Syftet med detta arbete var att utreda ”om” och ”i vilken utsträckning” som Experiential Learning (EL) går i linje med dagens svenska skola. Med avgränsning till gymnasieskolan var syftet därför att relatera Experiential Learning gentemot de dokument som ligger till grund för dagens svenska gymnasieskola, nämligen: ’Skollagen’, ’Läroplanen för de frivilliga skolformerna’ (Lpf 94) och Läroplanskommitténs betänkande ’Skola för bildning’ (SOU 1992:94). Utgångspunkten för denna hermeneutiska jämförelse var ett kritiskt förhållningssätt (läs. ’granskande’) utifrån de för modern svensk pedagogisk forskning centrala teoretiska perspektiven eller ”synerna”; kunskap, lärande, elev och lärare. Förutom denna textanalys innefattar arbetet även en enkätundersökning som med delat kvantitativa och kvalitativa frågor undersökt vilken kännedom om och syn på Experiential Learning som finns hos ett antal läraraspiranter vid Lärarhögskolan i Stockholm. Undersökningen insinuerade att få överhuvudtaget hört talas om konceptet, men att de tycker att det verkar vara aktuellt för såväl sin framtida undervisning som den svenska skolan i allmänhet. Arbetets slutgiltiga analys visade på stor samstämmighet mellan EL och den svenska skolan i både undervisnings- och människosyn – även om det läggs olika stor emfas vid olika saker. Utmärkande var här synen på ett aktivt lärande, tillsammans med tanken om individen i centrum. Förutom de dokument som ligger till grund för den svenska skolan, var ett fåtal källor kring EL tongivande. Urvalet styrdes i hög utsträckning av rådande utbud, varvid en rad Internetreferenser också blev aktuella. Tankarna bakom EL uppkom på 20-talet i det forna Tjeckoslovakien och har utvecklats till en form av alternativ pedagogik med ett aktivt inlärningssätt och en holistisk lärosyn. Konceptet kan sägas vara en syntes mellan utomhusaktiviteter och drama. Det situationella lärandet står därvid i centrum för undervisningen, som söker inkludera såväl teoretisk och praktisk, som emotionell och social utveckling. Synen på kunskap kan utifrån detta definieras som progressiv och alla former av personliga kompetenser bejakas och eftersträvas i undervisningen. Undervisningen bedrivs huvudsakligen i gruppform, men utgår från individen i det att denne ges möjlighet att själv välja det sätt som denne vill närma sig det aktuella undervisningsmaterialet. Metodiken relaterar således i hög grad till begreppet lärstil och dess strävan är att inkludera så många sinnen som möjligt i undervisningen. Konceptets utbildningsteoretiska grund är i mångt och mycket gemensam med den ideologi som styr dagens svenska skola – där återfinns teorier och tankar från bland annat; John Dewey, Jean Piaget och L.S. Vygotskij.

The basic view on children has change radically in the swedish society during the last century. From beeing seen as ruled by internal evil powers that only church could help controling later on the children should be brought up as citizen well-behaved and capable of work with help of the state's control. Today we see the child as competent and equal, and through Swedens adoption of the U.N. Convention on the Rights of the Child in year 1990, Sweden as a country undertakes itself to always see to the child´s greatest in all decision-making process concerning the child and also vouch for that the rights stated in the convention are beeing fulfild. Working with the convention in a such way that it's intention becomes reality in educational activities requires instruments for the pedagogues. During the years between 1980 and 1990 a number of different methods and programmes were developed with staring-points in the interplay between the child and the adult. One of those programmes was ICDP (International Child Development Programmes) who are based on the four core principles in the convention; non-discimination, devotion to the best interests of the child, the right to life, survival and development and respect for the views of the child. The aim of my study is to investigate if and in that case how ICDP can be an instrument to realize The Convention on the Rights of the Child in the daily work in some educational activities. On the basis of the aim three questions at issue are asked. Can ICDP be used as an instrument for realizing The Convention on the Rights of the Child in the daily work, and in that case how? Can ICDP prevent violations between adults and children, and in that case how? What are the benefits from, respectively the difficulties of working with ICDP? I have used as method qualitative interviews with pedagogues from different schools. All the pedagogues have training in ICDP and I wanted their descriptions of their practical work with ICDP. The interviewed pedagogues gives a image of ICDP as an instrument for putting focus on the adults attitude in relation to children and pupils. All pedagogues gave examples of how ICDP fulfil the thoughts in the convention in the way of seeing the child as competent and willing to develop. To have a keen ear and the ability of following the child´s initiative are according to the the interviewed pedagogues important qualities by the adult that ICDP are focusing on. Yhe pedagogues gives a number of examples of benefits from as well as the difficulties of working with ICDP. My conclusions of this study are that pedagogues need instruments to realize The Convention on the Rights of the Child in the daily work and that ICDP can be used as one. The most importent thing after all isn´t what method or programme who will be used. Instead the fact that the work with the adults attitudes in relation to the children, pupils, colleagues and parents are done in an active and consciously way are the main thing. Keywords: The view on children, The Convention on the Rights of the Child, The school and the convention, ICDP

This work is a study of subject teachers in social studies and science understand the concept of sustainable development. The work uses a qualitative and a quantitative approach. Teachers in various schools and stages have been answering questions about how they perceive sustainability, how they implement it in teaching and if they feel that school is important for the future of sustainable development at large. The theoretical background is based on environmental ethics as well as the different meanings and definitions of the concept of sustainable development. These theories and definitions are coupled with the empirical results. The study concludes that all teachers throughout the study perceive the concept of sustainable development as something ecological, something that has to do with nature. A few teachers also state economic and social dimensions. Questions about how the teachers in the study implement the concept in their teaching can be seen as three different approaches. The first one focuses on the role of education in the form of democracy and values. Teachers who promote this way do not view sustainable development as a clear course in science teaching, but advocate a form of respect for nature and our shared society. The second way is more about classic education with lectures and books and testing of how much the students learned. This teaching focuses more on pure factual knowledge. The third and final way of teaching is to have "theme days" on environmental and sustainable development. It was not so common among teachers in science, but more common among teachers in social studies

Sedan 2012 har man kunnat skapa lokala kollektivavtal som ökar lärarnas schemalagda arbetstid till 40 timmars arbetsvecka från de traditionella 35 timmar, detta i syfte att öka lärares förutsättningar. Denna studie vill upplysa om den påverkan samhällsutvecklingen har på läraryrket och de behov på arbetsorganisationsförändringar detta medför för lärare. Denna kvalitativa studie har undersökt avtalseffekter ur ett lärarperspektiv, där tio pedagoger intervjuats. Studiens resultat för fram effekter inom fyra områden: arbetstider, samarbete, extra undervisningstid samt arbetsmiljö. Resultatet för fram skillnader mellan olika lärarkategorier och pedagogernas åsikter kring den planeringstid samt undervisningstid som ökats. Gemensamt är den 100 % nöjdhet som pedagogerna upplever genom undervisning i mindre grupper. Undersökningen framför mer eller mindre positiva effekter av kollektivavtalet, samt visar på nya forskningsområden. / <p>Godkännandedatum 2013-06-07</p>

No description available.

Sammanfattning I det här examensarbetet undersöker vi IT som verktyg i skolan.  Hur lärare använder sig av dator, smartboard, smartphone, surfplatta eller digital kamera, dessa kallar vi digitala redskap, i undervisningen. En smartboard är en interaktiv tavla med touchfunktion som är kopplad till en dator och projektor. Vårt syfte är att undersöka i vilken omfattning de digitala redskapen integreras i undervisningen och de frågor vi ställer oss är: I hur stor omfattning använder sig lärare av digitala redskap i undervisningen? Hur beskriver lärare sina möjligheter- tankar kring-att använda IT i undervisningen?   Det material studien bygger på är inhämtat genom intervjuer och observationer på två skolor. Intervjufrågorna är utformade efter den litteratur vi läst och utifrån det vi vill undersöka. Intervjuerna spelas in för att underlätta vår bearbetning och sammanfattning av resultatet i del fyra. Eftersom det behövs fullmakt vid videoinspelning, av både lärare och elevernas föräldrar så valde vi att endast observera lärarna och de digitala redskapens påverkan på klassen. Vid sidan av detta har vi även valt att titta närmare på hur arbetet kring IT är formulerat i läroplanen. Riktlinjerna och målen relateras till den tidigare forskning som presenteras i studien och de resultat som framkommit i vårt eget arbete. Ett flertal statliga projekt har varit aktiva sedan 1970-talet för att införa digitala redskap i skolan. Vi har tagit del av en modell, TPACK och en teori, Pull-and Push. TPACK modellen används som ett redskap för att synliggöra användningen av digitala redskap i undervisningen. Eftersom vi menar att eleverna visar ett större intresse för lektionens innehåll när läraren använder digitala redskap. TPACK uppstår, som vi senare går in på, när lärarna använder sig av sin faktakunskap, pedagogisk kunskap samt den tekniska kunskapen samtidigt. För att uppmärksamma effekterna av samhällets användning av digitala redskap och vad samhället kräver att man bör kunna, använder vi Pull-and push teorin. Det visar på en efterfråga som resulterar i ett större användande av till exempel digitala redskap i skolan. Studiens resultat visar bland annat att lärarna vill använda de digitala redskapen mer men att de saknar kunskap och utbildning i de digitala redskapen. Majoriten av de intervjuade lärarna uttrycker att det behövs satsas mer på tekniken i skolan så att den blir lättare att arbeta med samt mer tid.

Syftet med denna studie var att studera hur elever själva uttrycker sig kring vad de anser att de lärt sig genom att spela digitala spel, och i synnerhet de två spelen skylanders och minecraft, samt vad de skulle vilja lära sig när de spelar digitala spel. Intervjuerna har skett i lugna och avskilda miljöer, med en intervjuguide som underlag för frågorna jag ställt. Lärande i digitala spel är ännu inte utforskat i så stor utsträckning, och speciellt inte ur elevers eget perspektiv. Analysen utgick ifrån Collins och Browns kategorisering av fyra olika typer av kunskaper, vilka också är de kategorier jag delade in barnens svar i: fakta, algoritmer, kontrollstrategier samt lärandestrategier. Alla dessa fyra olika typer av kunskaper kunde urskiljas i elevernas svar, på ett eller flera ställen. Eleverna ansåg att de lärt sig mycket i spelen, och främst var det lärande av det engelska språket som de pratade om, men de nämnde också lärande av naturvetenskap, färglära samt olika sätt att hitta lösningar på problem. Spelen fortsatte faktiskt att locka flera av eleverna just för att de var svåra och tog tid att lösa.

The paper examines Philosophy with children as a pedagogical method for schools to practice. The questions I have posed are: Why philosophize with children and teenagers? How does Philosophy with children work? What, in the organized structure of the philosophical inquiry, can be emphasized as favourable for learning? How carefully is the structure of the philosophical inquiry really followed in practice? How can philosophy be applied as a pedagogical model? The theoretical framework of this inquiry consists of a discussion about a thirst for learning that exceeds the explicit and direct usability that motivates vocational training. I have used two different kinds of methods. The main method is a literary analysis of some of the literature in this field. This analysis is compared to field observations of children participating in communities of inquiry in school. The basic assumption is that practicing the ability of philosophical thinking can help children develop a more profound way of understanding who they are and how the world in which they exist works. This helps learning and therefore promotes the philosophical inquiry as pedagogical model. My conclusions are that there exists different possible ways of using philosophy in school and that the structure of the community of inquiry as in use within PwC is a useful tool to apply.

Skolmiljöerna är liksom de allra flesta av våra sociala rum fyllda med bilder. Samtidigt präglas skolan av en textspråksdominerande kunskapssyn. Syftet med uppsatsen var att undersöka hur bilders egenskaper påverkarade hur elever använder bilder. Med avstamp i semiotisk teori undersöktes, särskilt hur bilders retoriska egenskaper (deras retoriska dimensioner), påverkade urvalsprocessen för vilka bilder eleverna väljer att använda, i undervisningssituationer. Empirin baserades på intervjuer med åtta stycken gymnasie­elever som fick, ur ett urval av 70 uppsatta bilder, välja ut bilder och berätta om dem, i relation till sitt eget skapande och sina egna erfarenheter. Med ett narrativt förhållnings­sätt analyserades sedan intervjuerna, och de bilder, som på särskilda sätt betonades och utgjorde centrala aspekter av elevernas berättelser, studerades med avseende på sina retoriska dimensioner, såsom dessa är utvecklade av Göran Sonesson. Resultatet visade inga direkta kopplingar mellan bildernas retoriska dimensioner, och hur de bilderna valdes för att diskuteras, eller användas, praktisk eller teoretiskt. Man kunde dock iaktta andra mönster, bland annat konsthistoriska och strukturella ”dramaturgiska” sådana.

This essay will analyse how Asperger’s syndrome and autism spectrum disorder is made in two municipal high schools. I have interviewed school personnel and analysed the schools’ policy documents and diagnostic manuals. In this essay AS and ASD are being deconstructed as political and ideological object and I analyse techniques in school, that makes these objects to subjects. The school’s mission is to foster and educate pupils to become desirable citizens and at the same time its aim is to provide an equivalent school. The diagnostics function as explanatory models for behaviors’ that are made problematic in school, in the interaction of the aims of the school. The diagnostics are used as explanatory models that enable efficiency in the disciplining of the pupil, based on political interests. The medical discourse, the school’s compensatory discourse and the discourse of "a school for everybody" is manifested by a therapeutical ideology which directs thoughts about problems, such as illness, away from structures and towards individuals. The individuals will be directed to activation so that they strive to develop a behavior that is desired by the dominating order.