I denna studie har jag genom att observera mig själv utforskat hur jag som blivande musiklärare undervisar vuxna, som har funktionsnedsättningar, i ensemble. Syftet har varit att undersöka vilka semiotiska resurser jag använder mig av då jag undervisar, hur de används och hur de förändras under arbetets gång. Som metod har jag använt mig av videoinspelning och kompletterande loggboksanteckningar. Ensemblegruppen bestod av ca tio vuxna med funktionsnedsättningar och två till fem lärare som vanligtvis arbetar med gruppen. Tillsammans hade vi fyra lektioner där jag undervisade i sång, instrument och ensemblespel. Resultatet presenteras med hjälp av följande teman: Lektion 1, Lektion 2 & 3 och Lektion 4. Vilka resurser jag använder mig av och hur dessa används beror i dessa fall främst på vilka instrument gruppen spelar. Resultatet diskuteras därefter utifrån vilka förutsättningar jag haft, det multimodala perspektivet och tidigare forskning. / In this study I have, by observing myself, analysed how I as a future music teacher educates adults with learning disabilities in ensemble situations. The purpose has been to study which semiotic resources I use during classes, how they are being used and in which way they are changing as the lessons progresses. My method has been video recordings and supplementing logbook notes. The ensemble group consisted of approximately ten adults with learning disabilities and two to five teachers who usually work with the group. Together we had four lessons in which I taught them about singing, instruments and playing in ensemble. In the result I have used the following themes: Lesson 1, Lesson 2 & 3 and Lesson 4. Which resources I use and how they are being used depends in these cases foremost on which instruments the group are playing. The result is discussed subsequently based on preconditions, the multimodal perspective as well as previous research.

This thesis draws on a video ethnography of music activities in a preschool setting in Sweden. It focuses on the participants’ co-construction of music activities and on their use of semiotic and material resources to constitute and sustain these activities. The videos document musicking (Small, 1998), that is, events involving a series of musical activities: work with instruments, dancing and movements, singing and listening. The data were collected during one year and includes 24 hours of video films (altogether 30 musicking events). The participants in the study are 1-3 years old children and their music pedagogues (preschool staff members who worked in the preschool on a daily basis). In terms of theoretical influence, the study is inspired by conversation analysis (Sacks, 1992), linguistic anthropology and work on aesthetic processes (Duranti & Black, 2012; Sawyer, 1997; 2003), as well as sociocultural theorizing (Lave, 1996; Rogoff, 1995; Wenger, 1998). The findings show that the individual young children (2-year-olds) engage in musicking, and that they also initiative various novel activities: such as conducting, dancing, singing, and exploring instruments. In these activities, mobility in the room is essential for the children`s access to instruments and other artifacts and for their possibility to participate in specific activities. The musicking events evolve as multimodal events, where different participation strategies are allowed and creative improvisations involve both musical and extra-musical actions. But a major finding is that the music pedagogues’ responsive uptake and creative improvisations are critical for the individual children`s ability to participate in specific activities and for bringing together the individual child and the group in collaborative musicking. / Forskarskolan: Globalisering, literacy och utforskande lärprocesser: Förskolebarns språk, läsande, skrivande och matematiserande (GUL).

Syftet med detta självständiga arbete är att utifrån ett designteoretiskt perspektiv, utforska hur jag med olika resursers hjälp designar mina mentala förberedelser inför framträdanden eller provspelningar. Forskningsfrågorna lyder: Vilka semiotiska resurser använder jag när jag mentalt tränar inför musikaliska framträdanden och provspelningar? På vilka sätt transformeras mina tankar, känslor och mitt beteende under en period av mental träning? Studien baseras på självobservationer i form av loggboksskrivande och videoobservation av den mentala lärandeprocessen som pågått under tre månaders tid. Analysen av lärandeprocessen redovisas i resultatet i två teman, Stöd och resurser i min mentala träning som visar vilka hjälpmedel jag använt mig av i min mentala träning och Transformationer som visar hur mina tankar, känslor och mitt beteende har förändrats under lärandeprocessen. Avslutningsvis diskuteras det analyserade resultatet i relation till litteratur som utgår från det designteoretiska perspektivet och tidigare forskning inom området. / The purpose with this self-observation study, based on the design theory, is to explore how my mental preparations in front of a concert or audition is designed with help of different resources. The research questions read as follows: Which semiotic resources do I use during mental training before a concert or audition? How do my thoughts, feelings and behaviour transforms during a period of mental training? The study is based on self-observations consisting of logbook writing and video recordings during a three-month period of mental training. The result of the analysis is presented in two different themes, Support and resources in mental training which describes the different resources in my mental training and how the resources cooperate with each other. The other theme Transformations shows how my thoughts, feelings and behaviour changes and transforms during my process. Finally, I discuss the result of the analysis in relation to literature based on the design theoretical perspective and previous research in the field of mental training.

Denna studie undersöker hur processen för transmodalitet kan fungera som designverktyg, genom att undersöka multimodal omvandling av en audiovisuell gestaltning i relation till dess budskap. Detta för att öka förståelsen för hur processen för transmodal design kan användas som verktyg för design av budskap i audiovisuella gestaltningar. Vilket i sin tur kan bidra med kunskap och utveckling av processen för audiovisuellt meningsskapande, med transmodal design som produktionsverktyg. Syftet med denna uppsats är alltså att bidra med kunskap om olika gestaltningsformers kommunikativa potential, genom transmodal design som produktionsverktyg i gestaltningen ’Den nya skogen’. Detta undersöks med en forskning genom designmetodik bestående av en kombination av metoder; fokusgruppintervjuer samt iterativ och kollaborativ design. Fokusgruppen har agerat medkreatörer i en iterativ designprocess för gestaltningen, vilket har genererat tre olika versioner som använder olika gestaltningsformer för att förmedla ett budskap. Fokusgruppen har bland annat diskuterat gestaltningsformernas lämplighet i relation till budskapet, samt alternativa former för att förmedla samma budskap. Studien har fokuserat på tre teman i fokusgruppens insats; associationer/känslor, tolkning av budskap samt gestaltningsformernas kommunikativa potential och begränsningar.

Den här uppsatsen syftar till att belysa hur utformning av lokaler och språkliga budskap kan relateras till inkludering av besökare i offentlig miljö. Uppsatsen utgör en fallstudie av Kulturhuset Stadsteaterns offentliga öppna lokaler i Stockholm. Den teoretiska ramen utgörs av en kombination av verksamhetsanalys och språkliga landskap. Eftersom denna kombination inte är särskilt etablerad inom svensk språkvetenskaplig forskning är ett delsyfte med uppsatsen att fortsätta utforska denna kombination.  Uppsatsen utgår från en målsättning som har definierats i Kulturhuset Stadsteaterns verksamhetsplan för 2021, som handlar om att arbeta för att öka inkludering av nya besökare genom att bland annat synliggöra fler språk. Uppsatsen grundar sig i intervjuer, observationer och fotografering som metod. Det samlade underlaget analyseras utifrån ett kontextuellt perspektiv, då både verksamhetsanalys och analys av språkliga landskap förutsätter att språk påverkas av och påverkar kontexten.  Resultaten visar att de verksamheter som förekommer är navigera i huset, köpa biljett, handla i butiken, köpa mat, besöka gratisutställningar, läsa böcker, serietidningar och lyssna på musik, studera och arbeta, samt gå på toaletten. Husets glasväggar kan ses som gränsobjekt som både kan bidra till inkludering, men kan också exkludera. Även personalens uniformer kan fungera som gränsobjekt. Avdelningsnamn inom organisationen präglas av byggnadens historia, vilket kan exkludera besökare som inte känner till den. Resultaten av det språkliga landskapet visar att de skyltar som finns är väggfasta skyltar, hängande skyltar från taket, digitala fasta skyltar, digitala interaktiva skyltar, tillfälliga pappersskyltar och golvdekaler. Utöver det kan personalens uniformer ses som en artefakt i det språkliga landskapet. De språk som förekommer inom organisationen är svenska, engelska och arabiska, men information förekommer även på piktogram och punktskrift. Svenska är det dominerande språket i byggnaden och skyltar med svenska och engelska har en informativ funktion, medan arabiska har en symbolisk funktion på ett fåtal skyltar. Det kan signalera att engelska är det språk som förväntas kommunicerar med de som inte talar svenska. / Inkludering av besökare genom utformning av lokaler och språkliga budskap

Dance teaching as embodied multimodal practice A study about communication and interaction in dance teaching. The overall aim of this study is to increase the knowledge about how communication and interaction between students and teachers is manifested in dance teaching and learning, with a special focus on the students’ agency and how that can be assumed to affect their conditions for learning. In a dance class, teachers and students engage in the dance practice by using different semiotic modes of communication; body movements and gestures, touch, hearing, gaze, sound and speech. The teaching and learning situation can be described as a complex multimodal configuration of signs in different time and space based modes. The object of study is to examine students’ and teachers’ interaction and communication in detail, with a focus on how different semiotic resources are being used and how that affects the design of the dance class. The data consist of video recordings of dance classes in dance college education and more specifically the daily dance practice, the dance class. Video recordings were made in jazz dance, contemporary dance and ballet classes. These genres are, in various degrees, bearers of a tradition of dance teaching where students repeat the movement material that the teacher demonstrates. I base my choice on the fact that this is a common way of teaching dance both in dance college education and elsewhere.  By using a multimodal analysis, different modes of communication and their interplay were brought into focus. Employing the perspective of a social semiotic multimodal theory the analyzed data were interpreted and discussed.  The result has shown the importance of the body in communication and interaction between students and teachers in dance teaching and learning. Communication and interaction involve and combine different embodied semiotic resources. Signs are being made, interpreted and remade/redesigned with, through and in the body. The way the teachers use their voices in combination with body movements and gestures in instructions and feedback, makes these resources appear hierarchically more important than the verbal language. The result shows that the students make rhetoric choices in their learning processes. It is shown by the way they choose to attend to what the teacher communicates. The students’ choices in responding are mostly by showing how they understand. Further the results show that the teacher is responsible for the overall design of the dance class. The study material consists mostly of movements that the teacher has created in relation to a genre’s esthetics, the teacher chooses what aspects to focus on and how time is disposed. The students’ agency seems limited in terms of how they can affect and influence the design of the dance class. This means that the knowledge that is produced to a great extent is dependent on the teacher’s choices, her esthetic values and her own knowledge. From a didactic point of view this needs to be addressed in dance education in terms of how dance classes are designed, it concerns questions of esthetics, values and power.

Dansundervisning som förkroppsligad multimodal praktik En studie om kommunikation och interaktion i dansundervisning. ABSTRACT Dance teaching as embodied multimodal practice A study about communication and interaction in dance teaching.   The overall aim of this study is to increase the knowledge about how communication and interaction between students and teachers is manifested in dance teaching and learning, with a special focus on the students’ agency and how that can be assumed to affect their conditions for learning. In a dance class, teachers and students engage in the dance practice by using different semiotic modes of communication; body movements and gestures, touch, hearing, gaze, sound and speech. The teaching and learning situation can be described as a complex multimodal configuration of signs in different time and space based modes. The object of study is to examine students’ and teachers’ interaction and communication in detail, with a focus on how different semiotic resources are being used and how that affects the design of the dance class. The data consist of video recordings of dance classes in dance college education and more specifically the daily dance practice, the dance class. Video recordings were made in jazz dance, contemporary dance and ballet classes. These genres are, in various degrees, bearers of a tradition of dance teaching where students repeat the movement material that the teacher demonstrates. I base my choice on the fact that this is a common way of teaching dance both in dance college education and elsewhere.  By using a multimodal analysis, different modes of communication and their interplay were brought into focus. Employing the perspective of a social semiotic multimodal theory the analyzed data were interpreted and discussed.  The result has shown the importance of the body in communication and interaction between students and teachers in dance teaching and learning. Communication and interaction involve and combine different embodied semiotic resources. Signs are being made, interpreted and remade/redesigned with, through and in the body. The way the teachers use their voices in combination with body movements and gestures in instructions and feedback, makes these resources appear hierarchically more important than the verbal language. The result shows that the students make rhetoric choices in their learning processes. It is shown by the way they choose to attend to what the teacher communicates. The students’ choices in responding are mostly by showing how they understand. Further the results show that the teacher is responsible for the overall design of the dance class. The study material consists mostly of movements that the teacher has created in relation to a genre’s esthetics, the teacher chooses what aspects to focus on and how time is disposed. The students’ agency seems limited in terms of how they can affect and influence the design of the dance class. This means that the knowledge that is produced to a great extent is dependent on the teacher’s choices, her esthetic values and her own knowledge. From a didactic point of view this needs to be addressed in dance education in terms of how dance classes are designed, it concerns questions of esthetics, values and power. Keywords: dance teaching and learning, communication, interaction, multimodality, semiotic resource, design

I det digitala samhället har reklamens utveckling och användning genomgått förändringar, där den visuella reklamen i sociala medier har blivit den mest framträdande formen av reklam. En särskilt kontroversiell typ av reklam är alkoholreklam, eftersom den kan påverka människor till ökad alkoholkonsumtion, vilket kan få negativa konsekvenser. För att reglera marknadsföringen av alkoholdrycker har Sverige infört restriktioner genom alkohollagen, vilket har skapat utmaningar för svenska företag. Som en följd av dessa restriktioner har företag börjat använda visuella resurser för att skicka implicita eller dolda meddelanden till sina målgrupper. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur svenska alkoholföretag använder semiotiska resurser för att skapa och förmedla dessa dolda meddelanden i sin marknadsföring på sociala medier. En fallstudie av Hernö Gin genomförs, där fokus ligger på semiotisk analys för att belysa vilka strategier som används för att marknadsföra alkohol i en social kontext där marknadsföringen av alkohol är begränsad. Genom att besvara dessa frågor kommer uppsatsen att bidra till forskningsområdet inom reklam på sociala medier genom att belysa hur reklamen har utvecklats och skapat nya strategier för att väcka intresse hos mottagarna och samtidigt hantera de juridiska begränsningarna. Reklamens natur är ständigt föränderlig, och strategierna anpassas kontinuerligt i takt med framväxten av nya kanaler och trender. Den ökade digitaliseringen har gett företagen nya möjligheter att nå ut med sin reklam till olika målgrupper genom olika digitala kanaler. Sociala medier har blivit en dominerande plattform för reklam, och visuell reklam har blivit en viktig del av skapandet av intresseväckande och effektiv reklam. Genom att använda sociala medier kan företag samla in data och analysera exponeringen av sin reklam för att snabbt kunna anpassa sina marknadsföringsstrategier. Semiotiska resurser används genom både visuella och narrativa former såsom objekt, ordspråk och beskrivningar för att skapa indirekta meddelanden som riktas till mottagarna. Dessa resurser kan vara symboler eller tecken som har en inneboende betydelse eller associeras med specifika känslor eller värden. Genom att använda sådana resurser kan alkoholföretag kommunicera med sin målgrupp på ett subtilt sätt, trots de begränsningar som alkohollagen innebär. Genom att förstå dessa strategier kan forskningen inom reklam på sociala medier vidareutvecklas och ge insikt i hur reklambranschen anpassar sig till de juridiska restriktionerna och samtidigt skapar effektiva marknadsföringskampanjer. Det kan även vara värdefullt för beslutsfattare och reglerande myndigheter att få insikt i hur företagen försöker nå ut till konsumenterna trots de begränsningar som är på plats. Slutligen kan en ökad medvetenhet om dessa semiotiska strategier hjälpa konsumenter att vara mer kritiska mot marknadsföringsbudskap och fatta mer informerade val när det gäller alkoholkonsumtion. / In the digital society, the development and use of advertising have undergone changes, where visual advertising on social media has become the most prominent form of advertising. A particularly controversial type of advertising is alcohol advertising, as it can influence people to increase their alcohol consumption, which can have negative consequences. In order to regulate the marketing of alcoholic beverages, Sweden has introduced restrictions through the alcohol law, which has created challenges for Swedish companies. As a result of these restrictions, companies have started using visual resources to send implicit or hidden messages to their target audiences. The purpose of this essay is to examine how Swedish alcohol companies use semiotic resources to create and convey these hidden messages in their marketing on social media. A case study of Hernö Gin is conducted, with a focus on semiotic analysis to highlight the strategies used to market alcohol in a social context where alcohol marketing is limited. By addressing these questions, the essay will contribute to the research field of advertising on social media by illustrating how advertising has evolved and created new strategies to generate interest among recipients while also dealing with legal constraints. The nature of advertising is constantly changing, and strategies are continuously adapted with the emergence of new channels and trends. Increased digitalization has given companies new opportunities to reach different target groups through various digital channels. Social media has become a dominant platform for advertising, and visual advertising has become an important part of creating engaging and effective advertisements. By using social media, companies can gather data and analyse the exposure of their advertisements to quickly adapt their marketing strategies. Semiotic resources are used through both visual and narrative forms such as objects, proverbs, and descriptions to create indirect messages directed at recipients. These resources can be symbols or signs that have inherent meaning or are associated with specific emotions or values. By using such resources, alcohol companies can communicate with their target audience in a subtle way, despite the limitations imposed by the alcohol law. Understanding these strategies can advance research in advertising on social media and provide insight into how the advertising industry adapts to legal restrictions while creating effective marketing campaigns. It can also be valuable for decisionmakers and regulatory authorities to gain insight into how companies attempt to reach consumers despite the constraints in place. Lastly, increased awareness of these semiotic strategies can help consumers be more critical of marketing messages and make more informed choices regarding alcohol consumption.

Syftet med studien är att undersöka hur fritidshemspersonal beskriver kompetenser och erfarenheter att använda sig av multimodal kommunikation såsom bilder och kroppsspråk med nyanlända barn. Metoden som har använts är semi-strukturerade intervjuer med nio informanter och med hjälp av en kategorisering analysmetod har vi analyserat empirin. Resultaten visade sig genera en mängd tydliga svar där informanterna beskriver hur multimodal kommunikation såsom bild, bildstöd, gester och kroppsspråk har varit det främsta kommunikationsredskapet. Informanterna har däremot även använt sig av andra kollegor och barn som är kunniga i ett annat språk för att lösa olika slags situationer som exempelvis konflikter. Google translate har även varit ett praktiskt redskap att kommunicera mellan fritidspersonalen och ett nyanlänt barn i skolan. Slutresultat i studien har därför visat att fritidspersonalen har kompetens och erfarenhet inom multimodal kommunikation med nyanlända barn. Resultaten visar dock att fritidspersonalen använder sig av verktyg som de antingen självmant hittar eller genom att fråga kollegor om råd. När fritidspersonalen beskriver deras kompetenser och erfarenheter beskriver de inte hur de använder sig av verktyg som skolan erbjuder. Utan de använder sig av andra elever och personal som kan andra språk, mobiltelefoner för att översätta, bild och bildstöd och semiotiska resurser.

Syftet med denna uppsats är att skapa en bild av hur bankerna Swedbank, Avanza och ICA Banken och deras innehåll på Facebook och Instagram motsvarar svenskarnas drivkrafter till att använda sociala medier. Studien har sin utgångspunkt i Internetstiftelsens rapport Svenskarna och internet (2023) samt i Sören Kjørups (2009) och Anders Björkvalls (2019) teorier om semiotik. Uppsatsens frågeställning är: Hur använder sig Sveriges banker av sociala medier för att nå ut till svenskarna och hur väl motsvarar det svenskarnas drivkrafter gällande användning av sociala medier? Frågeställningen besvaras genom en kvantitativ innehållsanalys som grundas i en sekundär-analys av Svenskarna och internet. Resultatet av den kvantitativa innehållsanalysen analyseras sedan ytterligare genom en kvalitativ visuell analys som presenteras i uppsatsens analysdel. Materialet som analyseras är 10 inlägg per bank och social medieplattform. I den kvantitativa innehållsanalysen besvaras 10 ja- och nej-frågor där svaren omvandlas till poäng. Ett ja-svar ger 1 poäng och ett nej-svar ger 0 poäng. I den kvalitativa visuella analysen undersöks ett urval av inläggen med hjälp av språkliga och visuella semiotiska resurser. Resultatet av den kvantitativa innehållsanalysen visar att samtliga banker genererar låga poäng. Detta skulle kunna tyda på att bankernas innehåll inte lever upp till de drivkrafter kring svenskarnas användning av sociala medier som nämns i Internetstiftelsens rapport Svenskarna och internet. Resultatet visar att ICA Banken fick den högsta poängen både på Facebook och Instagram. På andraplats kom Swedbank och sist kom Avanza. Resultatet visar även att Instagram totalt fick högst poäng, jämfört med Facebook.