No description available.

Cancelli, Mirko (2017). Att växa tillsammans - En studie av samarbetet eleverna emellan på gymnasiesärskolans nationella program. Specialpedagogikprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Högskola, 90 hp.Förväntat kunskapsbidrag: Denna studie har som målsättning att beskriva hur tre pedagoger på gymnasiesärskolans nationella program uppfattar att samarbetet eleverna emellan ser ut. Pedagogernas upplevelser kommer att kompletteras med mina observationer i klassrummet för att få en bild av hur samarbetet som arbetssätt gestaltas under lektionens gång. Studien ger även en inblick i hur dagens nationella program på gymnasiesärskolan förbereder eleverna inför vuxenlivet.Syfte: Studiens syfte är att öka kunskapen om hur samarbetet eleverna emellan sker på gymnasiesärskolans nationella program. En strävan efter demokrati, och ett samhälle som alltmer kräver en samarbetsförmåga hos individen gör att samarbete i skolan har blivit alltmer viktigt och centralt. Detta uttrycks även i skollagen och i andra styrdokument. Ordet samarbete kommer då att vara centralt i denna studie.Frågeställningar:•Hur ser samarbetet eleverna emellan ut på gymnasiesärskolans nationella program?•Vilken erfarenhet har pedagogerna som arbetar på gymnasiesärskolans nationella program av samarbete eleverna emellan? Teori: Den teoretiska utgångspunkten i denna uppsats är det sociokulturella perspektivet med Vygotsky som dess främsta företrädare. I det sociokulturella perspektivet ses samspel och kommunikation som viktigt för barns lärande. Vygotsky ansåg att människan är i en ständig utveckling. Att erövra nya tankesätt är en förutsättning för att få nya färdigheter i interaktionen med andra. Denna utgångspunkt är ett av Vygotskys mest kända begrepp, som kallas för den närmaste utvecklingszonen. Metod: Jag har valt att använda mig av kvalitativa intervjuer samt observationer. Mina informanter var tre pedagoger som arbetar på gymnasiesärskolans nationella program. Intervjuerna var semistrukturella och blev inspelade och transkriberade med informanternas samtycke.Jag tog stöd av hermeneutiken för att analysera informanternas svar. I analysen av dessa svar försökte jag att se skillnader i informanternas upplevelser och tankar kring samarbete eleverna emellan med hjälp av fenomenografi. Resultat: Resultatet visar att, trots att alla informanter tycker att samarbete är viktigt för elevernas utveckling, upplevs ofta denna arbetsmetod som svår att genomföra i klassrummet. En möjlig orsak som man kan utläsa i svaren är elevernas olika förutsättningar som gör att samarbete kan bli komplicerat att organisera under lektionens gång. Dock tyckte informanterna att elevsamarbete fungerade bättre i de praktiska momenten. År 2013 gick gymnasiesärskolan igenom en reform som ledde till att en ny läroplan, Gys 13, infördes. Några informanter upplever att eleverna som nu går på de nationella programmen utgör en mer heterogen grupp än innan reformen. Alla pedagoger är överens om att ett av gymnasiesärskolans mål är att förbereda elever inför ett kommande yrkes- och samhällsliv.Specialpedagogiska implikationer: En rapport som utfördes av Skolverket lyfter fram behovet av att förstärka lärarnas pedagogiska kompetens för att se till så att eleverna får den kunskap de har rätt till. Jag har utifrån mina informanters berättelser, i vissa fall, märkt en tendens att se elevernas förutsättningar som ett hinder för samarbete som arbetsform. I en sådan kontext kan specialpedagogiska kompentenser i särskolan vara en tillgång och ett stöd för pedagogerna. Att bedriva ett förändringsarbete kan vara ett exempel på hur specialpedagogiska kompetenser kan bidra till en bättre verksamhet på särskolan.

Denna litteraturöversikt är en sammanställning av ett urval från tidigare forskning som gjorts inom det kooperativa lärandet. Det som specifikt undersöks är det kooperativa lärandets effekter på elevers läskunskaper inom årskurs 1-6. Till denna litteraturöversikt har det tagits del av sjutton peer-reviewed granskade artiklar, vars innehåll överlag visar på en positiv effekt, inte bara på elevers läskunskaper utan även bland de kommunikativa förmågorna överlag. Det framgår även att det främst är låg- och medelpresterande elever som drar mest nytta av det kooperativa lärandets metoder. Dock finns det inget konkret empiriskt material som visar på en positiv effekt för högpresterande elever. En studie som redovisas visar resultat som motsäger vad föregående studier kommit fram till. Framtida forskning bör undersöka hur det kooperativa lärandet kan ge en positiv utveckling av samtliga elevers lärande. Detta för att lärare ska kunna skapa ett mer inkluderande och individanpassat lärande.

Detta är en empirisk studie som är uppdelad i två forskningsfrågor. Den första frågan fokuserar på olika undervisningsmetoder som lärare använder i problemlösning. Den andra frågan som studien har undersökt handlar om de utmaningar som lärare möter när de ska individanpassa problemlösningsuppgifter. Resultatet grundar sig i observationer och intervjuer med lärare som undervisar i problemlösning för årskurs 1-3. I resultatet framgår flera undervisningsmetoder som lärare använder sig av i problemlösning och en av de som framkom som mest använd är IEPAS- metoden. De utmaningar som lärare möter i individanpassning och som också framgår i resultatet är bland annat stora klasser och resursbrist. Cobb och Yackels teoretiska ramverk har använts för att analysera resultatet i studien.

Föreliggande studie syftar till att undersöka och beskriva lärares inställning till grupparbete inom matematikundervisningen på lågstadiet. Dessutom studeras vilka metoder lågstadielärare säger sig använda vid arbete i grupp inom ämnet matematik, samt vilka av matematikens kunskapsområden som lämpar sig bäst för grupparbete enligt lärare. Studien tar sin utgångspunkt i den sociokulturella teorin där samarbetslärande är en central del. Vidare har empiri samlats in genom skriftliga semistrukturerade intervjuer med tio lågstadielärare och i analysen kategoriserades sedan svaren utifrån fyra sociokulturella begrepp: redskap, scaffolding, den proximala utvecklingszonen och metakognition. I studien framkom det att samtliga deltagare tillämpar grupparbete i matematikundervisningen vid ett eller flera tillfällen i veckan. Därtill lyfter lärarna en rad fördelar med arbetsformen och tolkas därför ha en positiv inställning till grupparbete i matematik. De arbetsformer som utkristalliserades i materialet var EPA, kompisrätta och lärpar. Av dessa ansåg flest lärare att EPA var en väl fungerande metod för arbete i grupp inom matematikundervisningen. De kunskapsområden som var mest framträdande i empirin var Problemlösning och Geometri. Dock understryker samtliga lärare att det inte finns något kunskapsområde inom matematik som bör undvikas helt vid arbete i grupp. Av de tio lärare som intervjuats uppgav samtliga att grupparbete är särskilt gynnsamt vid arbete med problemlösning medan sex av deltagarna framhöll geometri som ett lämpligt område för samarbetslärande.

Under det senaste decenniet har allt fler lärosäten över hela världen arrangerat distansutbildningar eller campusbundna kurser som helt eller delvis är organiserade med hjälp av nätbaserade lärmiljöer. Nätbaserade kurser har därmed blivit vanliga och viktiga mediala arenor inom högre utbildning, såväl i distansutbildningar som i campusbundna kursmoment. Datorstödet har också medfört ett nytt sätt att undervisa på och lära sig med. Men det råder brist på kunskap om hur nätbaserade dialoger bidrar till individuellt och kollektivt lärande. Syftet med studien var att utifrån Bakhtins teoretiska ramverk om dialoger och sociokulturell teori undersöka hur 40 studenter använder skriftliga, asynkrona dialoger (N=1567) för att kunna urskilja hur mening utvecklas individuellt och kollektivt under tre högskolekurser (60 veckor, halvfart distans). Avgränsningen omfattades av att undersöka på vilket sätt och i vilken grad studenterna använder dialogens potential och röster som medierande redskap för sitt och andras lärande i samspel med andra studenter. I resultatet från den grundligare analysen av 265 inlägg framstår att studenterna i olika grad successivt utvecklat en förmåga att använda sig av meningsinnehållet i de skriftliga, asynkrona dialogerna som ett aktivt redskap för att utveckla ny förståelse och nya perspektiv. Det som också synliggjordes var att det är en aktiv lärprocess som utvecklades över tid, när studenterna använde sina erfarenheter tillsammans med andra, mot nya sätt att tänka och handla. Potentialen och de olika rösterna i dialogerna tydliggör att det kollektiva samspelet inte sker eller utvecklas på egen hand, utan måste stimuleras och utmanas under utbildningen av lärare, men också av och mellan studenter. Studiens tillämpning är ett analysredskap och en dialogmodell som utvecklades under analysen för att kunna urskilja hur mening utvecklas individuellt och kollektivt. De kan i förlängningen fungera som pedagogiska redskap för att studenter och lärare ska få insikt i att förstå och utveckla meningsfulla dialoger i samspel med andra på nätet och därmed höja kvalitén i nätbaserad undervisning.

Genom min verksamhetsförlagda tid (VFT) upptäckte jag att matematikundervisningen huvudsakligen bestod av lärargenomgång och enskild räkning. Denna form av undervisning stämde inte med min bild av hur man skapar en bra lärandesituation för eleverna. Syftet med detta arbete har varit att hitta en undervisningsmetod som stämmer överens med min syn på effektivt lärande. Jag fann cooperative learning som är en undervisningsmodell som bygger på interaktion mellan elever och där alla elever är beroende av varandra för att lyckas. Med hjälp av enkätundersökningar ville jag se om cooperative learningmetoden STAD kunde förändra elevernas attityd till matematik samt vilken attityd eleverna hade till undervisningsmetoden. Resultaten i min undersökning pekar på att eleverna får en positivare attityd till matematik och att de har en positiv inställning till metoden.