Vi har i vår studie valt att undersöka hur två skolor med helt olika förutsättningar arbetar med att förebygga våldsproblematiken. Den ena skolan ligger i en miljonprogramområde med hög arbetslöshet och utanförskap, men där det också finns människor som arbetar med stort engagemang för att möjliggöra en positiv utveckling för skolan och dess elever. Den andra skolan är en landsortsskola, som har sin egen problematik avseende våld och kränkningar som ofta förekommer i den tysta digitala världen och som allt mer blivit elevernas sätt att umgås på. Skilda former av våld är ett problem i båda skolorna. Det fysiska våldet uppstår ibland när knuffar och fysisk kontakt trappas upp och urartar. Många elever tillbringar en stor del av den skolfria tiden framför datorn. Via olika chattprogram umgås och kommunicerar eleverna med varandra och en kränkning via ett digitalt media kan vara lätt att utföra då det inte synliggörs via kroppsspråk och ansiktsuttryck hur budskapet tas emot. De allra flesta skolor arbetar aktivt och engagerat för att komma till rätta med problemen, bland annat med ART, SET och livskunskap på schemat. Arbetsmodellerna man använder är oftast ett resultat av lokala erfarenheter och eldsjälars engagemang. Vi har kunnat konstatera i vår undersökning att det går att arbeta framgångsrikt med våldsproblematiken i skolorna och att detta arbete bygger på att ha en värdegrund som alla omfattar och omfattas av, pedagoger samt övrig personal på skolan, alla elever och där inte minst föräldrarna görs delaktiga.

Sammanfattningsvis handlar studiens syfte om att undersöka implementeringen av antimobbningsmodeller i två olika skolor. Våra frågeställningar fokuserar på varför denvalda modellen används, hur trygghetsteamet arbetar med implementeringen av denvalda modellen, vilka faktorer och perspektiv betonar trygghetsteamet vidimplementeringen av anti-mobbningsmodeller i skolorna, samt hur faktorerna påverkartrygghetsteamets arbete. I helhet lyfter vi fram olika avsnitt i arbetet. Uppsatsensdisposition ger en övergripande bild av anti-mobbningsprogram och hur de kan varaförebyggande. I avsnittet om tidigare forskning jämför vi till en början olika artiklar ochavhandlingar i anknytning till implementeringen om olika anti-mobbningsmodeller. Vitar även upp en översikt av forskning om mobbning, anti-mobbningsmodeller i Sverigeoch internationellt. I avsnittet om teoretiskt perspektiv och centrala begrepp har vi utgåttifrån både ramfaktorsteorin och läroplansteorin. Vi har även lyft fram centrala begreppsom ramfaktorer. I vår metoddel har vi gått till väga genom att vi har använt oss av enkvalitativ metod. Följande rubriker presenterar vi i metodavsnittet. Fokusgrupper,målstyrt urval och kedjeurval, genomförande, etiska överväganden, reliabilitet ochvaliditet och slutligen utgår vår analysmetod ifrån en tematisk analys. I Resultatdelenpresenterar vi våra intervjuer med trygghetsteamen. Resultaten är uppdelade i olikateman. I tema 1 beskriver vi trygghetsteamets bakgrund och sammansättning. I tema 2belyser vi rapportering av mobbningsfall. I tema 3 lyfter vi fram förändringar imobbning. I tema 4 diskuterar vi Gävlemodellen och arbetssätt. Slutligen tar vi upplikvärdighet och inkludering i tema 5. I vår diskussionsdel knyter vi ihop säcken genomatt vi har kopplat samman alla delar från uppsatsen för att skapa en röd tråd.

Tidigare forskning inom området visar att skolan har en avgörande roll i det brottsförebyggande arbetet och att skolkuratorer har ett viktigt ansvar för att arbeta med elevers psykosociala hälsa. Dock är forskningen kring skolkuratorers roll i arbetet mot ungdomskriminalitet i den svenska kontexten bristfällig. Därför är denna studies syfte att undersöka skolkuratorers erfarenheter av arbetet mot ungdomskriminalitet. Studien har framställts genom fem semistrukturerade intervjuer med skolkuratorer från fem större kommuner i Sverige. En tematisk analys gjordes av empirin för att få fram olika teman och underteman till resultatet. I analysarbetet användes domänteori och handlingsutrymme som teoretiska utgångspunkter.  Resultatet av studien visade att det varierar hur och i vilken utsträckning en skolkurator kom i kontakt med ungdomskriminalitet. Det fanns flera olika kontaktvägar för skolkuratorer att få kännedom om att en ungdom befann sig i kriminalitet eller i riskzonen för det. Det vanligaste sättet var att sådan information kom från andra elever på skolan. Informationen kunde även komma från externa aktörer som exempelvis socialtjänst. I vissa fall kom de inte alls i kontakt med ungdomar i kriminalitet, utan fick vetskap om kriminaliteten i efterhand. Skolkuratorerna hade olika arbetssätt beroende på om de arbetade förebyggande, hälsofrämjande eller åtgärdande. En viktig utgångspunkt i skolkuratorns arbete var den relationsskapande delen. De största utmaningarna som framkom var att arbeta ensam inom sin profession i skolan och bristande resurser. Det skapade en hög arbetsbelastning och påverkade deras möjligheter att arbeta brottsförebyggande. Det stora handlingsutrymmet och samverkan med både interna och externa aktörer framkom som möjligheter i arbetet. Organisatoriska förutsättningar sätter ramarna för hur skolkuratorer kan arbeta och formar deras handlingsutrymme. Samverkan med andra professioner inom skolan och med externa aktörer är viktigt för att motverka att ungdomar hamnar i kriminalitet samt för att bidra till att hjälpa ungdomar komma ur det. Skolkuratorer har ett stort handlingsutrymme att välja hur de ska arbeta i enskilda ärenden men handlingsutrymmet begränsas avseende vad de ska arbeta med när förutsättningarna att arbeta förebyggande är bristfälliga.

Följande litteraturstudie med syftet att ta reda på vilka effekter humor har i klassrummet utforskar kopplingar kring humoristiska inslag och aktiviteter med lärande. Arbetet utgår från Lev Vygotskijs sociokulturella teori om inlärning via kommunikation och samspel med andra. Arbetet är baserat på tidigare forskning om humors användande i klassrummet och följder av detta. I detta arbete har även litteratur om hur humor påverkar relationerna i skolan lyfts fram samt vilka effekter humoranvändning har i klassrummet, positiva som negativa. Det framgår att det finns risker med att humor kan feltolkas och minska koncentrationen, men å andra sidan finns även möjligheter för ökad motivation, bättre relationer och slutligen mer lustfyllt lärande. Tillämpningsbara och konkreta aktiviteter som främjar inlärningen genom humoranvändning i svenskämnet tas upp. Slutsatsen av detta arbete är att humor med fördel kan användas som ett hjälpmedel för ökad kunskapsinlärning genom planerad humoranvändning och erfarenhet.

Syftet med denna uppsats är att skapa kunskap om hur samverkan mellan fritidshem och skola skett och förändrats över tid med utgångspunkt från mötet mellan fritidspedagogprofessionen och lärarprofessionen. En viktig grund för detta intresse är vad samverkan mellan dessa professioner kan betyda för att förverkliga ”en skola för alla”. Har denna samverkan påverkat fritidspedagogers och lärares yrkesroller samt hur de upplever detta varit av betydelse för elever i behov av särskilt stöd. Tidigare forskning visar att samverkan mellan de två olika kulturerna, fritidshemmet och skolan, har förändrats mycket under de senaste decennierna. Undersökningen i denna uppsats har sin grund i förhållandevis fria samtal med inspiration av livsberättelser som metod. Informanterna fick möjlighet att, delvis i dialog med varandra, skapa sina berättelser utifrån sina egna minnen. Informanternas historia bekräftas av tidigare forskning som pekar på stora förändringar gällande bland annat engagemang, handlingsfrihet, ledningsstöd och organisatoriska förutsättningar. Denna studie stödjer bilden av att försämringar har ägt rum framför allt under de senaste åren. Studiens teoretiska ansats bygger bland annat på specialpedagogiskt perspektiv samt en samverkansmodell (Granström, 2003). Det är en modell för samverkan med tre olika varianter av lagarbete. Granström (2003) menar att skolans yrkeskategorier har flera gemensamma drag men att det också finns betydande skillnader. Nyckelord: samverkan, fritidshem, skola, specialpedagogik, tillgänglig lärmiljö, inkludering

Syftet med denna studie har varit att, med stöd av några invandrade individers egna erfarenheter försöka förstå samt bidra till en fördjupad förståelse för både det som underlättar för nyanländas lärande av det svenska språket, samt vad det är som försvårar för det. En kvalitativ metod genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Intervjupersonerna bestod av fem utlandsfödda personer. Resultatet analyserades utifrån ett sociokulturellt perspektiv på lärande och diskuterades sedan utifrån tidigare forskning i ämnet. Resultatet visar på att informanterna möttes av olika hinder och utmaningar under språkinlärningen, dessa bestod mestadels av yttre faktorer vilket skapat en känsla av utanförskap. Samtidigt belyser resultatet att det huvudsakliga stödet handlar om att få möjlighet att använda det svenska språket socialt samt få stöd i att komma ut i sociala sammanhang utanför skolan.

Denna uppsats riktas mot kunskapsområdet lärandet i leken. Syftet är att undersöka och få större förståelse för lekens betydelse för lärandet och hur den uppfattas av pedagoger. Vår metod är semistrukturerade intervjuer, där vi samtalat med nio lärare. Våra informanter är fyra klasslärare och fem lärare i fritidshem. Intervjuerna har genomförts på informanternas arbetsplats eller digitalt. Vi har använt oss av en tematisk och fenomenografisk analys av den empirin som vi samlat i våra intervjuer. Litteraturbakgrunden visar att det finns skillnader i hur pedagoger inom olika skolformer uppfattar leken. Den tidigare forskningen påvisar att denna skillnad kan ha att göra med i vilken skolform en lärare jobbar i. Enligt litteraturen så ser klasslärare att leken bör uppfylla en målbild utifrån styrdokumenten medan lärare i fritidshem ser leken ur ett perspektiv av socialt lärande. Utifrån det så ställde vi frågan Hur uppfattas leken som ett praktiskt, didaktiskt verktyg av pedagoger i olika skolformer? Vår studie visar att denna skillnad i synen på leken påvisas även hos våra informanter, där vårt resultat lutar åt samma skillnad i synen på hur leken uppfattas av pedagoger. Klasslärarnas fokus ligger på måluppfyllnad och kunskapskrav medan fritidshemslärarna ser lärandet i leken främst som en social arena där eleverna tränar sociala egenskaper. / <p>Godkännande datum: 2022-06-05</p>

Bakgrund: I Sverige kan patienter med kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) få en utbildning om sin sjukdom genom att gå i en KOL-skola. Utifrån författarnas kännedom finns i dagsläget inga studier som utvärderar KOL-skolor i Region Östergötland. Eftersom såväl den fysiska aktiviteten som kosten är viktiga faktorer för att uppnå en bättre hälsa skulle det vara intressant att utforska vad KOL-patienter har för upplevelser av en KOL-skola och hur de tänker kring fysisk aktivitet och kost. Syfte: Att utforska och beskriva patienters upplevelser av KOL-skolans bidrag avseende fysisk aktivitet och kost. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sju KOL-patienter som alla deltagit i KOL-skola på samma vårdcentral. Studien var kvalitativ med deduktiv ansats. Dataanalysen gjordes enligt processen för en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Tre huvudkategorier och åtta underkategorier togs fram: “Fysisk aktivitet (FA)” - ökad kunskap, inställning till FA, upplevd effekt av FA, beteendeförändringar, beskrivning av KOL-skolan, “Andningsteknik” - ökad kunskap samt “Kost” - upplevelser av aptit och beteendeförändringar. Slutsats: Detta arbete har i viss utsträckning lyckats utforska patienternas erfarenheter av KOL-skolan och det som har förmedlats med fokus på fysisk aktivitet och kost. Deltagarna uppskattade sin tid i KOL-skolan och hade tagit till sig kunskap om såväl fysisk aktivitet som kost. Utifrån studieresultatet har författarna tagit fram information och förbättringsförslag som kan vara användbar för KOL-skolans verksamhet.

Syfet med denna studie är att beskriva sex lärares uppfattningar om hur samverkan mellan fritidshemmet och skolan tar sig i uttryck. Studien använder samverkansteori som teoretisk utgångspunkt för att avgränsa och förstå samverkan. Studien har genomförts med en kvalitativ metod, datainsamlingen bestod av intervjuer och utgick från ett snöbollsurval. Studieobjekten var tre fritidslärare och tre klasslärare verksamma inom lågstadiet, från tre olika skolor. Resultatet visar på att de olika yrkesrollerna har olika ingångar till arbetet i skolan men att fritidspedagogiken sällan tas tillvara på. Det framkommer att vid god samverkan ses eleverna som ett gemensamt ansvar och att eleverna tjänar på en god samverkan mellan fritidslärare och klasslärare. Tidigare forskning pekar på problemet med tidsbrist och att förutsättningar för samverkan inte möjliggörs när lärarna inte har gemensam planeringstid. Lärarna i studien lyfter fram rektorernas roll i möjliggörandet av samverkan, de uttrycker också en önskan för mer gemensam planeringstid i arbetslag. Vidare forskning med förskollärare som är verksamma inom skolan samt rektorer och skolledning skulle kunna bidra med intressanta infallsvinklar och kunskap utifrån deras perspektiv och upplevelser om samverkan. / <p>Godkännande datum: 2022-06-05</p>

Det är i spänningsfältet mellan å ena sidan de politiskt ideologiska intentionerna om en skola för alla och å andra sidan lokala tolkningar av innebörden i läroplanstexterna som specialpedagogerna får sitt uppdrag. Studiens syfte är att försöka förstå vad det innebär att vidareutbilda sig till specialpedagog,genom att undersöka hur specialpedagoger, dels under utbildningstiden och dels senare under sin första tid tillbaka i yrkeslivet, uppfattar och förstår det specialpedagogiska uppdraget. Genom en narrativ ansats blir specialpedagogernas röster hörda, och förståelser av vad det innebär att utbilda sig till specialpedagog i förskola och skola, kommande yrkesuppdrag och mötet med barns och elevers olikheter satta i fokus.