No description available.

<p>Medellivslängden har ökat i Sverige under hela 1900-talet och år 2010 förväntades de som är 65år eller äldre öka med 13 procent och de som är 85 år öka med 20 procent. Med dagens medicinska kunskap och effektivare behandlingar gör att människor lever längre med kroniska sjukdomar. Detta leder till att allt fler äldre kommer behöva vård. Syftet med denna studie är att belysa och sammanställa forskning som beskriver de äldres erfarenheter av att leva och hantera sina liv på särskilt boende. En litteraturöversikt på aktuella vetenskapliga studier har genomförts. Datamaterialet består av tio vetenskapliga artiklar. Resultatet har sammanställts under tre områden:<em>Respekt och värdighet</em>, <em>Betydelser av möten och relationer </em>och <em>Hantera det dagliga livet</em> . I resultatet framkom det att respekt och värdighet hörde samman med till vilken grad de boende kunde sköta sig själva. Det fanns många brister i mötena mellan de boende och vårdpersonalen. Möjlighet till ett socialt liv så som kontakt med familjen och vänner är begränsad genom deras fysiska begränsningar. För att kunna hantera vardagen vände de boende sig inåt och skapade en mening i sin tillvaro. För sjuksköterskan är det viktigt att vara medveten om att äldre befinner sig i en väldigt utsatt situation och utifrån det anpassa vård och omsorg. Det behövs mer kvalitativ forskning i hur de äldre upplever att leva på särskilt boende för att kunna förbättra deras levnadsvillkor, välmående och individanpassa äldrevården.</p><p> </p><p> </p>

Bakgrund: Andelen som insjuknar i någon typ av demenssjukdom ökar och förväntas ha fördubblats år 2050. Således stiger även antalet anhöriga till personer med demenssjukdom. Att inta en vårdande roll är naturligt för många anhöriga, men allt eftersom sjukdomen fortskrider övergår vårdandet ofta till en börda och ett särskilt boende kan bli aktuellt. Syfte: Att beskriva anhörigas upplevelser av att en familjemedlem med demens flyttar till särskilt boende. Metod: Litteraturöversikt som inkluderade kvalitativa artiklar. Sökningar utfördes i databaserna CINAHL, PsycInfo och PubMed. Analysen genomfördes utifrån en innehållsanalys. Resultat: Två huvudkategorier identifierades; “Upplevelser under tidsperioden före flytt” med två tillhörande subkategorier “En ohållbar situation”, “Att ta steget till beslutet”, samt “Upplevelser under tidsperioden efter flytt” med tre tillhörande subkategorier “Att vara åtskild från sin familjemedlem”, “Att inte kunna släppa taget”, “Att ha funnit en acceptans”. Anhöriga upplever det svårt att handskas med processen som sker när deras familjemedlem flyttar. Om stöd erbjuds i tid från vårdpersonal kan processen underlättas. Slutsats: Flytten innebär en transition över tid för anhöriga. För att anhöriga ska kunna acceptera situationen bör sjuksköterskan utveckla förståelse kring begreppet transition, samt kunna urskilja var i processen anhöriga befinner sig och erbjuda stöd därefter.

Bakgrund: För att skapa en så bra livskvalitet som möjligt för personen med demenssjukdom behöver vården och omsorgen ges utifrån ett personcentrerat förhållningssätt med personen i fokus istället för demenssjukdomen i sig. Levnadsberättelsen är ett betydelsefullt verktyg för att lära känna personen med demenssjukdom. Syfte: Att beskriva vårdpersonalens erfarenheter av att använda levnadsberättelsen inom särskilda boenden för personer med demenssjukdom.Metod: Kvalitativ intervjustudie med vårdpersonal på särskilda boenden för personer med demenssjukdom. Resultat: Levnadsberättelsen var viktig för att lära känna personen vilket var betydelsefullt för att planera omvårdnaden och bemöta personen på bästa sätt. Den kunde bidra till att bibehålla funktioner och vanor samt vara en hjälp vid samtal som kunde stimulera och väcka minnen. Levnadsberättelsen kunde också vara en hjälp för att förebygga och lindra BPSD. Utbildning och ett gott ledarskap sågs som framgångsfaktorer för ett väl fungerande arbete med levnadsberättelsen. Slutsats: Levnadsberättelsen är en förutsättning för att kunna bedriva personcentrerad vård inom särskilt boende för personer med demenssjukdom. Den är en hjälp för att kunna respektera personens vilja och önskemål samt för att kunna planera vården och omsorgen därefter. Utbildning av vårdpersonal samt goda chefsegenskaper har kunnat ses som framgångsfaktorer för ett lyckat arbete med levnadsberättelsen. / Background: In order to create as good quality of life as possible for the person with dementia, care need to be given based on a person-centered approach with the person in focus instead of the dementia itself. The life-story is important for getting to know the person with dementia. Purpose: To describe the health professionals experience of using the life-story in nursing homes for people with dementia. Method: Qualitative interview study with healthcare professionals experience of using life-stories in nursing homes for people with dementia. Results: The life-story was important in order to get to know the person, which was important for planning nursing and responding to the person in the best way. It could help maintain functions and habits as well as help in conversations that could stimulate and wake up memories. The life-story could also help to prevent and alleviate BPSD. Education and good leadership were seen as success factors for a well-functional work with the life-story. Conclusion: The life-story is a prerequisite for being able to conduct personal care in nursing homes for people with dementia. It is a help to respect the person's will and wishes, and by acting on the basis of the life-story, then plan the care. Education of health professionals and good management skills has been seen as success factors for successful work with the life-story.

Den genomsnittliga medellivslängden i Sverige fortsätter att öka och ju längre tid som går desto äldre förväntas befolkningen bli. Samtidigt visar Boverkets bostadsmarknadsenkät att antalet kommuner som har brist på särskilda boendeformer för äldre ökade från år 2016 till år 2017. Antalet kommuner som redovisade ett underskott på särskilda boendeformer för äldre år 2017 uppgick till 125 kommuner. Att andelen äldre människor ökar i antal samtidigt som det råder brist på bostäder för äldre är en ohållbar situation. I ett trygghetsboende finns tillgång till personal under enstaka tider på dygnet och syftet med denna boendeform är att de boende ska känna gemenskap och trygghet i närhet med andra i samma situation. I ett behovsprövat särskilt boende finns tillgång till service, vård och omsorg under dygnets alla timmar. I vardagligt tal kallas sådana boenden ofta för äldreboenden. Vid uppförandet av ovannämnda boendeformer ställs olika krav på vilket brandskydd som byggnaden ska utrustas med enligt Boverkets byggregler. Att bemöta problematiken att det saknas bostäder för äldre kanske inte enbart är att bygga nytt utan även förändra befintlig bebyggelse. Finns det lösningar som möjliggör för äldre att bo kvar i en och samma bostad livet ut, utan att behöva byta miljö när deras hälsotillstånd medför att de kräver särskild vård? Syftet med denna uppsats är att undersöka hur bostadssituationen ser ut för Sveriges äldre invånare samt att utreda vilka möjligheter som finns för en adaptiv utformning av brandskyddet vid nyproduktion av trygghetsboenden. Målet är att undersöka hur man kan utforma brandskyddet vid nyproduktion av trygghetsboende för att möjliggöra en framtida verksamhetsförändring till ett behovsprövat särskilt boende. Uppsatsen grundar sig på en kvalitativ deterministiskt komparativ analys där metodiken har varit att undersöka gällande lagstiftningar, regelverk, myndighetsföreskrifter samt vetenskapliga rapporter och artiklar. Insamling av data har huvudsakligen utgjorts i form av en litteraturstudie med syfte att studera, analy­sera och fördjupa kunskaperna om tidigare forskning och grundläggande förutsättningar. I litteratur­studien har det bland annat studerats statistik och byggregler. Som komplettering har också två intervjuer genomförts med personer som arbetar med boendesprinkler och automatiskt brand- och utrymningslarm till vardags. Framtagen information och kunskap från litteraturstudien och kompletterande intervjuer analyserades vilket resulterade i olika lösningar på hur brandskyddet i ett trygghetsboende kan förberedas för att möjliggöra en framtida verksamhetsförändring till ett behovsprövat särskilt boende. En övergripande slutsats som kan dras utifrån detta arbete är att en adaptiv utformning av brandskyddet vid ny­produktion av trygghetsboenden i allra högsta grad är möjlig. Vidare visade det sig att byggnadernas utformning såsom antalet våningar spelar stor roll för vilka förberedande åtgärder som anses lämpliga eller inte. Avslutningsvis har det under arbetets gång väckts tankar om hur samhället utsätter äldre för en risk som de enligt lagstiftningar har rätt till skydd mot. Är det rimligt att en 80 år gammal människa, som anser sig vara i behov av särskilt boende, ska bo i ett boende med samma brandskydd som en invånare på 20 år? Anses dessa individer ha samma möjlighet att utrymma och rädda sig själva i händelse av brand?

Bakgrund: Urininkontinens betraktas som en folksjukdom i dagens Sverige. Högst procent drabbade är äldre som bor på särskilt boende. Alla med inkontinens har rätt till en utredning, behandling och om behov finns en individuell utprovning av inkontinenshjälpmedel. Studier visar emellertid att äldre idag oftast erbjuds enklare utredningar och behandlingar samt inkontinenshjälpmedel som inte är anpassade efter det individuella behovet. Felaktiga inkontinenshjälpmedel kan leda till lidande för personen. Till stor del uppfattas den felaktiga användningen bero på okunskap om urininkontinens. Syfte: Syftet med studien var att undersöka effekten av utbildning om hjälpmedel vid urininkontinens. Metod: En intervention bestående av två stycken föreläsningar om inkontinens och inkontinenshjälpmedel till all omvårdnadspersonal på en avdelning på ett särskilt boende. En avdelning på ett annat särskilt boende utgör kontrollavdelning och erhåller ingen utbildning. Bägge grupperna ska sedan göra en individuell utprovning av inkontinenshjälpmedel till de vårdtagare som bor på avdelningen och har inkontinens. Mätning före och efter den individuella utprovningen jämförs. Resultat: Resultatet visar att utbildning till omvårdnadspersonalen kan ge effekter som att inkontinensskydd med lägre absorptionsförmåga används, jämfört med kontrollavdelningen. Störst skillnad kunde utläsas hos interventionsavdelningen under nattetid.   Slutsats: Trots svagheter som ett litet urval kan studien i egenskap av pilotstudie, framvisa ett resultat som går att tolka positivt. Resultatet går att tolka som att utbildning till omvårdnadspersonal innan en individuell utprovning av inkontinenshjälpmedel bidrar till att en mer anpassad utprovning görs. / Background: Urinary incontinence is considered a public disease in today's Sweden. The highest percentage of affected people are elderly living in nursing homes. Everyone with incontinence is entitled to an investigation, treatment and, if needed, an individual testing of incontinence aids. Studies show, however, that older people are usually offered simpler investigations and treatments, as well as incontinence aids that are not adapted to individual needs. Incorrect incontinence aids can lead to suffering for the person. To a large extent, perceived misuse is due to lack of knowledge of urinary incontinence. Aims: The aim of the study was to investigate the effect of education in urinary incontinence on the work with urinary incontinence aids. Method: An intervention consisting of two lectures on incontinence and incontinence aids for all nursing staff in a single department in a nursing home. A department of another nursing home constitutes control group and receives no education. Both groups will then make an individual trial of incontinence aids to the people who live in the department and have incontinence. Measurement before and after the individual test is compared Result: The results show that education for nursing staff can produce effects such as low-absorption incontinence aids compared with the control group. The biggest difference was read by the intervention group during the night time Conclusions: Despite weaknesses as a small selection, the study as a pilot study can show a result that can be interpreted positively. The result can be interpreted as the fact that education for nursing staff before an individual testing of incontinence aids contributes to a more customized testing.

Background: Malnutrition occurs in almost one-fifth of the elderly in nursing homes. Malnutrition may contribute to problems such as impaired immune system, impaired healing, decreased lung and muscle function, as well as prolonged care in hospitals and increased mortality. Energy and protein dense dietary is prescribed to prevent and treat malnutrition. Objective: To investigate how many of the elderly in nursing homes were malnourished or at risk of malnutrition and how many of them were prescribed energy and protein dense dietary. Method: The design of this study was retrospective descriptive, with quantitative approach. Data from completed Mini Nutritional Assessments and existing diet certificates were collected and reviewed using a review template. Results: According to the Mini Nutritional Assessments, 144 (70%) elderly were screened for malnutrition. Of these 14 (10%) were assessed to be malnourished and 66 (46%) were at risk of malnutrition. Energy and protein dense dietary was prescribed in 12 (86%) of those who were malnourished, while 21 (32%) elderly at risk of malnutrition were prescribed energy and protein dense dietary. The difference between the groups was significant (p= .000). Conclusion: A majority was screened with Mini Nutritional Assessment. Nutritional status showed a small proportion of malnourished, and the majority were at risk of malnutrition. Most of the malnourished were prescribed energy and protein dense dietary, while the recommendation to prescribe this diet at risk of malnutrition had low compliance.

Bakgrund: Världens befolkning blir allt äldre, vilket kan bidra till ett ökat behov av särskilda boenden och därför ett ökat krav på personalen. Sjuksköterskan på ett särskilt boende är ytterst ansvarig för omvårdnaden, men undersköterskor står för det patientnära arbetet och utför de flesta praktiska uppgifterna. Sjuksköterskan är inte heller alltid på plats på boendet och har därför andra förutsättningar för att leda undersköterskorna. Sjuksköterskans ledarskap innehåller aspekter som att vara en expert på omvårdnad, en teamledare, ett stöd för undersköterskor samt förekommer det i ledarskapet att delegera uppgifter. I den karitativa ledarskapsteorin beskrivs ledarskapet utgå ifrån relationer och gemensamma visioner där patienten står i centrum. Syfte: Syftet var att beskriva undersköterskors erfarenheter av sjuksköterskan som ledare för omvårdnadsarbetet på särskilt boende. Metod: En intervjustudie med kvalitativ ansats. Åtta undersköterskor på två särskilda boenden i samma kommun intervjuades med hjälp av en semistrukturerad intervjuguide. Datamaterialet analyserades med Graneheim och Lundmans beskrivning av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade på att undersköterskorna erfarenheter var likartade när det gällde sjuksköterskan ledarskap för omvårdnadsarbetet. Tre kategorier framkom utifrån undersköterskornas erfarenhet, Kommunikation påverkar ledarskapet, Relationer påverkar ledarskapet samt Delegering ett sätt att leda. Slutsats: Undersköterskornas erfarenheter av sjuksköterskans ledarskap visade på att det var viktigt att kommunikationen, relationerna och delegationerna fungerade för att omvårdnadsarbetet skulle fungera. Det framkom att dessa aspekter påverkade varandra och därför behövdes alla. Ledarskapet påverkades enligt undersköterskorna av både påverkbara saker som bemötande och beteende men även av för sköterskan opåverkbara organisatoriska saker som att sjuksköterskorna var placerade på andra ställen, inte hade tid och hade flera andra uppgifter.

Bakgrund: Cirka en femtedel av befolkningen i Sverige består av personer över 65 år. Ökande livslängd leder till både fysiska och psykiska funktionsförsämringar. För att hantera effekter av tidig utveckling av delvis åldersrelaterade funktionsnedsättningar kan kommunen erbjuda hemtjänst i äldres privata boenden. När hemtjänsten inte kan täcka behovet av omvårdnad, tillräckligt för att den äldre ska kunna bo kvar i sitt egna boende, kan den äldre ansöka om att få flytta till ett vård- och omvårdnadsboende. Där kan de få heldygnsomsorg för att bibehålla en bra livskvalitet. Syfte: Att beskriva äldre personers upplevelse av att bo på ett vård- och omsorgsboende. Metod: Systematisk litteraturstudie med beskrivande syntes. Resultat: Tre huvudteman identifierades: vardagen styrs av verksamhetens rutiner, sociala interaktioner är av betydelse, existentiella funderingar. Dessa teman byggs upp av sju subteman: att vara mer beroende, trygghet med den praktiska hjälpen, behov av social samvaro, behov av tillit i vårdmöte, rädslan för ett försämrat hälsotillstånd, att döden är nära, acceptans för livet som det är. Slutsats: Omvårdnadspersonalens förståelse och bemötande i vårdsituationen är viktig för att ge de äldre personerna en större möjlighet till att anpassa sig till de förändringar i livssituationen i vård- och omsorgsboende innebär. / Background: In Sweden, a fifth of the population is aged over 65. Increasing lifespan leads to both physical and mental impairments. To deal with the effects of early development of partially age-related disabilities, the municipality can offer home care service in the elderly's private home. When home care service is not long sufficient for the elderly person to continue staying in their own home, the elderly can apply to be moved to nursing home. There, they can receive 24-hour care to maintain a good quality of life. Aim: To describe the experiences of elderly living in a nursing home. Method: Systematic qualitative literature study with descriptive synthesis. Result: Three main theme were identified:  everyday is governed by the institutes routines, importance of social interactions, and existential reflections. Seven subthemes immerged: to be more dependent, security with the practical help, need for social interaction, need for trust in a health care meeting, the fear of a deteriorating health condition, that death is near, acceptance for life as it is. Conclusion: Treatment and understanding from care staff during the caring situation consider to be important for elderly in order to enable abilities to adapt their new situation.

Bakgrund: Cirka 40 % av alla personer med demenssjukdom bor på särskilt boende. De flesta av dem drabbas någon gång av beteendemässiga och psykiska symtom vid demens (BPSD). I äldreomsorgen är det sjuksköterskan som har det kliniska omvårdnadsansvaret. Sjuksköterskan har därmed en viktig funktion när det gäller att säkerställa att dessa personer får en god personcentrerad vård. Arbetet med att minska BPSD är ofta komplicerat och kräver samarbete med andra yrkesprofessioner. Vilket stöd får sjuksköterskor i arbetet med BPSD? Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av stöd i arbetet med beteendemässiga och psykiska symtom vid demens på särskilt boende. Metod: Kvalitativ design med semistrukturerade intervjuer av sjuksköterskor som arbetade på särskilt boende. Intervjuerna analyserades med innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskorna upplevde att det multiprofessionella teamarbetet var ett stort stöd i arbetet med BPSD eftersom det var en förutsättning för att kunna utföra en personcentrerad omvårdnad. Hur bra stöd de fick varierade och de vände sig oftast till sina närmsta kollegor. En stöttande organisation ansågs underlätta och sjuksköterskorna önskade sig mer stöd i form av utbildning inom demens. Slutsatser: Stöd från ett välfungerande multiprofessionellt team, kompetensutveckling inom demens och en stöttande organisation ger goda förutsättningar för sjuksköterskan att kunna utföra personcentrerad vård i arbetet med BPSD.