories’ microstructures in terms of utterance length and lexical diversity could be explained by language-specific morphosyntactic differences between Russian and Swedish. A qualitative analysis of the narratives showed that wrong choice of words, omissions and code-switching were more typical of the child's weakest language. Difficulties with inflections were found in both languages for simultaneous bilingual children but not in Russian stories told by children with Russian as their first language. More research is needed within the framework of COST Action IS0804 on the storytelling abilities of bilingual children with language impairment. This may in its turn lead to the test material being standardized and put into common use in speech-language therapy.

Nybörjaren i ryska eller litauiska stöter strax på en svårighet, som han eller hon oftast inte mött tidigare: den rörliga betoningen. Om man som jag studerat båda språken frågar man sig så småningom om överensstämmelserna i deras betoningsmönster – som så många andra av likheterna – beror på ett gemensamt ursprung. Kan det rent av vara möjligt att utifrån betoningen hos en viss ordform i det ena språket förutse betoningen hos en viss ordform i det andra språket? Jag har därför försökt sammanställa de ljudlagar som förändrat betoningsmönstren från baltoslaviskan och fram till våra dagars ryska och litauiska. Jag har dock begränsat mig till substantiven, inte minst därför att det är denna ordklass där den studerande möter de största svårigheterna. Jag har dessutom avstått från att beskriva utvecklingen före baltoslaviskan, och inte heller tar jag upp enstaka avvikande former. Dessutom har dualen lämnats därhän, eftersom dessa former är helt utdöda i dagens ryska och obsoleta i litauiskan, varvid den modernspråkliga komparativa effekten går förlorad. Uppsatsen gäller accentförhållandena, och förändringarna i ordens böjning – som är uppenbara när man betraktar de många exemplen – berörs inte heller. Först kommer en beskrivning av ”start och mål”, d.v.s. substantivbetoningen i de båda moderna språken. Avsikten är att den som endast studerat det ena språket ska få en inblick i förhållandena i det andra. Därefter följer en redogörelse för accentförhållandena i baltoslaviskan, och sedan – parallellt så lång det är möjligt – de ljudlagar som lett fram till dagens förhållanden. Avslutningsvis försöker jag att med ett antal exempel visa hur man kan följa ett ord från ryskan till litauiskan eller vice versa för att pröva överensstämmelsernas pålitlighet.

Denna uppsats presenterar olika språkliga företeelser som förekommer i SMS på ryska och diskuterar tänkbara tolkningar och förklaringar. Bland annat presenteras exempel på olika metoder att komprimera språket, t.ex. utelämnade mellanslag, utelämnade skiljetecken, förkortningar av ord och satser. Vidare presenteras och kommenteras olika observerade metoder att transkribera ryska till det latinska alfabetet. Därefter ges exempel på lekfullhet och formexperiment av olika slag. Hit hör bl.a. användning av s.k. smileys, lek med ord och stil, inblandning av andra språk. Sedan diskuteras förekomsten av stavfel och tänkbara orsaker till dessa. Detta följs av en jämförelse mellan rysk telegramstil och SMS på ryska. Slutligen görs en snabb överblick i hur SMS-språket passar in i ett historiskt sammanhang och faktorer som kan påverka dess utveckling inom den närmaste framtiden.   Studien bygger på 59788 SMS som samlades in i Moskva i maj 2010.   Nyckelord: #a Ryska språket #x SMS (textmeddelanden) #2 sao

Detta examensarbete jämför engelsk pluralform i ryskan och svenskan. Primärt undersöks och jämförs ett antal utvalda ryska och svenska ord (i svenska språket även kallade kepsbildningar), där den engelska pluralformen kommit att användas som singularform i ryskan och svenskan. Sekundärt görs liknande redogörelser och jämförelser av utvalda ryska och svenska ord utan singularformer, men med engelska pluralformer. Resultatet av analyserna mellan de båda språken påvisar flera likheter. Både ryskan och svenskan har i många fall lånat in samma ord från engelskan. Gemensamt för både ryskan och svenskan är att man felaktigt uppfattat engelska pluralformer som singulara. Dessutom finns det i båda språken en grupp engelska lånord som saknar singularformer men som bevarat sina engelska pluraländelser i pluralis. Tidsmässigt har inlåningen av de gemensamma engelska lånorden oftast skett senare för ryskans del. Vidare konstateras att ungdomsslangen både i ryskan och svenskan haft en avgörande betydelse för att nya lånord blivit populära.

This thesis examines the presentation of palatalisation in four descriptions of Russian phonetics from the 19th century. It presents the modern phonetic and phonological view on palatalisation in Russian, with which the view presented in the examined 19th century works is compared. The thesis comes to the conclusion that the examined works provide a relatively modern phonetic description of palatalisation in Russian and, through their inability to properly analyse the role of palatalisation in the sound system, demonstrate the need for phonology as a study. / Эта работа рассматривает презентацию палатализации в четырёх описаниях русской фонетики с XIX века. Она представляет современный фонетический и фонологический взгляд на палатализацию в русском языке, с чем сравнивается взгляд, представленный в рассмотренных работах XIX века. Автор работы приходит к выводу, что рассмотренные работы предлагают сравнительно современное фонетическое описание палатализации в русском языке, и что они своей неспособностью должным образом анализировать роль палатализации в звуковой системе демонстрируют потребность фонологии как науки.

Denna uppsats handlar om vilken status det ryska språket har i dagens finska samhälle och hur den har förändrats. Undersökningen består av en förklaring av situationen i historien och idag, analys av en intervju med den finsk-ryska skådespelaren Alina Tomnikov och en analys av finska medias bild av ryskspråkiga i Finland. Resultat av undersökningen är att det ryska språkets status i det finska samhället och finländares omdöme om ryssar och ryska språket har förbättrats. Mina frågeställningar är om ryska språkets möjligheter och kunskaper i Finland och vad det innebär att vara ryskspråkig i det finska samhället. I arbetet fokuserar jag på Finlands huvudstadsområde och dess ryskhet.

This thesis is a contribution to a growing field of studies on the reception of Byzantine culture in Russia. The object of investigation is the history of the Church Slavonic translation of the Cherubika, which constitute one of the most ancient and dogmatically important functional genres of Byzantine liturgical hymns. The chronological frame of this study is the 13th–17th century. Particular attention is focused on the last change in the liturgical texts in Muscovite Russia, in the mid-17th century. This liturgical reform, which led to the famous Schism in the Russian Church, is studied as part of the cultural reforms started by Tsar Alexis Romanov (1645-1676). The most characteristic feature of Orthodoxy is the principal unity of Scripture and Tradition, which in a hermeneutical perspective means the inseparability of text and context. The semiotic and interdisciplinary approach used in this study reflects this principle. The Slavic Cherubika are interpreted in a broad cultural perspective, and Church Slavonic translations are studied in the proper theological, rhetorical and linguistic contexts. Although the 17th-century translations made in Moscow were based on late Greek and South Slavic sources, they reconstruct the original dogmatic message of the Byzantine Cherubika and are hence closer to the Tradition than earlier Slavonic translations. This study offers a new interpretation of the nature of the Schism. It is shown that the main cause of the controversy between Reformists and Old Believers lies in their different understandings of the connection between Text and Ritual. The traditional medieval interpretation of the Cherubika is influenced by certain iconographical themes, other liturgical texts and the priest’s actions during the liturgy. The transition from a liturgocentric interpretation of sacral texts to a descriptive theological interpretation was a break from the characteristic Russian form of liturgocentrism and the beginning of a new cultural era.

No description available.

Purpose: The purpose of this study is to examine the difference in return between Swedish and Russian hedge funds while considering the risk taken. Method: This study is based on quantitative data on funds' historical returns from the electronic database Morningstar.se. Additional data is taken from the funds websites, the Swedish National Bank and Fondbolagens förening. Result and conclusion: All hedge funds, both the Russian and Swedish performed better thanthe index. The Russian hedge funds nevertheless performed better than their Swedishcounterparts in all three evaluation methods. / Syfte: Syfte med undersökningen är att granska skillnaderna i avkastning med hänsyn till riskenmellan svenska och ryska hedgefonder. Metod: Denna studie grundas på kvantitativ data om fondernas historiska avkastning från den elektroniska databasen Morningstar.se. Ytterligare data är hämtad från fondernas hemsidor, Riksbanken och Fondbolagens förening. Resultat och slutsats: Alla hedgefonder både de ryska och de svenska presterade bättre än index. De ryska hedgefonderna presterade dock bättre än de svenska i alla tre utvärderingsmåtten.

The present study is a reading of the folkloric fairy-tale poem The Swain (Mólodets) (1924) by the Russian Modernist poet Marina Tsvetaeva (1892-1941). The poem represents a high point in Tsvetaeva’s experiments with Russian folk art, and it is thoroughly folkloric in its theme, forms of writing and poetic language. At the same time, the poem can be linked to the attraction to folk art as a locus of the Sublime in literary tradition, which originates in German Romanticism, and finds its echoes in Russian Modernism. This study seeks to show that Tsvetaeva’s exploration of folk art in the poem was inspired by a quandary linked to the Sublime; namely the paradoxical question how to present in art what is too great to be represented. The poem is read as an image and an illustration of the poet’s understanding of the means of presenting the unrepresentable. Tsvetaeva renders the tale as an uncanny story about a horrifying elemental force. She seeks to avoid representation by bringing out the story in a poetic performance, which has the character of a lyrical drama, where the voices of the characters speak and sing in a direct manner. Within the canvas of the folkloric performance, the poet explores poetic language to render the Sublime. She experiments with secondary meanings in order to bring out a language, which at the same time is “secret” and “literal”, and where the element can be made present in its sublimity.