Syfte: Syftet var att beskriva vårdpersonals möten och arbete med personer med kommunikationsnedsättning. Bakgrund: Personcentrerad vård innebär att vårdsökande personer ska förstås och bli sedda som unika individer. För att nå detta krävs en fungerande kommunikation, såväl verbal som icke verbal. Travelbee beskriver i sin omvårdnadsteori hur vårdsökande personer blir delaktiga genom kommunikation, och att det därför är viktigt att vårdpersonal lyssnar på och talar med vårdsökande person eftersom en bristande kommunikation kan leda till minskad delaktighet. Funktionsnedsättningar som kan påverka kommunikationen kan vara medfödda eller förvärvade, och enligt patientlagen ska information anpassas till vårdsökande person och hans eller hennes behov. Metod: En kvalitativ intervjustudie med åtta vårdpersonal från en medicinklinik genomfördes och analyserades genom induktiv innehållsanalys. Resultat: Studien visar situationer där vårdpersonal möter vårdsökande personer med kommunikationsnedsättningar. Resultatet bestod av två kategorier Förutsättningar för att skapa en god kommunikation och Hjälpmedel för att kommunicera, med fem medföljande subkategorier. Slutsats: Teamsamverkan var av stor betydelse för vårdpersonalen och erfarenhetsutbytet mellan professioner gynnade vårdarbetet. Tidigare erfarenheter präglade strategierna och vården. Anhöriga sågs som en stor resurs och involverades ofta i omvårdnaden. Det är dock av stor vikt att vårdpersonal reflekterar över sina egna erfarenheter och det erfarenhetsutbyte som sker för att ge en god och säker vård.

Bakgrund: Fibromyalgi tillhör den nociplastiska smärtklassifikationen och innebär långvarig och diffus smärta i rörelseorganen. Det är en sjukdom som har en stor inverkan på individens livsvärld. Vägen mot att få diagnosen upplevs ofta som en svår och lång kamp, vilket kan medföra känslor som ångest, frustation och ilska. Det tar i genomsnitt fem år att få denna diagnos.Syfte: Syftet med studien var att belysa hur individer med fibromyalgi upplever möten med hälso- och sjukvårdspersonal.Metod: Kvalitativ intervjustudie där sex informanter intervjuats. Materialet från intervjuerna bearbetades utifrån en manifest kvalitativ innehållsanalys.Resultat: Resultatet baserades på tre huvudkategorier som på olika sätt belyser möten i vården. Kategorierna utmynnade i “Vikten av att få en diagnos”, “upplevelsen av att få hjälp i hälso- och sjukvården” och “känslor kring hälso- och sjukvårdspersonalens bemötande”.Slutsats: Informanterna hade upplevt både bra och mindre bra möten i hälso- och sjukvården. En generell uppfattning var att det är en stigmatiserad sjukdom som dock börjar bli mer accepterad både inom hälso- och sjukvården och i omgivningen. Det krävs mer kunskap om sjukdomen för att på bästa sätt bemöta och hjälpa individer med fibromyalgi.

Bakgrund: Sexualitet är ett mångdimensionellt grundläggande behov för människan. Sexualitet och sexuell hälsa inkluderar inte bara förmågan att genomföra samlag utan ger sig även uttryck i tankar, känslor och handlingar samt har betydelse för människans välmående.Syfte: Syftet var att belysa sjukvårdspersonalens attityder till att samtala om sexualitet med patienter med en cancerdiagnos.Metod: En litteraturstudie som innefattar tio artiklar med kvalitativ ansats. Tre databaser har använts för litteratursökningen, PubMed, CINAHL och PsycInfo. Resultat: Tre övergripande teman framkom vid analys. Det första temat belyser att sexualitet är komplicerat. Det andra temat belyser att sjukvårdspersonal undviker samtal om sexualitet. Det tredje att sexualitet inte är av hög prioritet.Konklusion: I resultatet framkom att sjukvårdspersonalen uppvisade en undvikande attityd till att samtala om sexualitet med patienter drabbade av cancer. Personliga värderingar och brist på utbildning, plats, tid, resurser och riktlinjer var alla bakomliggande orsaker. Sexualitet behöver ges större utrymme inom hälso- och sjukvården och mer plats i utbildningarna för hälso- och sjukvårdspersonal. Vidare behövs det avsättas mer tid, resurser och riktlinjer för att stötta sjukvårdspersonalen i att samtala kring sexualitet i syfte att skapa en patientsäker vård med ett holistiskt synsätt. / Background: Sexuality is a multi-dimensional basic human need. Sexuality and sexual health include not only the ability to have intercourse but also to express thoughts, feelings and actions, and is important for human well-being.Aim: The purpose was to illuminate the attitudes of healthcare professionals to talk about sexuality with patients with a cancer diagnosis.Method: A literature study that includes ten articles with a qualitative approach. Three databases have been used for the literature search, PubMed, CINAHL and PsycInfo.Result: Three overall themes emerged during analysis. The first theme highlights the fact that sexuality is complicated. The second theme illustrates that healthcare professionals avoid conversation about sexuality and the third that sexuality is not of high priority.Conclusion: The results showed that healthcare professionals showed an evasive attitude to talking about sexuality with cancer patients. Personal values and lack of education, location, time, resources and guidelines were all underlying reasons. Sexuality needs to be given more space in health care and in healthcare education programs. Furthermore, more time, resources and guidelines are required to support healthcare professionals in addressing sexuality in order to provide patient-safe care with a holistic approach.

Humant immunbristvirus (HIV) är en virussjukdom. I nuläget finns inget botemedelmot sjukdomen, dock finns det bromsmediciner. Tidigare forskning visar att det förekommer fördomar och stigmatisering kring HIV trots tillgänglig kunskap om smittvägar och om själva HIV-infektionen. Syftet med denna studie var att beskriva HIV-positiva patienters erfarenheter av stigma i mötet med sjukvårdspersonalen. Studien är en litteraturöversikt där Fribergs (2017) metod användes. I litteraturöversikten inkluderades totalt åtta artiklar med både kvalitativ och kvantitativmetod. I resultatet identifierades fem kategorier, upplevelsen av diskriminering, nekad vård, bristande tystnadsplikt, onödiga försiktighetsåtgärder och brist på stöd och kommunikation. Resultatet visade att många HIV-positiva patienter upplevt diskriminering och stigma på grund av sin HIV-diagnos. Orsaker till stigma var bland annat upplevd bristande kunskap kring sjukdomen hos sjukvårdspersonalen. Sjukvårdspersonalen upplevdes ha en rädsla för att bli smittade samt visade en okunskap i form av onödiga försiktighetsåtgärder i vården av HIV-positiva patienter. Patienterna kunde nekas vård då deras besvär ofta kopplades till HIV-diagnosen. Det framkom även brister i sekretessen hos sjukvårdspersonalen och att obehöriga kunnat ta del av patientens HIV-diagnos. En av slutsatserna av detta arbete är att det krävs mer utbildning till sjukvårdspersonalen. Det är viktigt att all sjukvårdspersonal har kunskap och är professionella i sitt bemötande. Mötet i sjukvården ska vara anpassat efter varje enskild patient där vården är vårdande och lindrar lidande.

Bakgrund: Basala hygienrutiner är en avgörande åtgärd för att förbygga vårdrelaterade infektioner och förhindra att patienten utsätts för smitta och vårdlidande vid kontakt med sjukvården. Sjukvårdspersonalens följsamhet till befintliga hygienrutiner är globalt låg och behöver förbättras för att förhindra smittspridning.Syfte: Syftet med studien är att identifiera strategier som förbättrar sjukvårdpersonalens följsamhet av hygienrutiner.Metod: En allmän litteraturöversikt med analys av kvantitativ forskning har genomförts för att sammanställa vilka insatser som resulterar i förbättrad hygienföljsamhet.Resultat: Tre teman visar vilka insatser som har en positiv effekt på hygienföljsamheten: Utbildning, delaktighet i förbättringsarbetet och ökad tillgång till hygienfaciliteter.Konklusion: Smittspridning förebyggs med förbättrade hygienrutiner. Examensarbetet visar att det går att förbättra sjukvårdspersonalens följsamhet av hygienrutiner och bidrar med kunskap om hur det kan verkställas i verksamheten för en hållbar lösning.

Bakgrund Vård- och omsorgspersonal är den yrkesgrupp som står för den högsta sjukfrånvaron på arbetsmarknaden. Psykisk ohälsa är den största orsaken till sjukfrånvaro. Sjukfrånvaron skiljer sig dock mellan män och kvinnor samt mellan yrken och verksamheter. Syfte Syftet med studien var att studera vad som kännetecknar arbetsgrupper inom kommunal vård- och omsorg med låg sjukfrånvaro. Metod Denna studie var baserad på en kvalitativ enkätstundersökning i en kommun där arbetsgrupper inom vård- och omsorg hade en sjukfrånvaro lägre än 6,8%. Enkätsvaren analyserades med innehållsanalys för att hitta kategorier. 35 personer utav 75 svarade på den öppna enkäten och svarsfrekvensen var 47%. Resultat Resultatet visade sex kategorier av friskfaktorer som kännetecknar arbetsgrupper med låg sjukfrånvaro. Resultatet visade också att arbetsgrupperna upplevde få svårigheter och motgångar samt använder handledning och kompetensutveckling för att hantera dem. Slutsats Slutsatsen från denna studie är att ytterligare forskning är nödvändig i arbetsgrupper med låg sjukfrånvaro för att finna faktorer, strategier och hållbara arbetssätt för att minska den höga sjukfrånvaron inom vård- och omsorgsyrken framöver. / <p>Betyg i Ladok 2020-12-15.</p>

Bakgrund: Droganvändningen i Sverige ökar och drogmissbruk ses idag som ett folkhälsoproblem. Ofta behöver personer med ett drogmissbruk söka somatisk vård för sjukdomar eller skador som uppstått på grund av sitt drogmissbruk. Hälso- och sjukvårdspersonal kan därför stöta på dessa personer oberoende av vilket område de arbetar inom. Sjuksköterskan är ansvarig för omvårdnaden och ska även bidra till att vården är personcentrerad. För att personer med ett drogmissbruk ska få en personcentrerad vård behövs kunskap om dessa personers upplevelser och behov.      Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur personer med drogmissbruk upplever hälso- och sjukvårdspersonalens bemötande inom den somatiska vården.  Metod: En allmän litteraturöversikt med kvalitativ design. Studien baserades på sju vetenskapliga artiklar. Som analysmetod användes Fribergs (2017) beskrivning.  Resultat: I resultatet framkom två huvudkategorier och sex underkategorier som beskriver hur personer med drogmissbruk upplever bemötandet från hälso- och sjukvårdspersonalen. De två huvudkategorierna blev upplevelser av positivt bemötande och upplevelser av negativt bemötande. Underkategorierna blev inte lika mycket värd, känslan av misstro, brist på respekt, brist på kunskap samt hjälpsamhet. I resultatet framkom det att personer med ett drogmissbruk upplever att de inte blir bemötta på samma sätt som övriga patienter. De kände sig misstrodda av hälso- och sjukvårdspersonalen och bemötandet var väldigt respektlöst flertal gånger. Trots övervägande negativa upplevelser fanns det även en del positiva upplevelser.  Slutsats: De flesta upplever ett negativt bemötande från hälso- och sjukvårdspersonalen vilket också stämmer överens med forskningen ur ett hälso- och sjukvårdsperspektiv. Brist på kunskap skulle kunna vara en möjlig orsak till detta. Genom ökad kunskap och utbildning kan detta förebyggas.

No description available.

Bakgrund: Studier visar att regnbågsfamiljer ibland upplever sig bemötta med heteronormativa värderingar inom barn- och mödrahälsovården. Antaganden görs att föräldrapar ska vara olikkönade istället för samkönade. Transföräldrar upplever att de behövt utbilda vårdpersonal. Hur specialistutbildade sjuksköterskor inom barnhälsovården erfar möten med regnbågsföräldrar är dock sparsamt studerat.   Syfte: Syftet i föreliggande examensarbete är att studera specialistutbildade sjuksköterskors erfarenheter av att bemöta regnbågsföräldrar, när de söker vård för sitt barn.   Metod: Studien är en kvalitativ intervjustudie med deskriptiv design där nio specialistutbildade sjuksköterskor inom barnhälsovården deltog. Individuella intervjuer genomfördes, spelades in, transkriberades ordagrant och analyserades genom kvalitativ innehållsanalys.   Resultat: Innehållsanalysen av specialistutbildade sjuksköterskors erfarenheter inom barnhälsovården av att bemöta regnbågsfamiljer resulterade i fem kategorier: Regnbågsfamiljer är mer sårbara; Ett otydligt journalsystem och attityder från regnbågsföräldrar skapar osäkerhet; Bemötande av regnbågsfamiljer kräver kompetens; Det sker en ökad acceptans och tolerans gentemot regnbågsfamiljer; Det sker en ökad medvetenhet om värdet av inkluderande vårdmiljö inom barnhälsovården. Specialistutbildande sjuksköterskor inom barnhälsovården upplever att de bemöter regnbågsföräldrar likadant som andra föräldrar men att det ändå förekommer skillnader som kan skapa osäkerhet, exempelvis vid dokumentation. Slutsats: Specialistutbildade sjuksköterskor inom barnhälsovården förmedlade att möten med regnbågsfamiljer i grunden inte skiljer sig gentemot möten med andra familjer. Dock framkom att det används strategier för att få familjerna att känna sig mer välkomna, exempelvis genom att visa viss extra omsorg. / Background: Lesbian, gay, bisexual and transgender (LGBT) parents sometimes experience heteronormative values within the child- and maternal health care. Assumptions are made that parental couples will be of different sex instead of same sex. Transgender parents experience that they have to educate health personnel. Still, how specialist trained nurses within child health care experience meeting with LGBT-families is understudied.    Aim: The aim of this study it to explore the experiences among specialist trained nurses within the child health care when it comes to meeting LGBT-parents seeking heath care for their children.   Method: This was a qualitative interview study with a descriptive design including nine specialist trained nurses within the child health care. Individual interviews were conducted, recorded, transcribed verbatim and analyzed through a qualitative content analysis.   Result: The content analysis of the study generated five categories: LGBT-families are more vulnerable; Un unclear documentation-system and attitudes from LGBT-parents create insecurity; Approach of LGBT-families requires competence; There has been an increased acceptance and tolerance to LGBT-families; There has been an increased awareness about the value of an including health environment within child health care. Specialist trained nurses in child health care experience that they approach LGBT-parents in the same way as other parents, but that it can be differences that can create insecurity, for example about documentation.   Conclusion: Specialist trained nurses within the child health care expressed that there are no differences in the meeting with LGBT-families and other families. Still, strategies to make the families feel more welcomed, for example by showing extra care, were used.

Bakgrund: Anorexia Nervosa (AN) kännetecknas av att medvetet minska i vikt och samtidigt bibehålla en känsla av att vara överviktig. Sjukdomen tyder på en viktnedgång som understiger 15 procent av den normala kroppsvikten. De yngre kvinnorna med AN kan mötas i öppenvården men även i slutenvården beroende på sjukdomens utsträckning. I möten har relationen mellan kvinnan och sjukvårdspersonal en stor inverkan på kvinnans upplevelser av möten och kan avspegla hur kvinnan upplever sin situation.   Syfte: Syftet var att beskriva yngre kvinnor med Anorexia Nervosas upplevelser av möten med sjukvårdspersonal. Metod: En litteraturstudie med en kvalitativ metod där en induktiv ansats tillämpades. Studien var baserad på fem patografier som analyserades med hjälp av Lundman och Hällgren Graneheims kvalitativa innehållsanalys. Resultat: I studiens resultat framkom fem huvudkategorier: Bli tagen på allvar, Känna förtroende, Känna sig utlämnad, Bristande tillit och Känna oro och rädsla. I möten beskrev de yngre kvinnorna med AN hur de mötte sjukvårdspersonal som ingav ett lugn och som var genuint intresserade att lyssna till kvinnornas berättelser. De yngre kvinnorna kunde även uppleva att de ständigt tvingades upprepa sig i möten. Känslan av bristande tillit stärktes när sjukvårdspersonalen inte visade sympati eller när de uppträdde på ett okänsligt sätt. Även känslor av oro och rädsla kunde uppkomma i möten med sjukvårdspersonal.  Slutsats: Resultatet gav en inblick i yngre kvinnor med ANs upplevelser av möten med sjukvårdspersonal. Det framgick att det var av vikt att möta sjukvårdspersonal som ingav ett förtroende och där kvinnorna upplevde att de blev tagna på allvar. Kvinnorna kunde också uppleva att de tvingades upprepa sig i möten men även att de inte kände sig förstådda av sjukvårdspersonalen. En ökad förståelse för de yngre kvinnorna med AN kan ge ökad kunskap för sjukvårdspersonalen i framtida möten.