I denna uppsats undersöks ett handskriftsmaterial bestående av 12 ryska suppliker från 1637. Syftet är att beskriva materialet och söka fastställa hur det passar in i V. M. Živovs system med skriftliga register. Analysen behandlar stilistiska, fonetiska och morfologiska aspekter. Jämförelser görs med texter från samma tidsperiod och ur samma genre. Den stilistiska analysen visar att supplikerna till sin struktur, utformning och sitt språk följer de förebilder som fanns inom genren. Den fonetiska och morfologiska analysen visar att det i supplikerna förekommer drag som var typiska för kansliregistret och att supplikerna överlag återspeglar 1600-talsnormen för kanslitexter. Živovs teorier om det ryska skriftspråkets utveckling visar sig falla tämligen väl ut på supplikerna. I arbetet inkluderas transkriberingar av detta tidigare opublicerade arkivmaterial. / This thesis examines a manuscript consisting of 12 Russian legal petitions from 1637. The purpose is to describe the material from a philological point of view and thereby determine whether it conforms to V. M. Živov's system of written registers. Analyses of stylistic, phonetic, and morphological aspects of the text are presented. A comparison is made with texts from the same time period and genre. The stylistic analysis shows that the petitions meet the formal and stylistic standards of the genre. The phonetic and morphological analyses show that the petitions contain features that were typical for the chancellery register and that they, in general, conform to the 17th-century norm for chancellery texts. The thesis concludes that the material is illustrative of Živov's theories on the development of Russian literary (standard) language. The work includes transcriptions of previously unpublished archive material.

An analysis was made of the personal and non-personal post-Soviet political anecdotes. It is argued that post-Soviet political anecdotes have been created during 2000–2019. The starting point is that the Russian word анекдот carries particular, cultural information and does not have a systematic equivalent in Swedish ot English, i.e. it can not be directly translated to English as anecdote or joke or to Swedish as anekdot, skämt, or vits. This was demonstrated in a brief comparison with Swedish jokes and anecdotes.  Using three text corpora with a total of 3,170 political anecdotes, I examined: (a) how events and politicians are described and how this can be decoded (corpus 1 and 3); (b) what topics are most common (corpus 2 and 3).  A more in-depth analysis of cultural references, pragmatics, semantics and deixis was made of 33 selected anecdotes, which were considered to be representative for the genre. The analysis showed that the thematics tend to be recurring, that few new anecdotes are added, old anecdotes are repeated and that the genre has undergone considerable changes during the past two decades. Such a change is the abscense of post-Soviet anecdotes with significant critique against politicians or sensitive political topics, as compared to earlier anecdotes, and a simplification of the genre. This development is a possible result of that anecdotes are no longer told as often as during previous decades, as well as the new Russian law § 282 implemented as of spring 2019, which affects the creation and distribution of anecdotes. By extrapolation, the observed changes could lead to parts of the most common anecdotes becoming tematic jokes in the future.

Östersjöregionen har genom ryska aggressioner fått ett försämrat säkerhetsläge vilket även medfört att Nato har gett regionen tydligare fokus samt vidtagit åtgärder för att öka den kollektiva avskräckningen i området. Sverige och Finland är två geografiskt stora stater i Östersjöregionen men ej medlemmar i Nato. Hur anpassar sig dessa militärt alliansfria småstater till den förhöjda hotbilden i staternas direkta närområde? Denna teorikonsumerande flerfallstudie ämnar belysa anpassningar inom Sverige och Finlands avskräckningsstrategier och dess trovärdighet inom de grundläggande avskräckningsbegreppen före 2008 samt efter 2014. Studien avser dessutom att undersöka hur Natos förnyade fokus på Östersjöregionen har påverkat de militärt alliansfria småstaternas anpassning avseende sin avskräckningsstrategi i området.  Resultaten visar att Sverige och Finland har liknande avskräckningsstrategier och handlingsalternativ men att Finlands eftertänksamhet gör dem mer trögrörliga i sina beslut medan Sveriges förändringsbenägenhet ger sämre långsiktighet. Dessa två egenheter påverkar ländernas trovärdighet i avskräckningens grundläggande begrepp.

I denna studie undersöktes hur man beskriver placering i den kausativa formen i ryska och hur språkinlärare med ryska som förstaspråk (L1) bedömer placeringsverb i svenska som andraspråk (L2). Analysen inkluderade både kvalitativa och kvantitativa metoder. Videoklipp med händelser tagna från ”Put & Take project” (Bowerman et al., 2004) användes för att samla in data om placeringshändelser på ryska. Resultatet visade att deltagarna använde placeringsverben (med olika prefix) lozhit’ lägga och stavit’ ställa men däremot inte sadit’ sätta, som också förekommer i det ryska språket, men som har en mer specifik funktion jämfört med exempelvis nederländska (Rakhilina och Lemmens, 2003:320). Ett webbaserat formulär där svenska placeringsverb presenteras tillsammans med bilder av olika föremål (Andersson & Gullberg, 2016) möjliggjorde insamling och analys av andraspråksinlärares bedömningar av svenska placeringsverb och även en jämförelse med data från svenska deltagare. Resultaten visade på stora likheter mellan den ryska gruppens bedömningar och tidigare undersökta svenska gruppers bedömningar. Detta tyder på att deltagare med ryska som L1 kan differentiera svenska placeringsverb, åtminstone när det gäller receptivt ordförråd och ej tidsbegränsade uppgifter. Skillnader kan eventuellt finnas på andra nivåer, t.ex. i produktivt ordförråd, något som behöver studeras vidare.

<p>Augusti 2008, Ryssland går in i Georgien med en överväldigande militär styrka i syfte att som mansäger, avbryta folkrättsliga kränkningar i utbrytarrepublikerna Syd Ossetien och Abkhazien. Men var det verkligen det som var huvudsyftet med operationen? Eller var Georgienkriget Rysslands tillfälle att för omvärlden visa att Ryssland återigen är en stormakt? Nästan två år senare släpps en ny militärdoktrin, Den Ryska Federationens Militärdoktrin 2010, finns det ett samband mellan det överraskande Georgienkriget och den nya ryska doktrinen? Det främsta syftet med den här uppsatsen är att genom att utgå ifrån två av de taktiska grundprinciperna, kraftsamling och vilseledning, undersöka om det faktiskt finns ett samband mellan kriget och doktrinen. Finns det händelser under kriget och formuleringar i doktrinen vilka överensstämmer med definitionen av Kraftsamling och Vilseledning som tyder på ett samband däremellan? Det är det jag avser att svara på med denna uppsats. Avsikten med uppsatsen är även att för läsaren beskriva Georgienkriget och händelseförloppet däri, samt att kortfattat beskriva den Ryska federationens militärdoktrin 2010 utifrån den svenska försvarsavdelningen i Moskvas översättning. Syftet med uppsatsen är även att belysa exempel på kraftsamling och vilseledning, både ur doktrinen och ur kriget.</p> / <p>August 2008, Russia goes into Georgia with an overwhelming military force to which it is said, stop violations of international law in the breakaway provinces of South Ossetia and Abkhazia. But was that really the main aim of the operation? Or was the war in Georgia Russia's opportunity to demonstrate to the world that Russia is once again a major player on the international scene? Almost two years later a new military doctrine was released, the Russian Federation Military Doctrine 2010, is there a link between the surprising war in Georgia and the new Russian doctrine? The main purpose with this essay to investigate, through the view of two of the principles of war, Concentration and Deception if there is a link, or connection, between the war and the doctrine. Are there actions during the war and paragraphs in the doctrine suggesting such a connection? That is what the author aims to answer with essay. The purpose with this essay is also to the reader describe the war and shortly describe the Russian Federation Military Doctrine 2010. The purpose with this essay is also to present examples of Concentration and Deception from the doctrine and the war.</p>

Augusti 2008, Ryssland går in i Georgien med en överväldigande militär styrka i syfte att som mansäger, avbryta folkrättsliga kränkningar i utbrytarrepublikerna Syd Ossetien och Abkhazien. Men var det verkligen det som var huvudsyftet med operationen? Eller var Georgienkriget Rysslands tillfälle att för omvärlden visa att Ryssland återigen är en stormakt? Nästan två år senare släpps en ny militärdoktrin, Den Ryska Federationens Militärdoktrin 2010, finns det ett samband mellan det överraskande Georgienkriget och den nya ryska doktrinen? Det främsta syftet med den här uppsatsen är att genom att utgå ifrån två av de taktiska grundprinciperna, kraftsamling och vilseledning, undersöka om det faktiskt finns ett samband mellan kriget och doktrinen. Finns det händelser under kriget och formuleringar i doktrinen vilka överensstämmer med definitionen av Kraftsamling och Vilseledning som tyder på ett samband däremellan? Det är det jag avser att svara på med denna uppsats. Avsikten med uppsatsen är även att för läsaren beskriva Georgienkriget och händelseförloppet däri, samt att kortfattat beskriva den Ryska federationens militärdoktrin 2010 utifrån den svenska försvarsavdelningen i Moskvas översättning. Syftet med uppsatsen är även att belysa exempel på kraftsamling och vilseledning, både ur doktrinen och ur kriget. / August 2008, Russia goes into Georgia with an overwhelming military force to which it is said, stop violations of international law in the breakaway provinces of South Ossetia and Abkhazia. But was that really the main aim of the operation? Or was the war in Georgia Russia's opportunity to demonstrate to the world that Russia is once again a major player on the international scene? Almost two years later a new military doctrine was released, the Russian Federation Military Doctrine 2010, is there a link between the surprising war in Georgia and the new Russian doctrine? The main purpose with this essay to investigate, through the view of two of the principles of war, Concentration and Deception if there is a link, or connection, between the war and the doctrine. Are there actions during the war and paragraphs in the doctrine suggesting such a connection? That is what the author aims to answer with essay. The purpose with this essay is also to the reader describe the war and shortly describe the Russian Federation Military Doctrine 2010. The purpose with this essay is also to present examples of Concentration and Deception from the doctrine and the war.

The aim of this essay is to examine which of the two approaches within the field of conflicts that best explains the conflict between Georgia and Russia using negotiations, dialogue and conciliation. According to the first approach negotiations are used to handle a conflict, according to the second approach negotiations are used to solve a problem.  The focus will be on how the two states acted and how the dialogue from the European Union as a conciliator was brought before the war escalated in 2008. The EU is today an important actor within the international politics and has established close relations to the two states. The conflict goes back in history and is still not solved.   In the fields of international studies, there is a realistic view that claims the international politics to be shaped by suspicions between states as main actors. War is never far away, what is claimed to be solved through diplomacy. Within this field there are two approaches that explain conflicts. In order to conduct the survey I have chosen to use the qualitative analytic method and apply it on statements and reports from the three actors. The result is that neither of the both approaches gives a good explanation of the conflict, while they both have gaps and the actors did not always act as they were supposed to.

Den här studien undersöker det ryska verbprefixet v(o)- och cirkumfixet v(o)- -sja i det konkreta fysiska rummet. Syftet med den kontrastiva studien är att undersöka och beskriva betydelser. Tvåspråkig data från en samtida rysk-svensk ordbok analyseras med Krongauz metod. En lista över verbaffixens betydelser byggs upp genom att jämföra lexikala betydelser och morfosyntaktiska konstruktioner för verben i båda språken. Resultatet visar att affixens betydelser kan delas in i följande kategorier: Spatiala rörelser in i ett slutet rum, Spatiala rörelser till en avgränsad yta, Spatiala rörelser mot en närhet, Vidhäftning och Platser i det fysiska rummet. / This present study investigates the Russian verbal prefix v(o)- and circumfix v(o)- -sja in the concrete physical space. The aim of the contrastive study is to explore and describe meanings. Bilingual data, extracted from a contemporary Russian-Swedish dictionary, is analysed by using Krongauz’s method. A list of meanings of the Russian verbal affixes is built by comparing similarities and differences between lexical meanings and morphosyntactic structures for the verbs in both languages. The result shows that the meanings of the affixes can be divided into the following categories: Spatial movements into an enclosed space, Spatial movements onto a delimited surface, Spatial movements towards a vicinity, Adhesion and Locations in physical space.

The materials examined here consist of 121 Russian letters dating from 1700-1715. The present study aims to  define a stage in linguistic evolution and analyze the morphological heterogeneity in the textual corpus. The letters are divided into three categories: private, semiofficial, and official. All nomina (substantives, adjectives, pronouns, and numerals) are registered and their occurrences processed statistically case by grammatical case. The focus is on linguistic features where a choice is possible and variation is in evidence. Conservatism asserts itself primarily in strongly standardized texts such as the official correspondence, while  phonetic spelling reflecting akanie and dialectally influenced syncretism between different cases (e.g., the GDLsg) is observable mainly in the private letters, which consitute the least standardized category. There is a trend break among u-genitives and u-locatives, where our findings indicate that the u-ending is losing ground. A statistically established correlation between declensional type and the presence/absence of a coordinated adjunct is noted in the instrumental plural of masculine o-, jo-stems. The choice of the archaizing Ipl-ending suggests that repetition of the –mi- element is perceived to be redundant. In the singular paradigm of the adjective the feminine instrumental forms are strongly conservative, and the modern short ending occurs in only a few instances. In the nominative plural the modern ending –ye, -ie dominates for all cases and in all letter categories. The use of samyj for the comparative degree is not particularly prominent in these 18th-century letters. Because this descriptive comparison type developed in the 17th century, its use could have been expected to rise in the 18th, but our materials do not indicate any such increase. With few exceptions, pronouns generally display forms corresponding to modern usage. One notable deviation is the occurrence of a pronoun with an adjectival ending in the genitive singular (tago), but it is an idiosyncratic feature. Numerals for the most part correspond to modern usage, although their low frequency does not invite generalizations. / <p>978-91-86071-61-5 (del 1), 978-91-86071--62-2 (del 2), 978-91-86071-63-9 (del 1-2)</p>

The thesis aims to give a deeper understanding of the Russian use of soft power by examining identity building. This research is one of very few that shed light on Russia’s ambitions of exploitation of space. Further knowledge in the field is necessary to understand the underlying motives and objectives behind the Russian space program. This in-depth analysis fills a noteworthy knowledge gap. Using the method of narrative analysis as defined by Roselle, Miskimmon, and O’Laughlin (2014,2017), combined with the theory of strategic narratives and state identity as defined by Eriksson et al (2020), the thesis investigates Russian identity building, examining Russian space program under Putin. In particular, Putin’s 2013, 2016 and 2020 Cosmonautics Day video link-ups with the International Space Station are analyzed. This thesis attempts to define Russia’s future space plan and its geopolitical importance in maintaining the nation’s role on the international arena post-soviet. The results indicate that Eriksson et al's definition of cultural narratives about state identity can be found in future Russian space plans.