<p>Genom denna undersökning ville vi ta reda på hur man som pedagog kan arbeta didaktiskt med utomhuspedagogik i förskolan för att barnen redan i förskoleåldern ska få ett naturligt förhållningssätt gentemot naturen. Vårt arbete kring utomhuspedagogik och hur man kan använda den som metod i förskolan grundar sig på tio intervjuer och sex observationer som vi har gjort i förskolor med utomhuspedagogisk inriktning. Genom resultatet av dessa har vi fått kunskap om hur man kan stimulera barns utveckling och lärande genom att använda sig av denna metod. Det som visade sig vara viktigt är att barnen befäster sina kunskaper genom konkret inlärning i naturmiljö. För att ge barnen denna inlärning och utveckling arbetar pedagogerna medvetet med att stimulera barnens alla sinnen. De arbetar också med att ge barnen en medvetenhet om vår natur. Barnen blir piggare och dessutom friskare av att vistas utomhus och deras fantasi och kreativitet ökar. Det blir också färre konflikter i barngruppen.</p><p>Vi hoppas att vi genom detta arbete kan inspirera andra att arbeta med denna metod.</p>

<p>Syftet med detta utvecklingsarbete var att studera hur en estetisk lärprocess genom skapande av trummor kan se ut i ett samspel mellan elever samt mellan elever och pedagoger. Utvecklingsarbetet genomfördes i en åldersheterogen skolklass med 40 elever som tillsammans skapade trummorna parvis. Genom att observera och fotografera eleverna i sitt skapande studerade vi deras kreativitet, engagemang och kommunikation i ett samspel. Vårt resultat i den här estetiska lärprocessen visar att eleverna genom kommunikation och samspel var kreativa och engagerade i skapandet av trummor.</p>

<p>Uppsatsen handlar om hur förkolebarn hanterar samspelet i den fria leken. Uppsatsens syfte är<em> </em>att genom observationer undersöka hur 4-åringar hanterar samspelet i den fria leken på förskolan, samt genom intervjuer ta reda på hur barnen ser på detta. Undersökningen genomfördes med hjälp av semi-strukturerade intervjuer, samt ostrukturerade och osystematiska observationer. Dessa utfördes på två olika förskolor, en i norra Sverige och en i södra. Vår studie genomsyras av de tre sociala lekreglerna, samförstånd, ömsesidighet och turtagande. Resultatet visar att samspel kan ta sig uttryck på många olika sätt och att det är en viktig del i barnens vardag. Det visade sig även att det finns ett, vad vi har valt att kalla för självvalt utanförskap, där barnen väljer att inte delta i leken och samspelet.</p>

<p>Syftet med studien var att erhålla förståelse för hur kontakten med personalen till vuxna</p><p>brukare vid LSS-boenden upplevs ur ett föräldraperspektiv. Genom att sätta föräldrarna</p><p>i fokus, önskade vi få kännedom om de handlingssätt som främjar ett bra samspel.</p><p>Fokuserade områden var kommunikation, samarbete, inflytande och förväntningar.</p><p>Kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomfördes med två fäder och tre mödrar vars</p><p>barn bor på gruppbostad/servicebostad. De inspelade intervjuerna transkriberades och</p><p>analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Tolkningen gjordes med hjälp av</p><p>rollteorin. Respondenterna uttryckte både likartade och skilda upplevelser av kontakten</p><p>med boendepersonalen. Merparten av föräldrarna ansåg emellertid att samspelet var</p><p>otillfredsställande. För att få till stånd ett bra samspel fanns önskningar om en rak och</p><p>öppen dialog, att bli sedd och hörd som förälder, förståelse för det vuxna barnets</p><p>problematik, samt mindre antal personal runt sonen/dottern. Resultatet kan bidra till en</p><p>djupare förståelse för föräldrarnas situation bland de anställda på LSS-bostäder, och</p><p>förhoppningsvis ett bättre samspel mellan anhöriga och personal.</p>

<p>Personer med dövblindhet saknar helt eller delvis två av de sinnen, nämligen synen och hörseln, som andra redan från födseln använder för att etablera samspel. Detta faktum påverkar och medför svårigheter redan i det tidiga samspelet och följer sedan personen genom hela livet om inte kunskaper inom området tas tillvara och utvecklas. Kommunikationsutveckling som inte prioriteras leder ofta till deprivationer som passivitet, aggressivitet och sociala eller emotionella problem.</p><p>Denna kvalitativa studie syftar till att undersöka de faktorer som är av betydelse och kan ge personer medmedfödd dövblindhet med hörselrester grundläggande förutsättningar för samspelsutvecklingen där röstenkan ses som en kompletterande kommunikativ resurs. Studien avser att undersöka hur rösten kan stödjasamspelet mellan en dövblind person och dennes samspelspartners, impressivt och expressivt, och om dettai sin tur kan upprätthålla samspelet och på så sätt skapa utveckling.</p><p>Eftersom dövblindhet för de flesta är ett okänt begrepp har det varit av största vikt att både förklara ochförtydliga begreppet både via definition och men också vad dövblindheten som funktionsnedsättninginnebär vilket beskrivits i både bakgrunden och i litteraturgenomgången. Litteraturgenomgången ger ocksåen allmän och grundlig teoretisk bas till undersökningen vad det gäller lärande, samspel ochkommunikation. Kapitlet kopplar till sist samman viktiga kunskaper och förutsättningar förkommunikationsutveckling tillsammans med personer med medfödd dövblindhet. Att ingå i samspel meden person med medfödd dövblindhet ställer krav på kompetens inom kommunikationsutveckling vilket bl.a.innebär att man som samspelspartner har ett öppet sinne för att använda sig själv som verktyg ochdärigenom ge stöd åt utvecklingen. Resultatet av studien visar samband på att om förutsättningar tillkommunikation finns så möjliggörs också utvecklingen. Den metod som används för denna kvalitativastudie är analys av videoinspelningar från samspelssituationer som skett i vardagliga aktiviteter och miljöermed intresse för rösten som alternativ och kompletterande kommunikativ form. En förhoppning är attstudiens resultat ska leda till en breddad samspelskompetens i arbetet med personer med medfödddövblindhet med hörselrester, där rösten anses var en viktig del att erbjuda och ta tillvara i samspelet förden individuella kommunikationsutvecklingen.</p>

<p>Examensarbetet handlar om barnböcker och högläsning. Undersökningens syfte har varit att studera hur barn interagerar med boken samt att få en bild av pedagogens intention med högläsning. Syftet har även varit att belysa betydelsen av att arbeta med högläsning och dess betydelse för barns språkutveckling.</p><p>Utgångspunkten för arbetet har varit ett sociokulturellt perspektiv där språk och kommunikation är viktiga beståndsdelar för att lärande ska ske. I ett sociokulturellt perspektiv är interaktionen med andra människor avgörande för barns språk och lärande. Tidigare forskning kring högläsningens betydelse har visat att pedagogen har en viktig roll i detta sammanhang när det gäller att läsa sagor och böcker för barn. Vidare säger forskningen att utbudet av barnlitteratur och att miljön spelar stor roll huruvida barn använder böcker.</p><p>Metoden som användes för att genomföra undersökningen var observationer och intervjuer. Sammanlagt intervjuades fyra pedagoger där frågorna kunde ställas i den ordningen situationen inbjöd till. Samtliga är verksamma inom förskolan och arbetar med barn i åldrarna ett till fyra och ett halvt år. Observationer gjordes av barns användande av böcker.</p><p>Utifrån undersökningens resultat vill jag påstå att sambandet mellan barnbokens position och dess användande på förskolan är svagt. Resultatet visade att i relation med pedagogernas bedömning av barnbokens betydelse var användandet av den mycket bristfällig. Pedagogerna värderade dock barnboken högt och visade på en stor medvetenhet av vad den för med sig. Samtliga informanter är eniga om att högläsningens viktigaste funktion är att utveckla barns språk och stimulera barns fantasi. Pedagogerna planerar sällan för högläsningsstunder. Denna sker istället spontant och oftast på barnens initiativ. Pedagogerna anser att det inte finns den tid till högläsning som de skulle vilja. De menar att det är på grund av för stora barngrupper och att det är svårt att gå ifrån och läsa för några enstaka barn.</p>

<p><p>I denna studie har vi valt att utgå ifrån en kvalitativ ansats med djupintervjuer där fem verksamma pedagoger inom särskolan och vuxenutbildning i södra delen av Sverige medverkar. Syftet är att undersöka hur dessa fem pedagoger ser på sin egen roll för hur elev/studerande med koncentrationssvårigheter klarar av sin skolgång. Hur beskriver pedagogerna möjligheter och svårigheter? Vilka framgångsfaktorer går att finna? Studien genomfördes under höst- och vårterminen 2008-2009 i kursen specialpedagogik 61-90 p.</p><p>Studien realiserades genom kvalitativa intervjuer med intervjuguide som bas med öppna frågor samt med en möjlighet till reflektioner för respondenten. Intervjuerna gjordes under några veckor i pågående hösttermin under 2008 med fem aktiva pedagoger. Resultatet visar på samstämmighet hos pedagogerna i att se möjligheter hos varje elev/studerande i bägge skolformerna. Resultatet visar även på vikten av en helhetssyn utifrån ett pedagogiskt perspektiv. Målgruppen är vitt skild barn/ungdom och vuxna i lärsituationer, alla med olika behov av stöd och hjälp, där framgångsfaktorerna utifrån en pedagogisk synvinkel ter sig lika i att se möjligheter, finna rätt strategier till varje elev/studerande, skapa lärande miljöer, berika och bekräfta, utmana, skapa trygghet, skapa förutsättningar och att ge stöd. Bortfall förekommer ej då studien är liten och baseras på fem djupintervjuer.</p></p>

<p>Sammanfattning</p><p>Syftet med denna uppsats är att få uppfattning om lekens betydelse för barns utveckling och lärande i förskolan. Vi kommer att genomföra forskning samt intervjua fyra verksamma pedagoger i olika förskolor för att ta reda på deras uppfattningar om lek och lekande. Våra frågeställningar är: Vilka uppfattningar har pedagoger om lekens betydelse för barns utveckling och lärande? Vilka uppfattningar har pedagoger om sin roll i och till lek? Vilka uppfattningar har pedagoger om lekens plats i sin verksamhet? För att besvara frågorna valde vi den kvalitativa forskningsintervjun som metod, eftersom vi sökte intervjupersonernas subjektiva uppfattningar.</p><p>I analysen av vårt resultat sökte vi skillnader och likheter i pedagogernas svar. Resultatet visade på att det finns en medvetenhet hos pedagogerna om lekens betydelse för barns utveckling och lärande samt att barnen lär sig mycket av att leka. Det visade även att leken får stor plats i deras verksamheter. Angående pedagogernas roll i och till lek visade resultatet på att det är skillnad i deras delaktighet i barnens lek och hur de resonerar kring det.</p><p>Utifrån vår bakgrund och vårt resultat menar vi att det är viktigt att leken får stor plats i verksamheten och att den är beroende av hur pedagogerna förhåller sig till lek. Det är även av betydelse att pedagogerna skapar miljöer för ett lustfyllt lärande genom lek eftersom för oss är lek en betydelsefull och viktig del i barns utveckling och lärande.</p>

<p><strong>Abstract </strong></p><p>Högman, Bengt & Nilsson, Johanna (2009). Rast. Elevers och pedagogers syn på rasten ur ett Specialpedagogiskt perspektiv. (Schoolbreak. Pupils and teachers ideas of the break with a Special educational perspective.) Examensarbete, 15 hp. Specialpedagogiskt program - Högskolan, Kristianstad.</p><p><strong>Syfte: </strong>Syftet med följande arbete är att undersöka och beskriva rasten som fenomen ur ett relationellt/specialpedagogiskt perspektiv med utgångspunkt i elevers och pedagogers syn på den. Vi har delat in studiens problemformuleringar i tre ämnesområden; Aktivitet, Relation/interaktion och Känslor.</p><p> </p><p> Aktivitet: Vad gör elever respektive pedagoger under rasten? Vilken bild förmedlar de av varandras rast?</p><p> </p><p> Relationer/interaktion: Hur sker det sociala samspelet under rasttid? Vilken upplevelse har pedagogerna av elevernas samspel samt hur interagerar de med eleverna?</p><p> </p><p> Känslor: Hur känner eleverna och pedagoger före, under och efter rast? Hur förbereder de rasten? Vilka visioner har elever och pedagoger om rasten?</p><p> </p><p><strong>Metod: </strong>Vår undersökning är inspirerad av etnografiska studier, studien beskriver verkligheten sedd genom våra och informanternas ögon. Arbetet ger en överblick av tidigare forskning kring rasten/leken samt förmedlar en historisk tillbakablick. Med hjälp av tematiserade intervjuer och observationer har vi undersökt relationer, processer och samband samt deras inbördes samspel.</p><p><strong>Resultat: </strong>Sammanfattningsvis visar resultaten av våra observationer och intervjuer att eleverna i stora drag är nöjda med rasten samt att pedagogerna har god inblick i dess innehåll. Det är också värt att notera att såväl elever som pedagoger uttrycker en önskan om att uppvärdera rasten.</p><p><strong>Nyckelord: </strong>rast, leken, relationer, sociala samspelet, interagerar, specialpedagogiskt, visioner.</p><p> </p><p>Bengt Högman</p><p>Johanna Nilsson</p><p>Handledare: Lisbeth Ohlsson                                          Examinator: Christer Ohlin</p>

<p>Syftet med undersökningen har varit att se närmare på hur pedagoger kommunicerar och samspelar med barnen i den fria leken. Här har jag även velat veta hur leken direkt påverkas utifrån den kommunikation och det samspel som förekommer.</p><p>För att ta reda på det har jag observerat den fria leken i en förskola varje eftermiddag under en vecka. Jag använde mig av kvalitativa observationer som metod och fick därigenom en direkt bild av det sociala samspelet.</p><p>Det resultat jag fick fram visade på olika sorters kommunikation vilka jag har kunnat dela in i nio kategorier. Dessa var: småprat vid pyssel, tillsägelser vid regelbrott, påbörjande av lek genom leksignaler, kommentarer av lek, försvarande av lek, konfliktlösning, att kort gå in i pågående lek inom lekramen, avbrytande av lek eller nya förslag på aktivitet och slutligen tyst kommunikation.</p><p>De slutsatser jag kunnat dra var att den kommunikation som pågått påverkade leken på olika sätt. När pedagogerna fanns med i leken en längre stund berikades leken och fortsatte även då pedagogen gick ut ur den. Genom kortare samspel i leken avstannade leken då pedagogen slutade kommunicera med barnen. Det framkommer härigenom att pedagogens samspel och kommunikation med barnen är viktigt för hur leken sedan utvecklas.</p>