Bakgrund Missbrukssyndrom är vanligt förekommande i samhället och innebär en skadlig användning av olika substanser t.ex. alkohol och droger. Användningen pågår trots negativa konsekvenser för personens livssituation och ökar risken för en instabil hälsa. Vilket leder till ett ökat behov av hälso- och sjukvård. Forskning har visat att personer med missbrukssyndrom upplevde utanförskap, stigmatisering och skam vid kontakt med sjukvården.  Syftet Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att möta personer med missbrukssyndrom och sjuksköterskans attityder i vårdmötet, samt att beskriva inkluderade artiklars undersökningsgrupper.  Metod En beskrivande litteraturstudie. Tio artiklar inkluderandes i resultatet. Artikelsökning gjordes i databaserna PubMed och Cinahl. Diskussion fördes mellan författarna för att sammanställa ett objektivt resultat.   Huvudresultat Sjuksköterskor hade skilda meningar om missbrukssyndrom var en sjukdom. Personer med missbrukssyndrom ansågs som oansvariga över sitt hälsotillstånd enligt sjuksköterskor. Sjuksköterskorna beskrev hur de upplevde patientgruppen som oberäknelig och manipulativ samt att den orsakade ökad arbetsbelastning. Vidare uppkom en känsla av frustration över den egna misstron och osäkerheten kring patientgruppen. Önskemål om utbildning uttrycktes. Enligt sjuksköterskorna var tålmodighet och att vara stödjande viktiga delar i vårdandet samt att inte spegla det egna tyckandet.   Slutsatser Beroende på om sjuksköterskor såg missbrukssyndromet som ett sjukdomstillstånd eller som självförvållat, framkom positiva eller negativa attityder och upplevelser. Kunskap och utbildning inom missbrukssyndrom behövs för att upprätthålla ett etiskt förhållningssätt i sjuksköterskans profession. / Background Substance-use disorder is common in society and involves harmful use of different substances, for example. alcohol and drugs. The use is in progress despite adverse consequences for the person's life situation and increases the risk of unstable health. Which leads to an increased need for healthcare. Research has shown that people with substance-use disorder experience exclusion, stigma and shame in contact with healthcare   Aim To describe nursing experience of meeting people with substance-use disorder and the nurse's attitudes in the healthcare meeting, as well as describing the survey articles of the included articles.   Method A descriptive literature study. Ten items are included in the result. Article search was made in the PubMed and Cinahl databases. Discussion was conducted between the authors to compile an objective result.   Results Nurses had different opinions about if substance-use disorder were a disease or not. Persons with substance-use disorder were considered irresponsible for their health status according to nurses. Nurses described how they experienced the patient group as erratic and manipulative and that caused increased workload. Furthermore, a sense of frustration arose over their own missile and the uncertainty surrounding the patient group. Requests for education were expressed. According to the nurses, patience and support were important parts of care and to not reflect their own opinion.   Conclusion Depending on whether nurses saw the substance-use disorder as a state of illness or as self-inflicted, positive or negative attitudes and experiences have emerged. Knowledge and education in substance-use disorder is necessary to maintain an ethical approach within the nurse's profession.

No description available.

Bakgrund: Det har länge rapporterats om brister i bemötande i hälso- och sjukvården, inte minst inom psykiatrin. Vårdpersonal möter patienter med psykisk ohälsa oavsett arbetsplats. Patienternas uppfattning av vårdkvalitet inom psykiatrin har knappt undersökts i Sverige då det tidigare funnits en skepticism kring om en person som har varit tvångsvårdad eller lider av en störd verklighetsuppfattning varit kapabel till att ge ett trovärdigt svar. Patienterna anser att en god relation mellan patient och personal är grundläggande för god vårdkvalitet.Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka hur vuxna patienter med psykossjukdom upplever hälso- och sjukvården.Metod: Syftet besvarades genom en deskriptiv litteraturstudie. Artiklar som har inkluderats var av kvalitativ ansats. Inkluderade artiklar har genomgått en kvalitetsanalys med resultatet hög eller medelhög kvalitet.Resultat: I resultatet framkom följande teman: bemötande, patient-vårdpersonalrelation, behandling, delaktighet och information samt miljö. Patienterna beskrev att de upplevt bristande bemötande från vårdpersonal. De beskrev önskvärda egenskaper hos vårdpersonal och vad som gjorde det möjligt att bygga en god relation. Vidare beskrev patienterna vikten av att få information och av att vara delaktiga i sin vård, samt upplevelsen av bristerna gällande detta.Slutsats: Det är tydligt att det finns brister i hälso- och sjukvården ur ett patientperspektiv och att mer forskning inom området krävs. De problemområden som upptäcktes var bemötande, patient-vårdpersonalrelation, miljö, behandling och delaktighet/ information.Nyckelord: Psykossjukdomar, upplevelse av bemötande, sjuksköterske-patient relation

Bakgrund: Vad som upplevs som humor är individuellt. Humor och skratt medför både fysiologiska- och psykologiska effekter och en hypotes finns gällande humor och god hälsa. Humor har betydelse för kommunikationen men människors olika bakgrund kräver försiktighet vid användandet. Humorns positiva effekter kan kopplas till Kompetensbeskrivning för legitimerade sjuksköterskor som beskriver sjuksköterskans arbete utifrån fyra arbetsområden: främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa och lindra lidande. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva patienters och sjuksköterskors erfarenheter av humor i omvårdnad. Metod: En litteraturstudie baserad på elva vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Resultat: Humor utvecklades genom erfarenhet och krävde känsla och patientkännedom. Enligt sjuksköterskorna utgjorde humor ett effektivt kommunikationsredskap, beskrevs relationsfrämjande och något som kunde underlätta vid omvårdnadsåtgärder samt svåra situationer. Enligt patienterna krävdes empati och tillit för att humor skulle upplevas vårdande. De beskrev humor som en försvarsmekanism, ett sätt att prata om svåra saker och som självvårdande strategi. Slutsats: Sjuksköterskors förmåga att använda humor utvecklas genom erfarenhet. Genom att vara medveten om humorns begränsningar kan positiva effekter i omvårdnaden uppnås såsom främjande av relationer och underlättande vid omvårdnadsåtgärder. Då empati och tillit finns närvarande kan humor bli vårdande och bidra till välbefinnande och hälsa hos patienten. Klinisk betydelse: Kunskap om betydelse av humor skulle kunna få sjuksköterskor att bättre förstå och hjälpa patienter i omvårdnadssituationer. / Background: What is perceived as humor is individual. Humor and laughter contribute to both physiological and psychological effects and one hypothesis exists regarding humor and good health. Humor is also of importance in communication, but due to individual’s varied in backgrounds its use requires caution. The positive effects of humor can be linked to Competence description for registered nurses, which describes a nurse’s responsibilities in four different areas of work: promoting health, preventing disease, restoring health and alleviating suffering. Aim: The aim of this research study was to describe patients’ and nurses’ experiences of humor in nursing care. Method: A study of the literature based on eleven qualitative scientific articles. Result: Humor was developed through experience and in order to use humor, sensitivity and patient knowledge were required. Through its property of being an effective tool of communication, humor was described as a promoter of relationships, which could facilitate patient care. Patients argued that in order for humor to be viewed as caring, the presence of empathy and trust was required. They also described humor as a defense mechanism and as a self-nurturing strategy. Conclusion: Nurses’ ability to use humor is developed through experience. By being aware of the limitations of humor, positive effects in patient care can be achieved, such as promoting relationships and facilitating patient care. When empathy and trust are present, humor can become nurturing and contribute to well-being and health. Clinical Significance: Knowledge about the significance of humor may make nurses better able to understand and help patients in nursing care.

Bakgrund Enligt Socialstyrelsen avlider runt 90 000 personer i Sverige varje år, för cirka 70 000-75 000 av dessa personer är palliativ vård aktuell. Inom den palliativa vården är patienter med cancer den största patientgruppen. En cancerdiagnos orsakar en mängd olika fysiska och psykologiska symptom. Det är följaktligen viktigt att sjuksköterskan stöttar och tillgodoser patienters behov för att minska lidande och bibehålla livskvalitet. Syfte Syftet med studien var att belysa hur sjuksköterskan kan lindra lidande hos patienter med cancer inom palliativ vård. Metod En allmän litteraturstudie gjordes genom sökningar i databaserna CINAHL och PubMed. Totalt inkluderades 15 vetenskapliga artiklar som kvalitetsgranskades, analyserades och sammanställdes i en matris. Resultat Fyra teman för hur sjuksköterskan kan lindra lidande framkom ur analysen, spirituell & existentiell lindring, vårdmiljöns betydelse, sjuksköterske-patientrelationens betydelse samt sjuksköterskans inre resurser. Slutsats Sjuksköterskan bör lindra lidande både emotionellt, spirituellt, existentiellt samt fysiskt. Sjuksköterske-patientrelationen är essentiell genom att sjuksköterskan lyssnar empatiskt, stöttar, visar intresse och finns där. Tron på Gud eller en högre makt är central för att finna mening med sitt lidande och känna acceptans för sin situation. En rofylld, trivsam och lugn miljö där familj och vänner välkomnas är också av största vikt. Sjuksköterskan behöver ha en stark vilja, mod och emotionell stabilitet för att hantera de utmaningar och krav som palliativ vård av patienter med cancer innebär.

Bakgrund: Sjuksköterskan är skyldig att arbeta för patientdelaktighet enligt lagar och författningar. Begreppet patientdelaktighet tolkas olika och en klar definition saknas vilket medför svårigheter att implementera och utvärdera patientdelaktighet.Syfte: Att genom en litteraturöversikt belysa vad patientdelaktighet innebär för patienter och sjuksköterskor.Metod: Litteraturöversikten, som endast inkluderar kvalitativa studier, är inspirerad av Goodmans sju steg för litteratursökning och sammanställning av evidensbaserad forskning inom hälso- och sjukvård. Litteratursökningen utfördes i databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO. Totalt kvalitetsgranskades 19 artiklar, varav 10 inkluderades.Resultat: Fyra grundläggande teman utifrån patient- och sjuksköterskeperspektivet identifierades utgöra patientdelaktighet: informera, kommunicera, lära känna varandra samt etablera en relation.Slutsats: Genom att informera, att kommunicera, att lära känna varandra samt att etablera en relation uppnås patientdelaktighet. / Background: The nurse is required to work for patient participation by laws and regulations. The concept of patient participation is interpreted differently, and a clear definition is missing, making it difficult to implement and evaluate patient participation.Aim: Through a literature review highlight what patient participation means for patients and nurses.Method: The literature review, which only include qualitative studies, is inspired by Goodman's seven steps for literature searching and evidence interpretation for assessing health care practices. Literature search was performed in the databases PubMed, CINAHL, and PsycINFO. Nineteen articles quality was examined and 10 were included.Results: Four major themes based on the patient and nurse perspective were identified as patient participation: information, communication, getting to know each other and establish a relationship.Conclusion: Patient participation is achieved through information, communication, getting to know each other and establish a relationship.

Bakgrund: I Sverige dör cirka 90 000 personer varje år varav 70 000–75 000 anses behöva palliativ omvårdnad i någon form. Den annalkande döden kan för familjen och sjuksköterskan vara känslomässigt påfrestande. Samtidigt förväntas sjuksköterskan utgöra en betydande del av det professionella stödet för de övriga inblandade i vårdrelationen. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskans upplevelser av omvårdnad i livets slut. Metod: Metoden var en litteraturöversikt med induktiv ansats. Kvalitativ och kvantitativ design valdes och 14 vetenskapliga artiklar inkluderades till resultatet. Resultat: Känslomässiga utmaningar i att balansera närhet och distans i relation till patient och närstående förekom och det krävdes mod av sjuksköterskan för att möta patienter i livets slutskede. Sjuksköterskor ansågs inte bli givna yrkesmässig respekt i rollen som patientens talesman. Kommunikationsfärdigheter vid vård i livets slut var bristfälliga. Existentiell kommunikation upplevdes vara krävande och energidränerande. Diskussion: Svårigheter i att balansera närhet och distans kan bero på att sjuksköterskan kommer i kontakt med sin egen sårbarhet. Att känna kan vara givande, men samtidigt mödosamt, och därför kan en professionell attityd innebära att ha förmågan att distansera sig. Trots att vårdteamet var ett viktigt stöd i omvårdnaden kunde vårdteamet även utgöra hinder, särskilt när läkaren inte lyssnade till sjuksköterskan. Slutsats: Familjefokuserad omvårdnad kan tillämpas för att skapa förutsättningar för god kommunikation med patient och närstående. Det finns ett behov av kunskap gällande kommunikation och i att utgöra stöd för patient och närstående. Även organisatoriskt stöd i form av tid för reflektion för att bättre kunna hantera känslomässiga utmaningar rekommenderas. / <p>Examinationsdatum: 2020-11-02</p>

Bakgrund Bröstcancer är den form av cancer som drabbar flest kvinnor världen över. Dagens behandling med bland annat cytostatika är väldigt tuff och leder till många biverkningar och symtom som påverkar kvinnors livskvalitet negativ och detta kan leda till lidande. Bara i Sverige får cirka 8000 kvinnor en bröstcancerdiagnos per år. Det som redan är känt är att många kvinnor drabbas. Det som inte finns lika mycket information om är hur dessa kvinnor mår och hur dom upplever sin behandling samt sjuksköterskans omvårdnad. Syfte Syftet med denna studie var att belysa bröstcancerdrabbade kvinnors erfarenheter av cytostatikabehandling som grund för sjuksköterskans professionella ansvar att bidra till lindrat lidande. Metod Metoden för detta arbete var en litteraturöversikt. Databaserna PubMed och CINAHL användes för att söka fram artiklar, vilket resulterade till 18 vetenskapliga artiklar som kvalitetsgranskats och sammanställts i en matris. En integrerad analysmetod användes för att analysera och presentera datainformationen i resultatet.   Resultat Resultatet ledde fram till fyra kategorier: Fysiska aspekter som kan leda till sjukdomslidande; Psykiska aspekter som kan leda till livslidande; Behov av stöd vid lidande som kan uppstå vid cytostatikabehandling och Brist på information vid cytostatikabehandling som kan leda till vårdlidande. Slutsats Kvinnors erfarenheter av cytostatikabehandling visade på ett påtagligt lidande och en försämrad livskvalitet. För att minska lidande och skapa en vård som håller en god kvalitet är det mycket viktigt att jobba vidare med information och kunskap inom bröstcancervård. Kvinnorna behöver mer stöd, information och vägledning från hälso- och sjukvården för att kunna minska sina besvär och få en bättre förutsättning för att kunna återgå till ett vanligt liv. Detta kan leda till att fler kvinnor kommer att få en mer tillfredsställande vård än vad de upplever i dagsläget. / Background Breast cancer is the form of cancer that affects most women worldwide. Today's treatment with, for example, cytostatic drugs is very tough and leads to many side effects and symptoms that affect women's quality of life negatively and this can lead to suffering. In Sweden alone, 8,000 women receive a breast cancer diagnosis per year. What is already known is that many women suffer, what is not as much information about is how these women feel and how they experience their treatment and the nursing. Aim The purpose of this study was to elucidate breast cancer-affected women's experiences of cytostatic therapy as a basis for the nurse's professional responsibility to contribute to alleviated suffering. Method The method for this essay was a literature review. The databases used to attain articles was PubMed and CINAHL. Arton scientific articles’ quality was assessed and was assembled in a matrix. An integrated analysis was used to analyse and present the data information in the results. Results The result led to four categories: Physical aspects that can lead to illness; Mental aspects that can lead to life-affliction; Need for support for suffering that may occur during cytostatic therapy and Lack of information in cytostatic therapy that can lead to suffering from care. Conclusions Women's experiences with cytostatic treatment showed a marked suffering and a deteriorating quality of life. In order to reduce suffering and to create a quality care service, it is very important to continue working with information and knowledge in breast cancer care. Women need more support, information and guidance from the health care system in order to reduce their inconvenience and to have a better condition in order to return to normal life. This can lead to more women receiving more satisfactory care than they currently experience.

Bakgrund: Anestesisjuksköterskan skall kunna skapa en god individuell relation till sin patient i en miljö som är både högteknologisk och ofta långt utanför patientens normala omgivningar. I den perioperativa vården är mötet med patienten dessutom ofta kort och intensivt med många moment som pågår samtidigt, detta ställer därför höga krav på anestesisjuksköterskans kompetens i omvårdnadsarbetet. Syfte: att belysa vad som kännetecknar en god interaktion mellan patient och anestesisjuksköterska pre- och perioperativt. Metod: En systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats där resultaten analyserats med hjälp av manifest och latent innehållsanalys. Totalt analyserades 11 artiklar. Resultat: Analysen resulterade i temat se-lyssna-känn vilket byggde på de två kategorierna; mellanmänskliga faktorer och yttre faktorer. Dessa byggde i sin tur på åtta underkategorier; kommunikation, inom synhåll och räckhåll, förberedelse och personkännedom, delaktighet, ansvar, förtroende, ha tid och vårda i teknisk miljö. Slutsats: Anestesisjuksköterskan måste arbeta utifrån ett personcentrerat arbetssätt där vården anpassas efter varje unik patient. Detta görs genom att se sin patient och dennes behov, lyssna till dess önskemål och lära känna sin patients personlighet och önskemål. Det krävs dessutom att anestesisjuksköterskan kan se bortom den tekniska miljön hon befinner sig i och dela sin uppmärksamhet mellan de medicinska arbetsuppgifter hon har och interaktionen som patienten behöver för att känna sig bekräftad och trygg under den perioperativa vårdtiden. / Background: A nurse anesthetist has to be able to create a good individual relationship with their patient, in an environment that is both highly technological and often far beyond what the patient is used to. In the perioperative care, the meeting with the patient and the nurse is often short and intense, with a lot of things happening at once. This place high demands on the nurse´s competence in anesthetic caring. Purpose: To illustrate what characterizes a good interaction between patient and nurse anesthetist pre- and intraoperatively. Method: A systematic literature review with qualitative approach where the results were analyzed using manifest and latent content analysis. A total of 11 articles were analyzed. Results: The analysis resulted in the theme see-listen-feel, that was built upon the two categories interpersonal factors, inner factors and outer factors. These, in turn built on eight subcategories; communication, within sight and reach, preparation and personal knowledge, participation, responsibility, trust, having time and caring in a technological environment. Conclusion: The nurse anesthetist must work from a person-centered approach where the care is adapted to each unique patient. This is done by seeing the patient´s needs, listening to their wishes and getting to know their patient´s personality and desires. It also requires the nurse anesthetist to be able to see beyond the technological environment she is working in and share her attention between the medical tasks that has to be done and the interaction the patient needs to feel safe and confirmed during the perioperative period.

Bakgrund Inom dialyssjukvården möts dialyssjuksköterskor och patienter regelbundet flera gånger varje vecka, kanske under flera år. Detta medför många möten där relationer uppstår. Syfte Att beskriva dialyssjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av långvariga vårdrelationer med personer med kronisk njursjukdom som kräver hemodialysbehandling. Metod Tolv dialyssjuksköterskor i Mellansverige intervjuades. Kvalitativ innehållsanalys genomfördes. Resultat Tillfredsställelsen av långa vårdrelationer med dialyspatienter berikar dialyssjuksköterskan både professionellt och som person. Möten med patienter under lång tid ger många positiva känslor och det är roligt att få följa patienternas utveckling. Upplevelsen av Komplexiteten i långa vårdrelationer, att möta och nötas mot samma patienter över lång tid, ibland över flera år kunde upplevas utmanande att i professionen hantera dessa på ett bra sätt. Strategier att hantera gränser i professionen, att ha verktyg för att hantera gränssättningen mellan det professionella och patienten. Exempel är reflektion och handledning med kollegor för att detta kan underlätta att inte bli för privat i relationen med patienten och känna sig professionell. Kollegornas betydelse i arbetet är en viktig del med erfarenhetsutbyte och stöd för att hantera relationer och situationer som kan uppstå. Avslutande kommentar Det är berikande och positivt att arbeta med patienter i långa vårdrelationer. De komplexa situationer som uppstår kan påverka dialyssjuksköterskorna och det ses som värdefullt att ha tillgång till forum där frågor om vården av patienterna kan diskuteras och att riktlinjer sammansatta av arbetsgruppen är en trygghet att luta sig mot. / Background In the dialysis nurses and patients meet regularly every week, sometimes over several years. This makes it possible for relations to occur. Aim Describing dialysis nurses perceptions and experiences of long-term care relations with persons with chronic renal disease who requires hemodialysis. Method Twelve dialysis nurses at hospitals in the middle of Sweden were interviewed. Qualitative content analysis was performed. Results The satisfaction with long-term care relations with patients in hemodialysis enrich the dialysis nurse both professional and as a person. The encounter with patients during a long time gives many positive emotions and it is joyful to be able to follow the patient development. The experience of the Complexity in long term relations, to meet and be rubbed against the same patients over time, sometimes several years could be a challenge experience in the profession to deal with in a good way. Strategies to manage the boundaries of the profession are to have tools to handle the boundaries between the professional role and the patient. Examples of tools are reflection and coaching session with colleagues since this can make it easier to avoid to be too private in the relation and to feel professional. Colleagues' role in the work is an important part with exchange of experiences and support to deal with the relations and the situations that may occur, in these relations. Concluding comment It is enriching and positive to work with patients in long-term relations. The complex situations that occur can affect the dialysis nurses and it seems important to have access to forum where questions can be discussed and to have guidelines that is put together by the workgroup to rely on.