Abstract Titeln på studien är kommunikation och socialt samspel med barn med autism. Studien handlar om kommunikation och vi har valt att lägga tonvikten vid kommunikationens möjligheter för barn med autism. Personer med funktionsnedsättning autism har stora begränsningar inom det sociala samspelet, vilket i sin tur påverkar kommunikationen. Syftet med vår studie är att belysa vilka kommunikativa metoder som utvecklar kommunikation och socialt samspel hos barn med autism i skolmiljö. I vår undersökning har vi utgått från Kvale (1997) och använt oss av kvalitativa forskningsintervjuer, för att skapa en dialog med informanterna. Våra informanter i studien är fyra pedagoger som har 10-20 års erfarenhet av att arbeta med barn med autism. I resultatet har vi beskrivit pedagogernas uppfattningar om de svårigheter som barn med autism har och som påverkar kommunikationen. Gemensamt för pedagogerna var att de uppfattar att det är inom det sociala samspelet som problematiken finns. Vi belyser även vilka kommunikativa metoder som pedagogerna använder sig av i kommunikativa situationer och detta fann vi skiljer sig lite åt. Gemensamt utifrån de fyra pedagogernas uppfattningar kan vi ändå se, att alla anser att tydliggörande metoder med visuellt stöd framhävs. Det visuella stöd som ges är i form av olika bilder, texter och tecken som ger barn med autism struktur och tydlighet. Dessutom poängterar pedagogerna betydelsen av att utgå från barnets förmågor och intressen för att en kommunikation ska utvecklas.

No description available.

Syftet med denna uppsats har varit att belysa hur barn i tre respektive nio månaders ålder responderar på omsorgspersoners mentaliseringsförmåga. Uppsatsen är genomförd som en pilotstudie med ett begränsat urval för att pröva mentaliseringsförmågan som utgångspunkt för metod och tillämpning i samspelsstudier. Fyra familjer har ingått i undersökningen och filmer av deras samspel har kodats och analyserats. Uppsatsen ger intressanta hypoteser för fortsatta studier i ämnet om hur omsorgspersoners mentaliseringsförmåga kan avläsas i barns responser. En slutsats som dras är att omsorgspersonernas samspel och följsamhet i vad barnet eventuellt tänker avspeglas i barnens responser, något som kan generera vidare forskning om vad som är av vikt för att barn skall fortsätta att utvecklas.

Syftet med studien är att undersöka fritidspedagogers och lärares uppfattningar om lekens betydelse för barns sociala kompetens samt hur de ser på sin roll i elevers leksituationer. Metoden som användes var en kvalitativ intervju där intervjuer gjordes med tre lärare och tre fritidspedagoger från fyra olika grundskolor. Ljudinspelning användes vid alla intervjutillfällen för att underlätta vid bearbetningen av resultatet. Resultaten av intervjuerna visar att leken anses vara betydelsefull för barns sociala utveckling oavsett yrkeskategori. Pedagogerna anser att barn tränar socialt samspel i den fria leken. Bearbetningsprocessen i lek är något som också tas upp flera gånger i intervjuerna, de menar att kunskaper och erfarenheter främst bearbetas i den fria leken. När pedagogerna beskriver hur de arbetar med barns sociala kompetens beskriver de att kommunikation och samtal är viktigt eftersom det hjälper barnen att uttrycka känslor och tankar och på så sätt får de förståelse för varandra. När ett barn står utanför leken har pedagogerna olika strategier för att hjälpa barnen att bli delaktiga i en pågående lek. Ett sätt är att med hjälp av samtal med barnen få med alla i leken. Ett annat sätt är att själv delta för att göra leken mer attraktiv. När leken fungerar tar pedagogerna också olika roller, några av dessa är som observatör, igångsättare, medlare och deltagare. Vilken roll de tar beror på hur leksituationen ser ut. Slutsatsen av studien är att pedagogerna uppfattar att leken har en betydande roll för barns sociala kompetens med även för att bearbeta ämneskunskaper samt erfarenheter. Vilken roll pedagogerna tar i elevernas lek beror på hur leksituationen ser ut.

Denna studie handlar om naturvetenskap i förskolan. Naturvetenskap finns runt om kring oss överallt och hela tiden. Barn upptäcker och utforskar naturvetenskap dagligen, men är det något som förskollärare uppfattar och synliggör för barn? Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv på lärande och har som syfte att undersöka och få en uppfattning om hur förskollärare uppfattar begreppet naturvetenskap och de naturvetenskapliga upptäckter som barn gör i förskolans dagliga verksamhet, samt hur de anser sig göra för att tillvarata naturvetenskap och barns naturvetenskapliga upptäckter tillsammans med barngruppen. Som metod användes kvalitativa intervjuer med inspiration från en fenomenografisk forskningsansats, där tio förskollärare har blivit intervjuade utifrån semistrukturerade intervjuer.  Resultat som framkommit ur studien visar att de flesta förskollärare i studien uppfattade begreppet naturvetenskap som natur och utomhusmiljö och att de inte i någon större omfattning uppfattade barns naturvetenskapliga upptäckter i den vardagliga verksamheten. Detta resulterade i att de inte kunde förklara hur de synliggör barns naturvetenskapliga upptäckter för barn, istället talade de om hur de synliggör naturvetenskap utifrån egna idéer och kunskaper om naturvetenskap.

Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger och barn förhåller sig till surfplattan i förskolan. De forskningsfrågor vi ville få svar på var: Hur interagerar de medverkande vid användning av surfplattan samt hur förhåller sig pedagogerna till surfplattan och vad kan den erbjuda i verksamheten? För att undersöka detta genomfördes observationer på tre olika förskolor. Utöver observationerna gjordes även intervjuer med fyra förskollärare. Genom hela vår studie har vi utgått ifrån det sociokulturella perspektivet där begreppen interaktion, samspel, mediering och artefakter har fått stå i fokus. Resultatet visar att surfplattan i nuläget oftast används under planerade aktiviteter där lärandet står i fokus. Två pedagoger uttryckte önskemål om att surfplattan alltid skulle finnas tillgänglig att användas fritt för barnen och inte endast då en pedagog har bestämt det. Pedagogerna menade även att surfplattan ska ses som ett komplement till den övriga undervisningen, och det är viktigt att pedagogerna har rätt inställning samt den kunskap som krävs för att använda surfplattan som ett läranderedskap. Samtliga pedagoger påpekar vikten utav delaktiga pedagoger så att surfplattan används på ett pedagogiskt effektivt sätt och inte bara som ett tidsfördriv.

I vårt dagliga arbete har vi sett hur barn lär sig läsa och skriva med hjälp av surfplattan. Studiens syfte är att undersöka hur förskolebarns läs- och skrivinlärning sker med hjälp av digitala pedagogiska verktyg, sett utifrån behavioristiskt, konstruktivistiskt och sociokulturellt lärandeperspektiv. Som metod har vi använt oss av observationer på förskolebarn som filmades. Filmsekvenserna varade mellan fem och tio minuter. Vi valde att observera för att iaktta förskolebarns läs- och skrivinlärning när de använder surfplattan som verktyg. Något vi såg var att samspel, intresse, förstärkning och minnesinlärning motiverade barnen i vår studie. De digitala verktygen håller förskolebarnens intresse vid liv och de inspireras av att komma vidare i spelen genom att konstruera sig fram i övningarna. Vi anser att digitala verktyg är ett bra komplement för barns läs- och skrivinlärning i förskolan och skolan. Resultatet pekar på att barnen i studien lärde sig på ett enkelt sätt och de kunde känna igen bokstavssymboler på skärmen och koppla ihop dessa med bokstäverna på tangentbordet.

Denna uppsats är en empirisk studie om hur förskolepersonal resonerar och tolkar lekens betydelse för barns sociala utveckling, lärande och miljö. Vårt syfte med denna fallstudie är att undersöka vad förskolepersonalen på tre förskolor och tre förskoleklasser har för uppfattning när det gäller lekens betydelse. Utifrån vår fallstudie där vi har intervjuat sex förskollärare har vi fått deras tolkningar och syn på leken, lärandet och miljöns betydelse för barns utveckling. I undersökningen har vi arbetat utifrån kvalitativa metoder och djupintervjuer. Totalt har sex personer på tre förskolor och i tre förskoleklasser intervjuats och det har endast varit förskollärare. Intervjuerna har transkriberats och analyserats i sin helhet. Resultatet från de sex intervjuerna av förskollärarna visar att det finns många likheter i deras tolkningar av lekens betydelse. Där redovisas deras syn på hur viktig de tycker att leken är och på vilket sätt de använder lek och lärande i förskolan och skolan. Förskollärarnas uppfattning om att miljön är anpassningsbar utefter barns behov samt att den ska vara inbjudande och locka till lek och lärande. I vår studie av förskollärarnas tolkningar är de överens om att de försökte använda leken i så stor utsträckning som möjligt. Det de anser som ett dilemma är all strävan efter mål som skall uppfyllas. Förskollärarna betonar att tiden till lek ofta försummas i och med detta.

Syftet med det självständiga arbetet är att bidra med några nya kunskaper kring hur läromiljöns utformning påverkar elevers texter. I föreliggande arbete vill vi pröva om och i så fall hur läromiljöer påverkar elevtexter. Arbetet är framtaget i samband med ett intresse för läromiljöns utformning och påverkan. Utgångspunkten för arbetet är: Om och i så fall hur en läromiljö med utgångspunkt i att lära genom samspel, kommunikation, sinnen och erfarenheter kan påverka elevers texter? I tidigare forskning framkommer det hur det sociala samspelet används i undervisningen samt hur elevers individuella erfarenheter kan tas tillvara på. Det finns ett litet utbud av framtagen forskning kring alla sinnenas betydelse för kunskapsutveckling i läs- och skrivundervisningen. Forskningen som finns betonar värdet av en trygg och väl utformad läromiljö där eleverna får ta del av olika sätt för att ta till sig kunskap för att kunna utvecklas i sin läsning och skrivning. Undersökningens metod är en fallstudie som utgår ifrån ett planerat undervisningsupplägg, en promenad, observation, observation med samtal och analys av elevtexter. Arbetet kommer avslutningsvis att presentera och diskutera fallstudiens resultat som grundar sig i ett undervisningsupplägg där syftet är att se om och i så fall hur det sociala samspelet, kommunikation, att lära genom alla sinnen och elevernas erfarenheter synliggörs i elevtexter.

I denna undersökning står pedagogers förhållningssätt till barns lek på förskolans utegård i centrum. Vi menar att detta är ett angeläget område eftersom leken anses viktig för barnens lärande och utveckling. Syftet med studien är att undersöka hur pedagogerna samspelar, agerar och förhåller sig till barnen och barnens lek på utegården. Genom att undersöka pedagogernas förhållningssätt kan deras sätt att möjliggöra barnens lek synliggöras. Det empiriska materialet har producerats på två olika förskolor och metoden som använts har varit videoinspelning. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv där begreppen samspel, zoneof proximal development (ZPD), scaffolding, medierande redskap, artefakter och appropriering är centrala. Dessa begrepp har använts som analysverktyg i föreliggande studie. Resultatet visar att pedagogerna förhåller sig till barnens lek och lärande på flera olika sätt.Pedagogerna har visat olika grad av engagemang i barnens lek både gällande verbalt samspel och kroppsligt agerande. Vid vissa tillfällen förhöll sig pedagogerna helt observerande till barnens lek på förskolans utegård medan de vid andra tillfällen var deltagande. Utifrån detta är vår slutsats att pedagogernas olika förhållningssätt till barnens lek på förskolans utegård harbetydelse för barnens egna möjligheter att agera i leken och att pedagogernas olika förhållningssätt är betydelsefulla för att skapa en variation för barnens lek och lärande.