Bakgrund: Demenssjukdom är en progressiv försämring av hjärnans nervceller som leder till att kognitiva funktioner blir nedsatta. Antal människor som drabbas av en demenssjukdom ökar konstant och kommer att ha fördubblats till år 2050. Sjuksköterskan har en viktig roll och det är att leda och ansvara för omvårdnadsarbete. Sjukdomen förvärras över tid och leder till att personer med demens får svårt att klara sig hemma, därför finns särskilda boenden. Tidigare forskning pekar på att sjuksköterskor inte har den kunskap eller utbildning som krävs för att vårda personer med en demenssjukdom. Syfte: Syftet med litteraturöversikten är att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda personer med demenssjukdom på särskilt boende. Metod: Föreliggande studie är en litteraturöversikt där femton kvalitativa artiklar analyserats från databasen CINAHL. Alla artiklar är granskade och godkända av en etisk kommitté. Artiklarna är kvalitetsgranskade och är av hög kvalitet. De inkluderade artiklarnas resultat analyserades och sammanställdes för att besvara studiens syfte.  Resultat: I resultatet framkom fem kategorier som var relevanta utifrån studiens syfte. Dessa var upplevelser av skapa en god relation, upplevelse av kommunikation, upplevelse av etiska dilemman, upplevelse av tidsbrist och social arbetsmiljö samt upplevelse av kunskapsbrist.  Slutsats: Det visade sig vara komplicerat att vårda personer med demens. Sjuksköterskan upplevde brister om kunskap att kunna kommunicera med personer med demens. Sjuksköterskorna upplevde även en tidsbrist vilket resulterade i etiska dilemman. Att skapa en god relation med hjälp av patientens livshistoria och anhöriga kan främja patientens resurser. / Background: Dementia is a progressive deterioration of the brain's nerve cells, leading to impaired cognitive functions. The number of people suffering from dementia are constantly increasing and will have doubled by 2050. The nurse has an important role and that’s to lead and be responsible for nursing work. The disease getting worse over time and makes it difficult for people with dementia to manage at home, therefore there are special residential care. Previous research shows that nurses do not have the knowledge or education required to care for people with dementia. Aim: The aim of the study is to describe nurses' experiences of caring for people with dementia in residential care. Method: The present study is a literature review where fifteen qualitative articles were analyzed from the CINAHL database. The articles are reviewed and approved by an ethics committee. The articles are quality checked and are of high quality. The results of the included articles were analyzed and compiled to answer the purpose of the study. Main results: Five categories emerged that were relevant based on the purpose of the study. These were experiences of creating a good relationship, experience of communication, experience of ethical dilemmas, experience of lack of time and social work environment and experience of lack of knowledge. Conclusion:  It turned out to be complicated to care for people with dementia. Especially when it was about shortcomings and knowledge of communication. The nurses felt that if there was a lack of knowledge and a shortness of time for the patients, this could result in ethical dilemmas. Creating a good relationship using the patient's life history and relatives can promote the patient's resources.

Bakgrund: Äldre personer ställs inför mycket när åldrandets process vidtar och ska få leva ett värdigt liv. Det särskilda boendet är den äldre personens egna hem där omvårdnaden ska vara individanpassad. Sjuksköterskans ansvar är att främja den äldres hälsa vilket är starkt förknippat med autonomi och självbestämmande. Syfte: Att beskriva äldre personers upplevelser av självbestämmande på särskilt boende. Metod: Litteraturstudien genomfördes genom en kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Tio vetenskapliga artiklar inkluderades och kvalitetsgranskades. Resultat: De äldre personers upplevelser på särskilt boende beskrivs i fyra huvudkategorier: ”Att friheten begränsas”, ”Att tvingas acceptera det nya livet”, ”Att vara beroende” och ”Att förlora sin identitet”. Äldre personer hade negativa uppfattningar och upplevelser på särskilt boende. De kände att deras självbestämmande och identitet togs ifrån dem. De äldre kände sig fängslade och inlåsta och upplevde sig som ett objekt. Det fanns även positiva upplevelser som förbättrade hälsan för den äldre. Slutsats: Det är viktigt som sjuksköterska att ha kunskap för att stödja och vårda den äldre personen. Personen ska ses som en unik individ med olika behov och att arbeta personcentrerat kan hjälpa sjuksköterskan att främja den äldres hälsa och identitet utifrån deras självbestämmande. Fortsatt forskning inom området behövs för att utveckla och ge den äldre den bästa vården.

Många äldre personer är eller kommer att bli beroende av hjälp och stöd för att klara sitt dagliga liv, vilket kan medföra behov av att flytta till ett särskilt boende för att ha tillgång till hjälp och omvårdnad under hela dygnet. Syftet med den här litteraturstudien var att beskriva äldre personers upplevelser av att flytta från sitt eget hem till särskilt boende. Studien genomfördes som en litteraturstudie med kvalitativ, manifest ansats. Artiklar som valdes ut till studien analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Valet av denna metod grundade sig i att de äldres upplevelser skulle beskrivas med deras egna ord. Analysen resulterade i fyra kategorier; Att känna sig mer beroende av hjälp, delaktighet i beslut och acceptans av flytten till särskilt boende, upplevelser av det särskilda boendet som boendeform samt betydelsen av att upprätthålla sociala relationer. Resultatet visade att när en person blir äldre och har behov av hjälp så behöver den individen anpassa sig efter de nya omständigheterna och den nya miljön. Att kunna anpassa sig innebär att kunna hantera en förändrad miljö eller livsomständigheter. Om försök att anpassa sig till miljön misslyckas kan den äldre personen behöva stöd av omvårdnadspersonal för att återfå balans i livet. Enligt Roy´s adaptionsmodell så är adaption är en del av en process där tänkande och kännande personer gör medvetna val för att kunna hantera olika utmaningar de möter. En ökad kunskap om hur sjuksköterskor och annan vårdpersonal ska hjälpa och stödja de äldre personerna i det här stadiet behövs för att förebygga att de äldre upplever en nedgång i livskvalitén samt för öka deras känsla av välbefinnande och hälsa.

Självbestämmande för omsorgstagare är lagstadgat genom Lagen om stöd och servicetill vissa funktionshindrade och Socialtjänstlagen men kommer även till uttryck genomFörenta nationernas definiering av mänskliga rättigheter. Syftet med studien är attundersöka omsorgspersonalens attityder gällande självbestämmanderätten föromsorgstagare inom Särskilt boende för äldre och Bostad med särskild service förvuxna. Studien är utformad utifrån en kvantitativ metod med konstruktivistisk ansats.Som stöd i analysen utgår vi ifrån Foucault maktteori och Meads teori om jaget.Resultatet visar på vissa attitydskillnader mellan omsorgspersonalen på de olikaboendeformerna samtidigt som kunskapsnivån om självbestämmanderätten är allmänthög. En slutsats som dras är att omsorgspersonal inom Bostad med särskild servicefrämjar självbestämmande för omsorgstagare i sitt arbete i högre grad änomsorgspersonalen på Särskilt boende för äldre.

No description available.

Studiens syfte var att undersöka, med koppling till teori och relevant litteratur, hur brukare kan ha upplevt bemötandet från personalen vid inflyttning till särskilt boende för äldre och om det fanns några eventuella brister eller förbättringsområden. Tidigare forskning visar på att inflyttning till ett särskilt boende är en stor utmaning för äldre, samt att bemötande har stor betydelse för brukares välbefinnande på särskilda boenden. Data samlades in genom kvalitativa skriftliga intervjuer med öppna frågor och en avslutande sluten fråga. Vi skickade ut 75 frågeformulär med intervjufrågor totalt till tre olika särskilda boenden för äldre i Sverige, varav vi fick tillbaka 27 besvarade frågeformulär från två av boendena. Resultatet framtogs genom att bearbeta intervjumaterialet med tematisk analys. Resultatet visade att många av respondenterna upplevde att de blev bemötta på ett bra sätt av personalen vid sin inflyttning till särskilt boende för äldre. Några omständigheter som bidrog till respondenternas positiva upplevelse av bemötandet var att personalen var trevliga och att personalen gav bra information. De flesta av respondenterna angav inte några brister eller förbättringsområden gällande personalens bemötande vid inflyttningen. Några av de brister som respondenterna ansåg bidra till en negativ upplevelse av bemötandet var att personalen var otrevlig och att personalen inte anpassade inflyttningen för individen. De förbättringsområden som nämndes av respondenterna var att personalen bör titta till dem oftare för att skapa trygghet och att personalens kunskaper i det svenska språket bör förbättras. Resultatet analyserades med hjälp av tidigare forskning, ekosystemperspektivet och empowerment. Vikten av personalens bemötande och relation till brukaren, samt de förbättringsområden som ett fåtal brukare nämnde, kunde bättre förstås genom ekosystemperspektivets idéer om ett stödjande socialt nätverk och den professionellas stödjande roll i att hjälpa individer anpassa sig till nya miljöer. De brister som nämndes av ett fåtal av kunde bland annat bättre förstås som att brukarna i de fallen inte upplevde empowerment.

Arbetsplatsintroduktionen syftar till att introducera arbetsplatsen för den nyanställde och informera om exempelvis rutiner och arbetsuppgifter. Genom att använda en genomarbetad och rutinmässig introduktion kan man bidra till en ökad känsla av trygghet och förståelse hos den nya medarbetaren. Personalen är den främsta resursen för att bibehålla tryggheten för vårdtagarna och kvalitet på vårdinsatserna, vilket uppmärksammar vikten av att använda sig av en gynnsam och effektiv arbetsplatsintroduktion. Covid-19-pandemin har inneburit en kris för en stor del av Sveriges sociala verksamheter, inte minst för äldreomsorgen. Studiens syfte är att undersöka nuvarande introduktion för vikarier på särskilda boenden och hur inskolningen under covid-19-pandemin upplevts genom att besvara frågeställningarna; ’hur är den allmänna introduktionsplanen utformad för verksamheterna?’, ’hur upplever nya medarbetare introduktionsperioden?’ samt ’hur upplever enhetschefer och vikarier covid-19-pandemins påverkan på arbetsplatsintroduktionen?’. Metodtriangulering används i undersökningen i form av kvalitativ och kvantitativ metod. Datainsamlingen skedde via enkäter och telefonintervjuer från vikarier och enhetschefer på särskilda boenden. Studiens teoretiska ramverk utgörs av teorierna socialisation och psykologiskt kontrakt. Socialisation innebär en process där individen lär sig, ofta omedvetet, hur den ska fungera i ett sammanhang. Psykologiskt kontrakt avser sociala villkor mellan chef, kollegor och individen. Studiens resultat pekar på att det råder tidspress på särskilda boenden, ekonomiska begräsningar och bristfälliga organisatoriska förutsättningar för enhetscheferna. Det framkom även att vikarier vill ha en given handledare samt fler dagar i introduktion för att känna sig trygg i sina arbetsuppgifter. Slutsatsen visar på att implementering av förslag såsom ökad uppföljning, ytterligare rutiner vid introduktion, webbaserade utbildningar och ökat kompetenskrav skulle kunna leda till en förbättrad och mer omfattande arbetsplatsintroduktion där nyanställda får en bättre inställning till arbetet, ökat engagemang och trivsel på arbetsplatsen.

Bakgrund: Då den äldre befolkningen successivt ökar i antal väntas fler personer drabbas av demenssjukdom. I många fall med denna progressiva sjukdom kan personen tillslut inte bo kvar i hemmet utan behöver flytta till ett särskilt boende. I dessa situationer kan de närstående bli de som för den sjukes talan och ser till att kvaliteten på vården upprätthålls. Syfte: Att beskriva upplevelsen av att ha en närstående med demenssjukdom som vårdas på ett särskilt boende. Metod: En deskriptiv litteraturstudie som omfattade tretton vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Databasen Medline via PubMed användes för att finna artiklarna. Huvudresultat: De närstående upplevde både positiva och negativa känslor kring den situation de befann sig i. De upplevde att personalbrist och bristande engagemang hos personalen kunde påverka kvaliteten på vården och bemötandet av de sjuka. Det uppstod känslor som frustration och misstro när personalen inte strävade efter personcentrerad vård. De närstående beskrev att de antog sig olika roller, när de sjukas tillstånd försämrades tog de en mer aktiv roll. Slutsats: Det primära för de närstående var de demenssjukas välmående. De närstående var nöjda om de involverades i vården. De upplevde missnöje vid bristande engagemang hos personalen samt organisationella brister. Sjuksköterskans medvetenhet om de närståendes betydelse för personcentrerad vård ökar förutsättningarna att bedriva så god vård som möjligt. / Background: As the elderly population gradually increases in number, more people are expected to suffer from dementia. In many cases with this progressive disease, the person is eventually unable to live in their own home and needs to move to a nursing home. In these situations, the relatives can become the spokesperson who ensures that the quality of care is maintained. Aim: To describe the experience of having a close relative with dementia who is cared for in a nursing home. Method: A descriptive literature review that included thirteen scientific articles with a qualitative approach. The articles were found through the database Medline via PubMed. Result: The relatives experienced both positive and negative feelings about the situation they were in. They experienced that staff shortages and lack of commitment from the staff could affect the quality of care and treatment of the patients. Emotions such as frustration and mistrust arose when staff did not strive for person-centered care. The relatives described that they took on different roles, when the condition of the patients deteriorated, they took on a more active role. Conclusion: The main concern for the relatives was the well-being of the dementia patients. The relatives were satisfied if they could be involved in the care. They experienced dissatisfaction with the lack of commitment from staff and organizational shortcomings. The nurse's awareness of the relatives' importance for person-centered care increases the chances of providing the best possible care.

Bakgrund: Det saknas uppgifter om hur många som lider av svårläkta sår i Sverige idag. Svårläkta sår är ett stort hälsoproblem och det drabbar många äldre personer. Risken för såren ökar med åldern samt att antalet äldre personer ökar i vårt samhälle. Inom särskilt boende är dessa sår vanliga och sjuksköterskorna är nyckelpersoner som leder och planerar omvårdnaden. Syfte: Belysa sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta med äldre personer med svårläkta sår inom särskilt boende. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes. Tretton sjuksköterskor inom särskilt boende inom kommunal verksamhet intervjuades personligen med en semi-strukturerad intervjumetod. En kvalitativ innehållsanalys med ett induktivt resonemang tillämpades. Resultat: Resultatet av studien visade att sjuksköterskorna huvudsakligen baserade sina omvårdnadsåtgärder vid svårläkta sår hos äldre personer på en erfarenhetsbaserad kunskap. De äldre inom särskilt boende var sköra eller i ett palliativt tillstånd, många gånger var det inte realistisk att läka såren på grund av de äldres förutsättningar. Sjuksköterskorna inom särskilt boende var ensamma, de var självständiga i sina bedömningar av såren och de äldre. Sjuksköterskornas samarbete med omvårdnadspersonalen försvårades av omvårdnadspersonalens ojämna kompetens och därmed en bristande insikt i utförandet av omvårdnadsåtgärderna för de äldre. Läkaren förlitade sig vanligtvis på sjuksköterskornas bedömningar av sår och saknade ett intresse och kunskap om sår hos äldre personer enligt sjuksköterskorna. Sårbehandling var ett omfattande och utmanande område, mer fördjupande kunskaper i sår efterlystes. Slutsats: Arbetet med äldre personer med sår inom särskilt boende utgjorde en pedagogisk utmaning för sjuksköterskorna. Sjuksköterskorna behövde inneha mycket kompetens om geriatriska sjukdomar, äldre med svårläkta sår behövde bedömas utifrån ett helhetsperspektiv. Sjuksköterskorna behövde arbeta mer efter vetenskaplig evidens inom området svårläkta sår hos äldre. Nyckelord: Kvalitativ studie, sjuksköterskors erfarenheter, svårläkta sår, särskilt boende, äldre personer. / Background: There is no information on how many people are suffering from hard-to-heal wounds in Sweden today. Hard-to-heal wounds is a major health problem, and it affects many older people. The risk of wounds increases with age, and the number of older people in our society increases. In nursing homes, these wounds are common, and nurse is a key person who leads and plans the nursing. Aim: The aim of the study was to illustrate nurses' experiences of working with older people with hard-to-heal wounds in a nursing home. Method: A qualitative interview study was conducted. Thirteen nurses in nursing home in one municipality were personally interviewed using a semi-structured interview method. A qualitative content analysis with inductive reasoning was applied. Result: The results of the study showed that the nurses mainly based their nursing interventions on hard-to-heal wounds in the older people on an experience-based knowledge. The old in a nursing home were fragile or in a palliative condition; many times, it was not realistic to heal the wounds because of the older people’s conditions. The nurses in a nursing home were alone, and they were independent in their assessments of the wounds and the old. The nurses' cooperation with the nursing staff was hampered by the nursing staff's unequal competence and thus, a lack of insight into the implementation of the nursing intervention for the older people. The doctor usually relied on nurses' assessments of wounds and lacked interest and knowledge of wounds in the old, according to the nurses. Wounds were an extensive and challenging, area; more in-depth knowledge of wounds was called for. Conclusion: Working with the old with wounds in a nursing home was an educational challenge for the nurses. The nurses needed to have a great deal of expertise in geriatric diseases, older people with hard-to-heal wounds needed to be assessed from a holistic perspective. The nurses needed to work more according to evidence-based knowledge in the area of hard-to-heal wounds in the old. Keywords: Hard-to-heal wounds, nurses' experiences, nursing home, older people, qualitative study.

Studiens syfte är att undersöka och analysera hur hot och våld på särskilda boenden inom äldreomsorgen kan identifieras och hanteras av enhetschefer, samt vilken utbildning om våld i nära relation som kan erbjudas vårdpersonal. I studien har vi använt semistrukturerad intervjumetod då vi intervjuat fyra enhetschefer inom samma kommun i norra delen av Sverige. Intervjuerna analyserades med hjälp av tematisk analys och resultatet presenterades under sju teman. Resultatet av vår studie visade att hot och våld var förekommande på särskilda boenden, det rörde sig om våldsamt och hotfullt agerande från både vårdpersonal och vårdtagare. Då vårdpersonal agerade våldsamt handlade det till största del om psykiskt våld, medan då vårdtagare agerade våldsamt handlade det främst om fysiskt våld. För att hantera uppkomsten av sådana situationer var det vanligaste tillvägagångssättet att öka kunskap om demenssjukdom och kognitiv nedsättning. Vidare visade studiens resultat att det rådde tydliga maktförhållanden mellan vårdpersonal och vårdtagare som speglades i det dagliga arbetet. Resultatet har även visat på att hot och våld på särskilda boenden kunde normaliseras till följd av skilda uppfattningar om innebörden av en hotfull eller våldsam situation.  Studiens slutsatser är att demenssjukdom och kognitiv nedsättning bland vårdtagare hade en stor betydelse vad gällde förekomsten och identifieringen av hot-och våldssituationer, tillvägagångssätt för hantering av sådana situationer, normalisering av hot och våld samt en stor betydelse vad gällde påverkan på maktförhållanden och kunskapsmöjligheter bland både vårdpersonal och vårdtagare. Vidare är en slutsats att våld i nära relation förekom på särskilda boenden, trots att det hot och våld som inträffade inte identifierades som det fenomenet av informanterna. Därav erbjöds vårdpersonal ingen utbildning gällande våld i nära relation.