Samspel har stor betydelse för barnens språkutveckling. Jag ville ta reda på hur pedagogerna aktivt arbetar med barnens språkutveckling genom ett samspelsperspektiv. Genom att använda mig av intervjuer och observationer registrerade jag den information som jag skulle behöva ha tillgång till. Pedagogerna menar att som pedagog arbetas det ständigt med barnens språkutveckling, vilket inte tvunget betyder det talade språket. Språk är allt som har med kommunikation att göra, till exempel kroppsspråk, och andra sätt att göra sig förstådd med varandra. Språkutvecklingen är också något som utövas under hela dagen, från tamburkontakten på morgonen tills det att barnen blir hämtade.

Syftet med denna studie är att ta reda på om sinnespreferenser (inlärningskanaler)påverkar samspelet mellan pedagoger och barn i en lärandesituation. Studien är gjord på en förskola med barn i åldrarna tre till fem år. Vi genomförde en fallstudie och använde oss av metodtriangulering (observation, enkät och intervju). Informanterna är fyra pedagoger och fem barn. Resultatet visar på att sinnespreferenser påverkar samspelet.

Syftet med undersökningen har varit att studera hur några förskollärare ser på surfplattan som pedagogiskt verktyg i förskolan samt hur de använder surfplattan för att stödja och stimulera barns utveckling och lärande. För att besvara frågeställningarna och syftet användes observationer och intervjuer som metod och resultatet visade att samtliga intervjuade förskollärare använder surfplattan som ett pedagogiskt verktyg i förskolan. Surfplattan användes för dokumentation, informationssökning och som ett verktyg för att öka kommunikation och samspel i barngruppen med hjälp av förskollärarna. Förskollärarna hade laddat ner ett antal pedagogiska appar utifrån barnens intressen och behov. Slutsatserna av undersökningen är att förskollärarna utgår från läroplanens strävansmål vid användning av surfplattan som även bidrar som artefakt till samspel, kommunikation och turtagning mellan barnen.

Syftet med denna undersökning är att ta reda på hur förskolans inomhusmiljö stödjer barns sociala samspel och på vilket sätt förskolepersonal utformar miljön för att främja barns interaktion med varandra. Denna kvalitativa undersökning genomförs på två olika förskolor där vi sammanlagt utför åtta stycken intervjuer med både förskollärare och barnskötare. Resultatet visar att miljöns rum, material samt utformning antingen kan främja eller begränsa barns sociala samspel. Vikten av att ha en flexibel miljö framhålls samtidigt som vårt resultat synliggör tankar kring rummens storlek och utformning samt betydelsen av att erbjuda barn varierat och tillgängligt material. Utifrån vårt resultat kan vi se att förskolepersonal dock bör lägga större fokus på barns egna idéer och synpunkter och göra dem mer delaktiga i utformandet av förskolans miljö.

Studien om tiden för varje elev lyfter upp problematiken med stora barngrupper och synliggör några tillvägagångssätt att arbeta mot problematiken. I Teoridelen fokuseras på begreppet barnperspektiv vilket är relativt nytt och innefattar att man utgår från barnet, dess frigörelse och individualisering. Här är det viktigt att vi kan se barnet ur barnets synvinkel "att se barnet, samtala och lyssna, ta reda på och försöka förstå"( Ihrskog, :2006:44). Syftet med min undersökning är att få en bättre kunskap och förståelse om hur dialog och delaktighet främjas i fritidshemmen samt att få reda på fritidspedagogers sätt att arbeta med att se varje elev utifrån de förutsättningar eleven har. Två pedagoger från två olika skolor med olika stora barngrupper intervjuas. Undersökningen visar att de intervjuade har uppmärksammat detta som ett problem för att målen som fritidshemmen ska kunna uppnås. Undersökningen visar att det finns en problematik att följa målet att "ta hänsyn till varje enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande" (Skolverket 2011 LGR 11: 14) i och med de stora barngrupperna som finns på fritidshemmen. Resultatet visar däremot att detta inte är generellt för alla skolor. I studien framgår hur mycket fritidspedagogerna främjar delaktighet och dialog i fritidshemmen. I resultatet visar det sig att både fritidspedagoger och forskare utrycker vikten av att arbeta med dialog och delaktighet.

Forskning påvisar att samspel är gynnsamt för undervisningssituationen, men det finns väldigt lite forskat kring eleverna på träningsskolans möjligheter till samspel. Det lilla som finns visar att samspelet mellan eleverna i denna skolform är begränsat (Göransson, 1995; Östlund, 2012). Detta trots att läroplanen (2011) påvisar att elever ska ges möjlighet att utveckla sin förmåga att samspela samt skolans sociala gemenskap belyses. Syftet med vår studie är därför att ur ett sociokulturellt perspektiv, titta på hur samspel kan ta sig uttryck i undervisningen samt se vilka möjligheter och begränsningar eleverna kan möta i samspelet.  Denna kvalitativa studie är genomförd i grundsärskolan, inriktning träningsskola. Observationer är gjorda i undervisningssituationer på träningsskolan som därefter följts upp med intervjuer av undervisande lärare. Resultatet i denna studie visar att det finns en mängd kategorier av sätt samspel kan ta sig uttryck på. Det varierar dock hur mycket samspel som förekommer i undervisningen och hur det skapas förutsättningar för samspel samt hur det samspel som uppstår tas tillvara. Möjligheterna och begränsningarna för samspel variera stort. Vår slutsats är att den viktigaste faktorn för ett lyckat samspel mellan eleverna är lärarens inställning till samspelets möjligheter och hur läraren skapar tillfällen för samspel, samt tar till vara på de tillfällen som uppstår. Denna studies resultat skiljer sig i viss mån från det som tidigare forskning påvisat, vilket kan bero på en mängd faktorer, bland annat att vi endast deltagit i verksamheten en väldigt begränsad tid samt att deltagandet byggde på ett bekvämlighetsurval på frivillig basis. I framtiden vore det intressant att se större och mer omfattande studier kring samspel för elever på träningsskolan.

No description available.

Syftet med studien är att skapa kunskap om hur fritidshemmen kan arbeta för att ge eleverna inblick i närsamhällets föreningsliv. De forskningsfrågor studien utgått från är: Hur beskriver fritidslärare fritidshemmens arbete med att ge eleverna inblick i närsamhällets föreningsliv? Vad anser fritidslärare kännetecknar en bra samverkan mellan fritidshem och föreningsliv? Vilka skillnader och likheter ser vi i hur fritidshemmen arbetar med elevernas inblick i närsamhällets föreningsliv?    I studien har vi utgått från ett sociokulturellt perspektiv på lärande. Vi har använt oss av en kvalitativ metod där vi har intervjuat fritidslärare. Resultatet pekar på att en bra samverkan kräver ett ömsesidigt engagemang från fritidslärare, föreningsledare och elever. Det krävs resurser i form av personal, pengar och tid för att möjliggöra samverkan, samt att fritidslärarna har tydliga mål för varför samverkan sker och vad eleverna ska få ut av det.

Färdigheter som samspel och kommunikation är viktiga förmågor att utveckla i dagens informationssamhälle och är förutsättning för att bli delaktig i samhället visar forskning.   Dessa förmågor belyses även i skolans styrdokument och trots detta visar forskning att många grundsärskolor inte formar sin undervisning så att eleverna utvecklar de förmågor som läroplanen uttrycker.                              Syftet med denna kvalitativa studie var att få en fördjupad förståelse av lärares undervisning i grundsärskolan samt att synliggöra vilka möjligheter, svårigheter och hinder som finns för att eleverna ska kunna lära i samspel och utveckla sin kommunikativa förmåga.  Datainsamlingen genomfördes på nio grundsärskolor via observationer med efterföljande intervjuer av undervisande lärare.  Analysen gjordes i flera steg; först en kvalitativ innehållsanalys, sedan en analys utifrån sociokulturellt perspektiv, efter det en didaktisk analys utifrån undervisningsstrategier och sist en analys utifrån systemteoretiskt perspektiv. I analysen framkom tre teman ”Lärarens förhållningssätt”, ”Organisation” och ”Elevens egenskaper/ funktionshinder”.                                                                                                                                 Resultatet av vår analys visade både främjande och hindrande förutsättningar, lärarens centrala roll, att sampel och kommunikation inte alltid fick den vikt de borde för att utveckla dessa förmågor och att lärarna ansåg att samspel och kommunikation var viktiga förutsättningar men trots detta syntes inte detta lika tydligt i deras undervisning.

Syftet med denna studie är att ta reda på hur pedagoger ser på naturen som lärandemiljö, samt hur de samspelar, interagerar och kommunicerar med de yngsta barnen i mötet med naturen. Vidare är syftet att ta reda på vilka kommunikationsformer pedagogerna använder för att skapa ett meningsfullt lärtillfälle tillsammans med de icke-verbala barnen i förskolan. Naturen som lärmiljö är en enorm tillgång för utveckling och lärande hos barnen, dock krävs det pedagoger som tar tillvara på denna tillgång. Studien har utgått från kvalitativa intervjuer med sex förskollärare på tre olika förskolor, där intervjuerna har analyserats utifrån två olika perspektiv, livsvärld och sociokulturellt perspektiv. Resultatet visar att pedagogerna använder verktyg för att förstärka det verbala språket i kommunikation med de yngsta barnen, men att de skulle vilja ha mer kunskap om alternativa kommunikationsformer utöver det verbala språket. Slutsatsen i studien visar på att det krävs engagerade och närvarande pedagoger för att genom de icke-verbala barnens kroppsspråk försöka tyda vad de intresserar sig för.