Konsekvenserna för barn som utsatts för barnmisshandel är allvarliga. Det kan leda till psykisk och fysisk ohälsa, suicidalt beteende, alkohol- och drogmissbruk. Hälso- och sjukvårdspersonal upptäcker inte alltid barnmisshandel och kunskap om detta saknas. Akutsjuksköterskan ska kunna identifiera personer som misstänks ha utsatts för våld eller övergrepp och därmed kunna upptäcka de barn som misstänks ha utsatts för barnmisshandel samt upprätta en orosanmälan till Socialtjänsten så att barnet kan få hjälp. Syftet var att beskriva hur sjuksköterskan kan identifiera tecken, symtom och skador som tyder på fysisk eller psykisk barnmisshandel hos barn som söker akutsjukvård. Som metod valdes en litteraturöversikt utifrån en systematisk struktur. Sökningarna utfördes i databaserna Cinahl och PubMed och resulterade i 15 artiklar publicerade 2010–2020. Alla artiklar kvalitetsgranskades utifrån Sophiahemmet högskolas bedömningsunderlag och en integrerad analys av innehållet i artiklarna gjordes. Resultatet presenterades i två kategorier; Bedömning av tecken, symtom och skador som barnet uppvisar och Fråga vårdnadshavaren om orsak till skadans uppkomst. Blåmärken och brännskador på vissa delar av kroppen eller i form av specifika mönster, multipla frakturer, frakturer som var läkta och specifika typer av frakturer kunde tyda på att barnet utsatts för misshandel. Åldern på barnet som utsatts för misshandel var låg, flertalet var <1 år och medelåldern var i många fall <6 månader. Vårdnadshavarens historia rörande händelseförloppet kring hur barnets skada uppkommit kunde ha stor betydelse för om misstanke om barnmisshandel skulle väckas. Slutsatsen är att det är svårt att identifiera barn som utsatts för fysisk eller psykisk barnmisshandel inom akutsjukvården då de tecken och symtom barnet uppvisar kan vara vaga eller saknas helt. Enskilda tecken, symtom och skador är i sig inte ett bevis för att barnet utsatts för misshandel utan det krävs alltid en samlad bedömning av barnets tecken, symtom och skador samt av vårdnadshavarens förklaring till hur dessa uppkommit. / The consequences for children who have been abused are serious. It can lead to mental and physical illness, suicidal behavior, alcohol- and drug abuse. Healthcare professionals do not always detect child abuse and lack knowledge about it. The emergency nurse must be able to identify persons who are suspected of having been subjected to violence or abuse and thus be able to discover the children who are suspected of having been subjected to child abuse and draw up a report of concern to the Social Services so that the child can receive help. The aim of this study was to describe how the nurse can identify signs, symptoms and injuries that indicate physical or psychological child abuse in children seeking emergency care. A literature review based on a systematic structure was chosen as the method. The searches were performed in the databases Cinahl and PubMed and resulted in 15 articles published in 2010–2020. All articles were quality reviewed on the basis of Sophiahemmet University's assessment and an integrated analysis of the content of the articles was made. The results were presented in two categories; Assessment of signs, symptoms and injuries that the child shows and Ask the caregiver about the cause of the injury. Bruises and burns on certain parts of the body or in the form of specific patterns, multiple fractures, fractures that were healed and specific types of fractures could indicate that the child had been abused. The age of the child who was abused was low, the majority was <1 year and the average age was in many cases <6 months. The caregiver´s history regarding the course of events of how the child's injury arose could have a decisive effect on whether suspicion of child abuse should be raised. The conclusion is that it is difficult to identify children who have been subjected to physical or psychological child abuse in emergency care as the signs and symptoms the child shows may be vague or completely absent. Individual signs, symptoms and injuries are not in themselves proof that the child has been abused, but an overall assessment of the child's signs, symptoms and injuries is always required, as well as the caregiver's explanation of how these arose.

Behov av hemrehabilitering är önskvärt och har visat sig medföra positiva effekter för individens hälsa och välmående. Rehabilitering i hemmet ger arbetsterapeuten en ökad förståelse för vilka behov patienten har och vilka insatser som behöver göras. Syftet med studien var att undersöka arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta inom lasarettsanknuten hemrehabilitering för patienter med stroke. En kvalitativ metod valdes och sex legitimerade arbetsterapeuter intervjuades. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultaten visar bland annat i kategorin ADL-träning med rätt förutsättning, att hemmiljön spelar en viktig roll för att patienten ska kunna utföra aktiviteter. Resurser och samarbete ger både för- och nackdelar för rehabiliteringen som möjliggör och begränsar respondenternas yrkesutövande. Arbetssättet medför individuellt utformad rehabilitering handlar om att utgå ifrån patientens förutsättningar och förmågor för att kunna ge så bra vård som möjligt. Diskussionen beskriver vikten av patientens stöd i den fysiska och sociala miljön, samt arbetsterapeutens strategier för att stödja patienten i rehabiliteringen.

Syftet med uppsatsen är att problematisera tillämpningen av 2 § PreskL vid fördröjda skador. Enligt gällande rätt löper preskriptionsfristen från tidpunkten för den skadegörande handlingen. Risken finns därför att anspråk på ersättning för fördröjda skador preskriberas innan skadan realiserats. I övriga Norden och Europa har problematiken hanterats genom att låta preskriptionsfristen löpa från tidpunkten för den skadelidandes kännedom om skadan. Av särskilt intresse är att Europadomstolen uttalat att tillämpningen av en preskriptionsreglering som inte beaktar skadelidandes kännedom om sitt anspråk kan utgöra en överträdelse av artikel 6.1 EKMR. Dessutom kan väsentliga skillnader i preskriptionsregleringen mellan Sverige och andra länder påverka utfallet vid gränsöverskridande tvister. Det finns därmed skäl att överväga införande av en preskriptionsreglering som, i större utsträckning än 2 § PreskL, ger möjlighet att beakta skadelidandes intresse vid fördröjda skador.

En nationell idrottsutbildning finns för de idrottare som vill kombinera sin idrott på elitnivå med sina gymnasiestudier (Svensk idrott, 2016). Syftet med denna studie var att undersöka elevers tankar, känslor samt upplevelser av att studera på ett elitidrottsgymnasium både generellt och under skadeperioder. Studien ville också undersöka om det fanns behov av extra stöttning i form av en coach främst under deras skadeperioder. För insamling av data har kvalitativa intervjuer gjorts med åtta elever från ett NIU- gymnasium med inriktning fotboll. Observationer har även använts i studien där direkta, deltagande observationer pågått två gånger i veckan, tre timmar per tillfälle under en månads tid. Observationerna fungerade som ett komplement till intervjuerna. Resultatet visade att eleverna hade väldigt fullspäckade dagar där det var svårt att hinna med fritidsintressen och studier då träningen prioriterades i första hand. Resultatet visade även att majoriteten hade velat ha mer stöd under deras rehabiliteringsperiod då det många gånger har varit väldigt tufft för vissa av dem att klara av det själv. Samtliga intervjupersoner menade även att en extra coach skulle vara fördelaktigt då denne skulle skapa en större motivation till rehabiliteringen och även vara någon att prata med vid sidan av. / The national sports school is a program for the athletes who wants to combine elite sports with their education (Svensk idrott, 2016). The purpose of this study was to investigate the students’ thoughts, emotions and experiences of studying at this program, both generally and during periodes of rehabilitation. The study also want to investigate if there is a need of extra support from a coach primarily during times of rehabilitation. Qualitative interviews with students from a NIU focused on football has been made for collecting data. Both direct and participatory observations went on twice a week, three hours at a time during a month and have been used in the study. These observations worked as a complement to the interviews. The result showed that the students had very full days where it was difficult to find time for hobbies and schoolworks. Training was priority over school partly because it was more fun but also there was no energy left for studying when time was available. The result did also show that the majority of students would have liked more support during their rehabilitation period, as many times it was really tough to handle by themselves. All of the interviewees did suggest that an extra coach would be beneficial as this would create more motivation for rehabilitation and also be someone on the side to talk to.

Studiens syfte är att undersöka förekomsten av spelrelaterade muskuloskeletala besvär hos gitarrlärare och elever samt typen av skador. Studien syftar också till att undersöka gitarrlärares attityder till, och tillämpning av, skadeförebyggande strategier. För det tredje syftar studien till att undersöka signifikanta samband mellan skadeförebyggande metoder och förekomsten av spelrelaterade besvär. Tidigare forskning rör vanliga spelrelaterade besvär, riskfaktorer och skadeförebyggande strategier. En surveyundersökning med enkät användes för att besvara studiens forskningsfrågor. 166 gitarrlärare besvarade enkäten. Resultaten visar att 72,3% av gitarrlärarna har själva och upplevt spelrelaterade besvär och 31,9% av gitarrlärarna har haft ele- ver med spelrelaterade besvär. Den vanligaste typen av besvär var med muskler och senor. Gitarrlärarna tenderar att skadeförebyggande strategier i mindre utsträckning i undervisning jämfört med i deras egna spelande. Några statistiskt signifikanta samband hittades mellan gitarrlärares attityder till, och tillämpning av, skadeförebyggande strategier och förekomsten av spelrelaterade besvär. Generellt sett använde gitarrlärare vissa skadeförebyggande strategier i sitt spelande och undervisning i högre utsträckning om de hade erfarenhet av spelrelaterade besvär. I diskussionsdelen lyfts aspekter av resultatet i relation till tidigare presenterad forskning. / The aim of this study was to research the prevalence of playing related musculoskeletal problems in guitar teachers and their students as well as the types of injuries. The study also aims to investigate guitar teachers attitudes towards, and application of, different injury prevention strategies. Third, the study aims to investigate any significant interconnections between injury prevention methods and the prevalence of playing related problems. Previous research deals with common playing related problems, risk factors and injury prevention strategies. A survey study with a questionnaire was used to answer the research questions. 166 guitar teachers answered the questionnaire. The results show that 72,3% of the guitar teachers have experienced playing related problems themselves and that 31,9% of the guitar teachers had had students with playing related problems. The most common problem was with muscles and tendons. Guitar teachers tended to use injury prevention methods less in teaching compared to their own playing. Some statistically significant interconnections were found between guitar teachers’ attitudes towards, and application of, injury prevention strategies and the prevalence of playing related problems. In general, guitar teachers with experience of playing related problems were more likely to use some of the injury prevention strategies in their playing and teaching. The discussion section lifts aspects of the results in relation too previously presented research.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Incidensen av löprelaterade skador varierar mellan 19.4-79.3% varje år. Knäsmärta är den vanligaste skadeorsaken. Ökad stegfrekvens har visat sig minska fotisättningsbelastning mot underlaget, minska vertikal förflyttning av tyngdpunkten och belastning mot leder i nedre extremitet. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka om 10-15% stegfrekvensökning vid föredragen hastighet minskar knäsmärta hos vuxna löpare på motionsnivå. Design: Pilotstudie Metod: Stegfrekvens hos 15 vuxna försökspersoner med knäsmärta under eller efter långdistanslöpning undersöktes vid en föredragen hastighet. Stegfrekvensen ökades med 10-15% vid samma hastighet och de fick därefter springa med den nya frekvensen i två veckor. En metronom styrde frekvensen. Knee Osteoarthritis Outcome Score (KOOS) samt upplevd knäsmärta mättes med Numeric Rating Scale, (NRS). Mätningar gjordes före och efter träningsperioden. Resultat: En signifikant reducering av knäsmärta uppmättes på NRS (p=0.001). Signifikant förbättring av KOOS (p=0.004), KOOS funktion, fritid och idrott (p=0.007) och KOOS livskvalité (p=0.023) vid ökad stegfrekvens på 10-15% efter två veckors träning. Slutsats: Resultatet av denna pilotstudie visar att det förefaller vara viktigt att analysera stegfrekvens som första rehabiliteringsinsats hos motionslöpare med knäsmärtor. / ABSTRACT Background: The incidence of running related injuries every year ranges from 19.4-79.3%. Knee pain is the most common injury. It has been shown that increased step-rate reduces peak ground forces, vertical displacement of the centre of mass and joint loads in the lower extremity. The purpose of this study was to investigate if 10-15% increased step-rate at self selected speed could decrease knee pain in adult recreational runners. Design: Pilot study Methods: 15 adult recreational runners with knee pain during or after training sessions were recruited. Step rate/min were measured at self selected speed. Step-rate was increased by 10-15% at the same speed. The participants used a metronome to remember the frequency in a 2 week training session and then we did a follow up. Knee Osteoarthritis Outcome score (KOOS) and numeric rating scale (NRS) were measured before and after the training session.   Results: There was a significant reduction in knee pain on the NRS (p=0.001). Significant improvement in KOOS (p=0.004), KOOS sport/recreation (p=0.007) and KOOS knee related quality of life (p=0.023) after two week training session with increased step rate 10-15% at a self selected speed. Conclusion: The results from this pilot study implies that it is important to analyze step-rate as a first intervention in physical therapy when we rehabilitate long distance runners with knee pain.

Bakgrund: Lungcancer och malignt melanom är exempel på två sjukdomar som undersöks med dual-modaliteten positron emission tomography/computed tomography (PET/CT). Vid undersökning med PET/CT erhåller patienten både en stråldos från Flourine-18 (18F) märkt med 2-[18F] fluoro-2-deoxy-D-glucose (18FDG) och från CT-modaliteten. Det finns strålningsrisker med undersökningen som kan uttrycka sig i form av stokastiska skador som exempelvis cancer. Syftet med studien var att jämföra stråldoserna mellan lungcancergruppen (misstänkt eller verifierad) och malignt melanomgruppen genom att beräkna den totala effektiva stråldosen samt redovisa riskerna med PET/CT-undersökningen. Material och metod: Materialet omfattades av parametrar gällande undersökningen och urvalet bestod av 20 patienter från lungcancergruppen respektive malignt melanomgruppen som hämtades från Nuklearmedicin, Länssjukhuset Ryhov, Jönköping. En retrospektiv metod med kvantitativ ansats användes för genomförandet av studien. Resultat: En signifikant skillnad (p <0,001) mellan sjukdomsgrupperna förekom där lungcancergruppen erhöll 11,95 milliSievert (mSv) och malignt melanomgruppen 6,03 mSv och den procentuella riskökningen av letal cancer var 0,06 % respektive 0,03 %. Slutsatser: Lungcancergruppen erhöll en dubbelt så hög effektiv dos som malignt melanomgruppen. Den effektiva dosen är dock så låg att riskökningen av letal cancer är marginell och nyttan med undersökningen överväger riskerna. / Background: Lung cancer and malignant melanoma are diseases investigated by the dual-modality positron emission tomography/computed tomography (PET/CT). There are radiation risks with the examination that can appear as stochastic effects such as cancer. The aim of this study was to compare the radiation doses between the lung cancer group (suspected or verified) and the malignant melanoma group by calculating the total effective radiation dose and to declare the risk with the PET/CT examination. Material and method: The material contained parameters regarding the examination and the sample contained 20 patients from the two groups. The method was retrospective with a quantitative approach. Results: There was a significant difference (p <0,001) between these two groups, were the lung cancer group received 11,95 milliSievert (mSv) and the malignant melanoma group 6,03 mSv and the percentage risk for lethal cancer increased by 0,06% and 0,03%, respectively. Conclusions: The lung cancer group received twice as much effective dose than the malignant melanoma group. However, the effective dose is so low that the risk increase of the lethal cancer is marginal, and the benefit of the examination outweighs the risks.

Background/Problem definition There are few epidemiological studies on soccer injuries in Africa.The prevalence and variables linked to injuries needs to be recognized. Better mapping and knowledge about injury prevalence/incidence could play an important role in helping players sustain a career in soccer without major injuries.  Objective To explore prevalence, mechanism, severity of injuries and injured body parts in players from top divisions of Rwanda and Swaziland during season 2012/2013. Methods The study was of a retrospective, descriptive, comparative design with a quantitative approach on a cohort of n=738 players from Rwanda and Swaziland. Injury frequencies from data sets was analyzed. Data was analyzed using the F-MARC injury-questionnaire. Results The subpopulations had varying frequencies of injuries. Age 18-24 sustained the most injuries in both countries, n=215. There was a significant difference of injury prevalence, 71,8% of the Swaziland players sustained injuries. In Rwanda 34,8% sustained injuries. However, the severity of injuries was significantly higher in the Rwanda. Conclusion The results of the findings in this study shows that the players in Swaziland had almost a two-time higher injury prevalence. Although the reason to this can only be speculated in by the authors. Further research is encouraged to increase the mapping of injuries in Africa, and factors associated to them. / Bakgrund/Problemformulering Studier på fotbollsskador i Afrika är få till antal. Det finns ett behov av att undersöka skadeprevalensen och variabler som påverkar skador. En större kartläggning och mer kunskap om skadeprevalens/incidens kan spela en viktig roll i att hjälpa fotbollsspelare att undvika allvarligare skador under deras karriär. Syfte Att utforska prevalens, mekanism, svårighetgrad av skador samt skadad kroppsdel hos spelare i Rwandas och Swazilands högsta fotbollsligor. Metod Studien var av en retrospektiv, deskriptiv, komparativ design med en kvantitativ inriktning i en kohort på n=738 fotbollssspelare från Rwanda och Swaziland. Skadefrekvenser från data analyserades. Data analyserades och sammanfattades genom användning av skadeformuläret F-MARC. Resultatsammanfattning Subpopulationerna hade tydliga variationer i skadefrekvens. Åldersgruppen 18–24 ådrog sig flest skador, 215 st. Det fanns en signifikant skillnad i skadeprevalens mellan länderna. I Swaziland ådrog 71,8% av spelarna sig en skada, Rwanda var denna siffra 34,8%. Däremot var allvarlighetsgraden av skador, mätt i tid borta från fotbollsspelande, större i Rwanda. Slutsats Resultatet av denna studie visar på att spelarna i Swaziland hade cirka två gånger högre skadeprevalens än spelarna i Rwanda. Författarna av denna studie kan endast spekulera i anledningen till detta. Vidare forskning uppmuntras för att få en bättre kartläggning av skadeprevalensen i Afrika samt faktorer som påverkar denna.

<p>Det förekommer att hänvisningar görs till skadebegreppet inom skadeståndsrätten när fråga egentligen är om det försäkringsrättsliga skadebegreppet. Inom försäkringsrätten är det emellertid viktigt att dra en skarpare gräns än inom skadeståndsrätten för vad som skall anses utgöra exempelvis en skada eller en skadehändelse. Det handlar inte enbart om att fastställa huruvida en skada föreligger, utan kanske snarare om att avgöra huruvida försäkringsersättning skall utgå och om att avgränsa/definiera försäkringsgivarens ansvar. Olika försäkringsbolag använder olika skadebegrepp. Ett grundkoncept inom försäkringsrätten är ”en skada, en självrisk, ett försäkringsbelopp”. Härav följer att det är av stor betydelse att avgöra vad som skall anses konstituera en respektive flera skador. I denna uppsats utreds skillnaderna mellan de olika skadebegrepp som tillämpas i försäkringsvillkor och de konsekvenser dessa skadebegrepp har för försäkringsbolagens ansvar. Vidare utreds hur de i försäkringsvillkoren valda skadebegreppen skall tolkas för att avgöra hur flera skador skall behandlas. Dessutom undersöks vilka kriterier som skall vara uppfyllda för att flera skador tillsammans, försäkringstekniskt, skall behandlas som en.</p>

<p>Purpose.</p><p>The purpose of this essay was formulated as to examine the relationship between the development of deaths caused by unintentional injury and fast economic development in a country. The purpose is to create a picture of the development in the chosen countries.</p><p>Background.</p><p>Injuries and the deaths that sometimes follow are a problem for all communities, if nothing else just because of costs and the absence of incomes for the state. Countries ability to restrain these deaths should be of interest. Studies show that the number of deaths caused</p><p>by unintentional injuries correlates inversely with the GDP/c, we can therefore expect that better economic conditions leads to fewer deaths and vice versa. It has been shown that an economic crisis often leads to considerably higher death rates. It would be interesting to examine if the opposite condition has the same quick</p><p>response, and to what extent fast economic growth brings changes in the cause of death statistics.</p><p>Method and material.</p><p>Seven countries were chosen based on</p><p>their fast economic growth. Data about the countries economic development(GDP(PPP)/c) were acquired from the IMF databases. The cause of death statistics was acquired from the WHO database. The deaths caused by unintentional injury were arranged in age groups (excluding 64> or older) and by sex for each year in the examined time period. These data were plotted in diagrams along with linear trend lines that indicate general development.</p><p>Results</p><p>and conclusions. The results are quite deviating across the different countries. Any general conclusions about how the deaths caused by unintentional injury changes under fast economic growth cannot be drawn. Estonia, Latvia and Lithuania show fast sinking death rates, albeit from quite high levels. Singapore shows faster dropping death rates than Hong Kong, even though they had comparable starting positions. The third Asian tiger, Korea, has a generally increasing trend from an initially high level. Ireland, like Hong Kong, shows only a moderate declining trend. In all cases the death rates among children has dropped.</p> / <p>Syfte.</p><p>Syftet med uppsatsen formulerades som att undersöka sambandet mellan</p><p>utvecklingen av dödsfall till följd av oavsiktlig skada och en snabb ekonomisk utveckling i ett land. Syftet är uttalat explorativt i sin karaktär och avser att frambringa en bild av utvecklingen i de utvalda länderna.</p><p>Bakgrund.</p><p>Skador och därpå följande dödsfall är ett problem för alla samhällen, om inte annat på grund av kostnader och uteblivna intäkter för det offentliga. Länders förmåga att stävja dessa dödsfall torde vara av intresse. Studier visar att antalet dödsfall till följd av oavsiktlig skada generellt korrelerar negativt med BNP/c, således kan man förvänta sig att förbättrade ekonomiska förhållanden leder till färre dödsfall och vice versa. Det har visats på att en ekonomisk kris ofta leder till kraftigt ökande dödsfrekvenser. Det vore intressant att undersöka om ett motsatt förhållande har samma snabba genomslag, och vilken utveckling i skadestatistiken om ett snabbt ekonomiskt uppsving för med sig.</p><p>Metod och material.</p><p>Sju länder valdes ut baserat på deras snabba ekonomiska tillväxttakt. Data över ländernas ekonomiska utveckling (BNP(PPP)/c) hämtades från IMF:s databaser. Statistik över dödsorsaker i dessa länder hämtades från WHO:s databaser över dödsorsaksstatistik. Dödsfallen till följd av oavsiktlig skada ordnades i åldersgrupper (64> år exkluderades) och kön för varje år i den utvalda perioden. Dessa data plottades i diagram tillsammans med linjära trendlinjer som visar på den övergripande utvecklingen.</p><p>Resultat och slutsatser.</p><p>Resultaten är tämligen divergerade mellan de olika länderna. Det går inte att utifrån resultaten dra några generella slutsatser om hur utvecklingen av dödsfall till följd av oavsiktlig skada förändrar sig vid ett snabbt ekonomiskt uppsving. Estland, Lettland och Litauen uppvisar snabbt sjunkande dödstal, visserligen från relativt höga nivåer. Singapore uppvisar snabbare sjunkande dödstal än Hong Kong, trots likartade utgångsläget. Den tredje östasiatiska tigern, Korea, har generellt en stigande trend från en initialt högra nivå. Irland likt Hong Kong uppvisar endast en svag sjunkande trend. I samtliga fall har dödstalen för barn minskat under de undersökta perioderna.</p>