Syftet med denna studie har varit att lyfta och undersöka pedagogers samspel med barnen i den fria leken och synliggöra deras uppfattningar om deras egen roll. Det är en kvalitativ studie som baserades på och har genomförts med hjälp av observationer och intervjuer med fyra pedagoger på fyra olika förskolor i Norrland. I studien har pedagogers agerande observerats och efteråt har de haft möjligheten att diskutera och hjälpa mig förstå tanken bakom deras arbetssätt. Det insamlade materialet har analyserats och kategoriserats utifrån studiens syfte och frågeställningar. Mönster och kategoriseringar växte fram utifrån vad som skedde under observationerna och vad som blev sagt under intervjuerna. Detta ledde till huvudkategorier som när pedagogerna samspelade med barnen, när pedagogerna valde att ta avstånd och när pedagogerna tog plats i leken. Dessa huvudkategorier framgår i resultatet där de deltagande pedagogerna i studien även uttrycker sina egna tankar kring deras arbetsmetod och därefter diskuteras det vidare i diskussionsavsnittet. / <p>Godkännandedatum: 2016-06-05</p>

No description available.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om ifall man med hjälp av pedagogiskt drama kan främja socialt samspel och harmoni i en barngrupp. För att kunna nå syftet skildras en observation av dramaaktiviteter år 2014 som följs upp år 2016 med kvalitativa intervjuer med tre stycken pedagoger på förskoleavdelningen ”Smultronet”, där man arbetar flitigt med pedagogiskt drama. Studiens teoretiska utgångspunkt är Lev Vygotskijs sociokulturella teori på lärande som grundar sig på att allt lärande sker i samspel med andra.   Pedagogerna på ”Smultronet” beskriver hur barnen genom dramatiseringen får öva på att leva sig in i en annan individs känslor och de kan känna sig glada, ledsena eller oroliga precis som karaktären i det pedagogiska dramat. De upplevde sig ha en mycket utmanande barngrupp år 2014 där pedagogiskt drama fick en positiv inverkan på nivån av socialt samspel och harmoni. Även i barngruppen år 2016 kan de se effekter av pedagogiskt drama vilket i denna grupp tydligare kommer till uttryck i barnens fria lek. Pedagogerna i studien beskriver sina utmaningar i arbetet med pedagogiskt drama och berättar att dramaövningar i barngrupper måste, för att fungera, anpassas till dynamiken i den specifika gruppen. En annan utmaning de har är att se till alla barns olika behov.  Vygotskij påpekar att alla skapelser av fantasin bygger på element hämtade ur verkligheten, det vill säga våra tidigare erfarenheter. Eftersom pedagogerna tycker sig har upplevt hur dessa tillfällen givit upphov till mer socialt samspel och harmoni går det inte att utesluta att det pedagogiska dramat kan ha fungerat som ett verktyg för en mer harmonisk barngrupp.

Syftet med arbetet är att undersöka hur förskollärare och föräldrar uppfattar betydelsen av inskolning när barnen börjar i förskolan. En ambition med studien är att erhålla kunskap om hur förskollärare arbetar med barns inskolning, om de använder någon specifik metod och i så fall varför och att erhålla kunskap om föräldrars uppfattningar och erfarenheter av inskolningen. Som metod har två enkäter, en föräldraenkät och en förskollärarenkät, använts samt intervjuer med föräldrar och förskollärare utförts. Enkäter och intervjuer analyseras och diskuteras utifrån anknytningsperspektiv, samspels- och didaktiskt perspektiv. Deltagande är föräldrar med förskolebarn från olika förskolor och förskollärare som arbetar vid olika förskolor. Det här arbetet begränsar undersökningen till förskollärare och föräldrar som har barn i förskolan, och utesluter förskoleklassen som också gör inskolningar. I den här studien har det framkommit att barnets trygghet är det viktigaste att tänka på under inskolningen, både för barnens och föräldarnas skull. Föräldrar och förskollärare är eniga om att inskolningen är viktig för barnet för att skapa en trygg relation och knyta an till en annan vuxen än sin förälder. Resultatet visar att föräldrar och förskollärare har ett gemensamt mål och detta är att ge barnet trygghet i deras samspel med andra vuxna och andra barn in förskolan. Det har också kommit fram i resultatet att förskollärarna överväger att om barnet behöver mycket föräldrakontakt ska den långa, ibland blandat med den föräldraaktiva, inskolningsmetoden användas och föräldrarna är aktiva. Om barnet klarar sig själv mycket kan den korta inskolningsmetoden användas.

Kommunikation är ett socialt samspel som sker i relationen mellan två eller flera personer. I skolan kan det handla om relationer mellan vuxna och elever eller mellan elever inbördes. Det har visat sig att elever med intellektuella funktionsnedsättningar ofta har mer samspel med vuxna, vertikala relationer, än med kompisar i deras egen ålder, horisontella relationer. Syftet med studien är att följa ett arbetslags process att utveckla elevernas horisontella relationer med varandra för att öka kunskapen om sådan kommunikation, som äger rum där elever med intellektuell funktionsnedsättning är aktörer. Frågeställningarna gäller synen på relationerna, hur interaktionen uppfattas samt hur samspelet skiljer sig åt i olika relationer. Ett relationellt perspektiv har använts som en teoretisk grund. De centrala delarna i det relationella perspektivet är relationen i dess omgivning och hur den sociala interaktionen mellan parterna skapas och utvecklas. Relationerna stöts och blötts med varandra i skapandeprocessen och på det sättet ges möjligheten till att utvecklas i relationerna. Undersökningen har en kvalitativ ansats och inspireras av interventionsstudiers karaktär och det empiriska materialet har utgjorts av intervjuer av ett arbetslag där eleverna läser träningsskolans ämnesområden. Resultatet visar att arbetslagets syn på vertikala och horisontella relationer kan innefatta många olika former av kommunikation beroende på vilka förutsättningar och behov eleverna har. Det finns inte bara ett sätt att kommunicera med elever i grundsärskolan inriktning träningsskolan eftersom de har olika förutsättningar och behov av att kommunicera. Svårigheterna för eleverna kan vara att de inte har samma förutsättningar för att skapa ett samspel som elever utan intellektuella funktionsnedsättningar. Att skapa horisontella relationer är inget som man åstadkommer över en natt och det måste få ta tid för att en utveckling ska komma till stånd.

<p>This is a comparative study between traditional group work and cooperative learning among 9 graders at a Swedish high school. The classes did an assignment that involved translating and then both students and teachers answered a questionnaire. An example of how profitable cooperative learning is is the fact that the speech activity was more equal in the cooperative groups. All the students in the cooperative groups had to contribute to the assignment in order to fulfill the assignment. The reason for higher speech activity is the structure of cooperative learning, which involves roles suited for the assignment. The study contains observations of four classes, student reflections and teacher reflections from a compulsory school in the middle of Sweden. The results of these observations support each other and they point to the same direction, cooperative learning seems to be a successful didactic approach in the socio cultural perspective. Since the students learn important socio cultural rules, which is useful in society. The students working in cooperative learning show that students cooperate more and enjoy their work when they have their defined roles in the group.</p>

Syftet med studien var att undersöka hur förskolebarns sociala samspel och kommunikation ser ut när barn använder sig av datorplattan. Litteraturen omfattar forskning om att barn samspelar på olika sätt hela tiden under användandet av datorplatta och dator i förskola och skola. Forskning visar att samspel ger uppmaning till samarbete, samtal och lek. Resultatet i studien visar att samtliga barn använder verbalt samspel när de använder datorplattan. De barn som sitter tillsammans med datorplattan har ett samspel och kommunikation som sker i olika former.

Denna uppsats syftade till att undersöka förhållningssätt till och uppfattningar om grupparbete som metod för lärande utifrån ett studentperspektiv. Detta gjordes genom semistrukturerade intervjuer med fem studenter på personalvetarprogrammets sista termin och två examinerade studenter från samma program. Den insamlade data analyserades med hjälp av en fenomenografisk analysmodell. Resultatet av studien var bland annat att studenternas förhållningssätt till grupparbete som lärandemetod baseras på tidigare erfarenheter av arbetsformen. Resultaten visade även att studenterna lärt sig mer av grupparbete än bara utökad ämneskunskap så som samarbetsförmåga, sociala färdigheter och personlig utveckling. Slutsatsen vi drog var att människans lärande och utveckling till stora delar beror på fungerande kommunikation.

Det här utvecklingsarbetet har genomförts i en förskoleklass och med fokus på att förändra den traditionella högläsningen i grundskoleverksamheter med hjälp av observationer. Jag har upplevt att den traditionella högläsningen inte har varit planerad utifrån rådande styrdokument. Med högläsning och ordbank som metod ges eleverna möjlighet att samspela och vara delaktiga i högläsningssituationen vilket gynnar deras språkutveckling. Genom att arbeta med ordbank utmanas även elevernas språkliga förståelse. Resultatet av min studie påvisar att högläsning kan ske med hänsyn till rådande styrdokument. Högläsning kan vara en aktivitet där elever tillåts att samspela med varandra samt vara delaktiga med förutsättning att läraren tidigare byggt upp en god relation till sina elever.

Syftet är att undersöka hur de yngsta barnen på förskolan integrerar och kommunicerar med varandra utan det verbala språket. Två frågeställningar utformas för att få svar på syftet: Vilka olika ickeverbala uttryckssätt använder sig barn av då de kommunicerar? Vilka samspelsmönster framkommer mellan barnen i den ickeverbala kommunikationen? Det undersökningsinstrument som använts i studien var videoobservation där observatören intog en observatör- deltagande roll. I studien intogs en etnografisk ansats, som möjliggjorde ett närmande av barnens livsvärld. Videoobservationerna transkriberades och tolkades gentemot tidigare forskning och Sterns utvecklingspsykologiska teori. I studien framkom det att barnen använder sig av olika ickeverbala uttryckssätt i samspel med de andra barnen i verksamheten. Resultatet visar hur barn kan göra för att integrera och kommunicera med hjälp utav olika samspelsmönster och ickeverbala uttrycksätt. De ickeverbala uttryckssätten inkluderar kroppsspråk, artefaktens betydelse och visuella signaler. Barnens kommunikation och samspel sker genom en turtagning, där imitation är framträdande. Genom att närma sig de strategier och verktyg som barnen använder sig av mellan varandra får pedagoger en inblick i hur de kan bidra till att upprätthålla barnens kompetens i förskolans verksamhet.