No description available.

Bakgrund: Att utöva andlighet är ett allmänmänskligt behov och särskilt i livets slutskede kan andliga frågor aktualiseras. Patienter har rätt att bli bemötta i sina andliga behov och i tillgodoseendet av detta har sjuksköterskor ett viktigt ansvar. Trots detta saknas kunskap om vad andlig omvårdnad innebär och hur det kan erbjudas. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av andlig omvårdnad i palliativ vård. Metod: En litteraturöversikt där åtta kvalitativa studier analyserades och syntetiserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Fyra teman identifierades under studiens resultat; Sjuksköterskans förmågor, Sjuksköterskans förhållningssätt, Betydelsefulla komponenter i mötet mellan sjuksköterskan och patienten samt Sjuksköterskans upplevelse av mötet. Slutsatser: Sjuksköterskors förmågor och förhållningssätt visade sig vara viktiga förutsättningar för andlig omvårdnad och användes i mötet med patienter i livets slutskede för att etablera tillitsfulla relationer, kommunicera inkännande och ge villkorslöst stöd. Mötet med patienter i livets slutskede kunde ge upphov till känslor av både otillräcklighet och meningsfullhet för sjuksköterskor. Rekommendationer för fortsatt forskning är studier utförda i andra vårdkontexter än den palliativa. / Background: Practicing spirituality is a basic human need and especially at the end-of-life spiritual issues tend to get actualized. Patients have the right to have their spiritual needs met, and in ensuring this, nurses have an important responsibility. Despite this, knowledge about the meaning and provision of spiritual care are inadequate. Aim: To describe nurses’ experiences of spiritual care in a palliative care context. Method: A literature review analyzing and synthesizing eight qualitative studies using qualitative content analysis. Results: Four themes were identified in the result of the study; The nurses’ skills, The nurses’ attitudes, Significant components in the encounter between the nurse and the patient and The nurses’ experiences of the encounter. Conclusion: The nurses’ skills and attitudes showed to be important prerequisites in the provision of spiritual care and were used by the nurses in the encounter with patients at the end-of-life to establish trusting relationships, compassionately communicate and offer unconditional support. The encounter with patients at the end-of-life had the potential to provoke both feelings of inadequacy and meaningfulness for the nurses. Recommendations for future research are studies conducted in other caring contexts than the palliative one.

Bakgrund: Det är väl känt att fysisk aktivitet har positiva effekter på människans mentala hälsa. Hälsofrämjande arbete kan med fördel påbörjas i den psykiatriska heldygnsvården. Samtidigt är motivationsbrist vanligt förekommande för personer med psykisk ohälsa och då behövs stöd och motivation för att öka patientens möjligheter att främja sin hälsa. Således har sjuksköterskan inom psykiatrisk vård en viktig roll i det hälsofrämjande arbetet. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att främja fysisk aktivitet inom psykiatrisk heldygnsvård. Metod: En kvalitativ intervjustudie användes som metod. Det insamlade materialet utgår från åtta semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor som var yrkesverksamma inom psykiatrisk heldygnsvård i Region Skåne. Efter transkribering analyserades intervjuerna med manifest innehållsanalys enligt Burnard (1996). Resultat: Resultatet presenterades i tre kategorier enligt följande: Inverkan på patientens återhämtning, Sjuksköterskans behov för att arbeta med fysisk aktivitet och Organisatoriska hinder. Slutsats: Studien visar att främjandet av fysisk aktivitet inom psykiatrisk heldygnsvård kan bidra till återhämtning för patienter men möjligheten att arbeta med fysisk aktivitet var begränsad för sjuksköterskor. Studien pekar på vikten av att arbetet med fysisk aktivitet implementeras från organisationen. Stöd från organisationen skulle kunna bidra till att sjuksköterskan får en tydligare roll i det hälsofrämjande arbetet med fysisk aktivitet inom psykiatrisk heldygnsvård. / Background: It is well known that physical activity has positive effects on a person’s mental health. Health promotion work can advantageously start in at the psychiatric ward. At the same time, a lack of motivation is common for people with mental illness, and support and motivation are then beneficial to promote their health through physical activity. Thus, the nurse in psychiatric care has an important role in the health promotion work. Aim: The aim of the study was to illuminate nurses’ experiences of promoting physical activity in psychiatric inpatient care. Method: A qualitative interview study was used as a method. The collected material was based on eight semi-structured interviews with nurses working at psychiatric wards in Skåne county. After transcription, the interviews were analysed using manifest content analysis according to Burnard (1996). Result: The results were presented in three categories as follows: Impact on the patient’s recovery, The nurse’s need to work with physical activity and Organizational barriers. Conclusion: The study shows that the promotion of physical activity in psychiatric wards can contributing to recovery for patients but the opportunity to work with physical activity is limited. The study indicates that there is a need for promotion of physical activity from the organization. Organizational support could contribute to strengthen the nurse’s role in their work of promoting physical activity within psychiatric inpatient care.

Background: Men's violence against women is a global public health problem and is the biggest threat to gender equality. The widespread public health problem has a high number of unrecorded cases that can be related to the women's ill health. The abused women are not always aware of their vulnerability or want to expose the situation. This becomes a challenge for nurses who needs to identify these women first before they can offer help. Nurses’ experiences and knowledge of violence in close relationships are important to be capable to contribute to not let the problem being normalized by the society or the women. Aim: The purpose of the study was to gain knowledge about the nurse's experiences of meeting women which are exposed to violence in close relationships. Method: A literature-based study with 10 qualitative articles and 1 mix-method. The analysis was designed according to Fribergs’s five step model. Results: The study resulted in two main themes: Nurse internal resources, Work environment as obstacles and opportunities. Four subthemes; Experiences in the encounter, Fear and frustration in the encounter, Work environment impact, Opportunities to competence. Conclusion: The nurses felt that the lack of knowledge about violence in close relationships affected the nurse’s responsibilities in the profession. The nurses felt insecure which affected how the abused women were treated in the encounter. The emotional impact was due to several factors as lack of support from co-workers and organizational guidelines. / Populärvetenskaplig sammanfattning Syftet var att få kunskap om sjuksköterskors upplevelser i mötet med våldsutsatta kvinnor i nära relationer. Studien är baserad på resultatet från vetenskapliga artiklar varav 10 kvalitativa och 1 mixad metod som grundar sig på syftet att få en djupare kunskap om sjuksköterskans erfarenheter i mötet med våldsutsatta kvinnor. I resultatet framkom det att sjuksköterskor upplevde en osäkerhet över att ställa frågor om våld och hur ett avslöjande svar om våldsutsatthet skulle hanteras. Sjuksköterskor upplevde känslor av frustration för kvinnornas situation och en ensamhet i ansvaret. Det framkom att det var brist på riktlinjer, obefintliga rutiner på verksamheterna och brist på stöd från kollegor som utgjorde känslan av ensamhet och osäkerhet. Den känslomässiga påverkan utgjorde ett lidande för sjuksköterskan i arbetet och känslan av otillräcklighet orsakade stress. Sjuksköterskor ansåg att utbildning skulle stärka en trygghet i ansvarsfunktionen vid hantering av situationen. Dock visade resultatet att sjuksköterskans förhållningssätt var betydande i mötet trots en osäkerhet i hur situationen skulle hanteras. Slutsatsen från denna studie var att sjuksköterskor blev känslomässigt berörda av att möta våldsutsatta kvinnor och det påverkade arbetsfunktionen. Det framkom också att det fanns behov av utbildning och rutiner på arbetsplatserna. Kunskap om mäns våld mot kvinnor bör belysas mer i samhället för att medvetandegöra utsatta kvinnor om deras rättigheter. Mäns våld mot kvinnor är ett av världens största folkhälsoproblem och ett hot mot kvinnans rättigheter med ett högt mörkertal. Våldet förekommer i olika former så som fysisk, psykisk- och sexuellt. Kvinnor som lever under våldet kan uppleva att våldet är normalt och en del av vardagen. När kvinnor söker sig till hälso- och sjukvården är det oftast för fysisk- och/eller psykisk ohälsa men som de inte själva alltid förknippar med symtomen till våldet. Vilket gör att våldets konsekvenser kan maskeras bakom psykosomatiska symtom. Sjuksköterskor är oftast den första yrkesprofessionerna kvinnorna möter, detta är då av stor vikt att sjuksköterskor har kompetens för att kunna se tecken, fånga upp och hantera situationen.

Background; Alcohol use disorder is a global problem that cause harm to the individual’s health and can also lead to death. Patients with alcohol use disorder often comes in contact with the somatic care due to physical harm and sickness. Therefore, nurses often meet these patients and their attitudes and skills affect the further care. Aim; The aim of this study is to investigate nurses’ experiences of caring for patients with alcohol use disorder in the somatic care. Method; A literature-based review based on analysis of qualitative and quantitative studies according to Friberg’s three step model. Four were qualitative, four quantitative and one mixed method. Result; The result of this literature review was shaped by three categories, lack of motivation, lack of treatment and attitudes and lack of knowledge. Throughout all the categories lack of knowledge was a repetitive problem that led to stigmatization of the patients with alcohol use disorder. Conclusion; In conclusion the nurse needs more knowledge to provide equal care and not risk the patient a deteriorated course of care. / Populärvetenskaplig sammanfattning Skadligt bruk av alkohol är ett folkhälsoproblem världen över och varje år omkommer omkring tre miljoner människor till följd av alkoholen. Förutom dödsfall orsakar alkohol skador och olyckor samt leder till relaterade sjukdomar. Detta orsakar stort lidande för patienten och dess närstående men också kostnader för samhället i stort. Ett skadligt bruk av alkohol kallas för alkoholbrukssyndrom och personer med alkoholbrukssyndrom som har en annan samtida diagnos riskerar att få ett sämre förlopp i sjukvården då samsjukligheten gör att de hamnar mellan olika specialistområden och instanser. Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med alkoholbrukssyndrom inom den somatiska vården. I denna litteraturöversikt beskrivs alkoholbrukssyndrom som en diagnos som innefattar ett problematiskt bruk av alkohol som orsakar klinisk utmärkande funktionsnedsättning eller lidande. Personer med alkoholbrukssyndrom anses vara en komplex patientgrupp vilket gör att sjuksköterskan behöver ha bred kunskap och helhetsperspektivet är av stor vikt. Att arbeta personcentrerat ingår i sjuksköterskans roll och ansvarsområde och bör tillämpas för att fånga helhetsperspektivet. Hälso- och sjukvården bör enligt lag bedrivas på ett sådant sätt att den värnar om alla människors lika värde. Trotts detta upplever patienter med alkoholbrukssyndrom att de blir stigmatiserade i vården. Metoden som användes var en litteraturöversikt där både kvalitativa och kvantitativa artiklar inkluderats. Totalt inkluderades nio artiklar. De analyserades enligt Fribergs trestegsmodell där tre huvudkategorier identifierades med två underkategorier till respektive huvudkategori i resultatet. I resultatet framkommer det att sjuksköterskorna upplever att de saknar kunskap om alkoholbrukssyndrom. I kombination med detta saknar de även stöd från organisationen, kollegor och specialister inom beroendevården vilket bidrar till ytterligare svårigheter vid omhändertagandet av denna patientgrupp. Sjuksköterskorna saknar motivation att vårda personer med alkoholbrukssyndrom då de upplever frustration över att patienterna ofta återkommer till vården med samma problem. Det beskrivs även en misstro riktat till patientens egen förmåga, likaså misstro till sjuksköterskans egen förmåga att vårda, men också misstro till organisationen och vårdens möjligheter till att hjälpa patienten. Fortsatt beskrives att patienter som är förgiftade av alkohol kan vara aggressiva och sjuksköterskorna beskriver en rädsla för att göra fel och göra någon upprörd. Sammanfattningsvis är sjuksköterskorna i behov av ökade kunskaper om alkoholbrukssyndrom för att minska stigmatiseringen av denna patientgrupp och därmed risken för ett sämre vårdförlopp.

Bakgrund Varje år avlider ungefär 1 procent av Sveriges befolkning vilket motsvarar cirka 90 000 personer. Av dessa avlider cirka 36 procent på särskilt boende. Smärta är ett vanligt förekommande symtom hos äldre personer som vårdas i livets slut. Att identifiera smärta och lindra smärta blir således centralt och en viktig del av arbetet för den omvårdnadsansvariga sjuksköterskan. Syfte Syftet är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att identifiera smärta och använda omvårdnadsåtgärder för att lindra smärta hos den äldre personen boende på särskilt boende i livets slut. Metod Metoden är en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer har använts för insamling av data där sjuksköterskor med minst ett års erfarenhet av särskilt boende där personer över 65 vårdas i livets slut inkluderades som informanter. Innehållsanalys gjordes enligt en metod beskriven av Graneheim och Lundman (2004). Resultat Studiens resultat presenteras i fyra kategorier; Relation central vid vård i livets slut, Identifiering av smärta är svårt, Omvårdnadsåtgärder lindrar smärta och Ett kvalificerat team främjar omvårdnaden. Samtliga kategorier presenteras med tillhörande underkategorier. Slutsats Studiens resultat visade på att personkännedom möjliggjorde personcentrerad vård och ökade möjligheten att individanpassa omvårdnadsåtgärder och att enklare identifiera äldre personers smärta. Omvårdnadspersonal saknade kunskap om identifiering av smärta och smärtlindring med omvårdnadsåtgärder. Det var sjuksköterskor som hade ansvar att handleda och kompetensförsörja teamet däremot visar resultatet att sjuksköterskor inte följer riktlinjer gällande användning av skattningsinstrument vid identifiering av smärta och inte heller hade fullgoda kunskaper om de fyra dimensionerna av smärta. / Background Each year approximately 1 percent of Sweden’s population dies, which corresponds to approximately 90 000 people. Of these, about 36 percent dies while living in special housing. Pain is a common symptom in older people receiving end-of-life care. Identifying pain and alleviating pain thus becomes central and an important part of the work of the nurse responsible for care. Aim The aim is to describe nurses’ experiences of identifying pain and using nursing interventions for pain relief in older people living in special housing at the end of life. Method The method used is a qualitative interview study with and inductive approach. Semistructured interviews have been used for the collection of data were nurses with at least one year of experience of working in special housing for people older than 65 years of age in end-of-life care were included as informants. Content analysis was done according to a method described by Graneheim and Lundman (2004). Results The result of the study is presented with four categories; Relationship central for end-oflife care, Identifying pain is difficult, Nursing interventions alleviate pain and A qualified team promotes nursing. All categories are presented with associated subcategories. Conclusions The results of the study show that knowledge of the person made person-centered care possible and increased the possibility to individualize nursing interventions and made it easier to identify pain in older people. Nursing staff lacked knowledge about identifying pain and alleviating pain with nursing interventions. It was nurses who had the responsibility to tutor, and competence supply the team however the results show that nurses does not follow guidelines regarding estimation instruments when identifying pain and neither do they have satisfactory knowledge of the four dimensions of pain.

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett samhällsproblem som förekommer i alla länder. Kvinnor utsätts oftare för våld i nära relationer än män. Våldet resulterar i symtom som kan vara både fysiskt och psykiskt. Sjuksköterskan har ansvar att ha kunskap och medvetenhet om ämnet. Genom ett personcentrerat förhållningssätt tillsammans med kunskaper kan sjuksköterskan bidra till förbättrat välmående och minskat lidande för våldsutsatta kvinnor. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter och upplevelser i mötet inom hälso- och sjukvården med kvinnor som blivit utsatta för våld i nära relationer. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ metod och ett induktivt förhållningssätt tillämpades. Artikelsökning utfördes i databaserna CINAHL och Medline där 12 peer-reviewed artiklar blev utvalda efter kvalitetsgranskning och som sedan analyserades med Fribergs analysmodell i fem steg. Resultat: Huvudkategorierna som togs fram var Individuella hinder och Organisatoriska hinder. Underkategorier som togs fram var Att vara medveten om sin roll som sjuksköterska, Sjuksköterskors känslor vid mötet med våldsutsatta kvinnor, Kulturella barriärer i mötet, Arbetsbelastning och miljöns påverkan, Brist på kunskap och utbildning, samt Brist på resurser. Slutsats: Litteraturöversikten visar att det finns ett behov av utökad kunskap och utbildning om våld i nära relationer för att sjuksköterskan ska kunna uppnå ett förbättrat bemötande för våldsutsatta kvinnor. Det framkommer även ett behov av tydligare riktlinjer och förbättring av stöd och resurser. / Background: Violence in intimate relationships is a social problem that occurs in all countries. Women are more often exposed to violence in close relationships than men. The violence results in symptoms that can be both physical and psychological. The nurse is responsible for having knowledge and awareness of the subject. Through a person-centered approach together with knowledge, the nurse can contribute to improving well-being and reducing suffering for women exposed to violence. Aim: The aim was to describe nurses' experiences and perceptions in meeting within health care with women who have been exposed to violence in close relationships. Method: A literature review with a qualitative method and an inductive approach was applied. An article search was performed in the databases CINAHL and Medline where 12 peer-reviewed articles were selected after a quality review which were further analyzed with Friberg's analysis model in five steps. Results: The main categories that emerged were Individual barriers and Organizational barriers. Subcategories that were developed were Being are of one ́s role as a nurse, Nurses’ feelings wen meeting with womaen exposed to violence, Cultural barriers in the meeting, Workload and the impact of the environment, Lack of knowledge and training, and Lack of resources. Conclusion: The literature review shows that there is a need for increased knowledge and training about violence in close relationships for the nurse to be able to achieve an improved treatment for women exposed to violence. There is also a need for clearer guidelines and improvement of support and resources.

No description available.

Bakgrund: De patienter som har hemsjukvård har ofta flera samtidiga medicinska sjukdomar och är vanligen äldre personer. Eftersom alkoholkonsumtionen i den äldre befolkningen ökar är sannolikheten hög att i hemsjukvård möta patienter som konsumerar alkohol. Att ge vård och omvårdnad i patientens hem skiljer sig från andra vårdkontexter på grund av hemmet som vårdmiljö, patientens integritet, vårdrelationen samt även utifrån samverkan med andra vårdgivare. Tidigare forskning visar på olika svårigheter för sjuksköterskor att samtala med patienter om alkoholkonsumtion och olika förhållningssätt i vårdandet av patienter som konsumerar alkohol.  Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att samtala om alkohol i vården med och kring patienten i hemsjukvården.  Metod: En kvalitativ studie genomfördes med semistrukturerade intervjuer av 12 sjuksköterskor i hemsjukvården. Intervjuerna analyserades med manifest innehållsanalys.  Resultat: Sjuksköterskors erfarenheter av att samtala om alkohol i vården med och kring patienten i hemsjukvården belystes från olika aspekter. Studiens resultat mynnade ut i fyra kategorier: Hinder för att samtala med patienten om alkoholkonsumtion, Ökad samverkan efter samtal om patientens alkoholkonsumtion, Varierande förutsättningar för sjuksköterskan att samtala med patienten om alkohol samt Konsekvenser av samtal om alkohol med patienten.  Slutsats: Vård och omvårdnad av patienter som konsumerar alkohol i hemsjukvården påverkades på olika sätt utifrån sjuksköterskans erfarenheter av att samtala eller inte samtala om alkohol med patienten. Kunskaper, riktlinjer och rutiner för stöd samt bedömning av patientens alkoholkonsumtion behöver förstärkas och implementeras för att en säker vård och omvårdnad ska kunna ges av sjuksköterskor i hemsjukvården. / Background: The patients within home health care often have several different diagnoses of medical illnesses and are usually older people. As alcohol consumption in the elderly population increases, the probability of encountering patients who consume alcohol within home health care is high. Providing care and nursing in the patient’s home differs from other contexts of care because of the home as a care environment, the patient’s integrity, the relationship of care and because of the cooperation with other providers of care. Previous research shows varying difficulties for nurses in talking to patients about alcohol consumption and different approaches in caring for patients who consume alcohol.  Aim: The aim of the study was to illuminate nurses’ experiences of talking about alcohol with the patient and with other providers of care in home health care.  Method: A qualitative study was conducted through semi-structured interviews with 12 nurses in home health care. The interviews were analysed using manifest content analysis.  Result: Nurses’ experiences of talking about alcohol in home health care with the patient and with other providers of care around the patient were highlighted from different aspects. The results of the study unfolded in four categories: Obstacles in talking with the patient about alcohol consumption, Increased cooperation after talking about the patient’s alcohol consumption, Varying conditions for the nurse to talk to the patient about alcohol, and Consequences of talking about alcohol with the patient. Conclusion: Care and nursing of patients who consume alcohol within home health care was affected in different ways based on the nurse’s experiences of talking or not talking about alcohol with the patient. Knowledge, guidelines and routines for support and assessment of the patient’s alcohol consumption need to be strengthened and implemented so that safe care and nursing can be provided by the nurses in home health care.

Malnutrition är ett växande problem världen över i som drabbar allt fler äldre. Trots detta saknas en klar definition av begreppet malnutrition då benämningar som undernäring, undervikt och hämmad tillväxt används. Uppkomsten och risken för malnutrition visades vara flerdimensionellt med bland annat polyfarmaci och ensamhet hos patienten som bidragande orsak. Sjuksköterskan har det övergripande ansvaret för omvårdnadsarbetet och omhändertagandet av den äldre patienten med malnutrition. Med hjälp av riskbedömningsinstrumentet kan omvårdnadsåtgärder sättas in och en förebyggande insats kan initieras av sjuksköterskan. Sjuksköterskans förmåga att identifiera och planera ett vårdande behov hos den äldre patienten med hälsofrämjande insatser är väsentligt i det förebyggande arbetet. Syftet var att belysa sjuksköterskans erfarenheter av att vårda äldre patienter på sjukhus med malnutrition. Totalt inkluderades åtta vetenskapliga artiklar varav sex med kvalitativ ansats och två med kvantitativ ansats. Resultatet presenteras utifrån tre huvudkategorier och sex underkategorier där det framgick att sjuksköterskorna upplevde kunskapsbrister och önskade kompetensutveckling gällande kunskaper samt färdigheter i att vårda äldre patienter med malnutrition. Sjuksköterskorna beskrev brister i hur arbetet på avdelningarna utfördes vilket medförde att den äldre patienten fick en försämrad vård. Slutsats: Flertalet av sjuksköterskorna efterfråga mer och fördjupade kunskaper om malnutrition och nutrition. Vilket visar på att det finns ett behov av mer forskning av sjuksköterskans roll inom nutritionsvården. Detta för att trygga och säkra sjuksköterskor i sina kunskaper och omvårdnad av äldre malnutrierade patienter på sjukhus och på så sätt säkerställa en bättre vård.