Davidsson, Sara (2022). Elevnärvaro - en översikt om problematisk skolfrånvaro.Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Detta examensarbete förväntas bidra med ökad kunskap om framgångsfaktorer inom skolorganisationen som motiverar elever att öka sin närvaro, samt hur specialpedagogen kan arbeta för att främja elevers närvaro.  Syftet med översikten är att ur ett specialpedagogiskt perspektiv och genom tidigare forskning synliggöra framgångsfaktorer inom organisationen, som kan motivera elever att återvända och stanna i skolan vid problematisk skolfrånvaro. De två forskningsfrågorna är: • Vilka framgångsfaktorer framkommer i tidigare forskning som gynnar elevers skolnärvaro?  • Hur arbetar skolor med främjande och förebyggande insatser på individnivå? För att få en överblick av forskningsläget användes en narrativ systematisk litteraturöversikt baserad på både kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga forskningsartiklar, som varit publicerade internationellt under de senaste tretton åren. Litteratursökningen gjordes i datasökbaserna Swepub, ERC via EBSCO och ERIC via EBSCO. Resultatet blev 9 artiklar som beskriver olika framgångsfaktorer i närvaroarbetet och hur skolor arbetar främjande och förebyggande på individnivå.  Det teoretiska ramverket utgörs av relationell specialpedagogik, relationell pedagogik och Bronfenbrenners ekologiska systemteori. Dessa teorier är valda utifrån att de kan appliceras på ett skolperspektiv och rama in hur skolor kan arbeta på olika nivåer.  Resultaten visar på att flexibilitet, struktur, förutsägbarhet och lyhördhet samt anpassningarav undervisning och förväntningar gynnar en högre elevnärvaro. Regelbundna, öppna och jämbördiga relationer till vårdnadshavare och externa aktörer är främjande för elevens närvaro. Likaså är goda, kommunikativa, tillitsfulla och trygga relationer mellan lärare och elever. Kamratrelationer, en känsla av samhörighet och tillhörighet, sociala samspel, framgång och trygghet är främjande faktorer för närvaroarbetet. Relationer kan påverka positivt på ungas psykiska hälsa samt möjliggöra att problematisk skolfrånvaro minskar. Även lärares kunskap om riskfaktorer har stor betydelse, om eleven fångas upp tidigt och lämpliga insatser sätt in snarast, ökar möjligheterna att vända frånvaro till närvaro. Resultatet visar att sambandet mellan goda lärmiljöer och skolklimat är viktigt för högre närvaro och ska gynna alla elevers skolprestationer och psykiska hälsa. I majoriteten av studierna ses det ur ett specialpedagogiskt perspektiv att de skolrelaterade faktorerna utgör en avgörande roll för om en elev kommer till skolan eller inte. Specialpedagogens roll i det förebyggande och främjande arbetet samt i arbetet med att stödja de elever som är på väg tillbaka till skolan är stor men även att bygga goda relationer till vårdnadshavare. I rollen som specialpedagog kommer man ofta i nära kontakt med begreppet problematisk skolfrånvaro på både individ-, grupp- och organisationsnivå. Specialpedagogen ska arbeta systemteoretiskt på organisationens alla nivåer, för att öka kunskapen om främjande närvaroarbete och vilka riskfaktorer det finns. För lärarnas kompetensutveckling leder specialpedagogen handledande samtal om insatser som ökar kunskapen och förståelsen kring skolnärvaro. Det krävs en regelbunden systematisk genomgång av organisationen och dess innehåll utifrån det främjande arbetet kring alla elevers lärande och utveckling för en fortsatt progression.

Skolfrånvaro är ett omdebatterat ämne som i olika rapporter och i forskning lyfts fram som ett samhällsproblem. Forskningen är omfattande, både nationellt och internationellt. Eftersom tillräckliga kunskaper saknas om elevers erfarenheter av skolfrånvaro så är det ett perspektiv som behöver belysas mer. Studiens syfte är att bidra med kunskaper om hur skolan kan arbeta för att främja skolnärvaro genom att undersöka problematisk skolfrånvaro ur ett elevperspektiv. Studien tar sin utgångspunkt i en narrativ metod. Genom livsberätteler bidrar ett antal elever med kunskap om närvarofrämjande insatser utifrån egna erfarenheter av skolfrånvaro inom gymnasieskolan. Jag intervjuade sex elever från fyra olika kommuner samtliga med erfarenheter av skolfrånvaro i gymnasieskolan. Eleverna studerade inom både yrkesförberedande och studieförberedande program. En elev hade erfarenhet av gymnasieskolans introduktionsprogram. Studien fokuserar på tre huvudsakliga frågeställningar: Vilka orsaker till skolfrånvaro framträder i elevernas berättelser, vilka erfarenheter har elever av närvarofrämjande insatser samt vilka insatser väljer elever själva att lyfta fram som viktiga i ett närvarofrämjande arbete? Jag valde en kvalitativ forskningsansats och utgick från en tematisk ostrukturerad intervjuguide då det därigenom fanns en större möjlighet för informanten att själv förmedla den bild de vill ge av sitt liv. Studiens teoretiska ansats utgår från specialpedagogiska teorier och innefattas av det kompensatoriska och relationella perspektivet. Därutöver tillkommer de teoretiska begreppen; inkludering, delaktighet och exkludering. Studiens teoretiska ram har även utvidgats med begreppet KASAM. Känslan av sammanhang är grundläggande inom Antonovskys salutogena teori om hälsa. Resultatet visar att det finns många orsaker till elevers skolfrånvaro och att orsakerna är komplexa. Elevers erfarenheter av närvarofrämjande insatser ser olika ut eftersom arbetet skiljer sig åt både mellan och inom skolor. Elever har förslag på hur skolor kan arbeta för att främja skolnärvaro.

Abstrakt Skollagen är tydlig med att alla barn ska ha rätt till utbildning och det är upp till varje skola att skapa de bästa förutsättningarna för elevernas lärande. Under de senaste åren har antalet elever som stannar hemma från skolan ökat, det är ett globalt problem som påverkar många elever. Tidigare har elever med hög frånvaro blivit definierade som ”hemmasittare” och det innebär att det är eleven som har valt att stanna hemma, orsakerna finner vi hos individen.  Diskursen i samhället och i skolan har börjat använda begreppet problematisk skolfrånvaro. Det finns sällan bara en faktor bakom en elevs frånvaro och det är av stor vikt att se på skolsvårigheterna utifrån varje individ. I vårt yrke möter vi elever i denna problematik, därför har vi valt att fördjupa oss ytterligare i detta. Vi vill undersöka varför vissa elever hamnar i problematisk skolfrånvaro och hur vi inom skolan kan arbeta förebyggande. Därför har vi valt att fokusera på elever och vårdnadshavares upplevelser. Vi kommer att användas oss av definitionen problematisk skolfrånvaro i vår studie eftersom det är det begrepp som under senare år har börjat tillämpas i samhället och i skolan. Begreppet problematisk skolfrånvaro innebär en förskjutning av problemet från eleven till skolans fysiska- och psykosociala miljö. Studien är en kvalitativ intervjustudie, intervjuerna har genomförts med elever och vårdnadshavare som är eller har varit i situationen som beskrivs ovan.    I vårt resultat framkom det att både vårdnadshavare och elever hade önskat tidigare insatser och individuella lösningar och det är något som Skollagen lyfter fram som en viktig åtgärd när elever hamnar i skolsvårigheter. Det var flera av eleverna som inte kände sig sedda eller lyssnade på vare sig före eller under den svåra tid då eleverna började stanna hemma. De beskrev hur de kände sig bortglömda eller utkörda från den sociala gemenskapen och hur bra det kändes när de blev sedda och lyssnade på. När det fanns vuxna som engagerade sig i deras svårigheter och visade på förändring. Eleverna menade också att det blev lättare när de blivit diagnosticerade, de fick en annan förståelse till orsaker att de inte kunnat gå i skolan. Elevernas beskrivningar uttrycker att de eftersökte ett relationellt perspektiv när de hamnade i en problematisk skolfrånvaro.

Problematisk skolfrånvaro har uppmärksammats efter att en statlig utredning 2016 kom fram till att det finns bristande kunskap inom området i Sverige. Studiens syfte är att undersöka hur specialpedagogen används i det främjande arbetet för skolnärvaro och det förebyggande och åtgärdande arbetet vid problematisk skolfrånvaro utifrån 20 kommunala handlingsplaner. Frågorna är: Vilka insatser för närvaro och problematisk skolfrånvaro, som beskrivs i de kommunala handlingsplanerna, kan kopplas till specialpedagogen? På vilka nivåer (individ-, grupp- och organisationsnivå) används specialpedagogen i arbetet med att främja närvaro och att förebygga och åtgärda problematisk skolfrånvaro? En kvalitativ dokumentanalys gjordes utifrån sex kategorier. Systemteori och specialpedagogiska perspektiv användes i analysen för att belysa studiens frågor. Sammanfattningsvis visar studien att specialpedagogen kopplas explicit till uppgifter som till exempel fördjupad kartläggning vid skolfrånvaro och specialpedagogiskt stöd till enskild elev på individnivå. Specialpedagogen nämns implicit genom elevhälsans arbete på organisationsnivå i ett fåtal handlingsplaner.  I diskussionen lyfts varför handlingsplanerna bör uttrycka det främjande och förebyggande arbetet och hur det förebyggande och åtgärdande arbetet kan utvecklas i det systematiska kvalitetsarbetet kopplat till specialpedagogens kompetens. Därutöver diskuteras även den specialpedagogiska kompetensen och dess roll i elevhälsan, riskerna med frånvaroteam och behovet av att utveckla ämnet problematisk skolfrånvaro i den specialpedagogiska utbildningen. / Problematic school absenteeism as first identified as a problem in 2016 when a government inquiry concluded that there was a lack of proper knowledge on the subject in Sweden. The purpose of this paper is to explore how 20 municipalities, via their schools’ action plans and policies, utilize special educators with regard to students’ problematic school absenteeism through the use of early intervention, and preventative and supportive measures. Examined will be: How is the special educator involved in the efforts to curb problematic school absenteeism? On what levels (individual, group or organizational) is the special educator engaged to promote attendance and to prevent and remedy problematic school absenteeism? The observational basis for this paper is a qualitative analysis of action plans from twenty different municipalities. This analysis was made based on six categories. Systems theory and special needs perspectives were used in the analysis to highlight the questions posed in this paper. In summary, the special educator is explicitly connected to certain tasks such as the in-depth tracking of absenteeism and the support for students with special needs. More often, the responsibilities included under the special educator’s purview are implicitly included in the framework for the team responsible for student well-being. The discussion addresses why action plans must describe supportive and preventative measures and ways in which preventive and remedial activities can be developed during systematic quality processes linked to the special educator's skills set. Additionally, discussed were the special educator’s roll in the team responsible for student well-being, the pros and cons with the absenteeism-teams and even the need to develop understanding for this subject in training for the special educator.

The aim for the study is to identify high school students’ perceptions of absenteeism. More specific the aim is to investigate their perceptions of the situations before, during and after the time they were absent. The chosen method for the study is phenomenography which includes qualitative semi-structured interviews. Six students currently in secondary school with a background of absenteeism have been interviewed. The interviews have been analyzed with an eight-step approach. The result of the study presents young students perceptions of circumstances that lead to and sustain their school absence and their return to school attendance. The findings in the analysis show that the informants perceive mental illness as a circumstance with major impact on leading to and sustaining school absence among the students. The mental illness is related to the students’ perceptions of social circumstances in and/or outside school and unmet needs in relation to school success. The perceptions of the circumstances that lead to and sustain attendance were related to a better mental health. Mental health was affected positively mainly by the circumstances related to social relationships and by the adaptations in the learning environment. However, the informants did not perceive better mental health as a key circumstance as explicitly as mental illness.

The purpose of this bachelor’s thesis is to examine how problematic school absenteeism is produced, depicted and negotiated as a social problem. It aims to do so by studying texts produced by three different parties with a shared responsibility for children and youths experiencing problematic school absenteeism in Sweden: the families, the school system and affiliated authorities, as well as therapy providers commissioned by the social services. The research questions asked are how these different parties describe problematic school absenteeism as a social problem in texts, and what the consequences for the discourse are based on these problem descriptions. The analyzed texts are an article for debate published in the Swedish newspaper Aftonbladet, written by a parent of a child with problematic school absenteeism, a report written by the Swedish Schools Inspectorate, Skolinspektionen, and a handbook about working with problematic school absenteeism, written by a research team employed by a company specialized in therapies for children and youths with varying social issues.  Theoretically this study mainly departs from Bronfenbrenners (1979) ecological systems theory, the theoretical framework of Foucault (1982), mainly concerning discourse, and the methodological approach of Bacchi (2009) What’s the problem represented to be. The analysis uses Bacchis methodology, by posing specific questions aimed at the three different texts.  The results of this study show that problematic school absenteeism as a social problem is depicted differently throughout the different texts – often using different strategies and perspectives in describing and defining the issue. The study also finds a commonality among the texts regarding their perspective on parental strategies and influence in relation to problematic school absenteeism, where this factor is generally not scrutinized.  One of the major conclusions drawn from this study is that the discourse generally tends to subjectify the child or youth into being somewhat interchangeable with the social problem at hand, especially in the cases where the term hemmasittare (Swedish for home sitter) is used.  The conclusions made from this study are mainly applicable on the instance of these three texts but are thought to also be of use in further investigations concerning critical discourse analysis applied to problematic school absenteeism as a social problem. / Syftet med denna kandidatuppsats är att undersöka hur problematisk skolfrånvaro framställs och omförhandlas som ett socialt problem. Studien ämnar göra så genom att studera och analysera texter producerade av tre olika aktörer som besitter ett delat ansvar för barn och unga med problematisk skolfrånvaro. Dessa tre aktörer är familjen, skolan med angränsande myndigheter och behandlare/utförare på uppdrag av socialtjänsten. Studiens frågeställningar ämnar närmre undersöka hur dessa olika aktörer beskriver problematisk skolfrånvaro som ett socialt problem samt vilka diskursiva effekter detta genererar. De texter som valts ut för analys är en debattartikel publicerad i Aftonbladet skriven av en förälder till ett barn med problematisk skolfrånvaro, en rapport skriven av Skolinspektionen, samt en handbok som beskriver insatser vid långvarig skolfrånvaro skriven av en grupp forskare på uppdrag av ett företag som även erbjuder behandlingstjänster inom området. Studien grundar sig teoretiskt huvudsakligen på Bronfenbrenners (1979) utvecklingsekologiska systemteori, Foucaults (1982) teoretiska ramverk gällande diskurs samt Bacchis (2009) metodologiska analysverktyg What’s the problem represented to be. Bacchis verktyg används explicit i analysen genom att ställa specifika frågor gentemot det utvalda empiriska materialet. Analysens resultat visar att problematisk skolfrånvaro som ett socialt problem framställs på olika sätt beroende av vem avsändaren är – och att de olika aktörerna ofta använder olika strategier och perspektiv i beskrivningen och definitionen av problemet. Studien finner även en gemensam nämnare mellan samtliga texter gällande det faktum att föräldraförmågan inte lyfts eller problematiseras i förhållande till problematisk skolfrånvaro. En av studiens huvudsakliga slutsatser är att diskursen gällande problematisk skolfrånvaro generellt tenderar att förena barnet eller ungdomen som subjekt med det sociala problemet, särskilt vad gäller användningen av termen hemmasittare. Slutsatser gjorda i denna studie är framför allt applicerbara i kontexten för de tre texter som har analyserats, men kan också hävdas vara användbara i framtida undersökningar gällande kritisk diskursanalys av problematisk skolfrånvaro som socialt problem.

Denna studie undersöker vilka faktorer som varit avgörande för att bryta före detta elevers problematiska skolfrånvaro. Det övergripande syftet med studien är att undersöka hur eleverna beskriver den skolbakgrund som föranlett problematisk skolfrånvaro, vilka insatser de upplever har gjorts för att bryta den problematiska skolfrånvaron samt vilka vändpunkter de kan identifiera och beskriva. Teoretisk ram för studien utgörs av Vygotskijs sociokulturella perspektiv kring hur elevers skolsvårigheter förstås ur ett relationellt perspektiv, den relationella specialpedagogikens brännpunkt, vilken har flera beröringspunkter med ett systemvetenskapligt synsätt. Studiens data samlades in genom strukturerade och halvstrukturerade intervjuer med elever som per definition varit så kallade hemmasittare. Konklusionen i rapporten belyser vikten av att eleverna har individer i sin närhet som är inlyssnande och förstående och som kan synliggöra, stödja och strukturera elevernas tillvaro i syfte att bryta sin problematiska frånvaro. Resultaten visade vidare att förutom externa insatser var stöttande föräldrar och inre motivation viktiga delar i processen att bryta sin frånvaro och återgå till studier.

I egenskap av speciallärare med inriktning mot språk-, läs- och skrivutveckling har vi ett särskilt ansvar när det gäller elevers läs- och skrivförmåga eftersom merparten av uppgifterna i skolan kräver en åldersadekvat läs- och skrivförmåga. När vi som speciallärare möter elever med långvariga svårigheter inom läs- och skrivområdet med en icke kontinuerlig skolnärvaro kan det vara svårt att definiera grundproblematiken. Detta kan utgöra ett hinder i arbetet att sätta in effektiva åtgärder.   Syftet med denna kvalitativa studie med hermeneutisk ansats är att ur ett specialpedagogiskt perspektiv identifiera framgångsfaktorer som har positiv inverkan för elever i läs- och skrivsvårigheter och deras skolnärvaro utifrån ett professionellt bemötande. Därför genomfördes semistrukturerade intervjuer av fem speciallärare i två olika kommuner kring deras erfarenhet av elever med låg skolnärvaro och läs- och skrivsvårigheter.   Slutsatsen utifrån intervjuerna är samlade under rubrikerna professionellt förhållningssätt, läs- och skrivsvårigheter och låg skolnärvaro. Resultatet presenteras genom ett antal framgångsfaktorer i syfte att öka skolnärvaron. Gällande det professionella förhållningssättet är ett kontinuerligt och professionellt bemötande av engagerade, lyhörda och uppmärksamma pedagoger ett vinnande koncept. Vår studie visar också värdet av kartläggning kring elever för att sätta in rätt åtgärder och utvärdera dessa så att de är ändamålsenliga. Organisationen kring eleverna och att de upplevs inkluderade, känner delaktighet och har stöd är en nyckeln till att öka skolnärvaron.

The aim of the study is to explore how school absenteeism as a material-discursive phenomenon is produced in the practices of humans and nonhumans, when absences and presences are registered and managed through digital technologies. How is the phenomenon of school absenteeism produced when absences and presences are digitally registered? How does the phenomenon of school absenteeism emerge when both human and nonhuman entanglements are included in the apparatuses of knowing? Through a posthumanist approach, the study engages empirically with two types of software for the registration of absences and presences at three Swedish schools. The results show that digital registration blurs the division between absences and presences, and queers what is absent and what is present. Digital registration produces school absenteeism as a phenomenon for all students every day, and at the same time as mainly for the students who are present most of the time. A conclusion that is drawn from the study is that digital registration makes absences present, by the visualization and performative repetition of the registration. The study points to how school absenteeism is always ‘in the making’, and proposes the concept of school absenteeing as a productive way to open up new possibilities in relation to students’ absences. / Syftet med studien är att undersöka hur skolfrånvaro som materiellt-diskursivt fenomen produceras i mänskliga/icke-mänskliga praktiker, när frånvaro och närvaro hanteras och registreras med hjälp av digitala system. Hur produceras fenomenet skolfrånvaro när elevers frånvaro och närvaro registreras digitalt? Hur framträder fenomenet skolfrånvaro när människor såväl som icke-människor inkluderas i kunskapsproduktionen? I studien skapas empiriska engagemang tillsammans med två digitala system för registrering av frånvaro och närvaro på tre svenska skolor. Genom ett posthumanistiskt perspektiv visar studien att den digitala registreringen suddar ut gränserna mellan frånvaro och närvaro. I sammanvävningar med digitala system blir fenomenet skolfrånvaro mer komplext, eftersom den digitala registreringen producerar skolfrånvaro som ett fenomen för alla elever, varje dag. Samtidigt reducerar den digitala registreringen skolfrånvarons komplexitet och skapar ett fenomen för de elever som för det mesta är närvarande. En slutsats från studien är att registreringen gör vad som är osynligt – det frånvarande – synligt. Studien pekar på hur skolfrånvaro alltid är ett görande och introducerar begreppet school absenteeing [skolfrånvarogöra]. Detta begrepp möjliggör en förståelse av skolfrånvaro som en pågående produktion i mänskliga/icke-mänskliga relationer, snarare än något som elever har eller är och öppnar upp för nya sätt att engagera sig i den alltid närvarande frånvaron.

The aim of the study was to gain an understanding from an insider perspective why dropouts are absent from school. Four qualitative interviews were conducted with former dropouts and two qualitative interviews with school representatives. The interviews were analyzed using theory triangulation based on interactionism, structurally and social constructionism perspective. The results showed that school absenteeism was applied to individual properties. The affecting individual properties differed among the informants. Emotional alienation and personal shortcomings was depicted in the former dropouts. Different medical diagnosis was the main reason for the different individual properties, according to school representatives. Insider perspective highlighted that the former dropouts school absences could be understood as an exclusionary process with feelings of inferiority to anomie. School representatives envisioned that the exclusion process continued because of parental education (in) ability and imagined the home as a comfort zone with "curling parents". Former dropouts waited to be intercepted in the school as a danger zone and understood increased resources necessary for the promotion of school attendance. School representatives realized that aid resources were necessary when absence from school was usual. / Syftet med studien var att få förståelse utifrån ett inifrånperspektiv om varför hemmasittare är frånvarande från skolan. Fyra kvalitativa intervjuer genomfördes med f.d. hemmasittare och två kvalitativa intervjuer med skolrepresentanter. Intervjuerna analyserades med teoritriangulering utifrån interaktionistiskt, strukturellt och socialkonstruktionistiskt perspektiv. Resultatet visade att skolfrånvaro kopplades till individegenskaper. Vad dessa individegenskaper berodde på skiljde sig hos informanterna. Känslor som utanförskap och personliga tillkortakommanden skildrades hos f.d. hemmasittarna. Skolrepresentanterna föreställde att individegenskaperna huvudsakligen berodde på medicinska diagnoser.Inifrånperspektivet belyste att f.d. hemmasittarnas skolfrånvaro kunde förstås som en uteslutningsprocess med känslor från underlägsenhet till anomi. Skolrepresentanterna föreställde sig att uteslutningsprocessen fortgick p.g.a. föräldrars uppfostrings (o)förmåga och föreställde sig hemmet som trygghetszon med ”curling föräldrar”. Före detta hemmasittarna väntade på att bli uppfångade i riskzonen, d.v.s. skolan och förstod utökade resurser som nödvändiga för främjandet av skolnärvaro. Skolrepresentanterna ansåg att stödresurser var nödvändiga när frånvaron blivit ett faktum.