När vardagen blir till vetenskap, Vetenskapsrådet diarienr 2003-1283

Bakgrund: Ohälsosamma levnadsvanorna ökar i befolkningen. Socialstyrelsen rekommenderar kvalificerade rådgivande samtal gällande distriktssköterskans arbete med levnadsvanor men anger inte samtalsmetod. Inom primärvård är motiverande samtal (MI) vanligt använd. Denna samtalsmetod förordas av Folkhälsomyndigheten, men inte av Nationella riktlinjer för diabetesvård. Detta då MI inte visat effekt på HbA1c-värde och kroppsvikt. Hur vårdsökande själva ser på samtal med distriktssköterska och vad som motiverat dem till förändringar är sparsamt studerat. Syfte: Syftet med studien är att undersöka vad som har motiverat vårdsökande till förändring i de kvalificerade rådgivande samtal de haft med distriktssköterska inom primärvård. Metod: Studien har en deskriptiv design med kvalitativ ansats i form av intervjustudie med tolv vårdsökande. Intervjuerna, som var semistrukturerade, spelades in, transkriberades ordagrant och analyserades därefter med en innehållsanalys. Resultat: Som svar på syftet framkom under analysen ett övergripande tema, två kategorier och fyra subkategorier. Det övergripande temat visade att ett samspel behövs mellan vårdsökande och distriktssköterska för att skapa motivation till förändring. Samspelet bygger på att den vårdsökande får ny lärdom som ger inre motivation och att det skapas en god relation med distriktssköterskan. Slutsats: Att distriktssköterskans arbetstid ägnas åt kvalificerade rådgivande samtal är enligt föreliggande resultat värdefullt för att vårdsökande ska hitta motivation till förändring. Motivationen kom av lärdom införskaffad i samspel med en god relation med distriktssköterskan som den vårdsökande haft hälsosamtal med. Att primärvården erbjuder kvalificerade rådgivande samtal med distriktssköterskan kan ge en vinst på både individ-, grupp- och samhällsnivå.

Detta examensarbete har som syfte att synliggöra förskollärares upplevelser av språkstimulering i måltidssituationer på förskolan. Studien är kvalitativ med en fenomenologisk ansats, där semistrukturerade intervjuer med förskollärare ligger till grund. Intervjuer har genomförts på fyra olika förskolor, med sex förskollärare. Bearbetning och analys av materialet har gjorts med utgångspunkt i det fenomenologiska perspektivet. Fenomenologin som teori koncentrerar sig på att få en tydlig bild av fenomenet i sig, så som det uppfattas av människor. Forskaren tolkar respondentens erfarenheter och upplevelser av ett fenomen, som i denna studie är språkstimulering i måltidssituationer och dess variation, för att kunna få fram essensen av varför något är på ett visst sätt. Studiens resultat visar att förskollärare upplever måltiden som ett tillfälle för samtal och språkutveckling. Resultatet visar även att språkstimulering vid måltiden kan se ut på olika sätt, så som att förskolläraren ställer mycket frågor för att locka till samtal eller backar i samtalet för att låta barnen samspela med varandra. De beskriver sig uppleva lärandet vid måltiden som spontant, vilket kräver en närvarande och lyhörd förskollärare. En slutsats som kunnat dras utifrån resultatet är att det inte finns en perfekt fysisk miljö för att främja språket vid måltiden. Istället är det förskollärarens förhållningssätt och den aktuella barngruppens behov som har betydelse.

Forskning har visat att chefers upplevelser av svåra samtal är en individuell uppfattning, men som vanligen karaktäriseras av att leverera ett budskap som kan ge upphov till obehag. Dessa samtalssituationer kan upplevas mindre svåra om chefer utövar adekvata strategier samt erbjuds stöd från olika parter. Studiens syfte var att belysa det svåra samtalet mellan chefer och medarbetare genom att lyfta fram vad ett svårt samtal innebär för chefer, vilka strategier de använder sig av samt vilka stödfunktioner de har tillgång till och om mer stöd önskas. Resultatet från åtta intervjuer med chefer på en vård- och omsorgsförvaltning visade att avgörande för när ett samtal upplevdes svårt var grunderna till samtalet, vem samtalet hölls med samt om medarbetaren var samarbetsvillig. För att bemästra dessa situationer utövade undersökningsdeltagarna olika strategier, varav förberedelser ansågs vara av stort värde. Cheferna uppgav att de erhöll emotionellt stöd från sina kollegor och fick juridiskt stöd från HR, men önskade utöver det inget ytterligare stöd. Studien bidrar med en ökad förståelse för hur chefers erfarenheter, förberedelser samt tillgång till stöd kan påverka upplevelsen av svåra samtal.

SAMMANFATTNINGSyftet med denna studie är att beskriva och analysera hur kuratorer arbetar med insatser gentemot mobbning på individ-grupp-och organisationsnivå i det skolkurativa arbetet. Med hjälp av en kvalitativ metod har författaren samlat in data. Fem intervjuer har genomförts med skolkuratorer på två mindre kommuner i Sverige. Under intervjuerna har författaren använt sig av semistrukturerade frågor utifrån en intervjuguide för att belysa hur kuratorernaarbetar kring mobbning. Vidare har en konventionell innehållsanalys används för att analysera fram studiens resultat.Resultatet visar att skolkuratorerna får till största del upplysningar om pågående mobbning av lärare, elever samt föräldrar. Kuratorerna använder sig inte av något specifikt mobbningsprogram ellermetod för att utreda mobbningsärenden. Istället visar resultatetpå att delar av ”Farstamodellen” används men också individ-och gruppsamtal och i samverkan med elevhälsoteam. Det förebyggande arbetet med ökad vuxennärvaro bland eleverna upplevs som ett positivt sätt att upptäcka gryende konflikter och stävja mobbning. Ett fungerande samarbete mellan föräldrar, elever och personal anses också vara betydelsefullt. Varje ärende behöver individanpassas för bästa slutresultat.

Uppsatsens syfte är att fördjupa kunskapen om arbetsmöten mellan kollegor där problemlösning är centralt. Genom detaljerade samtalsanalyser beskrivs samtalets organisering som framgår i samtalens samtalsfaser. Studien har en etnometodologisk ansats för att genomföra en samtalsanalys. Datainsamlingen har skett genom att filma fyra arbetsmöten som sedan observerats för att identifiera olika samtalsfaser som därefter transkriberats. Resultatet har analyserats med Goffmans dramaturgiska perspektiv och Bions gruppteori.   Tidigare forskning visar att studier av arbetsmöten kollegor emellan är eftersatt, därför är kunskapen eftersatt om vad som karakteriserar sådana möten som samtalspraktiker.       Studien visar att man i kollegiala arbetsmöten skapar konsensus genom att ha ett professionellt förhållningssätt vid problemlösning och för att acceptera förklaringar till varför man arbetar som man gör. Man tar inte personlig ställning utan förklarar ställningstagande med regelverk och organisationens policy. Studiens resultat synliggör dolda inslag som kan förekomma i kollegiala samtalskulturer som får konsekvenser för organisering av arbetsmöten och deras utfall.

Psykiatriambulansen tillkallas när en person har psykiskt illabefinnande eller vid hot om suicid. Sjuksköterskorna som arbetar i psykiatriambulansen är alltid två stycken, en psykiatrisköterska och en ambulanssjuksköterska alternativt en grundutbildad sjuksköterska. Innan resursen inrättades fick ambulansverksamheten eller polisen ta hand om dessa larm. Vid psykisk ohälsa behövs kunskaper och erfarenhet om akut omhändertagande av personer med psykisk ohälsa. Mötet med patienterna skall utmynna i ett vårdande och ge patienterna en bättre hälsa. Sjuksköterskorna behöver förstå patientens situation och inse innebörden av ett livsvärldsperspektiv.  Tidigare forskning om ambulanssjukvård visar att bemötandet vid akut sjukdom är betydande för patienterna. Det har även visat sig att många av de patienter som träffade psykiatriambulansen kunde få hjälp på plats och inte behövde åka vidare till sjukhus vilket bidragit till en hållbar utveckling inom hälso- och sjukvård. Syftet med studien var att undersöka specialistsjuksköterskors och sjuksköterskor upplevelser av att vara först på plats – vid akutlarm i psykiatriambulansen.  Kvalitativ metod med induktiv ansats har använts då sjuksköterskors upplevelser efterfrågades. Sju sjuksköterskor inom psykiatriambulansen intervjuades. Resultatet presenteras i fyra huvudkategorier och tolv underkategorier Huvudkategorierna är sjuksköterskans yrkesroll, sjuksköterskans förberedelse, det akuta mötet och anhörigstöd. Resultatet visade att sjuksköterskorna i psykiatriambulansen upplevde egna känslor i det akuta mötet men som de lade åt sidan för stunden för att behålla sitt lugn. Vidare visade det sig att sjuksköterskorna i psykiatriambulansen alltid fokuserade på patientens behov och försökte bibehålla sin professionalitet oavsett vad som hände runtomkring. Resultatet visade också att de alltid hade ett säkerhetsmedvetande med sig i mötet med patienter, samt att de ansåg att möta barn och ungdomar med psykisk ohälsa var svårt. Sjuksköterskorna upplevde att de fick fysiologiska reaktioner när de åkte på vissa typer av larm och att de ibland kunde uppleva känslor av maktlöshet i mötet med anhöriga.

I dagens samhälle debatteras det frekvent om matematikundervisningen och svenska elevers kunskaper i matematik har försämrats. Tidigare forskning visar att mer tid bör läggas på att utveckla elevernas resonemangsförmåga då resonemangsförmågan ses som grunden till matematisk förståelse. Vidare framkommer det att undervisningen i matematik domineras av läroboksbunden undervisning, det sociala samspelet och elevers resonemangsförmåga riskerar därmed att hamna i skymundan. Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur lågstadieelever resonerar med varandra när de arbetar med matematiska problemlösningar i grupp. Vi har genomfört en deduktiv analys där analysarbetet och forskningsprocessen utgår från två ramverk för att få syn på elevers interaktionsmönster och hur resonemang sker kring matematiska problem. Utifrån detta har följande forskningsfråga formulerats: Vilka olika samtalstyper blir tydliga genom elevers interaktionshandlingar när de löser matematiska problem grupp? Empirin består av videodokumentationer insamlade från två årskurs tvåor på två olika skolor. Resultatet visar hur olika samtalstyper blir tydliga när elever interagerar i grupp, när de löser matematiska problem. Eleverna byggde överlag vidare på varandras resonemang för att nå en gemensam lösning. Däremot visar resultatet även att det fanns grupper som förde samtal “bredvid” varandra, det vill säga att eleverna pratar utan att föra en diskussion eller ett resonemang. Somliga grupper förde även samtal om sådant som inte berörde den aktuella uppgiften. Det visades även tillfällen där eleverna enbart kommunicerade med varandra utan att föra några gemensamma resonemang. Oftast inleddes arbetet med ett gemensamt resonemang, men en bit in i arbetet kunde det ibland hända att en elev tog över samtalet genom att dominera, det vill säga styra uppgiften och leda de andra gruppmedlemmarna. I vissa fall försvann resonemanget och togs över av endast kommunikation eller individuella lösningar. Med den här studien vill vi bidra med mer forskning kring hur resonemangsförmågan uppfattas, behandlas och undervisas för att på så sätt bidra med en mer utvecklad syn på matematiken. Fler studier behövs göras, i synnerhet med fokus på lärarens stöttning i samtalen för att eleverna ska nå de utforskande samtalen.

Syftet med denna studie är att studera lärares samtalsstilar under mellanmålet på fritidshemmet och om dessa, utifrån begreppet scaffolding/stöttning, kan få konsekvenser för elevernas språkanvändande, något som vi benämner språkande. Metoden som använts för insamling av material har varit observationer samt intervjuer i form av fokusgruppsamtal och kvalitativa enskilda intervjuer. I analysen av resultaten används begreppet scaffolding/stöttning för att synliggöra hur lärarnas samtalsstilar kan inverka på elevernas språkande. Resultatet visar att lärarna ger eleverna mycket talutrymme samt att de mestadels använder sig av frågor i samtalen och att samtalen ofta utgår ifrån elevernas intressen. Detta ger eleverna möjlighet att utveckla sina tankar och ger dem därmed större möjlighet till att använda språket. Studiens slutsats är att mellanmålssituationen är högst relevant avseende möjligheter till samtal mellan lärare och elever inom fritidshemmets arena. Det framstår dock som viktigt att lärare i fritidshem blir medvetna om denna pedagogiska potential och tar tillvara på den.

This study is about young people’s vocabulary knowledge. The aim is to examine whether the vocabulary knowledge has changed for the worse, according to research, two teachers’ experiences and media. My hypothesis is that a change for the worse involves risks: it can become difficult for young people to be a part of the public dialogue and understand the academic literature. With public dialogue, I mean the dialogue in for example newspapers, TV, the office etcetera. The methods I have used are a literature study and interviews. The result indicates that the vocabulary knowledge has changed for the worse. The curriculum for the Swedish upper secondary school states that the students should learn how to participate in a process of making decisions in a democratic way, in society and at work. If the students reach these goals it should not be a problem to be a part of the public dialogue. Three studies from 1997, 2011 and 2017 show that the vocabulary knowledge is worse. The words that young people seem to not understand are words connected to politics and words that usually occur in newspapers and fiction. Moreover, the teachers’ experiences of the students’ vocabulary are the same as the result of the research. They think that the vocabulary knowledge is insufficient now compared to what it was a decade ago when they started to work. In addition, media does not seem to hesitate to enlighten people about a school in crisis.