Bakgrund: Det är av stor vikt att sjuksköterskan besitter en stark klinisk handlingsberedskap och kontinuerligt får tillfälle att regelbundet utvecklas och hämta nya lärdomar, detta utifrån såväl dagliga interaktioner med patienter och medarbetare som i mer utvecklande utbildningstillfällen. Högteknologiska simuleringsövningar har använts inom hälso- och sjukvården sedan mitten på 1900 talet i syfte att utbilda vårdpersonal. Syfte: Belysa vad högteknologiska simuleringsövningar har för inverkan på sjuksköterskeprofessionen avseende klinisk handlingsberedskap och teamarbete i akuta situationer. Metod: Litteraturöversikt innefattande 13 kritiskt granskade vetenskapliga originalstudier med såväl kvalitativ, kvantitativ som mixad design. Resultat: Högteknologiska simuleringsövningar bidrog i hög grad till ökad kunskapsutveckling för sjuksköterskor i akuta situationer och stärkte dessutom deras kliniska handlingsberedskap. De högteknologiska simuleringsövningarna ansågs även bidragit till ökad självutveckling för sjuksköterskorna, vilket bland annat innebar stärkt självförtroende och självsäkerhet. Teamarbetet beskrevs ha förbättrats genom dessa övningar, där en klarare rollmedvetenhet samt bättre professionell kommunikation nämns. Som ett resultat av detta ansågs såväl patientsäkerheten samt säkerhetskulturen på arbetsplatsen ha förbättrats. Diskussion: Den ökade kunskapsutvecklingen anses bero på kombinationen av teori och praktik vilket kopplas till Benners utvecklingsteori. Slutsats: Resultaten ur denna litteraturöversikt är alla bidragande komponenter till en förbättrad hälso- och sjukvård, vilket visar nyttan och användbarheten av de högteknologiska simuleringsövningarna. / <p>Godkännande datum: 2016-11-01</p>

Bakgrund: Hjärtinfarkt är ett utbrett problem i hela världen som går att förebygga med livsstilsförändringar såsom fysisk aktivitet. Däremot är fysisk aktivitet som sekundär prevention underutnyttjad på grund av okunskap och rädsla. Efter en hjärtinfarkt behöver sjuksköterskan utforma en personcentrerad rehabiliteringsplan utifrån personens upplevelser och behov. Det leder till att sjuksköterskan kan stötta och motivera personen till att uppnå egenvårdsbehov utifrån dess egna förutsättningar. Syfte: Syftet var att undersöka personers upplevelse av fysisk aktivitet efter en hjärtinfarkt. Metod: Metoden var en litteraturstudie med grund i analys av kvalitativ forskning med induktiv ansats baserat på nio vetenskapliga artiklar som analyserades med en femstegsanalys för kvalitativa artiklar. Resultat: Analysen resulterade i tre huvudkategorier: Hinder för att utföra fysisk aktivitet, Den nya livssituationen, Stödets betydelse och åtta underkategorier: Rädsla och oro, Fysiska begränsningar, En ny livsstil, Kamp för att uppnå livsstilsförändringar, Fysisk aktivitet som rutin, Närståendes engagemang vid livsstilsförändringarna, Information och stöttning från sjukvården och Stödet från andra i samma situation. Dessa kategorier beskriver personers upplevelse av fysisk aktivitet efter en hjärtinfarkt. Slutsats: Upplevelsen av fysisk aktivitet visade sig vara både positiv och negativ. Genom att ta del av dessa upplevelser kan sjuksköterskan involvera personen att bli mer delaktig i vårdandet och därmed stärka den personcentrerade omvårdnaden. Det finns en nödvändighet i att sjuksköterskan tillägnar sig kunskap om skillnader och likheter i upplevelserna för att kunna omsätta detta till praktisk omvårdnad.

No description available.

No description available.

No description available.

Bakgrund: Plötsliga dödsfall inom akutsjukvården är något som kan generera stor sorg för anhöriga. Sjuksköterskan utgör därmed en viktig roll i bemärkelsen att stödja anhöriga vid plötsliga dödsfall. Genom att förstå sorgeupplevelsen ur den anhöriges perspektiv, kan det leda till att stödjandet bedrivs familjecentrerat. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att stödja anhöriga vid plötslig död inom akutsjukvård. Metod: En allmän litteraturstudie genomfördes med en induktiv ansats, där resultatet genererade i 12 vetenskapliga artiklar. Resultat: Det framkommer fyra kategorier i studiens resultat: strategisk kommunikation, stöd för anhöriga, emotionell påverkan och anhörigas närvaro. Återkommande i resultatet var att sjuksköterskornas känslor ständigt var påtagliga och brist på erfarenhet och kunskap präglade deras närvaro med patienters sörjande anhöriga. Konklusion: Sjuksköterskans upplevelse av att inte känna sig tillräcklig i stödjandet för anhöriga, speglar sig i avsaknaden av utbildning och okunskap. Ytterligare forskning kring sjuksköterskornas upplevelse i stödjandet till anhöriga vid plötsliga dödsfall inom akutsjukvården kan generera ökad kunskap för sjuksköterskor inför mötet med de anhöriga.

Introduktion: Perifer venkateter (PVK) är en av de vanligaste medicintekniska produkterna som används inom sjukvården. Cirka fem miljoner PVK:er förbrukas årligen i Sverige. Komplikationer kan uppstå vid användande av PVK vilket medför lidande för patienten och ökar kostnaderna för hälso- och sjukvården. Genom att basera och uppdatera riktlinjer gällande hantering av PVK enligt aktuell forskning kan komplikationer förebyggas. Syfte: Syftet var att sammanställa aktuell forskning gällande sjuksköterskans omvårdnadsåtgärder för hantering av PVK samt besvara frågeställningen: följer de nationella riktlinjerna gällande hantering av PVK den aktuella forskningen? Metod: En litteraturstudie med utgångspunkt i Polit &amp; Becks (2017) nio steg. Litteratursökning gjordes i databaserna CINAHL och PubMed. Sökningen resulterade i 13 kvantitativa studier som kvalitetsgranskades enligt Polit &amp; Becks (2017) ”Guide to an Overall Critique of a Quantitative Research Report”. Resultat: Resultatet baseras på 13 studier där fem rubriker identifierades: placering av PVK, skötsel av PVK, olika storlekar och typer av PVK, tid in situ samt riskfaktorer. Resultatet som framkom under varje rubrik jämfördes med vad som tas upp gällande aktuellt ämne i Vårdhandboken. Slutsats: De nationella riktlinjer som finns idag stämmer inte helt överens med den aktuella forskningen. För att säkerställa vilka rutiner och riktlinjer som ska gälla behövs dock mer forskning, främst gällande tid in situ och storlek på PVK.

Bakgrund: Motiverande intervjuer är en mjukare form av rådgivning, som fungerar genom att patienten själv finner motivationen till att behandla sin sjukdom eller främja hälsa på ett icke farmakologiskt sätt. Motiverande intervjuer har visat sig vara ett framgångsrikt och uppskattat sätt att behandla patienter och att inkludera dem i vården.  Syfte: Syftet var att studera sjuksköterskans erfarenheter av motiverande intervjuer, för att påverka patienter till livsstilsförändringar. Metod: Litteraturöversikt med kvalitativ design och en induktiv ansats. Fribergs (2017b) femstegs analysmodell användes i studien, där 11 artiklar granskades med hjälp av ett kvalitetsprotokoll. Resultat: Huvudfynden av resultatet är att de flesta deltagare i studierna var överens om att motiverande intervjuer är ett fungerande verktyg, som motiverar patienten. Sjuksköterskorna upplevde att motiverande intervjuer är tidskrävande, både under användning av metoden och vid inlärning av verktyget.  Slutsats: Motiverande intervjuer är en metod som ger god effekt och stärker patientrelationen och främjar hälsa. Träning behövs för att sjuksköterskor ska kunna använda metoden på ett gott tillvägagångssätt med säkerhet, där hinder kan överkommas.

Bakgrund: Psykisk ohälsa ökar hos äldre och detta visar sig genom bland annat att allt fler äldre tar eller försöker ta sitt liv. Det är svårt att upptäcka psykisk ohälsa hos äldre, då symtomen kan uttrycka sig som fysiska besvär eller ses som en naturlig del av åldrandet. Många äldre med psykisk ohälsa är i behov av insatser från hälso-och sjukvården. En sjuksköterska som möter äldre med psykisk ohälsa måste utveckla strategier för att kunna hantera den äldres mående. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att möta äldre med psykisk ohälsa inom hälso- och sjukvården. Metod: En litteraturstudie baserade på tio kvalitativa artiklar identifierades genom systematiska sökningar i Cinahl, Pubmed och PsycINFO. Artiklarna granskades i HKR:s granskningsmall för kvalitativa artiklar, analysfasen följde Kristensson (2014) sex steg. Resultat: Två kategorier i relation till syftet; Vikten av att vara närvarande och ge den äldre med psykisk ohälsa tid för att kunna skapa relation: Det är av vikt att sjuksköterskan tar sig tid för den äldre med psykisk ohälsa för att kunna skapa en relation och Vikten av kunskap och stöd i mötet med äldre personer med psykisk ohälsa: Beroende på kunskap, stöd och erfarenheter som sjuksköterskorna hade påverkade det mötet med den äldre både positivt och negativt. Slutsats: Genom utbildning och kontinuerlig uppdatering av psykisk ohälsa kan osäkerhet kring ämnet minska och detta skulle påverka vården positivt, där den äldre kan få den vård som hen har behov av och rätt till.

Substansberoende är ett hot mot såväl folkhälsan som mot personens individuella hälsa. Patienter med substansberoende upplever en stigmatisering, både i samhället och i möte med vården, vilket gör att de är mindre benägna att söka vård. Patienter färgas av erfarenheter där sjuksköterskan bemöter dem utifrån deras substansberoende vilket går emot sjuksköterskans roll som präglas av att möta alla människor som unika individer. Kärnan i sjuksköterskans profession är att ge vård på lika villkor, oavsett patientens bakgrund, där fokus riktas mot att värna om patientens värdighet. Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med substansberoende. Då ambitionen var att synliggöra sjuksköterskors känslor och upplevelser, genomfördes metoden enligt en litteraturöversikt där studier med kvalitativa ansatser granskats. I resultatet framkom sjuksköterskors upplevelser av de utmaningar, lidande och prövningar som det innebär att vårda patienter med substansberoende. Det presenterades även positiva erfarenheter som präglas av ett vårdande som utgår från patientens individuella förutsättningar och motivation. I diskussionen framhävdes de gemensamma erfarenheter sjuksköterskor har av att vårda patienter med substansberoende, oavsett var i världen eller på vilken arbetsplats de arbetar så präglas upplevelsen till stor del av rädsla och okunskap. Slutsatsen blev därmed att mer forskning och kunskap kring att vårda dessa patienter behövs.