Syftet med studien är att studera hur skolprofessionella betraktar begreppet problematisk skolfrånvaro och vilka bakgrundsfaktorer de anser har en betydelse på elevers skolfrånvaro. Vidare avser studien att undersöka i vilken utsträckning den växande skolfrånvaron anses påverka eleverna. Studien har en kvalitativ ansats och den valda datainsamlingsmetoden var semistrukturerade intervjuer där en intervjuguide har utformats med tematiska frågor. I studien deltog en skolkurator, en lärare, en fritidschef samt en lärar- och elevassistent i en kommunal grundskola i södra Sverige. Det insamlade materialet analyserades med tematisk analys och studiens resultat har analyserats tillsammans med ekologisk systemteori och teorin om sociala band. Studiens resultat visar att några av de framträdande faktorerna till att en elev blir frånvarande var relationer mellan elev och lärare, bristande stöd i hemmet, motivation och skolsituation. En utmärkande faktor som framkom i vårt resultat var att relationerna runt en elev kan bli avgörande för alla de bakgrundsfaktorer som identifierats i studien. Brister det i någon av dessa, blir risken för problematisk skolfrånvaro högre. Slutsatsen av det analyserade materialet är att dessa faktorer påverkar elevernas inställning till skolan i hög utsträckning och att det föreligger ett samband mellan dessa faktorer och elevernas frånvaro. Resultatet visar på vikten av att uppmärksamma dessa bakgrundsfaktorer för att främja en positiv skolmiljö och minska risken för frånvaro.

Studien syftar till att skapa en bild av och bidra med kunskap om hur överlämningar kan se ut för elever med problematisk skolfrånvaro från årskurs 9 till gymnasiet i två sydsvenska kommuner. Studien ämnar även belysa huruvida sakägande yrkesprofession i respektive skolstadium uppfattar övergångsprocessen som hindrande och/eller främjande. Studiens frågeställningar är; • Hur beskriver berörd skolpersonal att överlämningarna mellan grundskolan och gymnasiet för elever med problematisk skolfrånvaro går till? • Vad anser personalen vara hindrande respektive främjande i denna övergångsprocess? I studien behandlas frågeställningarna utifrån Bronfenbrenners utvecklingsekologiska systemteori, samt push-, pull- och fall out processer som riskfaktorer för elever i problematik skolfrånvaro. Genom Bronfenbrenners teori analyseras övergångshandlingarnas funktion i ett större system. Studiens avgränsning utgörs av ett personalperspektiv, d.v.s. att studien efterfrågar berörda yrkesprofessioners uppfattningar och erfarenheter i frågan. Valet av kommuner grundar sig i att den mindre kommunen skickar gymnasieelever till den större kommunen och att där finns ett naturligt utbyte av övergångshandlingar sinsemellan. Datainsamlingen för denna studie utgår ifrån totalt fem intervjuer med yrkesprofessioner inom elevhälsan som skickar eller mottar övergångshandlingar. På grundskolan har två studie- och yrkesvägledare, två socialpedagoger och en specialpedagog intervjuats. En av dessa intervjuer var en gruppintervju. På gymnasiet har två specialpedagoger intervjuats. Materialet från intervjuerna har analyserats utifrån en fenomenografisk dataanalysmodell, vilket innefattar en stegvis bearbetning av material utifrån kategorierna utformning, innehåll, process, deltagande parter, hinder och framgångar. Resultatet visar att överlämningarnas utformning oftast utgörs av standardiserade dokument, till stor del bestående av krysslistor. Detta ansåg både högstadier och gymnasier vara otillräckligt. Muntliga samtal bedömdes mer effektivt för att rätt informationen ska förmedlas. Information som kan härledas till processer för problematisk skolfrånvaro övervägdes av insatser gentemot Push-out processer i form av redogörelser för extra anpassningar. Gymnasieskolor upplevde att de har svårare att möta elevers behov av anpassad undervisning för elever med problematisk skolfrånvaro jämfört med högstadieskolorna. Både högstadieskolor och gymnasieskolor upplevde att större vikt bör läggas vid individuella framgångsfaktorer och konkreta tips i samband med överlämningarna. Innehåll rörande elevens historik av problematisk skolfrånvaro upplevdes sparsam. Det framkom ett behov av att utöka den sociala delen av informationsinnehållet i överlämningarna samt mer preciserad information rörande elevens frånvaroproblematik för att gynna eleven i övergångsprocessen. De specialpedagogiska implikationerna i studien relaterar till elevhälsans involvering i övergångshandlingar. Där har specialpedagogen en särskild roll som ansvarig för pedagogiska insatser, vilket framkom i intervjuerna. Den specialpedagogiska behållningen av studiens resultat utgörs vidare av vikten att övergångshandlingarnas innehåll matchar elevens situation och har ett framgångsfokus, vilket mottagande elevhälsa kan bygga vidare på.

Ett problem grundskolorna upplever under högstadiet är den ökade andelen elever med problematisk skolfrånvaro, något som i sin tur påverkar elevernas framtid.  Prao kan bli en ny upplevelse för dessa elever vilket kan skapa motivation och framtidstro för elever med problematisk skolfrånvaro. Att elever genomför minst två veckors prao under högstadiet, för att prova på arbetslivet har i perioder varit lagstadgat i Sverige, och den senaste perioden startade 2018. Undersökningens syfte har varit att ta reda på praons betydelse för elever med problematisk skolfrånvaro, samt att skapa en förståelse för vilka förutsättningar studie- och yrkesvägledare skapar, i syfte att dessa elever ska genomföra prao.       Vår undersökning tar sin utgångspunkt i sex semistrukturerade intervjuer med studie- och yrkesvägledare där resultatet har analyserats genom teorin Careership som beskriver olika påverkningsfaktorer vilket formar en individ, samt teorin Self-efficacy där den upplevda självförmågan står i centrum. Vi har även valt att forma en egen konceptuell modell som är kombinerad av de två ovanstående teorierna. Detta för att kunna analysera sambandet av upplevd självförmåga, prao och handlingshorisont.      Resultatet visar att praon är ett viktigt inslag för elever med problematisk skolfrånvaro eftersom prao kan vara en av de delar som bidrar till ökad självkännedom med en insikt av sina förmågor som resultat. Genom prao får eleverna en ökad förståelse för varför eleven ska gå i skolan med en insikt av att skolan leder till arbete, samt ger en ökad motivation och därmed även en ökad närvaro. Resultatet visar även att elever med problematisk skolfrånvaro är beroende av en trygg praoplats för att vilja genomföra prao, och om prao genomförs bidrar detta till en ökad upplevd självförmåga.

Statens offentliga utredning (2016:94) menar att det finns en bristande kunskap i den svenska skolan om vad som främjar närvaro samt att det förekommer brister i utredning av orsakerna till frånvaro vilket i sin tur kan leda till risken att inte rätt åtgärder vidtas. I utredningen står det vidare att även om det är svårt att avgöra om skolfrånvaron ökat i vårt samhälle så får frånvaro större konsekvenser för en elev idag utifrån det kunskapssamhälle vi lever i, jämfört med tidigare generationer.Studiens syfte är att bidra med kunskap om hur specialpedagoger, yrkesverksamma på högstadiet, arbetar med att vända problematisk skolfrånvaro till ökad närvaro. För att undersöka specialpedagogers erfarenheter kring arbete gällande en ökad skolnärvaro har detta studerats utifrån organisation-, grupp- och individnivå.Studiens teoretiska utgångspunkter är det Relationella perspektivet och Känsla av sammanhang[KASAM]. I det Relationella perspektivet förklaras samspelet mellan människan och dess lärmiljö, vilka faktorer som styr möjligheter och hinder som eleven ställs inför i mötet med omvärlden. KASAM, förklarar hur känsla av sammanhang främjar individens välbefinnande utifrån de tre begreppen begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet.Metodansatsen är kvalitativ och semistrukturerade intervjuer har använts. Det empiriska underlaget består av intervjuer med åtta specialpedagoger med erfarenhet av att arbeta på högstadiet. Resultatet visar att ett relationellt perspektiv, där lärmiljön är begriplig, hanterbar och meningsfullhet är viktiga faktorer för en elevs förutsättningar för att närvara i skolan.

Syftet med studien är att undersöka hur utbildade hundteam arbetar inom skola samt hundteamsförarnas upplevelse av vad denna insats har för betydelse för eleven. Studiens empiriska material har samlats in med hjälp av semistrukturerade kvalitativa intervjuer med åtta utbildade hundteamsförare. Resultatet har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv och tidigare forskning inom området. Resultatet visar att hundteamens arbete i skolan varierar till viss del men att syftet till främst är att hitta alternativa och kompletterande sätt att motivera och skapa förutsättningar för alla elevers utveckling och lärande. Informanterna beskriver att hundunderstödda pedagogiska insatser kan skapa fler möjligheter för eleverna, såväl när det gäller utveckling och lärande som i sociala relationer. Det som framkommer är att elevens självkänsla, trygghet och känsla av samhörighet ökar vid hundundertstödd pedagogik. Det framkommer även att det finns vissa utmaningar som försvårar för den hundunderstödda pedagogiken. Informanterna framhäver att de regler och riktlinjer som kommunerna skapar i vissa fall gör så att skolor inte får arbeta med hundunderstödd pedagogik. Informanterna menar då att olika behov ställs och värderas mot varandra istället för att försöka hitta lösningar som fungerar för alla. I det specialpedagogiska uppdraget ingår det att förebygga och identifiera svårigheter samt stötta och finna lösningar som ger eleverna de bästa förutsättningarna för den egna utvecklingen och lärandet. Utifrån studien framkommer det att hundunderstödd pedagogik kan skapa fler möjligheter att stötta olika elever oavsett vilka svårigheter skolan upplever att de har. Avslutningsvis presenteras specialpedagogiska implikationer och förslag på fortsatt forskning.

Problematisk skolfrånvaro är ett växande problem som fortsätter att öka, faktorerna bakom är ofta lika omfattande som de är komplexa. Arbetet för att förebygga och åtgärda detta sker genom samverkan mellan professionella aktörer från olika organisationer som skola, socialtjänst och Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). Syftet med studien är att undersöka upplevelsen av samverkan mellan de professionella aktörer som arbetar med problematisk skolfrånvaro och hur samverkan mellan dessa aktörer fungerar i praktiken. Studien utgår från en kvalitativ ansats med en semistrukturerad intervjuguide för att få en ökad förståelse för de professionella aktörernas upplevelser av samverkan kring elever med problematisk skolfrånvaro. Intervjuguiden är framtaget utifrån studiens frågeställningar och grundade i en fenomenologisk ansats för att ge svar på studiens syfte samt utformades för att ge informanterna möjlighet att relativt fritt beskriva sina erfarenheter och upplevelser kring samverkan gällande problematisk skolfrånvaro. Med en teoretisk utgångspunkt i system- och samverkansteori belyser vi likheter och skillnader i vårt empiriska material.      Resultatets mest betydelsefulla faktorer för en fungerande samverkan är relationer till andra aktörer och ett personligt nätverk. Resultatet uppmärksammar att föräldrarna/vårdnadshavarna är en väsentlig samverkanspartner då deras medverkan kan möjliggöra eller hindra samverkan mellan de professionella aktörerna. Resultatet visar även på att struktur och ansvarsfördelning är viktiga faktorer för en välfungerande samverkan genom att det finns en nyckelperson som tar ansvaret och leder gruppen framåt. En framstående slutsats från empirin är vikten av att ha ett gemensamt syfte och mål med samverkan likväl som att gå in i en samverkan med respekt för de andra inblandade samt att inneha en ödmjukhet gällande de andra aktörernas möjligheter, kunskaper och resurser. Genom att tolka empirin gällande informanternas vision för en samverkan där de själva fick sätta ramarna kunde vi urskilja de svårigheter som hindrar och påverkar en framgångsrik samverkan. Resultatet visar på problem kring hur beslut tas av ledningen gällande besparingar och omorganiseringar samt bristande tid och resurser. Därtill lyfts även komplexiteten med att samverka med andra professioner då det saknas enhetliga rutiner och en likvärdig kunskap gällande problematisk skolfrånvaro.

Bakgrund: I Sverige har alla barn en lagstadgad rätt till utbildning, trots detta är den problematiska skolfrånvaron hög. Vid en granskning som Skolinspektionen genomförde 2015, gällande elever med ogiltig frånvaro, kunde omkring 1800 elever identifieras vilka då varit frånvarande upprepade gånger under två månader. Konsekvenserna av detta kantas av ett utanförskap vilket i flera fall kan vara förödande för eleven. Att utreda problematisk skolfrånvaro är därför viktigt och bör ske skyndsamt. Trots det finns det en stor okunskap kring orsaks – och närvarofrämjande faktorer. Syfte: Att med hjälp av tidigare forskning beskriva och analysera orsaksfaktorer till problematisk skolfrånvaro på individ, hem/familj-, och skolnivå, samt redogöra för och analysera närvarofrämjande faktorer. Metod: Allmän litteraturstudie där studiens resultat baseras på både kvalitativa och kvantitativa studier från databaserna ERIC, APA psycInfo samt SwePub vilka genererade 11 studier. Resultat: Psykiskt ohälsa är den främsta orsaksfaktorn som identifieras på individnivå, men även bristande relationer till både klasskompisar och lärare. Att skapa goda relationer är en närvarofrämjade faktor. Elevens hemmiljö och vårdnadshavares arbetssituation är ytterligare två orsaksfaktorer. I skolan identifieras flertalet orsaksfaktorer men även närvarofrämjandefaktorer. Mobbning, en otrygg skolmiljö och skolans bristande kunskap är samtliga orsaksfaktorer. Slutsats: Att motverka de orsaksfaktorer som föreligger en problematisk skolfrånvaro är att samtidigt arbeta närvarofrämjande. Detta är ett multifaktoriellt problem

Hemmasittare är ett relativt nytt fenomen som innefattar barn och ungdomar som isolerar sig i hemmet och av olika anledningar inte förmår att gå i skolan. Att vara frånvarande i grundskolan under en längre period kan orsaka konsekvenser för individen. Syftet med studien är att få en förståelse för den tvärprofessionella samverkan mellan skola, barn- och ungdomspsykiatrin och socialtjänsten i arbetet med hemmasittare. Detta genom att beskriva och analysera de yrkesprofessionellas erfarenheter av handlingsutrymme inom ramen för samverkan. Detta är en kvalitativ studie där det empiriska materialet bygger på sju semistrukturerade intervjuer med yrkesprofessionella som kommer i kontakt med hemmasittare. Resultaten visar att de yrkesprofessionellas handlingsutrymme utmanar den tvärprofessionella samverkan. Faktorer som begränsar samverkan är handlingsutrymmets flexibilitet, tidsram, sekretess och otydlig ansvarsfördelning. Resultaten visar även att hemmasittare är ett nytt fenomen som leder till att det ännu inte finns en evidensbaserad metod på hur problematiken ska hanteras vilket är en begränsning. I följd med detta krävs en god kommunikation mellan aktörerna vilket även den visar sig vara bristfällig. Detta leder slutligen till långa väntetider och begränsade anpassade insatser som drabbar dagens hemmasittare. / Homesitters is a relatively new phenomenon that includes children and young people who isolate themselves at home and for various reasons are unable to go to school. The aim of the study is to gain an understanding of the cross-professional cooperation between school, children’s psychiatry, and social services in the work with homesitters. This by describing and analyzing the professionals' experiences of room for action within the framework of cooperation. This is a qualitative study where the empirical material is based on seven semi-structured interviews. The results show that the professionals' room for action challenges the collaboration between the operations. Factors that limit cooperation are the flexibility of the room for action, time frame, confidentiality, and unclear division of responsibilities. The result shows limitations with the fact that homesitters are a new phenomenon which leads to that there is not, yet any worked out template for homesitters to handle. Communication between the actors is required, which the results show today is deficient. Finally, it leads to today's homesitters suffering from long waiting times and limited customized interventions.

Syftet med denna studie är att kartlägga de faktorer som vårdnadshavare upplever har bidragit till enpositiv vändpunkt för att bryta långvarig problematisk skolfrånvaro. Vi har tagit avstamp i detrelationella perspektivet samt det systemteoretiska perspektivet. Vi har genomfört 10 semistruktureradeintervjuer för att få en uppfattning av vad föräldrar/vårdnadshavare upplever som bidragande faktorer.Vår studie mynnade ut i fem teman: samverkan, relationer, anpassningar, fysisk lärmiljö ochvårdinsatser som påverkat närvaro. Resultatet av vår studie visar att kvaliteten och frekvensen påsamverkan mellan hem och skola har en betydande effekt. För att öka närvaro i skolan efter en lång tidsskolfrånvaro delger deltagarna dessutom att det krävs ett långsamt och stegvis skolnärmande samt godaoch tillitsfulla relationer till lärare och känsla av samhörighet med andra elever. En viktig förutsättningför att en insats med placering i ett mindre sammanhang ska ha effekt är att eleven upplever att hen kanrelatera till övriga elever i gruppen och sammanhanget upplevs tryggt och förutsägbart.

No description available.