Inledning: Denna kvalitativa studie handlar om pedagogernas inställning och erfarenhet till ”alternativ och kompletterande kommunikation” (TAKK) och vilken problematik som kan uppkomma med arbetet i förskolans verksamhet. Språket har en central roll i vårt samhälle och finns överallt. När det verbala språket inte fungerar behövs det alternativa metoder för att kunna kommunicera och göra sig förstådd på. Inom förskolans verksamhet är TAKK en aktuell metod som ofta används för att främja barns språkutveckling. Syfte: Denna studie handlar om att undersöka pedagogernas intresse och erfarenhet till TAKK som en språkutvecklande metod och om de ser någon problematik i arbetet med TAKK i förskolan. Metod: Metoden som användes i denna kvalitativa studie var intervjuer där fem förskollärare och en specialpedagog medverkade. Det insamlade materialet från intervjuerna analyserades och sammanställdes för att ge ett tillförlitligt resultat som besvarade syftet med studien. Resultat: Studien visar att förskollärarna ser både fördelar och hinder med metoden. Den kan bidra till att utveckla barnens ordförråd och innebär att barn kan använda olika sätt att kommunicera, både verbalt och visuellt. Den gynnar framför allt barn med bristande verbal förmåga. Ett hinder är bland annat bristande utbildning och att den kan upplevas som onödig, exempelvis av föräldrar.

Denna undersökning tar sin utgångspunkt i den pedagogiska måltiden på förskolan. Studien är baserad på fyra observationer under lunchsituationen på en förskola. Syftet var att undersöka det sociala samspelet och synliggöra lärandet som sker vid måltiderna. Den teoretiska ansatsen i studien utgår från det sociokulturella perspektivet. Skolverket lyfter Livsmedelsverkets riktlinjer för den pedagogiska måltiden och trots detta benämns inte begreppet pedagogisk måltid i läroplanen för förskolan. Vi kan utifrån resultaten se att pedagogerna tog tillvara på barns lärande på ett utmanande sätt kring måltidssituationen, genom att de var aktiva och medvetna om sin roll. Slutsatsen av denna studie pekar på vikten av det sociala samspelet runt matbordet och pedagogers förhållningssätt till barns lärande. Det krävs ett tydligt och medvetet agerande samt att pedagoger ser måltiden som ett tillfälle för lärande, inte bara närande.

Vår studie handlar om att få en insyn kring hur pedagoger ser på sitt arbete gällande samspel i förskolan. Den tidigare forskningen behandlar samspel i förskolan, pedagogers förhållningsätt gällande samspel i förskolan och relationer som påverkande faktorer i samspelet. Studien tar sin teoretiska utgångspunkt i den relationella pedagogiken. Vi har utgått från kvalitativa halvstrukturerade intervjuer och intervjuat fem utbildade pedagoger som arbetar på samma förskola. Materialet har transkriberats och sedan analyserats utifrån analysmetoden Meningskoncentrering. Därefter diskuteras resultatet utifrån tidigare forskning och den relationella pedagogiken. Utifrån intervjuerna menar samtliga pedagoger att det sker ett samspel hela tiden i förskolan. Resultatet vi fick från våra intervjuer belyste vikten utav att barnen utvecklar goda samspelsstrategier. Goda samspel i verksamheten är inte bara viktigt för barnen i deras utveckling, det är minst lika betydelsefullt för pedagogerna. För att utveckla samspelsstrategier gäller det att pedagogerna lyssnar och tolkar barnen vilket påverkar att barnen bemöts på ett respektfullt sätt.

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare arbetar med den inre lärmiljön för att stödja språket i mångkulturella förskolor. Min studie har utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet. Metoden som användes i denna studie är den kvalitativa och det gjordes semistrukturerade intervjuer. I studien intervjuades nio förskollärare från nio olika förskolor. Resultatet visar att den inre lärmiljön i förskolan har en betydelse för barns språkutveckling. Det framkom att förskollärarens förhållningssätt, arbetssätt och kunskaper är viktiga samt att det är viktigt att det finns ett varierat utbud av material i förskolan. Slutsatsen visar att det är förskollärarnas engagemang, metoder, arbetssätt och möjligheter som avgör hur den inre lärmiljön organiseras för att stärka barns språkutveckling.

Syftet är att undersöka förskollärarnas arbete för barns språkutveckling inom förskoleverksamheten. Undersökningen utgår ifrån två frågeställningar där den första handlar om vilka strategier förskolläraren använder för att stimulera flerspråkiga barns inlärning av svenska språket. Den andra handlar om på vilket sätt förskolläraren kan använda barns perspektiv för att utveckla svenska språket hos flerspråkiga barn.Undersökningen består av kvalitativa samtalsintervjuer och barnobservationer. Tre förskollärare från två olika förskolor i Uppsala kommun har intervjuats, medan observationerna genomfördes på en förskola och fokus lades på måltids- och samlingsstunder. Resultatet av undersökningen visar att förskolläraren använder matsituationen som ett viktigt tillfälle för att utveckla språket hos flerspråkiga barn och att förskolläraren även använder sig av olika strategier för att främja barns språkutveckling.

Denna studie syftar till att bidra med kunskap kring några förskollärares uppfattning och tolkning av begreppet undervisning samt att bedriva undervisning i förskolan. Frågeställningar som använts som utgångspunkt är Hur uppfattar och tolkar förskollärarna begreppet undervisning i förskolan?, Vad har, enligt förskollärarna, format deras tolkning av begreppet undervisning samt att bedriva undervisning i förskolan? samt Hur upplever förskollärarna att deras eget arbete i den pedagogiska verksamheten påverkas av begreppet undervisning i relation till att följa barns intresse? För att få svar på frågeställningarna i studien har kvalitativa intervjuer genomförts med sex stycken förskollärare med olika antal yrkesverksamma år. Studiens resultat visar att undervisning är ett laddat begrepp som de tillfrågade förskollärarna främst relaterar till skolans undervisningsform. Respondenterna är inte bekväma med begreppet, men det framkommer att de ändå bedriver undervisning utifrån förskolans förutsättningar. Implementeringen av nya begrepp och arbetssätt sker enligt förskollärarna på olika sätt, men någon större introduktion av undervisning i förskolan har ej skett. Flera av förskollärarna likställer begreppet lärande med undervisning, vilket de menar sker genom samspel mellan barn och vuxna. I förskolans läroplan beskrivs att verksamheten ska utgå från barnens intresse, vilket även kan ses i de tillfrågades svar. Grunden läggs enligt förskollärarna utifrån barnens intresse, både i spontana och planerade situationer, för att de sedan ska utmana dem vidare för att skapa möjlighet till utveckling och lärande. Dock menar förskollärarna att undervisning kan innebära pedagogiska kompromisser samt att förutsättningar för att bedriva den undervisning de vill ibland saknas.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att undersöka barns och förskollärares uppfattningar om hur de löser konflikter på förskolan mellan barn som är oense. Våra frågeställningar är: • Vilka strategier använder förskollärarna och barnen sig av när de löser konflikter mellan barn? • Vilken betydelse har miljön på förskolan för barnens samspel enligt förskollärarna? Metod I studien har kvalitativ metod använts och intervjuer med förskollärare och barn. Intervjuerna har genomförts med två förskollärare och fyra barn. Resultat I resultatet framgår att barnen anser sig ha ett behov av en förskollärare nära vid konfliktsituationer samtidigt som de påvisar empati när de upplever andra barn oense. I resultatet framkommer även förskollärarnas förslag till konflikthanteringsstrategier samt hur de arbetar förebyggande med konflikter i barngruppen. Förskollärarna markerade miljön som betydelsefull för barns lärande och lek. Det framgår även i resultatet hur förskollärarna anser att barns utveckling har betydelsen för förmågan att lösa konflikter.

Den här studien utgår ifrån förskollärares erfarenheter och syn på utevistelsen i förskolan. Undersökningen beskriver hur förskolor realiserar utevistelsen, och synliggör förskollärares tankar och resonemang kring syftet med utevistelsen. Studien visar även hur utevistelse planeras och genomförs, samt redogör för olika faktorer som kan påverka utevistelsen. Förutsättningarna för utevistelsen varierar på förskolor och påverkas av olika ramar och hur möjligheter och handlingsutrymme tas tillvara av pedagogerna.   Att förskolor använder mycket av sin tid till utevistelse är idag allmänt vedertaget, och därmed blir forskning inom området betydelsefull utifrån ett barnperspektiv. Metoden som används i studien är enligt den kvalitativa forskningsprincipen, där fem förskollärare från spridda förskolor i olika kommuner ingår som respondenter. Som forskningsverktyg har ljudinspelade semistrukturerade intervjuer och deltagande observationer använts. Intervjuerna och observationerna har genomförts i direkt anslutning till varandra under samma dag på var och en av de fem förskolor som ingår i studien.     Resultatet i undersökningen visar ett mönster i att det finns en grundtanke om att utevistelse är någonting bra, och att utevistelsen upplevs som ett viktigt inslag i förskolans verksamhet, både för barnen och för organisationens struktur. I resultatet. redovisas också olika faktorer som påverkar verksamheten utifrån olika ramar. Studien visar också intressanta samband och skillnader mellan den pedagogiska verksamheten och förskolans olika miljöer, och pedagogers individuella synsätt på förskollärares förhållningssätt och roll under utevistelsen. Sammanfattningsvis redovisar resultatet olikheter och likheter kring utevistelse på förskolan som innebär att barnen erbjuds olika förutsättningar till utveckling och lärande beroende på vilken förskola barnet går.

Syftet med denna studie är att genom en kvalitativ ansats och med ett professionsteoretiskt perspektiv ge en inblick i hur lärare i fritidshem uppfattar uppdraget gällande att stödja och vägleda elever i deras utveckling angående socialt samspel. Fritidshemmets uppdrag innebär bland annat att erbjuda en meningsfull fritid och främja allsidiga kontakter. Detta innebär att eleverna ska känna trygghet i den sociala gemenskapen. Genom att intervjua fyra yrkesverksamma fritidslärare på fyra olika skolor om hur de upplever socialt samspel bland eleverna vill vi bidra till en större förståelse för hur lärare i fritidshem förhåller sig till uppdraget. Vi har valt att undersöka hur fritidslärare förhåller sig till uppdraget att stötta elever i deras sociala utveckling som står beskrivet i styrdokumenten, samt vilka kompetenser och resurser som behövs för att uppfylla detta. I analysen av studien visade det sig att det fanns en rad olika faktorer som alla var avgörande för hur fritidslärarna kunde arbeta med socialt samspel i verksamheten. Fritidslärarna upplevde att det fanns svårigheter att arbeta med uppdraget då det inte fanns tillräckliga resurser att tillgå. Detta påverkade både hur de arbetade med elevgrupperna samt med de olika mål som fritidshemmen har utifrån styrdokumenten

Läsläxan är ett etablerat inslag i skolans verksamhet som innebär förväntningar på vårdnadshavarnas förmåga att stötta sina barn. Forskningen på området är dock mycket begränsad och den tidigare forskning som finns ger ingen samstämmig bild av läxans betydelse för lärande. Hypoteser har utformats med utgångspunkt i teorier och tidigare forskning om hur läsläxans utformning påverkar stöttningen i hemmet och elevernas skolresultat. Syftet med studien är att undersöka om en interaktiv läsläxa, som bygger på läsförståelsestrategier och som uppmuntrar kommunikation mellan vårdnadshavare och barn, utvecklar elevernas läsförståelse mer än en traditionell läsläxa. En experimentell design har använts och två klasser i årskurs 2 har fungerat som experimentgrupp och kontrollgrupp. Experimentgruppen manipulerades genom en interaktiv läsläxa samtidigt som kontrollgruppen fortsatte med sin ordinarie traditionella läsläxa. Experimentet pågick under en sexveckorsperiod och påbörjades och avslutades med ett test för att mäta elevernas läsförståelse. Fortsättningsvis undersöktes hur ofta läxan genomfördes i experimentgruppen och vårdnadshavarna fick därefter utvärdera den interaktiva läsläxan skriftligt. Resultatet indikerar en signifikant ökning i läsförståelse i båda grupperna från förtest till eftertest. Däremot visar resultatet att den interaktiva läsläxan inte lett till att experimentgruppen utvecklat sin läsförståelse mer än kontrollgruppen. Vårdnadshavarna uttrycker dock en positiv inställning till den interaktiva läsläxan och pekar på att den ökat engagemanget för läsning i hemmet. I experimentgruppen framkommer även att det finns ett svagt samband mellan mängden läxläsning och elevens läsförståelse.