Inledning I takt med att samhället har digitaliserats har även utbildningssystemet digitaliserats. Skolans digitalisering ska bidra till en ökad kvalitet i undervisningen och digitala läromedel är numera ett vanligt inslag i undervisningen. Därför är det viktigt att jag som lärare granskar de läromedel som jag kommer använda i undervisningen, såväl tryckta läromedel som digitala. Syfte Syftet med denna studie är att undersöka vilken typ av bilder som förekommer i ett digitaltläromedel för Svenska/Svenska som andraspråk 7-9, samt relationen mellan bild och verbal text i detta läromedel. Metod Metoden som användes för denna studie är en läromedelsanalys som utgår från en kvalitativtextanalys med ett sociosemiostiskt perspektiv. Resultat Sammanfattningsvis visar denna studie att det digitala läromedlet Svenska/svenska som andraspråk 7-9, med hjälp av olika fenomen som urskiljer de olika textelementen i det digitala läromedlet, har påvisat ett samspel mellan bild och verbaltext. Studien visar även att de konceptuella bilderna blir dominerande i avsnittet svenska som andraspråk.

I denna kvalitativa forskningsstudie utgår vi från att se hur yrkesverksamma pedagogers uppfattningar, kännedom och tankar kring konflikt och konflikthantering mellan dem och barn vid på- och avklädningssituationer tolkas.  Det empiriska materialet baseras på semistrukturerade intervjuer med fem yrkesverksamma pedagoger på två olika förskolor i Skåne. Studiens empiriska material som samlats in har vi valt att analysera utifrån teoretiska utgångspunkter som vi såg som relevanta för denna studie. Resultatet visar att respondenterna är medvetna om att konflikter mellan pedagoger och barn kan uppstå, men de ser på fenomenet konflikt ur olika perspektiv; konstruktivt och destruktivt. Utifrån de teman som växte fram ur det empiriska materialet kunde vi också tolka att respondenterna lyfte erfarenheter och tankar till olika strategier för att undvika, förebygga eller lösa de konflikter mellan pedagog och barn som uppstår i deras verksamheter vid på- och avklädningssituationer. Det blev synligt utifrån de olika teman som uppsatsen bygger på i vår analys, hur respondenterna ansåg sig förhålla sig till och hantera situationen när en konflikt uppstod mellan dem och barnen/barnet.

Undersökningens syfte är att undersöka förskollärares arbete med språksvårigheter iförskolan. Undersökningen har en kvalitativ ansats och grundar sig i semistruktureradeintervjuer med förskollärare. Analysen utgår från det sociokulturella perspektivet med fokuspå omgivningens betydelse för språkutveckling. Resultatet visar att det är viktigt att se språketi sin helhet och erbjuda barn en variation av sätt att kommunicera. Det framkommer attbetydelsen av material, redskap och tillgängliga miljöer för att främja barns språkutvecklingär av avgörande karaktär. Resultatet visar också att barn kan hjälpa varandra och vara ett stödi språkutvecklingen. Slutsatsen är att det handlar om vilka strategier förskollärare använderför att skapa kommunikation och dialog, vilka möjligheter kan miljön erbjuda för att stimulerabarns språkutveckling samt hur leken kan främja barns språkutveckling.

Syftet med denna studie har varit att beskriva fem förskollärares uppfattningar och arbetssätt av hur relationsskapande och samspel sker i förskolan mellan förskollärare och barn. Studien bygger på en kvalitativ undersökning och för att samla in empiriskt material har vi använt oss av strukturerade observationer med efterföljande intervjuer av fem stycken verksamma förskollärare från fyra olika förskolor i mellersta Sverige. Resultatet visar att relationell pedagogik kan tolkas på olika sätt men gemensamt för förskollärare i studien är deras uppfattning om att det främst bygger på att barnen känner trygghet till både verksamheten och till pedagogerna samt att detta sedermera anses som grunden för att skapa och upprätthålla goda relationer. Vidare framkom det också i studiens resultatet att pedagogerna som deltog i studien gav uttryck för och strävade efter att vara en närvarande pedagog som ser och lyssnar på barnen i en gemensam dialog och detta för att synliggöra varandras tankar och funderingar och för att vidare kunna utvecklas i samspel. Det framkom också av pedagogerna i studien att det är relevant att vara här och nu i olika situationer, att stanna upp och se vad barnen intresserar sig för och att ta lärandet därifrån i interaktion tillsammans. En av slutsatserna av vår studie är att förskollärarens trygghet och närvaro har en stor betydelse för att relationer ska få möjlighet att skapas i förskolan verksamhet. / <p>Betyg i Ladok 201221.</p>

Syftet med denna studie var att undersöka hur förskollärare förstår förskolegårdens möjligheter som enplats för barns lärande. Vi har genom en kvalitativ ansats använt oss av semistrukturerade intervjuer med åtta verksamma förskollärare i två kommuner i Sverige. Det material vi sammanställt i vårt resultatpresenteras utifrån de frågeställningar vi utgått från i studien som också är kopplade till vår valda teoretiska utgångspunkt. Ett sociokulturellt perspektiv på lärande. Genom att använda oss av ett sociokulturellt perspektiv för att förstå lärande genom samspel med miljö och människa (Säljö, 2014) har vi sökt tidigare forskning utifrån det och som belyser dessa aspekter, miljöers betydelse för lärande där också utomhusmiljön inkluderas, samspelets betydelse för lärande och betydelsen av syn på lärande. Aspekter som också ses följas i studiens struktur. Motivet till det valda problemområdet fann vi i läroplanen (Skolverket, 2018) som belyser att barns lärande ska utgå från deras intressen och fantasi, i varierande miljöer både utomhus och inomhus. Lärandet ges därför ingen specifik plats utan ska i verksamheten ses som betydelsefullt när det tar plats i alla rum på förskolan, där förskolans gård även ingår. Det som framkommer i resultatet är att förskolegården kan erbjuda en god variation av möjligheter till lärtillfällen, där barns samspel och lek förstås av förskollärarna vara viktigt för lärandet som sker ute på gården samt betydelsen av den roll de själva har för att organisera för undervisning. Förskollärarens förståelse för förskolegårdens möjligheter avgör vilka förutsättningar som tas tillvara för barns lärande på förskolans gård. / <p>Betyg i Ladok 201228.</p>

Bebyggd mark i Sverige är inte utnyttjad till sin fulla potential. Nya byggnader byggs i utkanten av städer vilket ökar stadsareor, en urbaniseringsstrategi som Boverket (2016) menar inte är hållbar. En mer hållbar strategi är istället att öka tätheten på det vertikala planet. För att tätheten på befolkningen i städer skall öka vertikalt kan befintlig byggnation byggas på med påbyggnader, ett alternativ som dessutom inte är lika resurskrävande som nybyggnationer. En påbyggnad kräver dock acceptabla förutsättningar på den befintliga byggnadens bärförmåga och en god idé om hur påbyggnaden skall utformas för att passa in i redan bebyggd miljö. Kommunikation och gemensamma mål mellan de inblandade aktörerna bör då närvara för att förenkla projekteringsprocessen, av stor vikt är även samverkan mellan teknikkonsulterna. Hur påbyggnadsprojektet sedan genomförs och projekteras med beställarens kravspecifikationer är upp till bland annat arkitekten, konstruktören och VVS-projektören i den tillsatta projektgruppen. Konstruktörens och VVS-projektörens projekteringsarbete blir centralt för att möjliggöra projektet samt för att uppnå lyckade resultat, deras arbete kan inte bortses ifrån. Syftet med detta examensarbete är att bygga på förståelsen för de projekteringsutmaningar som konstruktörer och VVS-projektörer ställs inför vid projekteringen av påbyggnader samt öka förståelsen för eventuella samband mellan disciplinernas projekteringsutmaningar. Studien är en induktiv, kvalitativ fallstudie med utforskande karaktär där fem svenska påbyggnadsprojekt med varierande karaktär har valts ut som fall. Konstruktörer och VVS-projektörer, med en betydande roll för respektive disciplins projektering för påbyggnadsprojekten, intervjuades för att få kännedom om vad de ansåg som utmanande med projekteringen av påbyggnaden. Kvaliteten på intervjuerna och dess data säkerställdes genom att först utföra en intervjumetodikstudie, intervjuerna genomfördes sedan främst via telefonsamtal. Intervjudata transkriberades och analyserades i systematisk ordning för att upptäcka fallspecifika-, fallöverskridande- samt samband mellan projekteringsutmaningarna som konstruktörerna och VVS-projektörerna diskuterat. Framstående projekteringsutmaningar som konstaterades var bland annat kopplade till svårbedömda befintliga stommar, bryggningen mellan huskropparna, genomgående schaktutrymmen och kvarsittande hyresgäster. Både konstruktörerna och VVS-projektörerna ansåg att de inte ges tillräckliga resurser i tidigt skede eller att andra inblandade aktörer saknar förståelse för respektive disciplins lösningar. Studien kunde även med inhämtade data påvisa att det inte fanns några skillnader mellan påbyggnadsprojekts och övriga byggprojekts projekteringsutmaningar gällande projekteringsprocess- och projektgruppsrelaterade utmaningar. Ett samband som upptäcktes mellan disciplinerna var att konstruktörernas projekterade toleranser bidrog till utrymmesbrist för VVS-projektörens lösningar, detta var även mer påtagligt med påbyggnadskonstruktioner i trä. Redan under intervjutillfällena påträffades dock en underliggande ton från samtliga teknikkonsulter med antydan att försvårande projekteringsförhållanden ofta berodde på arkitektens projektering. Förslag, handlingar och teknisk kunskap som arkitekten delade med teknikkonsulterna ansågs som bristfälliga, detta utgjorde försvårande faktorer i deras projektering. I studien uppfattades även en tolkningsskillnad mellan aktörerna som ses som en möjlig förklaring till uppkomsten av flertalet projekteringsutmaningar. Med avseende på bärande konstruktioner och installationer uppfattades det som att teknikkonsulterna såg påbyggnaden som en förlängning, medan arkitekten såg det som två separata byggnadskroppar. Studiens sammantagna resultat pekar på att konstruktörer och VVS-projektör ser gemensamt på vilka projekteringsutmaningar som uppstår samt varför och att de ofta kan anknytas till arkitektens projektering av påbyggnadsprojektet.

Denna studie ämnar undersöka hur tecken som stöd till kommunikation används i förskolan. Studien ämnar även undersöka vilka förutsättningar personalen har till sitt förfogande samt hur tecken som stöd kan stötta kommunikation och språkutveckling i förskolan. Vi menar att denna studie är väsentlig då språket är viktigt för människans hela utveckling. Studien utgår från kvantitativ och kvalitativ forskningsmetodik. Datamaterialet har samlats in genom en enkätundersökning som skickats till 203 rektorer och 37 medarbetare inom förskolan. Enkäten bestod av 17 frågor med svarsalternativ samt 3 frågor med öppna svar. Det var 109 respondenter som besvarade enkäten. Enkätens första del med alternativfrågor har analyserats genom frekvensfördelning i procent som redovisas i löpande text. De öppna frågorna har analyserats genom tematisk analys. Vi utgår från sociokulturellt perspektiv på språk och lärande där socialt samspel är avgörande för människans utveckling. Förskolans sociala praktik har därmed stora möjligheter att ge barn förutsättningar att kommunicera och utveckla sitt språk. Resultaten visade att de flesta av respondenterna är positiva till teckenanvändning i förskolan. De förutsättningar som ansågs ha störst betydelse för uppstart och det fortgående arbetet med tecken som stöd är kompetensutveckling och kollegors engagemang och stöd. I studiens resultat framkom att personalen i förskolan använder tecken som stöd främst för att stötta kommunikation och språkutveckling. Studiens resultat visade att en stor del av personalen i förskolan anser att alla barn gynnas av att använda tecken som stöd. Specifikt anses barn i behov av stöd gynnas i sin kommunikation. Barn med svenska som andraspråk och yngre barn anses även gynnas av tecken som stöd i sin kommunikation och språkutveckling. När det gällde frågan om tecken som stöd kan bidra till samspel mellan barn framkom det i resultatet att merparten av respondenterna instämmer till stor eller viss del. Vidare anser vi att det skulle vara intressant att följa upp vår studie med en etnografisk studie för att få en tydligare bild om hur tecken som stöd används i förskolans dagliga verksamhet.

Denna studie syftar till att undersöka förskollärares främjande arbete med barn som leker ensamma och inte ingår i kamratrelationer i förskolan samt vilka åtgärdande insatser som tillsätts. Vi har gjort en kvalitativ studie där vi använt oss av samtalsintervjuer med förskollärare för att få en konkret inblick i förskollärares tankar och reflektioner över ämnet. Samt undersöka ifall respondenterna har kännedom om bakomliggande orsaker till barns problematik med sociala interaktioner såsom blyghet, social fobi eller andra kända diagnoser. Enligt läroplanen ska förskolan lägga grunden till det livslånga lärandet och bygga kompetenta samhällsmedlemmar (Lpfö 18, s.7). Bakgrunden i studien kommer från ett samhällsenligt problem där vi fokuserar på individer som besitter en problematik med sin sociala kompetens. Därför ser vi vikten av att denna problematik upptäcks i tidig ålder och arbetas med redan i förskolan. I vår studie har vi kunnat urskilja pedagoger som är uppmärksamma och planerar verksamheten så att barnen får jobba med sin problematik. Resultatet i studien visar även på att det i en barngrupp normalt finns 1-2 barn som uppvisar drag av blyghet eller social fobi. Pedagogerna i vår studie jobbar överlag aktivt med att stärka barnens sociala kompetens och lägger upp arbetet så att barnen ska ha möjlighet att öva på det sociala samspelet. I frågan om det finns någon känd bakomliggande orsak till barnens problematik fann vi ett blandat resultat där olika sorters diagnoser samt ärftlighet var grunden i barnens problematik.

Syftet med studien är att bidra med kunskap kring arbetet med digitala verktyg i förskolans undervisning med utgångspunkt i erfarenheter hos förskollärare med särskilt ansvar för den pedagogiska användningen av digitala verktyg. De forskningsfrågor studien har utgått ifrån är vilka beskrivningar görs om användning av digitala verktyg i undervisningen och vilka beskrivningar görs om samspelet med barnen i användningen av digitala verktyg i undervisningen. Studiens analys har sin utgångspunkt i begrepp ifrån det sociokulturella perspektivet på lärande, med fokus på begreppen mediering och den närmaste utvecklingszonen. Den metod som använts är kvalitativa semi-strukturerade intervjuer med fyra olika förskollärare med särskilt ansvar för det pedagogiska användandet av digitala verktyg i undervisningen. En slutats av studiens resultat visar hur intresse för och utbildning om digitala verktyg har påverkan på förskollärarnas förhållningsätt gentemot dessa. Förskollärarnas förhållningssätt är i sin tur betydande för vilka möjligheter till samspel barnen får kring de digitala verktygen.

Syftet med detta arbete var att ta reda på hur inkludering av barn med diagnosen autism i förskolan kan se ut ur ett delaktighetsperspektiv. För att ta reda på detta har tre förskolelärare på olika förskolor intervjuats för att undersöka hur de beskriver sitt arbete för att främja delaktigheten för barn med autism i den dagliga verksamheten. Resultatet av studien har analyserats med hjälp av sex aspekter av delaktighet: tillgänglighet, tillhörighet, samhandling, erkännande, autonomi och engagemang (Szönyi &amp; Söderqvist Dunker, 2018). Detta resultat visar på att förskolelärare arbetar mycket med att tillgängligöra verksamheten för barn med autism på olika sätt. Under genomförda intervjuer beskriver förskolelärare även hur de arbetar för att ge ett så bra stöd i lek och annan verksamhet som möjligt. Studien visar att det sker mycket medvetet arbete för att skapa ett tillgängligt socialt samspel som gynnar barn med diagnosen autism. Alla tre förskolelärare berättar att de lyfter fram olikhet som något positivt för barngruppen. De nämner att det blir en mångfald och ger barnen en acceptans för olikhet. Resultatet visar vidare på att mycket förebyggande och främjande arbete utförs på de avdelningar där de personer som intervjuats arbetar, vilket möjliggör och bidrar till delaktighet för barn med diagnosen autism. Anmärkningsvärt är dock att alla tre förskolelärare berättar att de förutsättningar de har för att göra sitt arbete begränsas av yttre faktorer såsom stora barngrupper och brist på tid för allt arbete som inkludering av barn i behov av särskilt stöd kräver.