Under de senaste åren har forskning presenterats som påvisar en försämring i balans, knä- och fotledsstabilitet under kvinnors ägglossningsfas, vilket föreslås kan medföra en ökad skaderisk under deras idrottsutövande. Under ägglossningen är nivåerna av könshormonet östrogen som högst. Östrogenet påverkar enzymet lysyloxidas som hämmar kollagensyntesen i senor och ligament. Detta medför möjligen en ökad instabilitet i exempelvis knä- och fotled under ägglossningen.  Syftet med studien var att undersöka hur vanligt förekommande det är att idrottande fertila kvinnor anger en försämrad balans eller ökad skadebenägenhet under ägglossningsfasen.  Studien var en retrospektiv observationsstudie med kvantitativ metod. En enkät skickades ut till föreningsidrottande kvinnor som tränade minst tre gånger i veckan. De kvinnor som använde hormonella preventivmedel exkluderades från deltagande. Totalt deltog 17 kvinnor i studien. Resultatet visade att majoriteten av kvinnorna visste när de hade ägglossning men inte angav några förändringar i knä- och fotledsstabilitet, balans och ökad skadebenägenhet under denna fas. Dock angav nästan en fjärdedel helt eller delvis en försämrad balans under ägglossningen och strax över en fjärdedel angav en ökad skadebenägenhet under ägglossningen. Inga tydliga slutsatser kan dras men förändringar i balans och skadebenägenhet under ägglossningsfasen kan i vissa fall förekomma hos idrottande kvinnor och bör då tas i beaktning vid övningar där höga krav ställs på balans eller där ökad risk för skada finns. Fortsatt forskning rekommenderas.

Syftet Syftet med studien var att undersöka skadeförekomst hos tyngdlyftare samt studera hur självskattad sömnmängd och träningsvolym korrelerar med skadeincidens.   Frågeställning 1: Hur ser träningsvolym, sömn och skador ut hos svenska tyngdlyftare? Frågeställning 2: Finns det någon korrelation mellan träningsvolym, sömn och skadeförekomst? Metod Metoden som användes var en kvantitativ ansats med hjälp av ett frågeformulär med frågor gällande skador, träningsrutiner, sömnhygien och träningserfarenhet bland aktiva tyngdlyftningsutövare. Enkäten delades ut till 29 tyngdlyftningsklubbar och resulterade i 33 enkätsvar. Datan analyserades med en logistisk regressionsmodell där sömn och träningsvolym är oberoende variabler och skada eller icke-skada är beroende variabel. Resultat Träningsvolymen hade en signifikant korrelation med skadeförekomst (P-värde på 0,020), men inte mängden sömn (P = 0,146). Överbelastning var den mest förekommande skadetypen och det vanligaste skadeområdet var knäleden (25,4 %). Slutsats Slutsatsen är att det finns en korrelation mellan träningsvolym och skadeförekomst. / The purpose The purpose of the study was to examine injury incidence and type of injuries, sleep amount, and training volume in Olympic weightlifters and to find variables that correlate to injuries. Question 1: How do training volume, sleep, and injuries manifest in Swedish weightlifters? Question 2: Is there a correlation between training volume, sleep, and injury incidence?  Method The method used was quantitative, with a questionnaire  regarding training routines, sleep hygiene, and training experience in a population of active weightlifters. The survey was distributed to 29 Olympic weightlifting clubs which resulted in a final sample of 33 respondents. The data were analyzed using a logistic regression model where the dependent variables were injury or non-injury, and the independent variables were sleep and training volume. Results The result showed that the effect of training volume on injury had a significant correlation with a P-value of 0.020. No significant correlation was found between sleep and injury (P = 0.146). The most common injury was from overuse and the most common injury localization was the knee joint (25.4%).  Conclusion The study concludes that there is a correlation between training volume and injury.

Bakgrund: Ett hudsår definieras som en skada på hudens ursprungliga fysiologi. När ett sår uppstår påbörjas sårläkningsprocessen, denna fas är indelad i fyra olika delar: koagulationsfas, inflammationsfas, nybildningsfas och mognadsfasen. För behandling av sår-relaterad smärta finns det både farmakologiska och icke farmakologiska åtgärder som används. Ett exempel på en icke farmakologisk åtgärd är VR. VR har visat god potential till att minska smärta vid olika medicinska åtgärder. Användningen av digitalisering inom vården har god potential att utveckla omvårdnaden. Vården kommer ständigt med nya behandlingar och metoder. Vision eHälsas mål är att Sverige ska bli ett av de ledande landen inom användningen av digitalisering inom hälso- och sjukvården. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att beskriva den smärtlindrande effekten av VR (Virtual Reality) hos vuxna patienter som lider av smärtor i samband med omläggning av sår. Metod: Denna studie gjordes som en allmän litteraturöversikt med induktiv ansats, litteraturöversikten är baserad på studier med kvantitativ metod. Artiklarna som användas i resultatet är tagna ifrån CINAHL och PubMed. En artikel är tagen från CINAHL och sex artiklar från PubMed. Samtliga artiklar har granskats med hjälp av en granskningsmall för kvantitativa studier. Resultat: Resultatet grundar sig i sju utvalda artiklar, sex av dessa artiklar har en kvantitativ metod och den resterande har en mixad metod. Analysen resulterade i att det bildades tre kategorier som var: “Användningen av VR som en icke farmakologisk metod kombinerat med en farmakologisk metod”, “Användningen av VR som en icke farmakologisk metod utan kombination med farmakologisk metod” och “God smärtlindrande effekt av VR ökar viljan hos patienter att använda metoden vid framtida såromläggningar”. Slutsats: Litteraturöversikten visar på VR:s goda smärtlindringseffekt vid såromläggningar hos vuxna patienter. Med hjälp av VR kan såromläggningen förbättras utifrån patientens subjektiva upplevelse av momentet samt att det kan leda till ökad vårdkvalitet, effektivitet och förbättrad smärtbehandling.

Syftet med studien var att undersöka och fastställa de vanligaste skadorna samt riskfaktorer för skador inom ett lokalt gym i Sverige. Enkäten distribuerades direkt till deltagarna på två olika gymverksamheter inom samma organisation. Av de 98 deltagarna rapporterade 19 (18,63%) att de hade skadat sig under gymträning de senaste 12 månaderna. Skadefrekvensen räknades ut till 1,12 skador/1000 tränade timmar. Resultatet visade en signifikant skillnad (p=0,023) mellan den skadade och icke skadade gruppen gällande tidigare skador. Inga andra signifikanta skillnader hittades mellan grupperna. De vanligaste skadade kroppsdelarna var axel (20%), ländrygg (20%) och knä (13,3%). Skadorna framkom främst från överbelastning eller bristfällig teknik. Skadefrekvensen var lik den rapporterade skadefrekvensen inom styrkelyft och bodybuilding. / The aim of the study was to investigate and determine the most common injuries and risk factors for injuries within a local gym in Sweden. A survey was distributed at two different facilities within the same gym-organization, directly to the participants. Of the 98 participants, 19 (18,63%) reported having suffered an injury while exercising at the gym during the recent 12 months. The injury rate was determined to 1,12 injuries per 1000 hours of training. Results show a significant difference (p=0,023) between the injured group and the un-injured group related to injuries in the past training background. No further significant differences were found between the groups. However the most commonly injured bodyparts was the shoulder (20%), lower back (20%)  and knee (13,3%). Most injuries were due to overload or poor technique. The incidence of injuries is quite similar to the incidence of injuries in powerlifting and bodybuilding.

No description available.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att kartlägga rekryters fysiska förberedelser inför genomförandet av Grundläggande militär utbildning kopplat till skadeutfall under utbildningen. Detta kan bidra med information i ett försök att identifiera möjliga lösningar på den problematik med skadeutfall som finns i dagsläget. - Hur ser rekryters fysiska förberedelser ut inför GMU? - Vilka faktorer bidrar till att de fysiska förberedelserna ser ut som dom gör? - Finns det kopplingar mellan graden av fysiska förberedelser och prevalensen av muskuloskeletala skador hos rekryterna? - Finns det skillnader i skadeutfallen mellan män och kvinnor? Metod Kvantitativ enkätstudie utfördes på 100 rekryter från regementet Livgardet i Stockholm. Den gavs ut i pappersform och innehöll totalt 22 frågor. De svarande bestod av 71 män och 29 kvinnor mellan 18 och 35 år. Enkäten genomfördes efter avslutad Grundläggande militär utbildning (GMU), vilket är en 3 månader lång grundkurs som samtliga svenska soldater genomgår innan de utbildar sig mot en mer specifik befattning. Resultat 65 % av rekryterna ökade sin träningsdos eller förändrade sina träningsvanor då de blev antagna till GMU. En tredjedel av de svarande uppgav att de fått för lite eller ingen information från Försvarsmakten om hur de fysiskt bör förbereda sig inför GMU. Prevalensen av skador korrelerade med hur vältränad individen var samt dess idrottsliga bakgrund. 40 % av deltagarna skadade sig under GMU. Av dessa uppgav en fjärdedel att skadan var så omfattande att den begränsade deras möjlighet att ta del av utbildningen. Slutsats En bakgrund präglad av hög fysisk aktivitet under flertalet år minskar risken för skada under GMU. Anpassad träning under 1-6 månader tycks inte kunna påverka skadeutfallet. Givet detta bör Försvarsmakten ge rekryten mer tid för individuell träning, ställa tydligare krav på fysik förmåga kopplat till specifik tjänst och åtgärda den kunskapsbrist kring relevant träning inför GMU, som studien har identifierat. / <p>Fristående kurs Idrott III</p>

Röntgensjuksköterskan träffar i sin yrkesroll barn som skadat sig på olika sätt och är den första personen inom vården som träffar patienten och ser röntgenbilderna vid samma tillfälle. Socialtjänstlagen fastställer att anställda inom hälso- och sjukvård ska anmäla till socialnämnden om de får kännedom om eller misstänker barnmisshandel. Syftet med denna studie är att beskriva typiska fysiska tecken på barnmisshandel som röntgensjuksköterskan kan upptäcka i sin yrkesroll. Metoden som använts är en litteraturöversikt med ett systematiskt tillvägagångssätt. Två kategorier, med tillhörande subkategorier, skapades efter att artiklarna analyserats. De kategorier som presenteras är inre och yttre fysiska tecken på barnmisshandel. Subkategorierna är frakturer, hjärnskada och tillväxtlinjer samt brännskador och blåmärken. Det finns inga typiska fysiska tecken som på egen hand fastställer barnmisshandel men de är en del av en sammanvägd utredning när misstanke uppstår. Det finns typiska fysiska tecken som förekommer i hög grad hos misshandelsfall men som även förekommer vid olycksfall. Det finns även typiska fysiska tecken som har stark koppling till barnmisshandel men har låg prevalens generellt. / The radiographer meets children who are injured in different ways within the professional scope and is the first person within health care who meets the patient and see the radiographs simultaneously. The social service law states that employees within the health care system must report to the social services when getting knowledge about or suspect child abuse. The objective of this study is to describe typical physical signs of child abuse that a radiographer can discover within the professional scope. The method used is literature overview with a systematical approach. Two categories, each with subcategories, were created after the articles were analyzed. The categories presented are inner and outer physical signs of child abuse. The subcategories are fractures, brain damage, growth recovery lines and burns and bruises. There are no typical physical signs who single-handedly determines child abuse, but they are a part of a collected investigation when suspicion arise. There are typical physical signs which occur frequently in cases of child abuse but also occurs in accidents. There are also typical physical signs highly associated with child abuse but with a generally lower prevalence.

Bakgrund Personer med demenssjukdom har stor risk att utveckla beteendemässiga och psykiska symtom efter kirurgi vilket ställer höga krav på omvårdnadsarbetet i det postoperativa förloppet. Aktuell forskning som undersöker sjuksköterskor som har hand om denna patientgrupp i det postoperativa förloppet är begränsad och med anledning med detta ansågs det värdefullt att genomföra en studie som undersöker detta fenomen närmare. Syfte Studien syftade till att undersöka sjuksköterskors kunskaper om demenssjukdom samt beskriva sjuksköterskors arbetssätt i att lindra beteendemässiga och psykiska symtom hos personer med demenssjukdom som genomgått kirurgi. Metod Detta var en deskriptiv tvärsnittsstudie vilken använde sig av en onlinebaserad enkätundersökning som datainsamlingsmetod. Instrumentet Basic Knowledge of Alzheimer’s Disease (BKAD) användes för att testa kunskaper om den vanligaste typen av demenssjukdom. Kunskapen om beteendemässiga och psykiska symtom vid demens och metoder som sjuksköterskor använder sig av för att lindra dessa undersöktes genom utformade frågeställningar. Data inhämtades från januari till april månad år 2019 och totalt deltog 50 sjuksköterskor. Resultat Kunskapen om Alzheimers sjukdom var bristande och likaså även kunskapen om hur man behandlar beteendemässiga och psykiska symtom vid demens. Sjuksköterskors möten med denna patientgrupp rankades överlag som svåra och det visade sig att sjuksköterskor hade haft flertalet sådana möten i den postoperativa vårdverksamheten. Vidare rapporterades det att sjuksköterskors utbildning i demensvård från den grundläggande sjuksköterskeutbildningen var minimal och att utbildning i demensvård borde höjas i den grundläggande sjuksköterskeutbildningen. Slutsats och kliniska implikationer Demensvård som läroämne bör få större omfattning i den grundläggande sjuksköterskeutbildningen. Utbildningsinsatser bör prioriteras för att höja sjuksköterskors kunskaper om vård för personer med demenssjukdom genom organisatoriskt och pedagogiskt stöd. Om kunskapen i demensvård höjs torde även omvårdnaden för personer med demenssjukdom bli bättre. / Background People with dementia have a great risk of developing behavioral and psychological symptoms after surgery. This puts challenges on the nurses’ care for these patients. Current research that investigate nurses’ who care for these individuals in the postoperative phase is limited. Therefore, it was considered being important to investigate this phenomenon further.    Aim The study sought to investigate nurses’ knowledge of dementia, and their work methods in alleviating behavioral and psychological symptoms in dementia for people who had undergone surgery. Method The study was carried out as a descriptive, cross-sectional study using online surveys. The Basic Knowledge of Alzheimer’s Disease (BKAD) was used to test participants’ knowledge of Alzheimer’s disease. The knowledge of behavioral and psychological symptoms in dementia, and nurses’ working methods to alleviate these behaviors and symptoms was investigated by using developed questions. The study collected data from January to April, 2019 and a total of 50 nurses’ participated.  Result There was a deficit in the knowledge of Alzheimer’s disease, and also in the knowledge of how to treat behavioral and psychological symptoms in dementia. Nurses’ reported an overall difficulty in treating a person suffering from behavioral and psychological symptoms, and nurses’ also reported having several encounters with a person with dementia in the surgical ward. Nurses’ stated that training in dementia care in the baccalaureate program was low, and for this reason nurses’ stated that they wished that dementia care would get more attention. Conclusion and clinical implication Dementia care in the baccalaureate program would benefit from getting more attention. Different interventions in education of dementia care by using organizational support ought to be implemented in this process. If the knowledge of dementia care is increased there is a chance that the care for these individuals would become better.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka elitidrottande ishockeyspelande gymnasieelevers uppfattning om återhämtning. Studiens frågeställningar var: Hur uppfattar elitidrottande ishockeyspelande gymnasieelever återhämtning? Vilka strategier för återhämtning förekommer bland elitidrottande ishockeyspelande gymnasieelever?   Metod Studien hade en kvalitativ ansats där semistrukturerade intervjuer genomfördes. I studien deltog sex manliga elitidrottande gymnasieelever. Samtliga deltagare var ishockeyspelare. Rekryteringen gjordes via både ett bekvämlighetsurval och ett handplockat urval då intervjupersonerna kontaktades via lagets tränare. Laget spelar i den högsta divisionen i sin åldersgrupp i Sverige vilket betraktas som elit. En pilotstudie med två intervjuer genomfördes för att kontrollera och säkerhetsställa intervjuns inspelningsmetod och intervjuguidens kvalité samt reliabilitet. Det teoretiska ramverket har utgjorts av en modell för återhämtning.   Resultat Samtliga deltagare uppfattar återhämtning snarlikt då de främst relaterade det till en fysisk process. Vikten av sömn, kost och muskeluppbyggnad var de aspekter som i första hand förknippades med återhämtning. Samtliga intervjupersoner uttryckte att de inte monitorerar sin träning eller återhämtning genom diverse mätinstrument. Gällande strategier för återhämtning framkom flera olika aktiviteter. En strategi för återhämtning som framkom var sömn/vila, vilket samtliga deltagare nämnde som en strategi för återhämtning. Även kost och nutrition var en strategi för återhämtning då fem av deltagarna nämnde det.   Slutsats Studiens slutsatser, utifrån vald teoretisk modell är att elitidrottande ishockeyspelande gymnasieelever främst uppfattar återhämtning som en fysisk process där kroppens muskler behöver återhämtas. De sociala och psykologiska processerna av återhämtning nämns i mindre omfattning. De mest förekommande strategierna för återhämtning var fysisk återhämtning vilken även innefattade sömn/vila och kost. Detta antyder att återhämtningsprocessen kan bli maladaptiv, dvs. ej tillräcklig i de tre domänerna. Okunskapen kring vad som innefattar återhämtning och hur mycket det uppmärksammas bör tas i beaktning inom elit ungdomsishockey. / Aim The purpose of this study was to examine adolescent elite icehockey players’perceptions of recovery. To meet the purpose, the following questions were formulated: How does elite adolescent icehockey high school students perceive recovery? Which strategies for recovery emerge among elite adolescent icehockey high school students?   Method The study applied a qualitative method and was executed by conducting semi-structured interviews. In total, six male subjects participated in this study. All of them were ice hockey players. The recruitment was made by a convenience sample and a handpicked selection by contacting the interviewed subject’s coach. The team played in the highest national league of their age-group which is considered as elite. A pilot study with two interviews was conducted to ensure the recording method and the interviewguide together with its reliability. A model for recovery was used as theoretical frame work.   Results The result showed that elite icehockey high school students primarily perceive recovery as a physical process. The importance of sleep, nutrition and muscle hypertrophy were the aspects that was primarily associated with recovery. All subjects expressed that they don’t monitor their training or recovery through various measuring instruments. Regarding strategies for recovery subjects mentioned various activities. The most mentioned strategy for recovery was sleep/rest, which all participants mentioned. In addition, nutrition was also included to strategies as five participants mentioned it.   Conclusion The study´s conclusions, based on the chosen theoretical model, are that elite icehockey high school students primarily perceive recovery as a physical process where the muscles need to be recovered. The social and psychological processes of recovery is mentioned to a lesser extent. The most common strategies for recovery based on the study’s theoretical model was physical recovery among elite icehockey students which includes sleep/rest and nutrition. This indicates that the recovery process may be maladaptive, i.e. not enough in the three domains. The uncertainty regarding what recovery includes and how much it is noted should be taken into consideration in elite youth ice hockey.

Syftet med studien var att undersöka skadefrekvens hos elitidrottsutövare, samt att undersöka om autonomistöd, autonom motivation, och intention mot skadeförebyggande beteenden, och utförda skadeförebyggande beteenden har ett samband med skadefrekvens. I studien undersöks hur skadeförebyggande beteenden påverkar skadefrekvens med utgång i Bahr och Krosshaugs modell (2005). Bahr och Krosshaug (2005) menar att för att kunna förebygga skador är det viktigt att förstå varför skadan uppstår. Studien undersöker även i vilken utsträckning autonomistöd (Williams et al., 1996), autonom motivation (Chan &amp; Hagger, 2012b) och intention (Chan &amp; Hagger, 2012a) påverkar utförandet av skadeförebyggande beteenden samt skadefrekvens. Insamlingen av data gjordes genom ett icke-slumpmässigt bekvämlighetsurval. Studien var en kvantitativ longitudinal design. I studien deltog 69 elitidrottsutövande golf- och volleybollspelare, med åldrarna 15 år till 30 år (M= 21.06 SD=3.88). Studien visade en hög skadefrekvens bland de deltagande elitidrottsutövarna. 61% av deltagarna registrerade symptom på överträning och 54% registrerade symptom som klassas som allvarlig överträningsproblematik vid minst ett svarstillfälle under de fem veckor studien genomfördes. Inget signifikant samband visades i flernivåanalysen mellan skadefrekvens och de skadeförebyggande beteenden eller mellan skadefrekvens och variablerna autonomistöd, autonom motivation och intention mot skadeförebyggande beteenden. Utifrån studiens resultat rekommenderas det en mer detaljerad undersökning av skadeförebyggande beteenden.