This study aims to understand the importance of prerequisites for collaboration between public/political agencies with the help of literature about the concept of collaborative governance. The choice of using collaborative governance is based on the fact that the concept has not been applied to collaboration between the public/political actors before. This paper has the Swedish project Stop the shooting (Sluta skjut) as an example to understand the importance of prerequisites for collaboration between the Police, Probation Service, and Malmö municipality. With the help of this project, I will try to understand some of the promoting and hindering factors for collaboration in the studied project. To ascertain the prerequisites, I study will be interviewing representatives from the three mentioned actors.  To study the importance of prerequisites I used Ansell & Gash's (2008) theory about starting conditions which includes three prerequisites that according to them can make or break any collaboration process. These prerequisites are power-resource balance, incentives for participation, and prehistory of collaboration. In addition, to examine how much these prerequisites mean for collaboration, I will also see if any prerequisites are of importance that Ansell & Gash (2008) do not mention. The result of the study concludes that Ansell & Gash's (2008) starting conditions are of big importance for a successful collaboration process and were of importance for deeming ‘Sluta skjut’ as a successful project. The conclusion of the study shows that there are two more important prerequisites in addition to Ansell & Gash (2008) that all actors should aim to fulfill before collaborating, these are the time aspects regarding implementation and understanding of the different logics for each actor.

De senaste 30 åren har det grova och dödliga våldet mellan grupper ökat kraftigt i Sverige. De åtgärder som vidtagits har inte lyckats stävja våldet. Under 2018 startades därför pilotprojektet Sluta skjut upp i Malmö för att testa den amerikanska modellen Group Violence Intervention (GVI). Syftet med denna uppsats är att analysera på vilka sätt som processutvärderingen av Sluta skjut, vilken producerades vid pilotprojektets slutperiod 2020, förstår och förklarar våldsdrivande grupper. Genom detta ämnar vi bidra med en insikt i vägledande dokuments eventuella påverkan på det sociala arbetet. Studien utgår från ett kritiskt poststrukturellt perspektiv vilket utmanar upplysningens förgivettagande om vetenskap och förnuft, samt hur detta tankesätt kan leda till social ojämlikhet. Mer specifikt använder sig studien av metoden ”What’s the problem represented to be?” (WPR) utvecklad av Carol Bacchi (2009; Bacchi & Goodwin, 2016). Studiens resultat visar på tre problemframställningar: våldet är orsakat av (1) våldsbejakande grupprocesser vilka leder till att våldet (re)produceras inom grupperna, att (2) våldet inte beror på enstaka individers handlingar utan hela gruppers agerande, men samtidigt att (3) individerna själva ses som rationella och måldrivna, och är ansvariga för att söka hjälp och stöd själva. Dessa problemframställningar bygger på antaganden om grupprocesser vars mekanismer kan användas till att sprida önskvärda normer och värderingar, kallat informell social kontroll. Genom samverkan mellan myndigheter, samt mellan myndigheter och civilsamhälle, bygger aktörerna legitimitet för sitt handlande. Insatser mot eller frihetsberövande av enskilda individer som begår brott ses som ineffektivt. Detta lämnar vissa delar oproblematiserade. I samverkan framkommer en diskrepans mellan aktörerna samt en dominerande polisdiskurs vilket ibland leder till att de sociala insatserna hamnar i skymundan. Våldet betraktas som det illegitima, fysiska våldet från grupperna vilket gör att andra våldstyper inte hörs. Slutligen analyseras det individfokus som präglar de sociala insatserna i strategin, och bortfallet av andra faktorer problematiseras.

In 2017, an average of one person a month was shot dead in Malmö. Authorities in Sweden stated that more serious violence linked to criminal groups is increasing and measures are being implemented. Malmö's strategy was then to implement a method from the USA called GVI (Group Violence Intervention). The purpose was to reduce the serious violence through cooperation between the police, the municipality and civil society. The method was initially used as a time-limited project, but when the effect showed good results, it was decided to extend it. As a result, we want to investigate how the professionals within the project, Stop Shooting, perceived and thought about the project and its effects. The survey is qualitative and consists of eight semi-structured interviews with professionals within the project. The interviewees work in the police, probation and for Malmö Municipality. The results were interpreted and analyzed on the basis of previous theory and previous research, and the results showed that all in general were positive about the project and its effects, despite the fact that the effects of the project could be perceived in different ways. Finally, we resulted in the project's success being largely due to collaboration between the various actors. The strategy is partly proactive as it tries to counteract continued crime through informative contact with the criminals before they commit more crimes, and partly reactive because the heavier sanctions were introduced only when the criminal groups became the most violent. / Under 2017 var det i genomsnitt en person i månaden som blev ihjälskjuten i Malmö. Myndigheter i Sverige konstaterade att grövre våldet kopplat till kriminella grupperingar ökade allt mer och åtgärder implementeras. Malmös strategi var då att implementera en metod från USA som kallades GVI (Group Violence Intervention). Syftet var att minska det grova våldet genom en samverkan mellan polis, kommun och civilsamhället. Metoden användes till en början som ett tidsbegränsat projekt men då effekten visade goda resultat har man beslutat om att förlänga den. Vi vill till följd av detta undersöka hur de yrkesverksamma inom projektet, Sluta skjut, uppfattat och tänkt om projektet och dess effekter. Undersökningen är kvalitativ och utgörs av åtta semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma inom projektet. Intervjupersonerna arbetar inom polisen, frivården samt för Malmö Kommun. Resultatet tolkades och analyserades utifrån tidigare teori och tidigare forskning och resultatet visade att samtliga överlag var positivt ställda till projektet och dess effekter trots att effekterna av projektet kunde uppfattas på olika sätt. Slutligen drar vi slutsatsen att projektets framgång till största delen har berott på samverkan mellan de olika aktörerna. Strategin är dels proaktiv då den försöker motverka fortsatt kriminalitet genom informativ kontakt med de kriminella innan de begår fler brott, dels reaktiv eftersom de grövre sanktionerna infördes först när de kriminella grupperingarna blivit de mest våldsamma.

Mot bakgrund av samhällsdebatten kring skjutningar, vem som utför och drabbas av dessa och var de sker, har jag i min studie velat undersöka vilka diskurser som reproduceras i polisens pressmeddelanden om pilotprojektet Sluta skjut. Min studie har gjorts utifrån ett kritiskt diskursanalytiskt perspektiv. I och med att media spelar en avgörande roll i formandet av allmänna attityder hoppas jag kunna bidra till en medvetenhet om pressmeddelandets roll i medieproduktionen. Framför allt hoppas jag öka kunskapen om hur språket i allmänhet och benämningar i synnerhet påverkar vem som inkluderas respektive exkluderas ur ett sammanhang. Med diskurshistoriska analysverktyg har jag analyserat de 16 pressmeddelanden publicerade av polisen om Sluta skjut. Pressmeddelandena publicerades på webbsidan polisen.se mellan oktober 2018 och oktober 2021. Resultatet ger en tydlig bild av hur pressmeddelandena bidrar till en distansering mellan olika sociala aktörer. Vi ser hur avsändaren (Sluta skjut och dess myndigheter) benämns som vi. Samtidigt benämns de som projektet riktas till (de som antas ansvariga för våldet) för de eller dem. De sistnämnda beskrivs också i omfattande utsträckning med adjektiv som kriminella eller våldsamma. Detta samtidigt som avsändaren snarare beskrivs med hjälp av aktiva verb. På detta sätt skapas två olika identiteter.

No description available.