Begreppen anknytning och samspel är väletablerade inom den svenska socialtjänsten. De används både inom utredningssektorn och inom socialtjänstens öppenvård för barn och familj. Under de senaste åren har forskning rörande dessa begrepp samt metoder kopplade till anknytning och samspel ökat, där forskarna är oense om hur bland annat socialarbetare i praktiken bör arbeta med detta. De flesta är dock överens om att det är nödvändigt att arbeta med då dessa faktorer har en stor inverkan på barns utveckling. Med grund i detta syftar vi till att undersöka socialarbetares erfarenheter av samspel- och anknytningsarbete inom familjebehandling. I denna studie har vi intervjuat socialarbetare vilka arbetar eller har arbetat inom socialtjänstens familjebehandling. För att få en mer nyanserad bild av socialarbetarnas erfarenheter har resultaten främst analyserats utifrån Lipskys gräsrotsbyråkrati men även utifrån Bronfenbrenners systemteori. Vi har främst fokuserat på det spänningsfält socialarbetare ofta befinner sig i där de å ena sidan måste förhålla sig till organisatoriska riktlinjer och lagar och å andra sidan klienternas önskemål och behov. I resultatet har det framkommit att arbetet med samspel och anknytning ofta är beroende av ett organisatoriskt stöd vilka förser de professionella med riktlinjer för hur de i behandlingsarbetet bör tillämpa samspels- och anknytningsbaserade metoder. Vidare har det framkommit att flera av intervjupersonerna upplever en avsaknad av sådana riktlinjer även fast att de förväntas arbeta med det. Trots att arbetet med samspel och anknytning ofta är väldigt komplext och många gånger utmanande menar samtliga intervjupersoner att det är en viktig och grundläggande del av socialtjänstens arbete med familjebehandling.

Studien syftar till att bidra med kunskap om verksamma pedagogers syn på förskolans utomhusmiljö för barns utveckling och lärande. Frågeställningar som hur verksamma pedagoger talar om förskolans utomhusmiljö som en lärmiljö i undervisningen samt vilket syfte pedagogerna har med utevistelse har guidat studien. Föreliggande studie tar sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet där artefakter och mediering är centrala begrepp och som används för att tolka och analysera data liksom det utvecklingsekologiska perspektivet som bidrar med centrala begrepp som mikro-, meso-, exo- och makrosystem. För att få svar på studiens frågeställningar har data samlats in genom ett internetbaserat frågeformulär som består av tre öppna frågor. Formuläret har besvarats av 24 respondenter. Resultatet visar en syn på möjligheter med utomhusmiljön både för barns hälsa och välbefinnande samt skapande av en lärandemiljö. Inomhus- och utomhusmiljön verkar i form av olika mikrosystem som kompletterar varandra genom att pedagogerna flyttar ut det pedagogiska materialet, exempelvis böcker, luppar, papper och pennor så materialet får en ny dimension för barns utveckling och lärande. Genom att pedagogerna möjliggör att artefakter används i olika mikrosystem medverkar det även till att dessa medierar olika aktiviteter och öppnar upp för nya kamratrelationer. Pedagogernas tal om närvaro och delaktighet tycks påverkas av makro- och mikrosystemet där kulturella faktorer och förskolegårdens storlek är aspekter som synliggörs. Däremot visar studiens resultat att exosystemet i form av kommunala beslut där faktorer som bl.a. regler och pengar utgör begränsningar för utvecklande av utomhusmiljön.

No description available.

Bakgrund: Kommunikation är en central del av sjukvården och är en viktig faktor för att kunna erbjuda en säker vård. Kommunikationen mellan sjuksköterskan och patienten är ett viktigt verktyg för att uppnå en tydlig bild över patientens situation. För att kunna uppnå personcentrerad vård ska kommunikation tillämpas genom både verbala och kroppsliga uttryck. Trots detta rapporterar patienter ett missnöje gällande hur sjuksköterskors kommunikation. Då kommunikationen har visats ha en betydande roll i patienters erfarenheter av vården samt vårdresultatet är det av vikt att belysa patienters erfarenheter av sjuksköterskors kommunikation. Syfte: Syftet var att belysa patienters erfarenheter av sjuksköterskors kommunikation inom slutenvården. Metod: En litteraturstudie där studier med kvalitativ insats ingår. Databassökningarna utfördes i PubMed och CINAHL. Efter relevansbedömning återstod tio studier som analyserades genom en innehållsanalys. Resultat: Tre teman framträdde som var sjuksköterskans närvaro, samspel och kroppsspråk. En känsla av närvaro uppnåddes när sjuksköterskan visade aktivt lyssnande och erbjöd sin tid för att hjälpa patienter. Ett samspel mellan sjuksköterska och patient möjliggjordes av sjuksköterskans förmåga att bilda en sjuksköterska-patient relation samt erbjöd lättförståelig och kontinuerlig information om patientens tillstånd. Patienterna ansåg att när sjuksköterskorna använde sig utav kroppsspråk i form av ögonkontakt och omtänksamt tonfall kunde olika känslor genereras som bekräftelse och säkerhet. Konklusion: Föreliggande studie belyser patienters erfarenheter av sjuksköterskans kommunikation vad beträffar sjuksköterskans närvaro, samspel och kroppsspråk. Det är viktigt för patienterna att sjuksköterskorna är medvetna om hur de kommunicerar. / Background: Communication is a central part of healthcare and is an important factor in being able to provide safe care. The communication between the nurse and the patient is a tool of utmost importance for achieving a clear picture of the patient's situation. In order to achieve patient-centered care communication should be applied through both verbal and physical expressions. However, patients report dissatisfaction regarding how nurses communicate. As communication has been shown to play a significant role in patients’ experience of healthcare but also in the result of health care, it is important to highlight patients’ experiences of the nurses’ communication. Aim: The aim is to highlight patients’ experiences of nurses’ communication within inpatient care. Method: A literature reviw in which studies with a qualitative approach were studied. The database searches were performed in PubMed and CINAHL. After a relevance assessment 10 studies were analyzed by a content analysis. Result: Three themes emerged after the analysis of patients’ experiences which were nurses’ presence, interaction and body language. A sense of presence was achieved when the nurse showed active listening and offered time to help patients. Interaction between nurse and patient was enabled when the nurse had the ability to form a nurse-patient relationship and offered comprehensible and continuous information about the patient’s condition. Patients felt that when the nurses used body language in the form of eye contact and a caring tone of voice different emotions could be generated such as confirmation and security. Conclusion: This review highlights patients’ experiences of nurses’ communication concerning nurses’ presence, interaction and body language. It was found that it was important for patients that the nurses are aware of how they communicate.

Föreliggande studie syftade till att undersöka om pedagoger i förskolan tar hänsyn till barns integritet i dokumentationsarbetet. Vi ställde oss frågan om pedagogerna frågar barnen om de vill delta i dokumentationen både före, under och efter processen, samt om det finns någon skillnad i agerandet mellan förskollärare och barnskötare. Vidare undersöktes om det är dokumentationsuppdraget eller uppdraget om barns integritet i Lpfö18 som väger tyngst samt om pedagoger upplever svårigheter kring dokumentation och barns integritet. Studiens material baserades på en digital enkätundersökning där 104 förskollärare och 34 barnskötare från hela landet deltog. Utifrån det sociokulturella perspektivet och dess centrala begrepp har resultatet noga analyserats och diskuterats.  Studiens resultat påvisade att pedagoger i viss mån tar hänsyn till barns integritet i dokumentationsarbetet. Vi fann dock att det i större utsträckning var barnskötarna än förskollärarna som tog hänsyn till barns integritet. Studien visade att det var många respondenter som inte upplevde svårigheter kring dokumentation och barns integritet, däremot kan detta diskuteras då respondenterna sa emot sig själva vilket visades i delen av enkäten där de fick skriva sin fria text. Ett annat resultat var att uppdragen om att dokumentera, som skrivs fram i styrdokumenten, visade sig vara det som vägde tyngre än barns integritet.

Rönnerberg, Josefin (2020). Att möta elever med språkstörning - ett förebyggande och hälsofrämjande arbete. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Studien förväntas bidra med att urskilja mönster i informanternas upplevelser med att möta elever med språkstörning. Förväntat kunskapsbidrag är att fånga informanternas upplevelser kring hur ett förebyggande och hälsofrämjande arbete möjliggör för eleverna att genom kommunikation utveckla sitt lärande och få en tilltro till sin språkliga förmåga. Enligt läroplanen (LGR 11) ska undervisningen anpassas efter varje elevs individuella förutsättningar och behov. Man ska utgå från elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper för att främja hälsa och lärande. Skollagen (2010:800) poängterar att en likvärdig utbildning innebär ett fokus på varje elevs individuella behov och att man utgår från varje elevs olika förutsättningar. Vilka utmaningar upplever informanterna i arbetet med att möta elever med språkstörning och hur betydelsefull är samverkan inom organisationen för elevens kommunikation, lärande och sociala samspel? Syftet med detta arbete är att fånga pedagogers upplevelser kring hur samverkan inom organisationen och ett förebyggande och hälsofrämjande arbete kan utveckla möjligheter till lärande hos elever med språkstörning.  Vilka utmaningar upplever pedagogerna att det finns i mötet med elever med språkstörning gällande kommunikation, lärande och sociala samspel? Hur upplever pedagogerna att man genom olika professioner samverkar för att ge elever med språkstörning förutsättningar som främjar hälsa och utvecklar möjligheter till lärande?Hur upplever pedagogerna att deras arbete skapar förutsättningar för elevernas lärande? Studien utgår från det sociokulturella perspektivet då den utgår från att elever lär i samspel med sin omgivning. Vidare ser man på vilka möjligheter en elev har vid rätt stöd i den proximala utvecklingszonen. De kommunikativa processerna ses som centrala i ett sociokulturellt perspektiv och genom kommunikation utvecklar elever möjligheter till lärande och delaktighet. Vidare är det mänskliga språket ett viktigt redskap för att kommunicera och skapa kunskap (Säljö, 2014). Studien utgår även från KASAM - känslan av begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet där man utgår från det salutogena perspektivet och ser till elevens friskfaktorer för att stärka deras hälsa och främja lärande (Antonovsky, 2005). För att säkerställa tillförlitligheten gjordes en pilotstudie med en lärare verksam i en annan verksamhet. Insamlandet av det empiriska materialet skedde fysiskt på plats via semistrukturerade intervjuer. De intervjuade mötte alla i sitt arbete elever med språkstörning vilket var en förutsättning för mitt val av informanter. Studien utfördes i en verksamhet där en specialpedagog, en lärare i klass f-1, en lärare i klass 2-3, en resurspedagog i klass 2-3 samt två elevassistenter i klass 4-5 intervjuades. Som dokumentation vid intervjutillfällena användes ljudinspelning via Zoom.  Det som genomsyrat informanternas upplevelser i att möta elever med språkstörning är deras betydande arbete i att skapa goda förutsättningar för elevernas lärandeutveckling. Att i samverkan kunna stötta eleverna i kommunikativa sammanhang och ge dem kommunikativa redskap, då behöver deras språkstörning inte leda till ett misslyckande. Ett arbete som är betydelsefullt för dem och som främjar elevens hälsa och möjlighet till både kunskapsmässig och social utveckling. Resultatet visar att utmaningarna upplevs ligga i att stötta eleverna i kommunikationen som visar sig extra sårbar i interaktionen med kamraterna.  Det gäller att det finns tid och utrymme för specialpedagogen att bygga broar i verksamheten. Att skapa samsyn, goda relationer, samtala, observera och handleda lärare och elever är ett viktigt uppdrag för specialpedagogen. Det upplevs som att det behövs mer tid för samverkan  mellan elevhälsa och pedagoger för att tillsammans kunna skapa långsiktiga mål i ett förebyggande och hälsofrämjande arbete. Hur kan man genom samverkan bidra till ett arbete där åtgärdande insatser istället blir mer förebyggande och hälsofrämjande?

Syftet med denna studie har varit att få en fördjupad kunskap om förskollärares erfarenheter av samspelande arbetssätt i förskolan och i vilken utsträckning förskollärare anser att detta kan stimulera språkutvecklingen i det svenska språket hos barn med svenska som andraspråk. För att undersöka detta använde jag mig av kvalitativa intervjuer där fyra förskollärare på fyra olika förskolor deltog. Förskolorna ligger i områden där befolkningen huvudsakligen är av utländsk härkomst. Den teoretiska bakgrunden för studien har utgått från ett sociokulturellt perspektiv och är förankrat i tanken om att lärande och utveckling sker i samspel i sociala sammanhang. Resultatet visar att förskollärarna som arbetar i barngrupper där majoriteten av barnen har svenska som andraspråk, medvetet försöker samspela med barnen för att skapa tillfällen för kommunikation. I samspelet blir språkanvändningen central och kommunikativa strategier blir synliga. Pedagogerna ställer öppna frågor, sätter ord på känslor och beskriver begrepp på flera olika sätt så att barnen får uppleva språket med flera sinnen. Detta med stöd av olika artefakter. Språkstimulerande aktiviteter som bygger på samspel och som förskollärarna använder ofta i verksamheten är högläsning med boksamtal, sångstunder och rim och ramsor. Användandet av dessa aktiviteter grundar sig huvudsakligen i förskollärarnas egna erfarenheter av vad som är språkutvecklande arbetssätt.

Syftet med denna studie är att undersöka hur undervisningen för pianoelever i kulturskolan ser ut med fokus på ensemblespel och samspel samt i vilken mån denna förbereder inför högre studier inom musik. I studiens bakgrundskapitel presenteras kulturskolans historia och uppdrag, kraven för ensemblekurserna på gymnasiet samt pedagogiska tankar inom pianoundervisning. Tre kvalitativa intervjuer har genomförts med pianopedagoger i kulturskolan och analyserats ur ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet visar hur pedagogerna resonerar kring sin undervisning och vilka metoder och hjälpmedel de använder för att ge sina elever möjligheten att utveckla sin samspelsförmåga och ensemblevana. Slutligen diskuteras resultat, teori och metod i förhållande till varandra och bakgrunden.

Barns rätt till tillitsfulla relationer samt trygghet nämns i både Läroplan för förskolan Lpfö18 (2018) samt FNs konvention om barns rättigheter (2016). Detta gör oss intresserade att undersöka vad detta innebär i praktiken i förskolan. Studiens syfte är att undersöka vad begreppet trygghet för barn i förskolan innebär ur förskollärarnas perspektiv. Studiens syfte har uppnåtts med hjälp av följande frågeställningar Vad anser förskollärarna att barn i förskolan behöver för att få trygghet? Hur arbetar förskollärarna i förskolan för att tillgodose trygghet i barngruppen? För att få svar på våra frågeställningar gjorde vi kvalitativa intervjuer med ett sex förskollärare som är verksamma inom olika förskolor i olika kommuner. Studien utgår från Noddings syn på etisk omsorg samt våra valda centrala begrepp som är omsorg och samspel. Utifrån frågeställningarna visar resultaten i vår studie att förskollärarna anser att omsorg och samspel är  grundstenar för trygghet i barngruppen.

Vårt intresse för barngruppens storlek grundar sig i tidigare erfarenheter vi fått med oss från våra verksamhetsförlagda utbildningar (VFU) och tidigare arbete, där våra tankar väcktes kring barngruppens storlek och om detta påverkar barnens samspel och lärande. Studiens syfte är att belysa barngruppens storlek och undersöka dess betydelse utifrån förskollärares röster av att arbeta mot läroplandens strävansmål, i relation till barns samspel och lärande. Vi har utgått ifrån frågeställningarna, upplever förskollärare att barngruppens storlek har betydelse för deras arbete med att uppnå läroplanens strävansmål och vilka perspektiv beskriver förskollärarna för att möjliggöra barnens samspel och lärande i stora respektive små barngrupper. För att få syn på förskollärares uppfattningar användes en kvalitativ metod i form av en semistruktuerad intervjuguide, som transkriberades ordagrant och därefter analyserades. Vår teoretiska utgångspunkt ligger i sociokulturellt perspektiv där vi kan se att lärande sker i sociala samspel. Studiens resultat visar att barngruppens storlek tillsammans med fler faktorer påverkar förskollärarnas arbete med läroplanen och för att möjliggöra samspel och lärande i barngruppen. Slutsatsen är att barngruppens storlek är komplext och inte kan skiljas från sitt sammanhang och den aktuella barngruppen.