SAMMANFATTNING Bakgrund: För att patientsäkerheten ska kunna garanteras vid en utskrivning från slutenvården till kommunen är det viktigt att rätt information ges mellan instanserna. Det finns dock problem med kommunikationen vilket kan få olyckliga konsekvenser. Syfte: Att beskriva en patients utskrivning, från slutenvård till kommunal omsorg, ur kommunsjuksköterskors perspektiv. Metod: En kvalitativ metod med en explorativ design har använts för att besvara studiens syfte. Grundutbildande och specialistutbildade sjuksköterskor från fyra olika kommuner intervjuades till studien. Intervjuerna analyserades med systematisk textkondensering. Resultat: Sjuksköterskorna beskriver att en patients utskrivning innefattar många problem, där kärnan är kommunikationsbrist. Brister i journalsystemet, pressad arbetssituation och handhavandet av läkemedel är andra betydande delar av problematiken runt utskrivningar. Slutsats: Bristfällig rapportering från slutenvården, patienter som skrivs ut för tidigt och läkemedel som missas att skickas med hem är företeelser som hotar patientsäkerheten. Bättre kommunikation mellan sjuksköterskor i slutenvård och kommun antas leda till mer välfungerande utskrivningar och därmed öka patientsäkerheten. NYCKELORD samarbete, utskrivning, hemsjukvård, slutenvård, sjuksköterska

Denna studie undersöker vilka arbetssätt skolor använder för att vända frånvaro till närvaro för att skapa förutsättningar för elevens lärande.  Det övergripande syftet med studien är att kartlägga skolors arbete och processer med att få elever med långvarig frånvaro att bryta mönstret och åter bli delaktiga i skolans undervisning. Teoretisk ram för studien utgörs av den relationella specialpedagogikens brännpunkt som har flera beröringspunkter med ett systemvetenskapligt synsätt. Informationen samlades in via analys av elevdokumentation, rutiner och handlingsplaner vid frånvaro samt genom halvstrukturerade intervjuer med företrädare för  elevhälsoteamen vid fyra skolor i två kommuner. Undersökningens slutsatser handlar i stort om betydelsen av fungerande relationer på flera nivåer, anpassning av kraven till elevens förmåga, ett långsiktigt arbete och frånvarorutiner. Konklusionen i rapporten belyser vikten av att eleven görs delaktig och samarbetets betydelse som framgångsfaktorer.

Samarbetet inom NORDEFCO har blivit mer fragmenterat vilket innebär att bilaterala överenskommelser är vanliga. När det bilaterala samarbetet med Norge har försvårats av avbrutna materielprojekt så har det uttalats en stark politisk vilja att bilateralt fördjupa samarbetet med Finland. Drivkrafterna för samarbete har historiskt sett främst varit ekonomiska men även för att undvika kritisk massa i den egna organisationen. Uppsatsen undersöker, med hjälp av Tomas Valaseks framgångsfaktorer, förutsättningarna för fördjupat samarbete på strategisk nivå. Framgångsfaktorerna knyts till krigföringsförmåga på taktisk- och funktionsnivå och kan på så sätt undersöka om samarbetet mellan Sverige och Finland kan nyttjas för att undvika kritisk massa inom den belysta fältarbetsfunktionen. Uppsatsen finner att det finns goda förutsättningar för att ytterligare fördjupa samarbetet. Likheter i strategisk kultur och de politiskt klargjorda intentioner med samarbetet som uttalats borgar för en tillit som bygger på solidaritet. Avseende fältarbetsfunktionen så finns idag ett samarbete inom NORDEFCO vilket kan utgöra grunden för ett bilateralt samarbete med Finland. Yttersta målsättningen är att sätta upp gemensamma förband som bygger på en interoperabel konceptuell grund och med en gemensam träning och utbildning för att därigenom säkerställa en gemensam värdegrund att stå på. Trots vilja från de bägge försvarsmakterna att göra detta så kan inte full förmågebredd enligt svensk definition uppstå eftersom Sverige idag redan är under kritisk massa och Finland har lösningar med kontrakterade civila entreprenörer som bara är i funktion vid krigstillstånd. Lösningen kräver utökad svensk organisation eller omriktning av befintliga förmågor i Finland. Trots detta kan ett samarbete bidraga till att bibehålla dagens förmågebredd och säkerställa krigföringsförmåga för fältarbetsfunktionen.

No description available.

Sverige som land säger sig idag ha förändrat sin politik ifrån en neutralitetspolitik till en solidaritetspolitik. I studier tidigare gjorda för den tid Sverige hade en uttalad neutralitetspolitisk linje inom säkerhetspolitiken sågs en bakomliggande solidaritet ligga i det dolda. Det denna studie syftar till är genom en analys av den politiska diskursen ta reda på huruvida Sverige kan sägas ha lämnat sin neutralitetspolitik och fullt ut gått över till en solidaritetspolitik. För att ta reda på detta genomförs en fallstudie med ett fall av svensk säkerhetspolitik. Fallet består av det nordiska samarbetet sett från svensk politisk synpunkt. För att kunna anlysera solidaritet kontra neutralitet används teorierna neoliberalism och neorealism som ett medel för att tolka Sveriges politiska drivkraft i samarbetet. Neoliberalism i studien står för solidariteten och neorealism står för den gamla politiska linjen av neutralitetspolitik och nationellt intresse för landet i det främsta rummet. De texter som analyseras i studien är regeringens skriveleser om det nordiska samarbetet från år 2008 - 2014 samt artiklar där svenska politiker uttalar sig om det nordiska samarbetet idag, 2014. Tidsepoken som analyseras är vald utefter att det nordiska försvarssamarbetet, Nordefco, som skrev under och antogs år 2009 samt den nordiska solidaritetsförklaringen år 2011.   Efter genomförd analys och diskussion visar studien att Sverige som land till stor del anammat en solidaritetspolitik och en vilja att utveckla denna vidare. Dock ses genomgående mellan åren en kvarlevande tradition av den gamla politiska linjen om en neutralitetspolitik och en vilja att sätta det egna landets intressen först. Den största förändring ses i de flesta av analyspunkterna ske mellan år 2008 och år 2010 d.v.s. efter Nordefco:s införande i Norden. Sveriges ses ha en solidarisk utveckling i sin säkerhetspolitiska linje även om det ännu finns en bit att gå för att nå ända fram till att säga att landet fullt ut anammat en solidaritetspolitik.

Endast 25 % av studenterna vid Sveriges universitet och högskolor läser kurser som har en jämn könsfördelning. Sjöfartshögskolan i Kalmar är inget undantag från att kvinnor generellt väljer utbildningar inom vård, skola och omsorg medan männen väljer yrken inom teknik. Endast 6 % av studenterna på sjöingenjörsutbildningen var kvinnor och på sjökaptensutbildningen var motsvarande siffra 17% ( ht 2011). Mot bakgrund av detta faktum ville vi veta om den ojämna könsfördelningen påverkat studietiden hos respondenterna. Vi ville också få veta om respondenterna ansåg det viktigt med att skapa en jämnare könsfördelning på Sjöfartshögskolan. Undersökningen omfattar fem semistrukturerade intervjuer med fem kvinnliga studenter från sjökapten- respektive sjöingenjörs-programmet. Vi valde en kvalitativ metod då det inte fanns tillräckligt stort antal kvinnliga studenter för att genomföra studien med till exempel en kvantitativ metod. Resultaten av arbetet behandlar minoritets- och jämställdhetsfrågor inom maritim utbildning

Integration är en diskussion som är högt på agendan i Sverige. Mitt syfte har med denna uppsats varit att ta reda på hur ensamkommande flyktingbarn får chans att integreras i Bromölla kommun. Mina frågeställningar har varit: I vilken grad har integrationsmålen uppnåtts? Hur kan implementeringsresultatet förklaras? På vilka sätt skulle man kunna utveckla verksamheten till det bättre i Bromölla?   Jag har valt att använda mig av implementeringsteori och har mätt hur integrationsmålen implementerats i verkligheten. Implementeringsteorin jag har valt att använda är ”uppifrån och ner”. Kvalitativ fallstudie har varit min metod. Jag har inte kunnat generalisera, men jag har fått en överblickssyn som jag har kunnat jämföra med tidigare forskning. Min uppsats tar reda på om integrationsmålen har implementerats på ett tillfredsställande sätt för ensamkommande flyktingbarn som kommer till Bromölla kommun. Jag intervjuar flyktingbarn, gode män, före detta personal på HVB-boendet, socialsekreterare och överförmyndare. De får ge sin personliga bild av mottagandet i kommunen.   Jag kommer fram till att det finns brister i mottagandet av ensamkommande flyktingbarn som kommer till Bromölla. Det råder en samstämmighet bland mina respondenter angående rådande brister och vad man skulle kunna göra för förbättringar. Med mina kvalitativa intervjuer kan jag inte generalisera, men utifrån materialet jag fått fram ter det sig så.

Syftet med denna studie var att undersöka pedagogers syn på föräldrasamverkan i förskolan. Studien har synliggjort hur förskollärare och barnskötare beskriver föräldrasamverkan och dess betydelse och innehåll. Studien är av en kvantitativ karaktär med kvalitativa inslag där enkäter använts som datainsamlingsmetod. Enkäten rymde både kvantitativa bakgrunds- och skattningsfrågor samt kvalitativa öppna frågor för att skapa en bild av respondenten och dennes perspektiv på föräldrasamverkan. Resultatet av studien visar att föräldrasamverkan anses viktigt och förekommer i en mängd olika former i förskolans vardag. Pedagogerna i studien säger sig välkomna föräldrars tankar och åsikter. Slutsatser som kan dras av studien är att den dagliga kontakten vid hämtning och lämning av barn är den vanligast förekommande formen av samverkan mellan förskolan och hemmet samt att samtal och samarbete oftast grundas i någon form av upplevt problem.

Bakgrund: År 2010 kom den nya skollagen, vilket ställde krav på att alla skolor skulle ha en elevhälsa med tillgång till skolsköterska, kurator, specialpedagog, skolpsykolog och läkare. Elevhälsans uppgift är att tillsammans främja hälsa samt att hjälpa eleven uppnå skolans mål. Skolsköterskans arbete upplevs många gånger vara ensamt och individuellt, men att ett samarbete med andra professioner inom skolan är viktig för att elevhälsan ska vara tillgänglig och på så vis upptäcka ohälsa tidigt. Syfte: Syftet med studien var att belysa skolsköterskors erfarenheter av att samarbeta med övriga medarbetare inom elevhälsan för att främja hälsa. Metod: I denna studie användes en kvalitativ metod med induktiv ansats där datamaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Datamaterialet bygger på intervjuer som genomfördes med åtta skolsköterskor. Resultat: Ur analysen av datamaterialet framträdde tre kategorier; väletablerat teamwork, tillgång till medarbetare, avsaknad av långsiktig planering med sju underkategorier. Konklusion: För att skolsköterskan tillsammans med övriga medarbetare inom elevhälsan ska uppnå ett framgångsrikt samarbete där de kan främja hälsa krävs det ett väletablerat team-work, god tillgång på medarbetare och att gruppen får den tid som krävs för att kunna utföra arbete. Det som behöver förbättras i samarbetet inom elevhälsan är tydligare riktlinjer för att kunna arbeta mer långsiktigt för att främja hälsa.

Denna studies syfte har varit att utifrån föräldrars och assistenters erfarenheter, undersöka hur förskoleverksamhet för barn med cochleaimplantat (CI) upplevts och vilka önskemål som funnits när det gäller verksamhetens innehåll och organisation. Mot bakgrund av erfarenheter, vilka önskemål har föräldrar och assistenter om förskoleverksamhetens innehåll och organisation för barn med CI? Vilka uppfattningar som finns hos föräldrar och assistenter angående assistentens roll och ansvar kring tal och språkutveckling hos barn med CI samt vilken påverkan en integrerad avdelning kan ha för dessa barn i deras tal och språkutveckling? Den metod som har använts för att kunna undersöka dessa frågor är en kvalitativ intervjumetod med föräldrar och assistenter i en mindre kommun. De ljudinspelade intervjuerna har analyserats utifrån vårt transkriberade material. Det resultat som framkom från intervjuerna var att föräldrar och assistenter hade en uppfattning om att förskoleverksamheten kan ha en påverkan på tal och språkutveckling för barnet med CI. Assistenternas roll och ansvar angående barnet med CI är av betydelse för att få teckenspråk och talad svenska parallellt i barnets vardag. Det fanns en positiv inställning från föräldrar och assistenter till att ha en integrerad förskoleavdelning inom detta undersökningsområde. I resultatet blev det tydligt att tvåspråkighet, miljö och barns identitet var av betydelse för barn med CI i deras kognitiva, emotionella och sociokulturella utveckling.